Motion till riksdagen
1999/2000:Ub258
av Hägg, Carina (s)

Dyslexi


Debatten om läs- och skrivsvårigheter och dyslexi har varit och är
intensiv. Läs- och skrivkommittén, som lämnade sitt betänkande i
september 1997, konstaterar att skolan inte alltid lyckas, utan att många
ungdomar lämnar skolan med knäckt självförtroende och utan tillit till
sin förmåga att läsa och skriva. Skolan måste arbeta intensivt med att ge
barn och ungdomar möjlighet att utveckla sin kommunikationsförmåga.
Man har särskilt pekat på insatserna i de tidigare åldrarna.
I propositionen om en läroplan för det obligatoriska skolväsendet, för-
skoleklasser, fritidshemmet med mera understryks det angelägna i att finna
åtgärder för att förebygga och avhjälpa läs- och skrivsvårigheter. En uppfatt-
ning man bara kan dela. Läs- och skrivsvårigheter och dyslexi kan beteckna
svårigheter av mycket olika grad och på varierande sätt och kräver därför
uppmärksamhet på olika områden.
Ett problem som jag här vill lyfta fram är de problem som barn och
ungdomar med läs- och skrivsvårigheter får vid övergång mellan grundskola
och gymnasieskola och mellan gymnasieskola och högskola på grund av
utformningen av betygs- och antagningssystemet. När det dessutom finns en
omedveten eller medveten okunskap i olika delar av utbildningssystemet kan
det naturligtvis ytterligare försvåra situationen för dessa ungdomar.
Även om individen själv har ett ansvar för att söka information kan detta
försvåras om eleven har svårigheter att ta till sig skriftlig information,
varför
en muntlig information blir av särskilt värde för dessa elever.
Dagens behörighetsregler anger att krav på minst betyget Godkänd i
ämnena svenska/svenska som andra språk, engelska och matematik för att tas
in på ett nationellt program i gymnasieskolan ska gälla. Rektor kan idag
besluta om att en elev skall följa ett reducerat program endast om eleven
själv önskar det och om elevens påtagliga studiesvårigheter inte kan lösas på
annat sätt. Här finns olika ambitionsnivåer när det gäller annat sätt. Att följa
ett reducerat program medför att eleven högst får befrias från kurser som
motsvarar tio procent av det antal gymnasiepoäng som krävs för ett
fullständigt nationellt eller specialutformat program.
Dyslektiker rekommenderas enligt min erfarenhet ofta, inför valet till gym-
nasiet, att välja reducerad kurs. Den reducerade kursen står då för andra-
språket utöver svenskan och i linje med elevens förmåga. Men medveten-
heten är låg om vad valet av den reducerade kursen kan innebära för elevens
framtida val av yrke. Läser eleven samtidigt engelska B finns det visserligen
en formell möjlighet till alternativa metoder för betygssättning i ämnet, men
det finns däremot idag ingen praxis för hur denna alternativa betygssättning i
praktiken ska genomföras. När det gäller engelska B har Skolverket heller
inte kunnat ge någon vägledning. Eleven får IG i engelska B och det leder,
tillsammans med den reducerade kursen, till att eleven inte blir behörig att
söka till högskolor och universitet.
Kan inte elevens kunskap mätas är också vägen att läsa upp sina betyg
likväl som att  genomgå en ny betygssättning stängd.
Vidare talas det i högskoleförordningen 8 kap om "särskilda skäl" som
möjliga att åberopa för sökande med funktionsnedsättning. Vid de kontakter
jag haft med högskolor och universitet har det dock visat sig att med-
vetenheten om den funktionsnedsättning som diagnostiserad dyslexi medför,
är näst intill obefintlig. Att unga människor hamnar i en återvändsgränd i sin
strävan att genomföra en utbildning är oacceptabelt då det inte handlar om
den egna förmågan utan om regelverkets bristfällighet.
Det är därför angeläget att de möjligheter som enligt dagens regelverk
finns om alternativa metoder för betygssättning av dyslektiker kompletteras
med föreskrifter om hur dessa kan utformas och att högskoleförordningens 8
kap om "särskilda skäl"  även omfattar diagnostiserade dyslektiker liksom att
detta tydliggörs för antagningsmyndigheterna.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om dyslektikers förutsättningar i grund- och gym-
nasieskolan.

Stockholm den 21 september 1999
Carina Hägg (s)