Alltsedan riksdagsbeslutet 1996 om fristående skolor, innebärande för-
ändringar för bidragsgivningen, har antalet ansökningar om att få starta
fristående skolor ökat i omfattning. Friskolorna erbjuder inte bara
alternativ pedagogik eller en profilinriktad undervisning utan också en
skola som vilar på etnisk eller konfessionell grund.
En kommuns yttrande med avslag på ansökan med motiveringen att det tar
pengar från den kommunala skolbudgeten vinner sällan gehör hos Skolverket
vid prövningen av ansökan och räcker uppenbarligen inte som ett skäl för
avslag. Från Skolverket antyds att kommunerna är dåliga på att beskriva de
negativa effekterna. Dessa negativa effekter är så mångfacetterade att de för
den enskilda kommunen kan vara svåra att klart beskriva. Om en friskola
rekryterar elever från kommunala skolan handlar det ju sällan om att de
kommer från samma klass eller samma skola vilket ju innebär att kommunen
inte kan spara på vare sig lokaler eller lärare utan kvarstår med samma
kostnader trots färre antal elever.
Den så kallade Fristkommittén (Kommittén för uppföljning av resurs-
fördelning till fristående skolor) har på regeringens uppdrag utvärderat
kommunernas tillämpning av de nya resursfördelningsreglerna för fristående
grundskolor under läsåren 1997/98 och 1998/99. Av kommitténs rapporter
framgår bland annat att "det nya systemet inneburit högre kostnader för de
flesta kommunerna." (SOU 1998:112) och att "77 procent av alla fristående
skolor fått högre bidrag per elev och årskurs efter beslutet om nya resurs-
fördelningsregler" (SOU 1999:98). Detta innebär att många friskolor, och
det gäller inte minst gymnasieskolor, har större resurser per elev till sitt
förfogande än vad den kommunala skolan har. Detta leder till att man i en del
friskolor kan erbjuda mindre klasser, att skolmåltid får intas på restaurang,
att möjligheter till andra stimulerande aktiviteter är större och i vissa fall
stöttar sponsorer med undervisningsmaterial.
Det blir alltmer påtagligt att medan den kommunala skolan får kämpa hårt
med att upprätthålla en god kvalitet med bristande resurser lever de fri-
stående skolorna under helt andra och bättre villkor, från elevernas utgångs-
punkt.
Allt vanligare har det också blivit att privata företag ansöker och får starta
friskolor. Farhågor finns att friskolor startar utifrån affärsmässiga grunder
med vinstintresse som idé, och där skattemedel utgör vinstpotentialen, och
inte utifrån elevernas utvecklingsmöjligheter.
Enligt skollagens kap. 9 8:2 § står fristående skolor öppna för alla elever
som inte "medför betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter".
Detta innebär att en friskola kan avvisa elever som behöver mycket stöd i sin
undervisning eller är svårhanterliga på grund av sociala problem och därför
kräver mycket insatser och anordnaren kan med lätthet hävda att det medför
betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter. Skollagen medger
därmed en social skiktning av eleverna.
Det har också visat sig att en del friskolor inte kommer till start, trots att
de
beviljats detta. Elever som sökt och fått klartecken att de antagits till fri-
skolan kan en vecka före skolstart få besked om att de, på grund av lokal-
brist, lärarbrist eller att man gått i konkurs, inte får börja där. Då är det
kommunens skyldighet att ställa upp. En sådan rådande ordning förrycker
helt kommunens planeringsmöjligheter både ekonomiskt och praktiskt. De
fristående skolorna har också en betydligt större andel obehöriga lärare än de
kommunala skolorna trots att skollagen i detta avseende prövats genom ett
beslut i kammarrätten, där det fastslogs att samma krav ska ställas på
samtliga skolformer.
Enligt vår mening visar ovanstående att skolans allmänna mål om rätten
till en likvärdig utbildning på lika villkor liksom tankarna och fördelarna
med en sammanhållen skola är på väg att brytas upp. Vikten av att skolan ska
vara en mötesplats där barn och ungdomar från olika miljöer möts och lär
känna varandras förutsättningar, levnadsförhållanden och värderingar kan
inte nog betonas och bör vara vägledande för framtiden om vi menar något
med våra integrationssträvanden.
Mot bakgrund av ovan anförda bör regeringen få i uppdrag att göra en
utvärdering av 1996 års beslut om friskolor. Utvärderingen bör ta sikte på om
de allmänna målen med en likvärdig skola, om jämlikhet och rättvisa
uppfylls, om hur samhällets strävanden om integration påverkas och hur
segregation motverkas, om de samhällsekonomiska aspekterna med ett
tvåparallelligt skolsystem påverkas och om kommunernas resurser till den
kommunala skolan påverkats negativt. Därutöver behöver skollagens 9 kap
8:2 § ses över så att friskolor inte medges någon sortering av elever samt att
garantier måste kunna lämnas från en ansökande skola att några hinder,
lokalbrist eller lärarbrist eller brist av ekonomisk karaktär, inte föreligger
när
elever antas till friskolan.
Vidare behöver kommunernas inflytande över beviljandet av friskolestart
ökas och till sist bör regeringen överväga om friskolor ska kunna bedrivas på
affärsmässiga grunder med vinstintresse.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fristående skolor.