Svenska Livräddningssällskapet, SLS, har under många år iakttagit och
försökt göra de ansvariga inom skola, stat och kommun uppmärksamma
på den nedåtgående trenden vad det gäller barns simkunnighet. SLS har
låtit Sifo årligen göra en riksundersökning från 1993 fram till idag.
Denna undersökning har visat på att antalet skolor som på något sätt
arrangerar simundervisning för sina elever under denna period minskat
från 69 % till 58 %.
Simkunnigheten i det som förr kallades mellanstadiet har under samma
period sjunkit från 83 % till 79 %. Detta trots att det i Läroplan 94 står att
man ska kunna simma i åk 5. Detta ska jämföras med de siffror på cirka
96 % simkunnighet som visades upp under mitten av 1980 talet.
Den var med den ekonomiska åtstramningen som nedrustningen inom
simkunnigheten började. Det är samma barn som idag har sämst förut-
sättningar inom all annan utbildning, exempelvis barn till ensamstående
låginkomsttagare, men även låginkomsttagare med båda föräldrarna kvar i
familjen, samt barn till invandrare som har störst brister vad beträffar
simkunnighet.
För dessa grupper är skolan många gånger den enda plats där dessa
kunskaper naturligt kan erhållas. Sifoundersökningen 1997 visade på att tre
av tio barn i årskurs 1-3 inte kan simma 25 meter och resultatet visade även
på en dålig utveckling i årskurs 4-6 samt årskurs 7-9. Signaler från
gymnasiet där man ännu inte fått statistiskt underlag indikerar samma
negativa utveckling, inte minst i storstadsregionerna.
I de genomförda undersökningarna finns det mörkertal. Hur stora dessa är
över landet går än så länge bara att anta, men undersökningar som gjorts i
skolor i bland annat Malmö och Helsingborg, samt en stor undersökning av
årskurs 5 i Göteborg (4 000 elever) visade på att 20 % av eleverna ej är
simkunniga.
Skolorna måste börja ta sitt ansvar och fullfölja de av samhället fastställda
målen. Att kunna simma är en baskunskap i säkerhet som varje barn i
Sverige har rätt att få. Detta handlar inte bara om simning i form av ben- och
armtag, utan även om hur man ska bete sig vid vatten och isar, och om hur
man kan hjälpa sina kamrater i nödsituationer. Vi måste få de skolor som inte
lever upp till läroplanens mål att tänka om.
Under 1997 drunknade 11 barn. Antalet druknade barn har varit detsamma
per år sen 1995, men får man veta att 6 av dessa drunknade på olika sätt
under lektionstid, så får man en tankeställare. Inte minst måste lärarkadern
idag tänka till, med tanke på att det just nu finns 4 st lärare som står åtalade
i
Landskrona tingsrätt för två drunkningar under lektionstid.
Det får inte bli som i vissa skolor i Stockholmstrakten som inför regler (2
vuxna varav en livräddarutbildad per 4 elever) som i praktiken omöjliggör
simundervisning.
Skolan måste ha till uppgift att ta reda på simkunskapsnivån på skolan, och
där det finns behov måste resurser för undervisning kunna sättas in. Detta
kan inte vara ett oöverkomligt problem, då skolbaden i landets bad-
anläggningar minskar alltmer och där badpersonalen med simlärare blir en
alltmer hotad yrkesgrupp.
Idag är Island ett nordiskt föregångsland när det gäller vattensäkerhet. Där
har denna typ av säkerhetsutbildning jämställts med övrig baskunskap/-
utbildning.
Hjälp skolan att bättre tydliggöra målet för simundervisningen.
Skolverket arbetade ut målen för skolan i Läroplan 94. Där återfinns målen
för simkunnighet i årskurs 5 som säger att eleverna i slutet av femte skolåret
ska kunna simma och hantera nödsituationer. Vad detta rent praktiskt innebär
har Nordens Livräddningsförbund definierat i en form av minimikrav i
samband med Nordens livräddningskongress, 6 september 1996 i Åbo, där
Svenska Livräddningssällskapets definition antogs.
Definitionen innehöll att kunna hoppa eller falla i vattnet, få huvudet under
och direkt därefter kunna simma 200 meter på djupt vatten, varav 50 meter
på rygg. Till detta hör även att man ska veta hur man kan hjälpa någon som
råkat i en nödsituation, larma, göra fria luftvägar, vid behov ge konstgjord
andning och därefter placera den skadade i framstupa sidoläge.
Med i beslutet var representation från Norge, Finland, Island, Danmark
och Sverige (SLS), därefter har även Färöarna anslutit sig till beslutet.
Det som måste vara viktigt i ett tydliggörande av skolans mål är att detta är
en praktiskt kunskap som bygger på både vetenskap och långvarig
erfarenhet. Därmed måste eleverna veta exakt vad denna utbildning har som
mål och då bör dessa mål finnas tydligt utsatta i en läroplan.
SLS har under året genomfört ett antal säkerhetskonferenser där bland
annat Skolverket deltagit. På en rak fråga om man där visste hur mycket av
ovan nämnda mål som nåddes av Sveriges skolor, var svaret nej. Man har
inte resurser att följa upp de mål som satts upp, än mindre någon typ av
sanktionsmöjlighet/rätt gentemot de skolor som helt enkelt inte bryr sig om
att följa läroplanen i detta stycke. Det enda är att om någon anmäler en
enskild rektor eller skola, så har Skolverket en utredningsplikt. Måste en
sådan här medmänsklig och humanitärt viktig fråga om livsviktig bas-
kunskap behöva gå så långt.
Varför är det viktigare nu än någonsin förut?
- Samhället genomgår en allt snabbare förvandling vilket gör att om man
inte är väldigt tydlig med vad som förväntas av skolan, kommer alltfler
ur de mest utsatta samhällsgrupperna att trilla igenom ett urglesnande
skyddsnät när det gäller säkerhetskunskap i och vid vatten och isar.
- Uppdelningen av de större stadsområdena i stadsdelar, kommundelar
etcetera gör att det oftast bara är den enskilda skolan som har möjlighet
att följa upp barnens simkunskaper.
- Den ökande internationaliseringen accelererar den minskande sim- och
säkerhetskunskapen i Sverige. Nedåtspiralen kommer att tillta alltmer då
föräldragenerationerna som haft en egen erfarenhet av sim- och
säkerhets- undervisning blir färre. Dessutom är det 80 till 90 % mammor
som hjälper sina barn till denna typ av utbildning. Varför skall till
exempel en muslimsk kvinna som inte fått bada på offentliga bad sen hon
kom i puberteten anse att simkunnighet är något viktigt att ge sina barn,
än mindre döttrar, om inte skolan hjälper till?
Simkunskap och säkerhetskunskap har blivit/är idag en klassfråga. Det
finns ljuspunkter i Sverige där man tagit tag i problematiken, till exempel
Sandvikens kommun, där man behållit en del av skolans budget centralt
för att där se till att alla barn ska få komma till badet och få
simundervisning. Tivolibadet i Kristianstad är ett annat exempel. Man
har efter hård marknadsföring från badet fått all skolsimundervisning
förlagd dit.
Hjälp till att sy ihop säkerhetsmaskorna till ett fungerande skyddsnät för
alla Sveriges barn!
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om simundervisning till skolbarn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett förtydligande i läroplanen om vilka krav som
ställs beträffande simkunnighet.