För alla dem som inte fått en gedigen gymnasie- eller högskoleutbildning
är det en stor förmån att kunna komplettera i vuxen ålder. Även övriga
utbud på studieområdet som t.ex. studieförbundens kurser och
folkhögskolornas erbjudanden om veckor, terminer eller år är värdefulla
komplement.
Under 50- och 60-talen då grundskolan - först enhetsskolan - växte fram
fanns det en attityd och hållning att i framtiden skulle t.ex. folkhögskolorna
inte behövas. Som väl var kom riksdagen till god insikt genom den
folkhögskoleutredning som var grunden till 1977 års folkhögskolereform -
signerad av statsrådet Jan-Erik Wikström - och som kom att vara en stabil
väg in i framtidens folkbildning. Det är ingen tvekan om att det i ett alltmer
komplicerat och globaliserat samhälle framförallt de tekniska framstegen har
varit oerhörda. Men mänsklig bildning, samlevnad och social kompetens har
inte utvecklats på samma goda sätt.
Genom Kunskapslyftet har många fått en chans som de inte tidigare har
fått. En del har gått till högskolekurser, andra till komvux och den tredje
gruppen till folkbildarledet. Det har visat sig att väldigt många inte är
aktuella för högskolan, andra åter klarar inte en traditionell komvuxundervis-
ning. Detta har inneburit att studieförbund men framför allt ambitiösa
folkhögskolor som haft grundkurser och specialkurser för arbetslösa har
blivit ett viktigt instrument. Många unga med t.ex. lång arbetslöshet som
största - ibland enda - erfarenhet av vuxenlivet är så "socialt såriga" att de
behöver en ombonad, ambitiös studiemiljö för att "läka socialt". Många har
omvittnat detta då de insett behovet av en kompletterande vuxenutbildning.
Det finns anledning för statsmakten att notera det stöd man fått genom de
folkbildande organen och att dess villkor uppmärksammas och förbättras.
Detta bör riksdagen i särskilt beslut markera.
Funktionshindrade på undantag
Vuxenutbildningen för utvecklingsstörda (särvux) har inte kunnat hävda
sig då Kunskapslyftet och annan utbildningssatsning föreligger. Trots
särvux plikt att anordna utbildning för vuxna utvecklingsstörda så har det
i realiteten inte blivit möjligt för dessa att komma i fråga som andra
vuxna elever i reguljär utbildning och fortbildning. Tillgängligheten har
uppenbart varit mycket smal. Det hjälper inte att kommunerna haft plikt
att aktivt verka för att nå dem genom uppsökande verksamhet och hjälpa
dem till en grundläggande vuxenutbildning. Ofta har den uppgiften "fallit
mellan stolarna". Om det över huvud taget ges utbildningsmöjligheter så
har många kommuner inte möjlighet att bereda alla som behöver plats.
Det är dessutom ett smalare program som studerande i särvux erhåller, ett
program där ämnen som är viktiga för denna grupp inte finns med. Det gäller
naturkunskap, hälsovård och idrott. På grundskolesärnivå förekommer inte
de estetiska ämnena, vare sig bild eller musik. Vidare saknas hemspråks-
undervisning för dessa grupper.
Det finns anledning för statsmakten att se över sin egen ansvarsbild och - i
förekommande fall - se över kommunernas, institutioners och utbildnings-
anordnares möjligheter för olika typer av handikappade. En sådan översyn
där iakttagelserna fick leda till positiva slutsatser synes vara av nöden.
Därför bör riksdagen föreslå att regeringen tar initiativ till en sådan översyn.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av en stärkt och säkrad position för
studieförbund och folkhögskolor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de utvecklingsstördas svårigheter att erhålla
olika former av utbildning i vuxen ålder,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen snarast förelägger förslag om
förbättrade möjligheter för utvecklingsstörda och funktionshindrade
att komma i fråga för en mera fullödig vuxenutbildning.