Freds- och icke-våldskultur under decenniet 2000-2010
Det kanske mest krigiska och våldsdrabbade århundradet i historien
håller på att avslutas. Trots att mänskligheten aldrig tidigare haft sådana
förutsättningar och möjligheter att förebygga konflikter och väpnat våld
har ändå miljoner människor dött genom ofattbart grymma
våldshandlingar.
För att kunna bygga upp nya strukturer och ett nytt tänkande där
demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet ingår, behövs attityder,
värderingar och insikter om att konflikter på alla nivåer - enskilt, lokalt och
internationellt - kan förebyggas utan våld och vapenmakt. Men för att
förebyggande verksamhet skall bli trovärdig i internationella sammanhang
måste de motsvaras av likvärdiga ansvarstaganden och åtaganden i det egna
landet.
FN:s generalförsamling har deklarerat år 2000 till "Det internationella året
för en fredskultur" och åren 2001-2010 till "Årtiondet för en freds- och icke-
våldskultur för världens barn". I deklarationen understryks tydligt att i
arbetet enligt den deklarationen har folkrörelser, frivilliga organisationer -
inklusive kyrkor och samfund - en viktig roll.
I deklarationen uppmanas FN:s medlemsländer att "vidtaga de åtgärder
som är nödvändiga för att försäkra sig om att fredens och icke-våldets
praktik lärs ut på alla nivåer i respektive samhällen, inklusive det allmänna
utbildningsväsendet".
Den utbildning man eftersträvar i deklarationen "innehåller värderingar,
attityder och förhållningssätt som grundas på frihet, rättvisa, demokrati,
mänskliga rättigheter, tolerans, solidaritet". Det är fråga om en utbildning
som "avvisar våld och lyckas att förebygga konflikter genom att bearbeta
dess orsaker och att lösa problem genom dialog och förhandling".
På det internationella toppmötet för sociala frågor i Köpenhamn år 1995
gjorde ledare från hela världen, inklusive Sverige, en rad åtaganden, varav
flera gällde konflikthantering och fred. Ett av dessa åtaganden handlade om
att utveckla breda utbildningsprogram för fredsfrågor.
I Agenda för fred och rättvisa från världskonferensen i Haag i maj år 1999
var ett av fyra huvudteman "Root Causes of War - a Culture of Peace".
Liknande tänkande pågår inom en rad internationella organisationer. Kyrkor-
nas Världsråd har exempelvis beslutat att prioritera programmet "Ett
ekumeniskt årtionde för att övervinna våldet 2001-2010". Även flera
svenska organisationer planerar gemensamma kraftsamlingar inför och under
det kommande årtiondet.
Det är inte enbart i de stora internationella sammanhangen som våldet
utgör ett problem. Även i Sverige har exempelvis ungdomsvåldet ökat lik-
som sexuella övergrepp och annat våld. Det är viktigt att på grundskolans
alla nivåer få igång en intensiv och vittomfattande satsning gällande utbild-
ning och utveckling av en freds- och antivåldskultur. Ett handlingsprogram
för dessa frågor behöver därför utarbetas.
För att regeringen också skall ta sitt ansvar för FN-deklarationen om det
"Internationella året för en fredskultur" och för "Årtiondet för en freds- och
icke-våldskultur för världens barn" bör ett handlingsprogram utarbetas i
samarbete med bland annat frivilliga organisationer. Handlingsprogrammet
bör omfatta olika samhälleliga insatser för att barn- och ungdomsvåldet -
liksom allt annat våld i samhället - skall minska. Regering och riksdag har
sedan 1970-talet satsat stora resurser i kampen för en bra fysisk miljö. Nu har
tiden kommit att även satsa på den mentala miljön.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett handlingsprogram för grundskolan för arbete
med freds- och icke-våldskultur,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett handlingsprogram med anledning av FN-
deklarationen om det internationella året för en fredskultur och för
årtiondet för en freds- och icke-våldskultur för världens barn.