De senaste åren har krisrapporterna om den svenska skolan duggat tätt.
Lärare som bränner ut sig, elever som går ut grundskolan utan att kunna
läsa och skriva, ett hårdnande klimat med mobbning och våld, samt ständig
pengabrist är några av de bilder som förmedlats.
Ett kan konstateras: Något är allvarligt fel när så många barn och ung-
domar går igenom hela skoltiden och vantrivs, utan att tillgodogöra sig bas-
kunskaper och utan att hitta sin nisch i livet.
Det sätt skolan organiseras och drivs på är föråldrat, vilket är en grund för
problemen. Det svenska skolsystemet behöver stöpas om från grunden.
Enhetsskolan måste avskaffas.
- Alla elever skall ha rätt att välja skola på lika villkor.
- Alla skolor måste behandlas lika oavsett huvudman.
- Skolans verksamhet skall ledas av skolans medarbetare, inte av
politiker.
- Skolans resurser måste styras till undervisningen.
- Profilering som höjer kvaliteten och gör att fler barn kan komma till
sin rätt måste uppmuntras.
- Kvalitetsgranskningen av skolan måste intensifieras.
Ta bort politiken
Idag styrs skolan av riksdagen, Skolverket, kommunfullmäktige, barn-
och ungdomsnämnder, kommundelsnämnder och brukarstyrelser. Det är
en oerhört topptung och byråkratisk organisation, med starkt begränsad
frihet för skolornas ledningar.
De som arbetar i skolan - skolledning, lärare och elever - har alldeles för
litet inflytande över skolans arbete. De som har det praktiska ansvaret har
inte rätten att fatta beslut. De som inte arbetar i skolan - politiker på olika
nivåer - har alldeles för stort inflytande. De som fattar beslut behöver aldrig
se de praktiska konsekvenserna av besluten.
Ansvaret och möjligheten att ta beslut måste flyttas till skolorna, där
skolledning och lärare tillsammans med barn och föräldrar kan forma verk-
samheten.
För att åstadkomma detta måste kommunfullmäktige, barn- och ungdoms-
nämnder, kommundelsnämnder och politiskt frammanade brukarstyrelser
lyftas bort från styrningen av skolan. Det innebär inte att det inte skall
finnas
kommunala skolor, men väl att de som arbetar i skolan styr verksamheten
bättre än de som inte gör det.
Riksdagen skall lägga fast nationella riktlinjer och mål för skolans verk-
samhet. Det skall finnas en nationell målbaserad läroplan. Men hur målen
nås skall avgöras av respektive skola.
Profilering och mångfald
Människor är olika. Vi har olika intressen och har olika förmåga. Några
få har lätt för det mesta. De flesta har olika lätt för olika saker, men alla
har vi något vi är bra på. En del av oss är teoretiskt intresserade, andra
gillar att jobba med händerna.
En skola som bortser från människors olikheter kan aldrig bli framgångs-
rik. I stället gäller att skolan måste ta vara på varje barns förmåga och bidra
till att utveckla den. Alla kan inte bli lika bra på allt, men alla kan bli bra
på
något.
Ju smalare skolans utbud är desto färre barn kommer skolan att passa och
fungera bra för. Dagens situation förtrycker alla de barn som inte trivs eller
kommer tillrätta i den kommunala enhetsskolan. Omvänt gäller att ju bredare
skolans utbud är, desto fler barn och ungdomar kommer att finna sig till rätta,
känna sig lyckade och göra väl ifrån sig i skolan.
När det gäller idrott har profilering och specialisering alltid accepterats.
Inga rop har hörts som varnat för segregation eller elitskolor. I decennier har
kommuner strävat efter att tilldelas något av landets idrottsgymnasier.
Det är lika naturligt att landets skolor inte bara får utan också aktivt
uppmuntras att specialisera sig på olika teoretiska ämnen, konst, musik eller
en speciell pedagogik. Om varje skola finner sitt område att bli särskilt
duktig på kommer kvaliteten i det samlade skolsystemet att öka.
Har man särskild fallenhet för matematik måste man kunna läsa det på en
skola som lägger särskild vikt vid matematikundervisningen. Gillar man
historia extra mycket måste man kunna söka sig till den skola som delar och
prioriterar detta intresse. Utvecklas man bättre i en skola som satsar på
miljön, eller på att utveckla sin egen speciella pedagogiska inriktning måste
man ha rätt att söka sig dit. Alla dessa profiler är möjliga i en målstyrd
skola.
Samtidigt kommer ett antal skolor, inte minst på mindre orter och på
landsbygden att ha en allmän profilering. Profilen blir då att vara bygdens
skola av god kvalitet. Många mindre skolor på mindre platser har lagts ner
eller hotats av nedläggning de senaste åren. Många av dessa skolor kan
räddas med ett statligt garanterat och finansierat skolval för alla landets
elever. De små bygdeskolornas överlevnad blir då inte en fråga för städernas
politiker utan för bygdens invånare.
Också för lärarna skulle ökad profilering vara en sporre. Möjligheten att
utvecklas i sitt ämne förbättras och elevernas motivation höjs. Här finns
också incitament för vidareutbildning och förkovran.
Profileringen skapar också en sund konkurrens mellan landets skolor,
oavsett huvudman.
Varje elevs utbildning blir bättre än vad som annars skulle bli fallet när
skolorna söker hitta sina profilområden. Detta innebär att fler barn och
ungdomar kommer till sin rätt. Det är utvecklande för landet som helhet.
Nationellt finansierad och garanterad valfrihet
Alla elever måste ges lagstadgad rätt att välja den skola där man kan
växa och komma till sin rätt. För att denna valfrihet skall vara
verkningsfull krävs en statlig finansiering som är lika för alla. Det
betyder inte att skolpengens storlek skall vara lika för alla, men väl att
principerna för skolpengen skall vara det.
Det finns, som Skolverket visat, goda möjligheter att med objektiva
kriterier fastställa skolpengens storlek. Barn med särskilda behov skall
garanteras att deras behov kan mötas. Så sker inte idag.
Viktigast är denna statligt finansierade och garanterade valfrihet för barn
med funktionshinder, vilket utvecklas i en särskild motion, 1999/2000:
Ub228.
Att skapa en nationellt finansierad och garanterad valfrihet är en
rättvisefråga. I dag skiljer sig kommunernas elevkostnader dramatiskt. Den
ena kommunen kan avsätta nästan dubbelt så mycket till skolan per elev som
den andra kommunen. Det är orimligt att skillnaden skall vara så stor
beroende på var i landet man bor. Alla barn har rätt till en god utbildning och
en bra start i livet.
Varje elev kan med en nationell skolpeng välja skola och sedan följer
resurserna med honom eller henne till den skola man valt. Pengarna passerar
alltså aldrig hemkommunen. Det gör att resurserna verkligen kommer
barnens utbildning till godo.
Finansieringen av den nationella skolpengen sker genom en skatteväxling
med kommunerna. Förändringen är således kostnadsneutral för kommunerna.
Lägg pengarna på rätt saker
Skolans resurser måste i ökad utsträckning styras till undervisning och
läromedel.
En alltför stor del av skolans resurser går till administration idag. Skolan
har blivit en del av den offentliga byråkratin. Det är frapperande att många
friskolor klarar sig utan administratörer i den omfattning som kommunala
skolor har.
Många rektorer känner vanmakt över det stora antal möten som tvingar
dem att vara borta från sina skolor och hindrar delaktighet i undervisningen
och kontakter med lärare och elever.
Många kommuner tar ut hyror för skollokalerna som överstiger vad de är
värda på marknaden. Kommunerna avsätter pengar till skolan för att sedan
hämta tillbaka dem via hyran. Det underliga inträffar att trots alla larm om
hur dålig miljön är i svenska skolor, så är lokalerna ändå riktigt dyra.
Kommunerna har förbyggt sig och saknat tillräckligt kostnadsmedvetande.
Samtidigt saknar de kommunala skolorna möjlighet att säga upp alltför dyra
lokaler, eller minska ytan som skolan använder i befintliga skollokaler.
Lokalerna används inte effektivt, varken med avseende på ytan eller tiden.
I andra länder delas skoldagen upp i ett förmiddags- och ett eftermiddags-
pass. Därigenom kan lokalkostnaderna halveras och barnfamiljerna får
dessutom möjlighet att välja det schema som passar föräldrarnas arbetstider
bäst.
Många framgångsrika friskolor bebor lokaler som tidigare varit kommu-
nala skollokaler. Det är inte sällan mindre än motsvarande kommunala
lokaler.
För att frigöra resurser till undervisningen är bättre lokalutnyttjande och
mindre administration nödvändigt.
Ökad kvalitetsgranskning
Alla landets skolor måste bedömas efter samma kriterier oavsett
huvudman.
Kvalitetsgranskningen är så viktig att den måste ökas både i omfattning
och kvalitet. Ett nationellt institut för kvalitetsgranskning i skolan måste
därför upprättas. För att skolor skall få möjlighet att ta emot den nationella
Skolpengen måste de vara kvalitetsgodkända. Berörda delar av Skolverket
kan därmed avvecklas.
Den viktigaste kvalitetsgranskningen kommer dock elever och föräldrar att
stå för. När full frihet att välja skola införs kommer de skolor som är duktiga
och seriösa att belönas. De skolor som halkar efter eller missköts kommer
finna att elevunderlaget minskar.
Eftersom resurserna följer eleven och ingen skola kan särbehandlas av
kommunerna, på det vis som sker idag, blir skolorna helt beroende av
förmågan att attrahera elever. Hela tänkandet i skolan förändras därmed. Det
blir helt centralt hur hög skolans kvalitet är, hur lyckad dess profilering är
och hur skolan uppfattas och samverkar med det omgivande samhället. Ingen
skolledning har råd att bortse från hur skolans resultat utvecklas.
Skolor som långvarigt underlåter att uppfylla ställda kvalitetskrav kommer
att tvingas att lägga ner. Det kommer ske antingen genom att deras rätt att ta
emot den nationella skolpengen dras in, eller genom att eleverna helt enkelt
väljer andra skolor.
En skola i symbios med övriga samhället
En framgångsrik skola måste leva i symbios med det omgivande
samhället. Att ta upp dagens nyheter i samhällsundervisningen, att
löpande och konsekvent bjuda in företagare, vårdpersonal, politiker och
andra yrkesgrupper till skolan, att låta eleverna göra specialarbeten på
näraliggande arbetsplatser, att använda Internet för informationssökning
och att göra studiebesök är några exempel på hur det kan gå till.
Att föräldrarna är engagerade i sina barns skolgång är dock den utan
jämförelse viktigaste förankring som skolan kan ha i samhället. Detta är ett
stort ansvar för skolan, men framför allt för barnens föräldrar.
Mycket talar för att självständiga eller självständigare skolor har lättare för
att engagera föräldrar. Många friskolor har och bygger sin verksamhet på ett
imponerande föräldraengagemang. Många har dessutom hela bygden bakom
sig.
Om de kommunala skolorna blir självständiga enheter, utan politisk
styrning, lär förutsättningarna för föräldraengagemang i verksamheten öka.
Vem vill hjälpa till att städa, eller vara rastvakt för att värna den kommunala
budgeten? Det är en betydande skillnad när människor vet att den hjälp man
ger och det engagemang man visar kommer det egna barnet och den egna
skolans verksamhet till del.
Ett vitalt skolsystem
Genom alla dessa förändringar skapas ett tydligt samband mellan
skolornas kvalitet och ekonomi. Elevernas val av skola styr
resursfördelningen. En bra skola får god elevtillströmning och därmed
god ekonomi. Illa skötta skolor tappar elever och får genom detta en
signal om behovet av att trappa upp kvalitetsarbetet. Riktigt dåligt skötta
skolor - både kommunala och enskilt drivna - förlorar rätten att ta emot
skolpeng och måste därmed stängas.
Profilering och nischkunnande belönas. Ett kontinuerligt omvandlingstryck
skapas. Skolledning och lärare får mycket bättre möjligheter att påverka sin
arbetssituation. Skolorna får själva avgöra vad pengarna skall användas till.
Resurserna kommer därmed att styras mer till undervisning och god miljö
och mindre till administration. Resultaten blir möjliga att följa och utvärdera.
Elevens kunskapsinhämtning blir skolans fokus.
Den mångfald av skolor och profiler som skapas gör att alla barn får bättre
möjligheter att komma till sin rätt, att lära sig och att utveckla. Välfärds-
vinsten som görs när tusentals barn får bättre möjligheter att trivas kan inte
överskattas.
Skolan är till för att hjälpa barn och unga människor att växa.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om alla barns rätt att välja skola,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en statligt
finansierad och garanterad möjlighet för alla barn att välja skola,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den politiska styrningen av skolan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att alla skolor kvalitetsgranskas och
bedöms efter samma kriterier oavsett huvudman,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om mångfald och profilering i skolan,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skolans kontakt med samhället,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skolans resurser för undervisningen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättande av ett nationellt institut för kvalitets-
granskning i skolan.