Motion till riksdagen
1999/2000:Ub277
av Davidson, Inger (kd)

Lärarna


Inledning
Det finns inget vackrare yrke, inte heller något viktigare för landet än
lärarens yrke. Åt honom anförtros det dyrbaraste vi har: våra barn. Man kan
aldrig tillräckligt många gånger säga hur mycket landets framtid beror på
kvalitén hos dess lärare. Det är därför man först måste tillskriva dem den
aktning som de förtjänar: ett land som sänker halten på sina undervisare
begår självmord.
Detta citat av Frankrikes tidigare utbildningsminister Jean-Pierre
Chevènement uttrycker den uppskattning vi alla borde känna inför
skolans viktigaste resurs, lärarna. Det uttrycker också det djupt allvarliga
i att alltfler lärare blir utbrända, desillusionerade och börjar ifrågasätta
sitt yrkesval. Vad är det som gör att entusiastiska eldsjälar som
egentligen älskar att undervisa i dag lämnar skolans värld och varför är
inte lärarutbildningarna fyllda?
Läraryrket handlar både om att stödja enskilda människors utveckling och
om att påverka hela samhällets utveckling. Det är lärarna som tillsammans
med föräldrarna formar morgondagens generation. Det är därför vår skyldig-
het att hörsamma lärarnas rop på hjälp och vi listar i denna motion några
områden som kräver fördjupade diskussioner av berörda på alla nivåer.
Synen på lärare
Ett första led i en nationell lärarsatsning handlar om en generell attityd-
förändring. Vill vi se att fler utbildar sig till lärare, stannar i yrket och
dessutom brinner för sitt arbete måste läraryrket uppvärderas. Vi har sagt
detta i ett antal motioner under åren och det är  dags att på allvar se över
vilka konkreta insatser som kan göras. Löneutvecklingen i  yrket måste
vara reell och även den personliga utvecklingen i yrket måste
säkerställas.  Möjligheten att t ex kombinera lärararbetet med forskning
kan vara en lösning. Lärare är med sina kunskaper och erfarenheter en
tillgång för hela samhället också då de arbetar utanför skolan. Av de
lärare som i dag lämnat skolan skulle många kunna återrekryteras  om
möjligheten att kombinera en lärartjänst med annat arbete utvecklades.
Lärarutbildningen
Lärarutbildningskommittén har nyligen avlämnat sitt betänkande. Att
skapa en lärarutbildning som förbereder för det yrke som väntar är en
nödvändig förutsättning för att skolan skall utvecklas. I dag upplever
många att glappet mellan utbildning och verklighet blir allt för stort. Det
är en politisk utmaning att skapa en utbildning som känns meningsfull
och som attraherar. När det gäller de mer konkreta förslag som
utredningen presenterar vill vi avvakta och ta del av de synpunkter som
kommer in från remssinstanserna innan vi lägger fast vår inriktning. Vi
anser emellertid att blivande lärare har behov av både ämnesfördjupning
och något som skulle kunna kallas lärarkunskap och i vilket ligger både
pedagogiska och didaktiska moment. Vi anser också att problemen inom
skolväsendets högre stadier medför att en gemensam utbildning för lärare
från årskurs 7 t o m gymnasiet bör övervägas. Lärarutbildningen skall
medverka till att göra lärarna attraktiva på en bred arbetsmarknad.
Nyutexaminerade lärare
Nyutbildade lärare har en mycket utsatt situation. Från dag ett på arbetet
ställs samma krav på de nya lärarna som på rutinerade kollegor. De första
åren blir med få undantag hundår i yrket. Innehållet i lektioner skall
skapas för första gången och relationer till elever skall utformas. Med
växande sociala problem och nedskärningar av elevvårdande  och annan
vuxenpersonal på skolorna läggs på de nya lärarna ett ofta allt för stort
socialt ansvar. Skolan riskerar med detta att tappa många entusiaster,
eftersom det är dessa som bränner ut sig först. Förutom ett reellt
fungerande mentorssystem, där även ömsesidig tid för handledning ingår
måste de nyutexaminerades arbetssituation ses över och leda till konkreta
åtgärder.
Elevvård
Barn och ungdomar har stort behov av vuxenkontakt. Hos många
tonåringar finns t ex ett obegränsat behov av att tala med vuxna om allt
som har med livet att göra, inte minst dess mening. För ett ökande antal
har sådana existentiella frågor tagit överhanden och köerna till barn- och
ungdomspsykiatriska mottagningar talar sitt tydliga språk. Hur eleverna
mår påverkar med nödvändighet skolarbetet.
Detta förutsätter att det finns tillräckligt med elevvårdande personal och
tydliga hanteringsvägar från misstanke om problem till uppföljningsåtgärder.
Allt för stor del av många lärares tid går i dag åt till att sitta i krismöten
som
aldrig leder någon vart och därmed också blir meningslösa för alla
inblandade. Detta leder också till att många lärare upplever att lärararbetet
får allt för kraftig slagsida mot den sociala delen av yrket. Läraren har ett
ansvar för att se till varje barns behov. Därmed är det inte sagt att det är
läraren själv som måste uppfylla dem alla.
Större uppmärksamhet borde ägnas åt att skapa interna infrastrukturer på
skolorna. Om en elev av olika anledningar mår dåligt, fysiskt eller psykiskt
skall läraren kunna få hjälp av ett elevvårdsteam för att följa upp och åtgärda
problemen. Ansvaret kan inte läggas på en enskild lärare.
Speciallärare
All meningsfull undervisning möter eleven där han/hon befinner sig.
Detta är också en av tankarna med den målrelaterade skolan, något som
ställer stora krav på lärarna. Att varje individ skall bli sedd och
uppmuntrad är en fantastisk utmaning. För de allra flesta räcker också
läraren ofta till. Det är dock viktigt att läraren får de resurser han/hon
behöver för att fånga upp de barn och ungdomar som har behov av extra
stöd och hjälp. Det är inte rimligt att skolans besparingar på speciallärare
får leda till att den enskilde läraren bränner ut sig för att eleverna skall
uppnå godkända betyg. Detta gäller också de stödåtgärder som många
elever, inte minst med invandrarbakgrund, behöver för att kunna ta till
sig nya kunskaper. Att ge alla elever chans till utveckling förutsätter
tillgång till såväl personal som ekonomiska medel.
Studie- och yrkesvägledare
Att den nya gymnasieskolan inte utvecklades så som man tänkt sig visar t
ex utvecklingen av det individuella programmet. För att skolan skall bli
meningsfull för  alla elever är det oerhört angeläget att de redan på
högstadiet ges reella möjligheter att fatta genomtänkta beslut om sin
framtida utbildning. Många kommer i dag till gymnasiet utan att känna
meningsfullhet. Detta leder till onödig frustration för alla inblandade
parter. Att stärka studie- och yrkesvägledningen på högstadiet är ett sätt
att möjliggöra för elever och föräldrar att fatta rätt beslut. Denna
yrkesgrupp har också en mycket betydelsefull roll för att fånga upp de
elever som av olika anledningar får problem med sina studier. Studie-
och yrkesvägledarna måste ingå som en självklar del i skolans
helhetssatsningar.
Betyg
De målrelaterade betygen är en förutsättning för att den målrelaterade
skolan skall bli en verklighet. Ett system som bygger på tanken att alla
kan utvecklas och att de höga betygen aldrig kan ta slut, utan är en
bedömning av individens kunskaper och färdigheter, borde ses som det
ideala. Trots detta fälls i dag många tårar över ett system som upplevs
grymt orättvist. Detta beror till största delen på att betygsstegen är för få.
I dag utvecklar lärare sina egna signalsystem i form av + och -. När
betygen väl skrivs in står där dock ingenting om vare sig plus eller
minus. Kristdemokraterna fortsätter att kräva en utvidgning av antalet
betygssteg.
Betygssystemet förutsätter också tydliga betygskriterier. Det är viktigt att
det i ämnesgrupperna ges tillräcklig tid för detta arbete, vilket är ett viktigt
led i utvecklingen av den målrelaterade skolan.
Den målstyrda skolan
När kommunerna i början av 1990-talet övertog huvudmannaskapet och
ansvaret för skolverksamheten fördes ut till dem som arbetar i skolorna,
var syftet att skapa en klarare ansvarsfördelning för skolväsendet.
Verkligheten har emellertid blivit en annan. Varje led i styrkedjan visar
på brister. Lärarna kan inte ensamma driva den målstyrda skolan, lika lite
som Skolverket, kommuner eller rektorer. Det krävs en samverkan
mellan alla parter där var och en bidrar med sin del.
Skolverket och skolhuvudmännen
Tydliga styrdokument i form av läroplaner, kursplaner och
betygskriterier är viktiga för att lärare skall kunna fullgöra ett gott arbete.
Kommunernas skolplaner likaså. För att detta skall bli verklighet måste
samspelet mellan aktörerna bli bättre och avstånden minska. Arbetet
måste också byggas nerifrån och upp utifrån den konkreta verklighet som
skolan arbetar i.
Skolledaren
Skolledarens roll när det gäller att entusiasmera, skapa sammanhållning
och ett positivt skolklimat kan inte nog värderas. Rollen som både
administrativ chef och huvudansvarig för den pedagogiska utvecklingen
har dock inneburit allt för stor arbetsbelastning och kluvenhet inför
uppdraget. Ofta har det pedagogiska ledarskapet fått stå tillbaka, vilket
också fått direkta konsekvenser inte minst för arbetet med att genomföra
den målstyrda skolan. En så omfattande reform förutsätter ledare med
visioner och drivkraft som också är närvarande i det dagliga arbetet. För
detta behövs insatser både från nationell och kommunal nivå. Den nya
rektorsutbildningen är ett steg i rätt riktning.
Lärarna
Den målrelaterade skolan kan aldrig bli verklighet utan förankring hos
lärargruppen. En grundförutsättning för detta är att lärare ges tid för skol-
utveckling. Detta är särskilt viktigt i ett initialskede. De arbetslag som
skall utgöra basen för mycket av arbetet fungerar t ex inte av sig själva
och genomarbetade måldokument tar tid att utforma. Tiden är därför ett
nyckelbegrepp i skolans kvalitetsarbete. Även lärare behöver känna lust
inför sitt arbete. Detta skapas inte genom att frånta dem fortbildning i
sina ämnen. Den målstyrda skolan måste utvecklas parallellt med
ämnesfördjupningen och den pedagogiska friheten att uppnå målen får
aldrig inskränkas.Vill vi se entusiastiska lärare måste vi medverka till att
de får möjlighet att utvecklas både  personligt- och ämnesmässigt.
Utvecklingsplaner för varje lärare bör tas fram.
Klasstorlek
En viktig förutsättning för att lärare skall kunna möta eleverna utifrån
vars och ens  speciella behov kräver en arbetssituation som gör det
möjligt. Klasstorleken är avgörande för detta. En undervisningsgrupp
som en lärare har huvudansvar för bör i princip inte överstiga 25 elever.
Skolan som arbetsplats
I kravet på väl fungerande arbetsplatser måste lärare betraktas som vilken
arbetstagargrupp som helst. I dag ställs stora krav på tillgänglighet, sam-
arbete och inte minst enskilda samtal. Skolans lokaler är dock dåligt
anpassade för detta. Utvecklingssamtal får på vissa skolor hållas i
korridorerna och datortätheten är fortfarande mycket låg. Inte sällan delar
elever och lärare på samma utrustning. För tiden utanför klassrummet
måste lärarnas arbetsplatssituation ses över. Lugn och ro och tillgång till
nödvändig utrustning måste vara en självklarhet också för lärare.
Den yttre miljön är viktig för alla som vistas i skolan. I såväl klassrum som
korridorer och andra utrymmen måste det ställas samma krav på god
arbetsmiljö som på  alla andra arbetsplatser. Detta gäller inte minst ventila-
tionssystem och problem med värme/kyla. Också när det gäller den sociala
miljön måste en lägsta nivå fastställas. Skolan kan inte tolerera allt utan
måste bli tydligare när det gäller att sätta gränser för t ex kränkande
tillmälen. Det är viktigt att detta inte blir något som bara gäller relationen
mellan eleverna utan också mellan elever och lärare. Att vissa lärare mobbas
av sina elever är ett allt för sällan diskuterat problem som behöver
uppmärksammas.
Fortsatt arbete för lärare
En verklig satsning på lärare kräver framför allt mer djupgående
resonemang där inte minst lärarna själva, via sina fackliga organisationer,
deltar i utformandet av morgondagens skola. För Kristdemokraterna är
det en självklarhet att också lärarna har rätt att bli betraktade utifrån vars
och ens unika förutsättningar. Precis som elever kan de aldrig reduceras
till ett kollektiv, utan var och en måste uppleva att satsningen är till hjälp
och inte en ytterligare pålaga från statsmakterna eller kommunen.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om synen på lärare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lärarutbildningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nyutexaminerade lärare,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om elevvård,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om speciallärare,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om studie- och yrkesvägledare,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om betyg,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den målstyrda skolan,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fortbildning,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om klasstorlek,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skolan som arbetsplats.

Stockholm den 5 oktober 1999
Inger Davidson (kd)