Skolan är en framtidsinvestering både för de enskilda
samhällsmedborgarna och för samhället i stort. Det är samhällets
skyldighet att ge alla en likvärdig möjlighet att utvecklas efter sina anlag,
intressen och önskemål. Skolan måste lyckas för att samhället ska
fungera. Omvänt måste skolan få tillräckliga resurser för att kunna
fullfölja sin uppgift enligt de mål och riktlinjer som lagts fast av regering
och riksdag. Det är kommunernas ansvar att se till att skolan prioriteras
framför andra inte obligatoriska uppgifter. Statens ansvar är att i enlighet
med finansieringsprincipen se till att de uppgifter som den ålägger
kommunerna åtföljs av ekonomiska resurser som svarar mot kostnaderna.
Under de senaste åren har varken kommunerna eller staten levt upp till
sina åtaganden. Det har lett till att skolorna tvingats göra för kraftiga
nedskärningar.
Vi menar att alltför många skolor har en standard som inte kan anses
tillräcklig för att de mål och riktlinjer som finns i läroplanen ska uppnås. För
oss kristdemokrater är det en helt oacceptabel situation. Vi har under flera år
anslagit mer pengar till kommunerna i våra budgetförslag bland annat för att
förbättra situationen inom skolan. Ekonomiska försämringar för skolan
skapar i förlängningen sociala problem och försämrar förutsättningarna för
den enskilde. Inte minst gäller detta möjligheten att i framtiden få ett arbete.
Att ett barn börjar skolan innebär en ny fas i barnets liv. Det är viktigt att
detta inte bara blir en angelägenhet för barnet utan att även föräldrar på ett
naturligt sätt blir delaktiga i den nya skolsituationen. Annorlunda uttryckt
innebär detta att även målsman skall skrivas in i skolan.
Alla barn tillbringar minst nio år i skolan. Grundskolan är en obligatorisk
verksamhet. Varje barn har både rättighet och skyldighet att ta del av
undervisningen där. Målsättningen är att alla under grundskoletiden ska få de
grundläggande kunskaper som krävs för att orientera sig i samhället. Varje
elev som lämnar grundskolan förväntas vidare ha tillräckliga kunskaper för
att kunna tillägna sig studier på gymnasienivå. Vi vet att dessa mål inte
uppfylls idag. Alltför många elever lämnar grundskolan med icke godkända
resultat. Enligt Kunskapslyftskommittén lämnar varje år 20 000 elever
grundskolan utan att nå upp till grundskolenivå i läsförståelse. Långt fler
klarar inte kraven i gymnasieskolan. Det individuella programmet, som är
avsett för dem som inte klarar något av de nationella programmen, är i dag
det tredje största. Om det överhuvudtaget ska vara möjligt att klara
målsättningen att alla elever ska uppnå de mål som fastställts i läroplaner och
kursplaner krävs en bred satsning på kvalitetshöjning i grundskolan. En
satsning på grundskolan är också en satsning på högskolan, eftersom det är
på de lägre stadierna som den framtida utbildningsgrunden läggs.
Kristdemokraterna vill ha en resursfördelning som innebär att behoven får
styra tilldelningen. Vi förordar ett system som ger alla skolor en tillräcklig
basresurs per elev, lika stor för alla elever, och en tilläggsresurs som
varierar
med de enskilda elevernas särskilda behov av hjälp och stöd. Bidrag till
lokalkostnader och andra kringkostnader bör anpassas efter den enskilda
skolans faktiska kostnader och behov.
2 En värdeförankrad skola
All utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att förmedla
ett kulturarv, att föra över värderingar och normer till kommande
generationer. Man kan jämföra behovet av gemensamma etiska normer
med behovet av trafikregler. För att trafiken skall fungera krävs ett
gemensamt normsystem, som alla känner till och som alla måste följa för
att inte kaos skall uppstå. På liknande sätt är det med förhållandet mellan
människor i ett samhälle. Utan en gemensam etisk grund blir samhället
en slags "vilda västern", där uppfattningen om rätt och orätt i stor
utsträckning skiljer sig från person till person. Det är de etiska
principerna som talar om för oss hur vi skall handla mot varandra i olika
situationer.
Det finns därför ingen neutral uppfostran och ingen neutral kultur. Vi
överför värden och värderingar till barn och ungdomar, både medvetet och
omedvetet. Frågan är alltså vilken grund, vilken etik vi skall välja för vårt
samhälle och vår skola för att vi skall kunna forma ett människovärdigt
samhälle. Det som de flesta av oss ser som goda normer, goda värden och
som grunden för en god etik, så som människolivets okränkbarhet, alla
människors lika värde och varje mäniskas unika värde samt solidaritet med
svaga och utsatta har en djup förankring i den judisk-kristna etiken.
I ett samhälle som levt i en kristen kulturtradition i tusen år har
allmängiltiga kristna värden och värderingar blivit en del av tänkandet. Det
är naturligt att ta tillvara den gemensamma grund som är en del av vårt
kulturarv. I kulturarvet ingår historia och tradition, religion och
livsåskådning, språk, etiska och moraliska normer. Kulturarvet är också
dynamiskt genom att det ständigt berikas av nya upplevelser och erfarenheter
och kontakter med och inflytande från människor från andra länder och
kulturer. En viktig förutsättning för att kunna respektera andras åsikter och
kulturyttringar är att den egna identiteten är stark. Skolan har de nödvändiga
förutsättningarna för att aktivt kunna medverka till integration.
Att tillsammans med föräldrarna föra vårt svenska kulturarv vidare till våra
barn och ungdomar är en av förskolans och skolans viktigaste uppgifter.
Skolan är den enda verksamhet som alla medborgare nås av. Den ska både
verka för att bevara det som är bra i samhället och leva med i
samhällsförändringarna. Skolan ska stödja elevernas harmoniska utveckling
både när det gäller kunskaper och fostran. Den skall lära eleven att leva. Det
är därför rimligt att läroplanerna klart uttalar att den kristna etiken som vårt
land av tradition bygger på skall vara den värdegrund som skolan vilar på.
Eleverna måste få träning i att utifrån människovärdesprincipen fundera över
s.k. etiska dilemman för att på så sätt tränas till etisk reflexion i vardagen.
Skolans värdeförmedling måste ske i alla ämnen. Religionsämnet har dock
ett särskilt ansvar för förmedlning av vårt kristna kulturarv, något som
Skolverket bör beakta i arbetet med den nya kursplanen i religionskunskap
för grundskolan. För att kunna diskutera värdegrunden och etiska frågor men
också för kunna jämföra med och förstå andra kulturer och religioner är det
viktigt att alla elever ges goda baskunskaper i det egna kulturarvet, där
kristendomen utgör en viktig kärna. Denna bas bör ligga kvar inom ramen
för religionsämnet.
Det Värdegrundsprojekt som bedrivs av Utbildningsdepartementet är
intressant. Det är positivt att både elever, föräldrar, lärare och rektorer
involveras. Däremot ser vi en risk i att värdegrunden stannar vid att vara ett
projekt som löper ut den 31 mars år 2000. Orsaken till detta är att regeringen
inte lyckats tydliggöra innebörden i värdegrundsbegreppet. Fina formu-
leringar om tolerans, demokrati, solidaritet och jämställdhet rör sig på ett
annat plan än den grundläggande syn som värdegrunden egentligen handlar
om.
Det är också viktigt att den nya lärarutbildningen ger blivande lärare goda
möjligheter att arbeta aktivt med värdegrundsfrågor och etiska riktlinjer. En
nödvändighet i detta arbete är att lärarutbildarna har tillräckliga kunskaper
om vad värdegrunden står för och vilken betydelse den har för det dagliga
arbetet. I dag kan en blivande lärare passera genom hela lärarutbildningen
utan att reflekera över begreppet värdegrund. Detta är oacceptabelt.
3 Etisk fostran ger social kompetens
Skolverkets attitydundersökningar visar att både elever och lärare anser
att klimatet i skolorna har hårdnat. Problem med mobbning, våld och
rasism har ökat. Varannan lärare anser också att problemen med
bristande etik och moral i skolan har ökat. Dessa företeelser hänger i hop.
Om etiska normer ska accepteras av eleverna på ett naturligt sätt fordras
att lärare och övrig skolpersonal själva följer samma normer i det
vardagliga skolarbetet. Barn gör inte som vi säger utan som vi gör.
Värdegrunden måste helt enkelt omsättas i praktiken i det dagliga arbetet.
Alla vuxna i skolan ska vara förebilder. En kombination av
medmänsklighet och tydlig gränssättning bidrar till att skapa en lugn och
harmonisk arbetsmiljö. Särskilt viktigt är att tendenser till våld,
mobbning, kränkande tillmälen och uttryck för främlingsfientlighet och
rasism observeras och motverkas med konsekvens och tydlighet på ett
tidigt stadium. Detta är en grundläggande förutsättning för en god miljö
för lärande.
Vänlighet, hjälpsamhet, omtanke om andra och betydelsen av hur man
talar till varandra måste lyftas fram liksom vikten och värdet av ärlighet,
hederlighet och pålitlighet. Eleverna måste få lära sig att man ska stå för vad
man gör och att man ska behandla andra som man själv önskar bli behandlad.
Respekt för lag och rätt och förståelse för vad ett rättssamhälle är och vad det
kräver av medborgarna bör uppmärksammas tidigt. Att på detta sätt utveckla
elevernas sociala och emotionella kompetens är ett sätt att omsätta skolans
etiska värdegrund i praktiken. Tillsammans med föräldrarna bör lärarna och
den övriga personalen komma överens om hur den etiska fostran ska
utformas.
Det bör ställas tydliga krav på att detta skall ingå i varje lokal arbetsplan.
Vid varje skola skall också finnas tydliga handlingsplaner för att förhindra
mobbning och annan kränkande behandling. Dessa skall regelbundet följas
upp och utvärderas. De lokala skolstyrelserna bör på ett konkret sätt se till
att
inte bara klassrummen utan även skolgårdar, korridorer och andra utrymmen
på skolan blir vad som skulle kunna betecknas som mobbningsfria zoner.
Också när det gäller språkvården måste skolan ta ett aktivt ansvar. En
föraktfull, könsdiskriminerande, främlingsfientlig vokabulär måste aktivt
bekämpas utifrån ett "miljövårdande" perspektiv. Särskilda åtgärdsprogram
för att intensifiera jämställdhetsarbetet skall också finnas vid varje skola.
4 Barn är olika
Vi kristdemokrater är kritiska till ett system som bygger på att alla elever
ska lära ungefär lika mycket på ungefär samma tid och på ungefär
samma sätt. Skolan har allt för länge präglats av ett kollektivistiskt
tänkande. Den värdegrund som bygger på kristen etik och västerländsk
humanism är en bra bas för att möta varje elev som den unika individ
hon eller han är. Vi menar att vår grundsyn, som innebär att alla är olika
och lär på olika sätt och under olika lång tid, för med sig att skolan bör
vara flexibel nog att möta elevers olika förutsättningar.
Det är viktigt att varje elev får utvecklas så mycket som möjligt i
förhållande till sin kapacitet. Därför bör undervisningen individualiseras,
varje elev ska kunna glädjas åt sina prestationer utan att jämföras med
kamraternas. Elevens kreativitet och motivation för lärande ska alltid
stimuleras. Vi vill att alla elever ska få uppleva lusten att lära.
Lärarhögskolans Livsprojekt och Skolverkets studie, Elever som med-
forskare, visar att grundskolan har stora problem att möta många elever
utifrån deras egna förutsättningar och behov. En stor grupp på grundskolans
högstadium trivs inte i skolan och var tredje till var fjärde elev befinner sig
i
en situation som kan sägas vara präglad av meningslöshet. Målet måste vara
att varje elev skall få möjlighet att utveckla sin särskilda begåvning och sina
särskilda intressen. Det kräver att lärarna särskilt uppmärksammar både
elever med speciella inlärningsproblem och elever med snabb uppfattnings-
förmåga så att var och en får uppgifter som stimulerar deras utveckling både
kunskapsmässigt och socialt.
Läroplanen anger de mål som eleven ska ha uppnått efter avslutad
skolgång. Det är orimligt att utgå ifrån att alla elever behöver just nio år för
att nå målen. Därför bör ytterligare tid erbjudas då behov föreligger. Stöd ska
ges så tidigt som möjligt under barnets skolgång så att inte ytterligare
problem uppstår. Risken finns annars att elever med läs- och skrivsvårigheter
utvecklar sociala problem, eller att elever med sociala svårigheter inte kan
utvecklas kunskapsmässigt. Det är också viktigt att de elever som lär sig
fortare än andra får stöd, uppmärksamhet och stimulerande arbetsuppgifter.
Skolans huvuduppgift är att fostra och ge eleverna baskunskaper för det
fortsatta livet. Om skolan inte lyckas lära eleverna att leva tillsammans med
andra och att kunna exempelvis läsa, räkna och skriva har den misslyckats.
Vi kristdemokrater menar att skolan kan lyckas bättre.
Grundskolan har också ett ansvar gentemot gymnasiet. Målsättningen är
att alla elever som går ut grundskolan ska kunna klara av gymnasiets
inträdeskrav. Kunskaper i skolan omfattar såväl fakta och färdigheter som
förståelse och förmåga att inhämta de kunskaper som behövs i olika
situationer. I dag lämnar som vi tidigare nämnt alltför många elever
grundskolan med icke godkända studieresultat. I detta sammanhang vill vi
också uppmärksamma betydelsen av väl fungerande studie- och yrkesväg-
ledare.
5 Barn med särskilda behov
Barn med särskilda behov utgör egentligen inte en särskild avskiljbar
grupp. Alla barn har i någon mån och under vissa tider särskilda behov.
En del behov är dock mer urskiljbara och det är viktigt att de
uppmärksammas särskilt om alla elever ska få del av den allmänna
kompetenshöjning som skolan förväntas ge. Därför måste all skolans
personal, men främst lärarna, vinnlägga sig om att alla elever får
tillräckliga läs- och skrivkunskaper. Brister i läsförmåga och språklig
utveckling leder till kunskapssegregering, vilket i sin tur kan leda till
utslagning och att många senare i livet, med betydligt större kostnader
och besvär, måste komplettera sin grundutbildning. Här vill vi speciellt
uppmärksamma dyslektikers särskilda behov.
Även barn med funktionshinder och mindre synliga handikapp, t. ex.
neurologiska handikapp, måste få den hjälp och den uppmärksamhet som
deras speciella handikapp kräver. Föräldrarnas kunskaper om det egna
barnets behov måste tas till vara och deras påverkansmöjligheter när det
gäller barnens integrering eller eventuella placering i särskola eller
särskoleklass måste garanteras. Barn och ungdomar med funktionshinder
skall så långt det är möjligt erbjudas en anpassad utbildning i sin
hemkommun. Det är kommunens uppgift att ansvara för att alla invånares
primära behov tillgodoses, oavsett förutsättningar och ålder. I vissa fall kan
staten behöva ta ett större ansvar för att minimera risken att elever i behov av
särskilt stöd inte ges tillräckliga möjligheter till utbildning utifrån sina
specifika förutsättningar. Detta gäller i de fall där osäkerheten är stor om
omfattningen av och former för de resurser som krävs för att undervisningen
skall kunna bedrivas i vanliga kommunala skolor. Därför har kristdemokra-
terna avvisat regeringens förslag att avveckla de fasta delarna vid Ekeskolan
och Hällsboskolan.
6 Flexibel skolstart och skolgång
Barn mognar i olika takt. Somliga är skolmogna vid fem eller sex års
ålder, andra först då de fyllt sju eller kanske åtta år. Det leder till
slutsatsen att övergången mellan förskola och skola bör ske vid olika
åldrar för olika barn. Skolstarten bör därför vara individuellt flexibel och
ske successivt. Det är viktigt att övergången görs mjuk och att föräldrar,
förskollärare och lärare samarbetar så att övergången anpassas till varje
barns behov och individuella förutsättningar. Vi avvisar obligatorisk
skolstart för sexåringar. Därför ser vi positivt på att förskoleklasserna är
obligatoriska för kommunerna men frivilliga för eleverna. Möjligheten
att om det finns särskilda skäl skjuta fram skolstarten tills det år barnet
fyller åtta är också positiv därför att den ger ytterligare en möjlighet att
anpassa sig efter det enskilda barnets behov.
Vi anser att skolplikten även i fortsättningen ska vara nioårig. I praktiken
är den idag redan tolvårig eftersom över 90 % av eleverna fortsätter till
gymnasiet. Det ska dock finnas möjlighet att förlänga skolgången på
grundskolenivå med ett år för elever som önskar det och som bedöms ha
behov av det för att uppnå de uppsatta målen. En sådan förlängning av
skolgången bör sättas in så snart det blir tydligt att eleven behöver
ytterligare
tid.
7 Kunskap i teoretiska och praktiska ämnen
Barn har olika talanger och intressen. Några är mer teoretiskt lagda,
andra mer praktiskt inriktade. Det är den verklighet som måste få
återspeglas också i skolans sätt att arbeta med eleverna. Alla elever måste
få utveckla sina talanger så att de kan använda sin kunskap aktivt.
Praktisk och teoretisk förmåga måste värderas lika. Många elever med
praktisk inriktning kommer senare att ta till sig teoretiska kunskaper med
större motivation och vice versa.
Det är viktigt att varje elev får möjlighet att utveckla hela sin personlighet.
Om skolan blir alltför teoretisk kan inlärningen hämmas för många elever.
Att få använda alla sinnen stimulerar en god inlärning och förstärker
elevernas självkänsla. Inom forskningen framhålls allt oftare vikten av att
utveckla olika typer av intelligenser som avgörande för att varje människa
skall utvecklas optimalt. Den motoriska, den musikaliska och den rumsliga
intelligensen samt den sociala förmågan att förstå sig själv tränas i skolan
endast i mycket liten grad. De praktisk-estetiska ämnena som hemkunskap,
slöjd, bild och idrott är därför en viktig del av helheten i skolan.
Vi anser att kunskapen i praktiska ämnen bör få en mer framskjuten plats i
undervisningen. I den nuvarande läroplanen har dessa fått för litet utrymme.
För att göra det möjligt att utöka antalet timmar i dessa ämnen måste det
totala antalet timmar i grundskolan ses över. Annars är risken stor för att
andra ämnen hamnar i strykklass och att eleverna inte får tillräcklig tid att
befästa baskunskaperna ordentligt inför övergången till gymnasiet. De
enskilda skolornas möjlighet att fritt förfoga över ett visst antal timmar för
lokal profilering liksom utrymmet för elevernas fria val är också viktigt att
slå vakt om. Hänsyn måste tas till både det betydelsefulla innehållet i de
praktisk-estetiska ämnena och till deras viktiga roll när det gäller att skapa
ett
bra inlärningsklimat.
8 Utvecklingssamtal och betyg
Utvecklingssamtalen är ett viktigt område när det gäller att utveckla
samarbetet mellan föräldrarna och skolan. Tanken är att eleven,
föräldrarna och lärarna tillsammans skall göra upp en individuell
studieplan som omfattar både elevens kunskapsutveckling och sociala
kompetens. Den skall följas upp regelbundet och elever, föräldrar och
lärare har ett gemensamt ansvar för att den fullföljs. Till skillnad från
regeringen anser vi att det är viktigt att utvecklingsplanen och
utvecklingssamtalen dokumenteras skriftligt. Det är en förutsättning för
att uppföljningen skall kunna fungera bra. I utvecklingssamtalen bör
bedömningen av elevernas framsteg i förhållande till deras individuella
studieplaner göras.
Betygen utgör ett komplement till utvecklingssamtalen. Kristdemokraterna
har medverkat till att ett mål- och kunskapsrelaterat betygssystem införts. Ett
sådant betygssystem bidrar enligt forskning och lärarerfarenhet bättre än ett
relativt system till att motivera eleverna och ge även svaga elever ett gott
självförtroende. Detta förutsätter emellertid att varje elev uppmärksammas,
ges handledning och uppmuntran. I ett mål- och kunskapsrelaterat
betygssystem är betyget ett kvitto på en dokumenterad kunskap. Stegen i
betygsskalan får emellertid inte vara för glesa om betygssystemet ska
medverka till att motivera eleven att försöka uppnå nästa steg. Om
instrumentet är alltför trubbigt mäter det inte heller det som det är tänkt att
mäta. Informationen som betygen ska ge blir därigenom bristfällig.
Betygskriterierna måste också vara tydliga och väl avvägda så att lärare och
elever har samma uppfattning om vad som krävs för respektive betygsnivå.
Vi anser att målrelaterade betyg bör ges i en sexgradig skala. Det bör ske
senast fr o m årskurs sju för att eleverna ska hinna vänja sig vid systemet i
god tid före slutbetyget i årskurs 9. Dessutom bör skriftlig information om
elevens kunskap och utveckling i förhållande till de angivna kravnivåerna i
läroplanen ges fr o m årskurs 5. Det är viktigt för att de elever som behöver
särskilt stöd för att uppnå målen ska kunna få det på ett tidigt stadium.
Obligatoriska nationella prov ska genomföras från och med årskurs 5.
De elever som inte når upp till fastställd kravnivå i ett ämne när de slutar
grundskolan ska enligt riksdagens beslut få ett streck i stället för betyg. De
har också rätt att få ett skriftligt omdöme om de begär det. Vi menar att den
avlämnande skolan ska ha skyldighet att utarbeta ett skriftligt omdöme
oavsett om eleven begär det eller inte. Det är viktigt att den dokumentationen
finns tillgänglig om den skulle efterfrågas av eleven vid ett senare tillfälle.
9 Lärarna - skolans viktigaste resurs
En fast hand, ett varmt hjärta och en vilja att locka fram det bästa hos
varje elev är kännetecknande för en bra lärare. Läraryrket handlar om att
stödja människors utveckling. Eleverna står i beroendeställning till
lärarna både när det gäller hur de blir bemötta och när det gäller
innehållet i undervisningen. Det klimat läraren eller arbetslaget skapar,
den etik läraren medvetet eller omedvetet förmedlar påverkar en hel
generations etiska förhållningssätt. Att synen på lärarna behöver
uppvärderas är tydligt inte minst ur det perspektivet. Den vikt samhället
lägger vid att få kompetenta och engagerade lärare borde också visa sig
lönemässigt.
Lärarrollen förändras ständigt. För att de mål som idag uttrycks i
läroplaner och kursplaner ska kunna förverkligas krävs delvis andra
yrkeskunskaper än tidigare. För att vara en bra lärare räcker det inte att vara
en god pedagog. Skolan och ytterst lärarna får ta ett allt större ansvar för
elever med mer eller mindre utpräglade problem av social karaktär. Bristande
arbetsro, oordning, koncentrationssvårigheter och psykisk instabilitet bland
eleverna är på många håll en del av skolans vardag. Det är inte minst sådana
faktorer som gör arbetet som lärare svårt.
Lärares arbete måste diskuteras utifrån ett helhetsperspektiv. Om vi på
allvar vill bedriva en reell skolutveckling måste skolarbetet ske utifrån de
förutsättningar som t ex ämnet, gruppen och läraren, men även lokaler, bär
med sig. Såväl organisationen som arbetet måste präglas av flexibilitet. För
att underlätta arbetsbördan och skapa reella förutsättningar att tillgodose alla
elevers behov är det väsentligt att se över skolans organisation. Lärarens
uppgift måste renodlas i förhållande till andra yrkesgrupper och elevvården
måste stärkas. Detta är ett viktigt arbete även ur ett lärarperspektiv. I detta
sammanhang bör också klasstorleken uppmärksammas. Klasstorleken har
stor betydelse för lärarens välbefinnande och möjlighet att ge eleverna
individuellt stöd och uppmärksamhet.
Nyutbildade lärare lämnas alltför ofta att på egen hand klara av ett arbete
som de varken är förberedda på eller utbildade för. Vi anser att ett mer
genomtänkt mentorsystem bör utvecklas, där nyutexaminerade lärare får
både tillgång till och tid för samtal med en erfaren mentor under sitt första
år.
Ett sådant system skulle gynna skolans utveckling i stort. De nyutbildade
lärarna får successivt växa in i sitt arbete och de mer rutinerade lärarna får
ta
del av nya perspektiv som kan bidra till att utveckla deras egen undervisning.
Rent praktiska åtgärder behöver också genomföras för att ge lärarna en
bättre arbetssituation. Varje lärare måste till exempel ha en egen arbetsplats
med tillgång till telefon och dator. Det är en förutsättning för att de ska
kunna utföra sitt arbete på det sätt som avtalen reglerar. Att många lärare
idag förväntas utföra en stor del av sitt arbete utan tillgång till en
fungerande
arbetsplats är oacceptabelt.
På många skolor äger en utveckling och ett positivt nytänkande rum. Den
skolforskning som finns ska tas till vara i lärarutbildningen. Idag är många
före detta lärare själva lärarutbildare medan kontakten med skolans värld
som den ser ut idag ofta är alltför klen. Det har fått till resultat att glappet
mellan lärarutbildningen och utvecklingen inom skolan ökat och att de
framsteg som görs på många håll inte får tillräcklig uppmärksamhet och
spridning. Om vi skall få den kvalitetsförbättring och kompetenshöjning som
är nödvändig i skolan, måste lärare och skolledare inspireras att gå i spetsen
för förnyelse och pedagogisk utveckling. Det är de som i kraft av sin
professionalitet och erfarenhet bäst kan driva utvecklingen framåt. I dag
kommer direktiven ofta uppifrån och utgår från den för tillfället rådande
undervisningstrenden.
Lärarnas frihet att tillsammans med sina kollegor komma fram till hur de
fastlagda målen bäst uppnås måste värnas. Det finns inte bara en väg att nå
målet. Individuella förutsättningar och intresseinriktningar måste kunna få
genomslag. Mångfald är en tillgång inte en begränsning. Samtidigt måste
lärarrollen uppvärderas och sättas i fokus på ett helt nytt sätt. Det behövs
också stimulans i form av tjänster med speciellt pedagogiskt ledar- och
utvecklingsansvar. Den nya lärarutbildningen blir en viktig utgångspunkt för
det fortsatta arbetet.
10 Elevvård
Elevvården är en betydelsefull del av skolans verksamhet.
Skolsköterskor, skolpsykologer, skolkuratorer, skolvärdar och
elevassistenter fyller viktiga behov inom sina respektive områden.
Många av dessa tjänster har dragits in på grund av kommunernas dåliga
ekonomi. Det är svårt att överblicka vilka konsekvenser det kommer att
få, men enligt Barnpsykiatriutredningen lider minst 5-10 procent av alla
barn och ungdomar av psykiska problem. Detta är en verklighet som vi
inte kan blunda för och som ställer krav på politiker på alla nivåer.
Barn och ungdomar har idag ett stort behov av vuxenkontakt som varken
tillfredsställs av föräldrar eller lärare. Den elevvårdande personalen får ofta
ta emot det uppdämda behov av gemenskap med de vuxna som bristen på
annan vuxenkontakt skapat. Med den professionalitet de besitter har de också
kompetens att ge elever med mer uttalade behov den hjälp och det stöd de
behöver. Inte minst med tanke på att psykiska och psykosociala störningar
har ökat kraftigt bland barn och ungdomar är det nödvändigt att elevvården
inte utarmas utan får erforderliga resurser. Den bör ingå i det underlag för
resurstilldelning som vi kristdemokrater vill se. Detta är oerhört angeläget för
alla som vistas i skolan. En stärkt elevvård är en av grunderna för att skolan
skall kunna fullgöra alla sina uppgifter. Verksamheter som projektet
Klassmorfar kan ur detta elevvårdande perspektiv vara värdefulla.
11 Skolledaren - pedagogisk ledare
Rektorerna har under 1990-talet blivit fler, men de hinner inte med det
pedagogiska ledarskapet och arbetet mot nationella mål. Som
pedagogiska ledare och chefer för lärarna och övrig personal i skolan är
det rektorerna som har det övergripande ansvaret för att verksamheten
som helhet inriktas på att nå de riksgiltiga målen. Det är därför inte
förvånande att Riksdagens revisorer i sin granskning av Skolverket och
skolans utveckling identifierar överbelastade rektorer som en av
anledningarna till att den målstyda skolan inte fått det positiva
genomslag som var tänkt.
Skolledarens roll när det gäller att entusiasmera, skapa sammanhållning
och ett positivt skolklimat kan inte nog värderas. Skolledarna slits emellertid
idag mellan rollen som administrativ chef och huvudansvarig för den
pedagogiska utvecklingen. Samstämmiga studier visar att rektorerna har hög
arbetsbelastning och är stressade. Skolverket har kritiserat skolhuvudmännen
för att rektorerna fått administrativa uppgifter i sådan utsträckning att det
pedagogiska ledarskapet blivit lidande. Man har också pekat på att
rektorernas arbete försvåras av att målen i kommunernas skolplaner ofta är
otydliga. Det är också skolledaren som blir måltavla när nedskärningarna på
skolans område kritiseras.
Det måste skapas förutsättningar för skolledaren att vara just ledare och
inspiratör och inte i första hand administratör och ekonomisk förvaltare.
12 Elevinflytande och elevansvar
Eleverna har lagfäst rätt till inflytande över hur deras utbildning
utformas. I grundskolan ska inflytandets omfattning och utformning
anpassas efter elevernas ålder och mognad. På lågstadiet kan det göras
genom att eleverna får ansvar för olika moment i klassrummet. På högre
stadier kan medinflytandet sedan successivt öka till att omfatta
undervisningens uppläggning, schemaläggning och liknande.
Utformningen av elevinflytandet ska bestämmas lokalt. Utvecklingen på
detta område måste påskyndas.
Att ge eleverna inflytande och ansvar är det bästa sättet att utveckla deras
känsla för demokratiska beslutsformer och förmåga till ansvarstagande för
gemensamma samhällsangelägenheter. Mätningar som gjorts visar att var
fjärde elev på grundskolans högstadium inte är nöjd med dagens situation.
Skolledare, lärare och övrig personal måste således mer än hittills ge
eleverna möjlighet att utöva sina rättigheter och att öva sig i demokratiskt
beslutsfattande. Eleverna måste få känna att deras medinflytande är reellt och
därmed meningsfullt. Hur arbetet med att stärka elevinflytandet läggs upp
bör framgå av kommunens skolplan och i arbetsplanen för respektive skola.
Utvecklingen skall följas upp regelbundet.
13 Föräldrainflytande och föräldraansvar
Föräldrarna har huvudansvaret för barnens vård och uppfostran. Skolan
är ett stöd och ett komplement till föräldrarnas insatser. Det är en
uppfattning som ansluter väl till FN:s allmänna deklaration om
mänskliga rättigheter, som Sverige har ställt sig bakom. Där sägs bl.a. att
rätten att välja den undervisning, som ska ges åt barnen, i främsta
rummet tillkommer deras föräldrar. Uppfattningen ansluter också till
Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna,
som sedan 1994 är svensk lag.
Den försöksverksamhet som inletts och som ger skolor möjlighet att inrätta
styrelser med föräldramajoritet går i linje med vad vi kristdemokrater länge
krävt, nämligen att föräldrarnas rätt till information och medinflytande i
skolan behöver stärkas. Det är också ett sätt att öppna skolan mot det
omgivande samhället samtidigt som föräldrarnas intressen, kunskap och
kapacitet tas tillvara i beslut som rör skolans och därmed de egna barnens
vardag. Utvärderingen av försöksverksamheten visar att den fallit väl ut där
den prövats, men att intresset från skolorna har varit klent. Fler uppföljningar
bör naturligtvis göras. Vi anser också att det under försöksverksamheten kan
vara möjligt att välja in företrädare för lokala myndigheter och organisa-
tioner samt lokalt näringsliv i skolråden. Detta för att ytterligare förstärka
inriktningen mot skolan som en del av det omgivande samhället.
De föräldrar som engagerar sig i ett skolråd är ändå en försvinnande liten
del av alla föräldrar. Om kvalitetsarbetet skall bli framgångsrikt krävs att
alla
föräldrar engagerar sig i det egna barnets utveckling. Varje förälder, oavsett
bakgrund och erfarenheter från sin egen skoltid, måste inse sin betydelse för
det egna barnets framsteg och utveckling i skolan. Det handlar inte i första
hand om kunskaper utan om intresse för hur det går för barnet. Forskning
visar ett klart samband mellan föräldraengagemang och barnens resultat i
skolan.
14 Jämställdhet
En viktig målsättning i skolans demokratiska fostran är jämställdhet
mellan kvinnor och män. Precis som i hemmet påverkas barnen och
ungdomarna av hur könsrollerna mellan de vuxna i skolan ser ut. Att
lärarna på de lägre stadierna oftast är kvinnor, att personalen i
skolmatsalen består enbart av kvinnor medan den enda mannen vid
skolan kanske är vaktmästaren ger eleverna en bild av
könsrollsfördelningen i samhället som präglar dem som vuxna. Att
långsiktigt påverka könsfördelningen inom de yrkeskategorier som finns
representerade i skolan är därför grundläggande. Tyvärr har arbete med
barn låg status i vårt samhälle vilket är en av förklaringarna till den sneda
könsfördelningen. Det krävs en attitydpåverkan som uppvärderar arbete
med barn alltifrån omsorgen under den allra första tiden till
grundskoleperiodens slut.
Flickors och pojkars olika sätt att uttrycka sig både verbalt och med
kroppsspråk måste också uppmärksammas mer, inte minst i lärarut-
bildningen. Många undersökningar visar att pojkar tar betydligt mer plats i
klassrumssituationen vilket ger flickorna ett sämre utgångsläge från början.
Samtidigt missgynnas pojkarna av att de har så få manliga förebilder i
skolan. Att skapa medvetenhet om hur situationen ser ut och hur den aktivt
kan påverkas är en viktig uppgift som måste prioriteras och tydliggöras i
lärarutbildningen, i skolplaner och i jämställdhetsprogram vid de enskilda
skolorna.
15 Den fysiska miljön
Omsorgen om elever och alla som arbetar i skolan visar sig också genom
en hälsosam och tilltalande fysisk arbetsmiljö. En nedsliten, osund,
nedklottrad och ostädad skola ger helt fel signaler och inbjuder varken
till arbete eller ansvarstagande. På många håll behöver skolbyggnader
restaureras och hela skolmiljön förbättras avsevärt. Det gäller inte minst
åtgärder i ventilationssystemen och problem med värme/kyla. Även
problem med fukt och mögel är vanligt. Det påverkar inte bara barnens
fysiska hälsa utan också deras psykiska tillstånd. Allergiproblem hos
barn och ungdomar kan ofta härledas till att de vistas i undermåliga
lokaler. Trots kommunernas kärva ekonomiska läge är åtgärder för att
rätta till dessa missförhållanden något som måste ha hög prioritet.
Städrutinerna måste utformas så att även allergikänsliga barn kan vistas i
lokalerna utan att deras besvär förvärras.
Skolgården och den närmaste omgivningen runt många skolor har
fortfarande stora brister. De idéer som kommit fram under projektarbetet
"Skolans uterum", som fått stöd av bl a Allmänna arvsfonden, bör spridas i
bred omfattning. Med ganska små medel kombinerat med frivilligt arbete av
föräldrar och andra vuxna har det visat sig möjligt att förändra skolgårdar till
trivsamma miljöer som går att använda i undervisningen men självklart
också för lek och avkoppling. Om elever och personal ska ta ansvar och
känna stolthet för sin skola förutsätter det att den fysiska miljön är i gott
skick.
16 IT i skolan
Den nya informationstekniken, som till stor del är baserad på datoran-
vändning, har utvecklats mycket snabbt. Över hela världen bygger
kommunikationer, utbildning och forskning alltmer på denna teknik. Det
gör det nödvändigt att ge eleverna betydligt bättre kunskap om och
färdigheter i att utnyttja alla de möjligheter som datorer ger.
Användning av IT i undervisningen ger nya möjligheter för eleverna att
söka kunskaper. Datorerna ger möjligheter till mer individualiserad och
effektiv undervisning utan att eleverna behöver lämna gruppgemenskapen.
Det kan gälla invandrarelever som behöver enskild språkträning i både
svenska och sitt eget modersmål. Det kan gälla elever med läs- och
skrivsvårigheter eller elever med behov av extra övning i t.ex. matematik.
Det kan också gälla elever som befinner sig långt efter eller långt före
kamraterna.
Datorstödd undervisning kan också medföra det positiva att läraren får mer
tid över för individuella kontakter med eleverna. IT öppnar också skolan mot
omvärlden på ett helt nytt sätt. Informationssökningen blir inte längre
begränsad till den egna skolan utan information kan sökas och kontakter
skapas i hela världen. Detta kommer på sikt att leda till en genomgripande
förändring av undervisningsformerna.
De skärpta krav som från och med 1998 ställs på blivande lärare när det
gäller förmåga att behärska IT är nödvändiga men senkomna. En plan för
rullande fortbildning av redan examinerade lärare bör snarast utarbetas av
Högskoleverket i samverkan med lärosätena.
Att fler skolor kommer igång med att använda datorn som hjälpmedel är
inte minst viktigt för de elever som inte har tillgång till dator hemma.
Skillnaderna mellan elever med och utan kunskap i hur informationsteknik
kan utnyttjas kan annars leda till nya kunskapsklyftor som kan få
snedvridande effekter i framtiden.
Vi vill avslutningsvis starkt betona bokens betydelse och att IT skall ses
som ett komplement till, inte en ersättare för böckerna.
17 Den målstyrda skolan
När kommunerna i början av 1990-talet övertog huvudmannaskapet och
ansvaret för skolverksamheten fördes ut till dem som arbetar i skolorna
var syftet att skapa en klarare ansvarsfördelning för skolväsendet.
Riksdagens revisorer visar i sin granskning av Skolverket och skolans
utveckling en annan verklighet, där olika undersökningar talar om
svagheter i snart sagt varje länk i styrningskedjan från riksdag och
regering till kommuner och skolor. Detta är oacceptabelt. Vi måste alla ta
vårt ansvar för att lyfta fram, diskutera och åtgärda de problem som
identifierats. Kristdemokraterna har utvecklat dessa tankegångar mer
utförligt i en särskild motion som svar på granskningen. Här redogörs
bara för huvuddragen
De nationella kraven har i flera fall inte nått ut till skolorna. Både skolor
och skolhuvudmän saknar den vägledning som är själva grunden för ett mål-
och resultatstyrt skolsystem. Regeringen måste således bli bättre på att ge
tydlig information till olika aktörer om rådande ansvarsfördelning.
Skolverkets viktigaste uppgift är att ta ansvar för att de nationella målen
tydliggörs och implementeras. Tydliga mål för undervisningen är en
förutsättning för att kunna utkräva ansvar av skolor och skolhuvudmän i ett
mål- och resultatstyrt system. Den otydlighet som rapporten från Riksdagens
revisorer visar när det gäller mål att uppnå är oacceptabel och måste
omedelbart ses över. När det gäller mål att sträva mot måste man bättre lyfta
fram innebörden i dessa mål. Skolverket har en nyckelroll i den aktuella
förändringsprocessen och måste nå ut till alla sina målgrupper, i synnerhet
lärare och elever. Det får därför inte råda någon tvekan om var gränserna för
verkets uppdrag går. Det är också viktigt att verket fortsätter att utveckla sin
egeninitierade tillsyn.
Många kommuner sköter fortfarande inte sina åligganden enligt skollagen
med att utarbeta, följa upp och utvärdera sina skolplaner. Kommunen
uppfattas mot bakgrund av detta ofta som en otydlig uppdragsgivare. I en
decentraliserad organisation är detta helt oacceptabelt. Stora insatser måste
göras för att få kommunerna att förstå sitt ansvar och hjälpa dem hitta vägar
för att utöva det.
Den bristande överensstämmelse som ofta råder mellan kommunernas
budgetar och skolplaner är anmärkningsvärd. Undersökningar visar att
kommunerna regelmässigt följer upp frågor om ekonomi, men i de frågor
som rör verksamhetens innehåll är man som regel inte lika intresserad. Att en
genomtänkt resursfördelning kan ha större betydelse för elevernas resultat än
en totalt sett ökad resurstilldelning är en viktig slutsats från revisorernas
rapport.
Rektorernas betydelse för genomförandet av den målstyrda skolan har
tidigare berörts. Det behövs insatser från både nationell och kommunal nivå
för att skapa rimliga förutsättningar för att dessa nyckelpersoner skall kunna
medverka till skolutveckling. Rektorsutbildningen är ett steg i denna
riktning.
Om den mål- och resultatstyrda skolan skall kunna genomföras med
framgång måste reformarbetet förankras bland skolans professionella
grupper, framför allt lärarna. Om inte dessa grupper känner överens-
stämmelse mellan sina intressen och statsmakternas intentioner uppstår ett
legitimitetsgap och reformen haltar. Verkligheten visar att många lärare
hellre väljer ämnesfördjupning än arbete med skolförbättring.
Lärarna måste nås med kunskap om skolförbättring. För detta krävs, som
beskrivits ovan, tydliga skrivningar och fasta och kompetenta huvudmän och
rektorer. Även när det gäller lärarutbildningen måste denna del av arbetet
kommuniceras. En målstyrd skola kräver att det avsätts tid för organisations-
arbete inom ramen för lärarnas ordinarie arbetstid. Annars kommer alltid det
direkta elevarbetet att prioriteras. Lärarna måste involveras och få intresse
för skolorna som arbetande organisationer om den målstyrda skolan skall
förverkligas.
Sammantaget måste alla som arbetar med och i den målrelaterade skolan ta
sin del av ansvaret för skolans utveckling.
18 Viktiga områden för uppföljning
Ett viktigt område för uppföljning är hur de ämnen som är förlagda i
block behandlas. Det är väl känt att vissa ämnen, som t ex naturkunskap
och religionskunskap, lätt hamnar i strykklass när tiden mellan de olika
ämnena i blocken fördelas. Orsakerna till detta bör utredas och åtgärder i
form av t ex fortbildning sättas in, om det anses nödvändigt. Det är
olyckligt att riksdagen på regeringens förslag beslutat återgå till
möjligheten att ge blockbetyg i ämnen som är förlagda i block. Det ökar
risken för att vissa ämnen inom blocket osynliggörs eller "försvinner".
För att motverka detta anser vi att eleverna bör få ett betyg i varje ämne i
stället för ett blockbetyg.
Timutfallet för de praktiska och estetiska ämnena är ett annat angeläget
område som behöver följas upp. Det finns en risk att skolan blir alltför
teoretisk för många elever, vilket hämmar deras inlärning. Idrott och hälsa
samt slöjd har nyligen fått ett större utrymme i timplanen. Det är visserligen
positivt, men vi anser att det varit bättre med en översyn av utfallet för
samtliga praktisk-estetiska ämnen samtidigt. Hemkunskapen har till exempel
kommit att ytterligare försvagas i förhållande till de övriga praktiska ämnena
i grundskolan. Regeringen bör återkomma med förslag om hur de praktisk-
estetiska ämnena kan förstärkas.
Ett tredje område som behöver uppmärksammas vid uppföljning och
utvärdering är hur formerna för elevinflytande och jämställdhetsarbete
utvecklas. Även arbetet mot mobbning och uttryck för främlingsfientlighet
bör följas upp och utvärderas snarast. Trots alla åtgärder som satts in tycks
problemen inte ha minskat i omfattning. Åtgärder mot mobbning utvecklas i
en särskild motion.
Utvecklingen när det gäller ANT-undervisningen har inte blivit den
önskade. Det är särskilt olyckligt med tanke på att både alkohol-
konsumtionen, rökningen och narkotikamissbruket ökar bland ungdomarna.
Grundskolan som når alla ungdomar har ett särskilt ansvar för att informera
om drogers skadeverkningar och visa på positiva alternativ. Åtgärder på detta
område är därför särskilt angelägna.
19 Fristående skolor
Fristående skolor är ett viktigt komplement till den offentliga skolan. De
internationella konventioner som refererats tidigare ligger också till
grund för den rätt att fritt välja skola som har utvecklats i vårt land. Det
är viktigt att slå vakt om denna rättighet. Regler för godkännande och
bidrag ska utformas så att de i praktiken stimulerar möjligheten att starta
och driva en fristående skola. Vi utvecklar vår syn på fristående skolor i
en särskild motion.
20 Hemställan
20 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om resurstilldelningssystemet i grundskolan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skolans värdegrund samt om riktlinjer för hur
måldokumenten angående etisk fostran, som finns angivna i läro-
planen, skall få praktisk tillämpning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hur skolans etiska fostran skall utformas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kristendomens ställning i religionsämnet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att skolan skall bli mer flexibel till tid, innehåll
och form,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om flexibel skolstart och fortsatt nioårig skolplikt
med möjlighet till ett års förlängning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att hjälpa elever med dyslexi och
neurologiska handikapp,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av tillgång på elevvårdande personal,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om grundskolans ansvar för att elever skall ha
uppnått tillräckliga kunskaper för att tillägna sig studier på gymnasie-
nivå,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder i skolan för att öka jämställdheten,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbildning och fortbildning av lärare i informa-
tionsteknik,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av praktiska och estetiska ämnen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förändring av utvecklingssamtalen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om betygssystemets utformning,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om obligatoriska nationella prov från årskurs 5,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om föräldrainflytande och föräldraansvar,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att uppvärdera lärarrollen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om mentorer för nyutexaminerade lärare,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om allergisanering och ombyggnad av skolbygg-
nader och skolgårdar,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ANT-undervisningen,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Skolverkets och kommunernas tillsynsfunktion,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kommunernas och rektorernas roll för utveck-
lingen av den målstyrda skolan,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av uppföljning och utvärdering av
tidsutrymmet för blockämnen och för estetiska och praktiska ämnen,
hur formerna för elevinflytandet och jämställdhetsarbetet utvecklas
samt vilka resultat arbetet mot mobbning och uttryck för främ-
lingsfientlighet har givit.