Gymnasieexamen är ett grundkrav för att klara sig på arbetsmarknaden i
dag. De allra flesta går också vidare från grundskolan till
gymnasieskolan. Alltfler saknar dock de grundkunskaper som krävs för
att klara av gymnasieutbildningen. Följden blir att det individuella
programmet växer och att många hoppar av sin gymnasieutbildning.
Dessa båda trender måste vändas.
I Skolverkets senaste rapport, "Jämförelsetal för barnomsorg och skola",
framgår just att alltfler ungdomar söker till gymnasieskolans individuella
program. 1992 började 4,7 procent på det individuella programmet och 1994
hade andelen stigit till 12,2 procent. Det är en dramatisk ökning.
Omfattningen av det individuella programmet är nu så stort att det är det
tredje största gymnasieprogrammet, efter samhälls- och naturvetenskapspro-
grammen.
Alltför många behöver särlösningar för att klara gymnasiestudier. Det indi-
viduella programmet har alltmer fått uppgiften att vara ett undantagsprogram
för de elever som inte har tillgodogjort sig de kunskaper grundskolan lär ut.
Orsaken till ökningen av det individuella programmet är brister i grund-
skolan som gör att alltfler elever inte får med sig de baskunskaper som är
nödvändiga för att klara gymnasieundervisningen. För att stärka gymnasiets
sätt att fungera måste därmed bristerna i grundskolan åtgärdas. Det får inte
vara så att elever med bristande baskunskaper släpps igenom år efter år för
att misslyckas när det är för sent att göra något åt problemet.
Utvecklingen är en signal som - tillsammans med andra - gör att man be-
farar att de elever som har svårt hänga med i undervisningen och klara
grundskolans mål blir alltfler. Det är naturligtvis ytterst oroande, allra
främst
för de enskilda eleverna men också för Sverige som kunskapssamhälle.
Rapporten "Jämförelsetal i barnomsorg och skola" visar också att andelen
elever som fullföljer sin gymnasieutbildning fortsätter att minska. Av dem
som började 1992 fullföljde 86 procent sin utbildning och för elever som
började året därpå sjönk siffran till 80 procent. Av eleverna som började
1994 var det bara tre av fyra, 75 procent, som gick ut inom fyra år.
Trenden med allt lägre andelar elever som fullföljer sin gymnasieutbild-
ning är mycket allvarlig och måste vändas. Uppenbarligen misslyckas skolan
med att erbjuda utbildning som känns meningsfull och realistisk för den
enskilde eleven. Det är ett underbetyg mer för skolpolitiken än för skolan.
Det är säkert också här fråga om att många elever inte har med sig tillräck-
liga förutsättningar från grundskolan för att klara gymnasieskolan, utan
därför hoppar av.
Förmodligen är en viktig del av förklaringen till den låga examenspro-
centen att linjer som tidigare var tvååriga nu har gjorts treåriga. Teorikraven
är lika för alla, oavsett intresse, motivation eller förutsättningar. Alla skall
få
högskolebehörighet, är tanken.
Det var fel väg att gå. Inslagen av valfrihet för eleven borde ha ökats i ut-
bildningen i stället.
De teoretiska kurserna har utökats i omfattning, vilket drabbar de elever
som tidigare hade möjlighet att välja en mer praktiskt inriktad utbildning.
Följden blir att många misslyckas, känner att kraven är för höga och lägger
av. Det ökar utslagningen, då det helt saknas alternativ för skoltrötta eller
praktiskt intresserade elever.
Gymnasieskolan måste erbjuda fullgoda alternativ för alla elever, oavsett
om intresset ligger för teoretiska eller yrkesinriktade praktiska ämnen.
Sålunda måste de tvååriga praktisk inriktade yrkeslinjerna återkomma i
gymnasieskolan.
Det viktiga är att de elever som väljer en kortare yrkesinriktad linje har
möjlighet att komplettera med teoretiska ämnen för högskolebehörighet
längre fram, om de så önskar. Det måste ges många chanser till utbildning i
livet. En förutsättning för det livslånga lärandet är de livslångt åter-
kommande möjligheterna att uppdatera och komplettera sin utbildning.
Är tröskeln för hög redan vid steget mellan grundskola och gymnasium
eller under gymnasietiden får många unga en sämre start på yrkeslivet än om
de går en praktisk yrkesförberedande linje, med möjlighet att senare läsa in
högskolebehörighet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ingen elev skall behöva gå ur grundskolan
utan nödvändiga baskunskaper,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökad valfrihet och återinförande av tvååriga
yrkesinriktade linjer på gymnasiet.