Svenska gymnasieelever väger i dag i genomsnitt tre kilo mer än gymnasieeleverna gjorde för tio år sedan. En fjärdedel av pojkarna och en tredjedel av flickorna rör inte på sig över huvudtaget. Detta visar en undersökning som Skolverket har gjort bland cirka 800 gymnasieelever i 15 kommuner i Västsverige. Eleverna har fått svara på frågor om fysisk aktivitet och hälsovanor.
Inte bara skolelever utan hela svenska folket har gått mot allt mindre fysisk rörlighet. Den nya bantningsmedicinen har kostat samhället en halv miljard det senaste halvåret. Pengar som kan fylla andra angelägna hål i frisk- och sjukvård. Människor uppmuntras att bota övervikt med piller i stället för att genom motion förbättra överflödiga kilon.
Åren i skolan är mycket viktiga för att bygga upp benmassan. Möjligheter- na att påverka skelettet är kanske som störst före puberteten. Redan vid 20 års ålder har man fått den benmassa i lårbenshalsen som man skall ha resten av livet. Det handlar om ett hållfasthetsproblem. Barn sitter för mycket stilla, framför TV:n, i bilen eller vid skolbänken. I dag lär barn sig finmotorik innan de behärskar grovmotoriken.
Skolan behöver stödja alla barn, vars föräldrar inte inser problemen eller inte har ekonomiska och/eller praktiska möjligheter att stödja sina barn. Gymnastiklektionerna i skolan räcker inte för att ge barn och ungdomar tillräckligt med fysisk aktivitet. Även fritiden bör innehålla mer av fysisk aktivitet.
Särskilt bekymmersamt är att flickor ofta slutar med idrott i tio- till tolv- årsåldern och därefter inte har något idrottsligt nätverk. Det är också då som man växer i fysiska mått och tillägnar sig attityder när det gäller t.ex. rökning, livsstil och fysisk aktivitet.
En viktig grupp av flickor är de som själva är, eller har föräldrar som är, födda i annat land än Sverige. Dessa föräldrar är ofta misstänksamma och rädda, trots att de säkert har barnens bästa för ögonen. Risken är stor att många flickor då hindras från att delta i aktiviteter och idrottsföreningar.
Genom information på rätt språk och genom att skolan står som inbjudare skulle många föräldrar känna sig lugnare. Många flickor, som nu av föräldrarna förbjuds att delta i idrott, skulle få möjlighet att leva ett sundare och mer aktivt liv bland jämnåriga.
I den nya läroplanen har gymnastiklärarna stor frihet. Ämnet kan och får göras roligare. Det finns så mycket annat att göra än den traditionella "gympan", t.ex. aerobics, spinning, hiphop och skateboard. Definitivt sådant som ungdomar tycker är roligt att ägna sig åt. En del lärare jobbar så också, men långt fler lärare borde lägga om sin undervisning. Idrottslärarna har också stora möjligheter att inspirera barn och ungdom att delta i idrotts- föreningar och andra aktiviteter på fritiden.
Skolan är, trots allt, den bästa hälsofrämjande arenan. Där når man alla barn under en mycket formbar del av deras liv. Man måste ha stöd från olika håll och borde ta emot hjälp från världen utanför skolans väggar.
I Amerika har skolidrotten en stor utbredning och många barn får sitt idrottsintresse i skolan. Tävlingar mellan olika skolor, både på jämförande highschool-, college- och universitetsnivå, stimulerar social kontakt och tävlingsintresse. Det är allom bekant att de flesta, för att inte säga alla, av USA:s stjärnidrottare och guldmedaljörer i OS och andra stora tävlingar har börjat i skolidrotten.
I Sverige däremot har man effektivt separerat skolans gymnastikunder- visning och idrottens föreningsliv. Resultatet, förutom ett lågt intresse för t.ex. friidrott, har blivit att många barn utestängs från viktiga aktiviteter. Medlemsavgifter, dyr utrustning och långa och dyra bilresor gör det omöjligt för många föräldrar att uppmuntra och betala idrottsaktiviteterna för sina barn.
Kan då mer göras? Kommuner kan uppenbarligen satsa mer på t.ex. problemområden. Ett exempel är Stenhagens skola i Uppsala. Skolan ligger i ett invandrartätt och problemfyllt område. Kommunen har givit skolans lärare frihet att försöka vända den negativa spiralen som var rådande för några år sedan. En skolidrottsförening startade och kommunens idrotts- föreningar inbjöds att ha aktivitet i skolans gymnastiksal efter skoltid. Detta har slagit väl ut, men idéerna och uppslagen behöver utvecklas ytterligare och behållningen har blivit att såväl elever som föräldrar har fått ökat intresse för skolan, dess glädjeämnen och problem. Målet är satt och man arbetar febrilt med att nå dit. Lärarna är av den nytänkande och kreativa sorten.
Ett annat sätt att öka resurserna för skolorna är det s.k. Bundefloprojektet. Genom bland andra Allmänna arvsfonden har pengar ställts till förfogande för ett brett upplagt projekt som syftar till att kompensera för välfärdens biverkningar. Man vill hjälpa barnen att anamma en livsstil med hälsosamma vanor. Att röra sig skall bli en naturlig del av livet.
På Ängslättaskolan, söder om Malmö, som ingår i projektet, har man en extra timme fysisk aktivitet varje dag för samtliga barn i årskurs ett och två. Skoldagen har förlängts för att få in ytterligare tid för fysisk aktivitet. Till sin hjälp har man pedagoger på skolan samt ledare från en idrottsförening på orten och Friskis och Svettis.
Genom dessa exempel kan man ana att det finns möjligheter att öka skolans ansträngningar för friskare barn och därmed så småningom till ansvarsfulla vuxna med en hälsosam livsstil.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av fysisk aktivitet för barn och ungdom för att de skall kunna kompensera välfärdens biverkningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nytänkande och samverkan mellan olika aktörer i skolan.
Stockholm den 4 oktober 1999
Berit Adolfsson (m)
Cristina Husmark Pehrsson (m)