Fram till och med år 1997 kunde deltagare i svenska för invandrare, som förlorade sin arbetsinkomst, a-kassersättning eller KAS på grund av deltagande i Sfi, få timersättning. Det reglerades i förordningen 1986:395. Timersättningen var 75 kronor oavsett inkomstbortfallets storlek. Timme räknades som hel klocktimme med inkomstbortfall, dock inte fler klocktimmar än studietimmar. Timersättningen var pensionsgrundande men inte sjukpenninggrundande.
Timersättningen vid Sfi togs bort efter förslag i samband med budget- propositionen för år 1998. Nyanlända flyktingar och andra invandrare deltar idag normalt i svenskundervisning innan förvärvsarbete blir aktuellt. Däremot har de invandrare som idag deltar i Sfi och som inte omfattas av flyktingmottagandet ofta bott i Sverige under flera år. Denna grupp invandra- re erbjuds samma studiestöd som övriga vuxenstuderande.
Problemet är inte dem som man når med dagens system, problemet är dem man inte når idag. För kommuner med hög andel invandrare och i övrigt god förmåga att tillvarata invandrares kompetens i arbetslivet har denna fråga blivit ett problem. Många av dessa invandrare som behöver Sfi kan så lite svenska att de inte kan delta i till exempel Komvux. Erfarenheten hittills visar också på att de med låg grundutbildning inte kan tillgodogöra sig möjligheter i nuvarande system. Här finns idag en lucka i regelverken som gör att de mest behövande faller igenom. För denna grupp är det ofta sam- tidigt en bra pedagogik att få kombinera studier i svenska språket med arbete.
För någon som deltar i Sfi och samtidigt i en annan vuxenutbildning, till exempel genom Komvux, kan Sfi-deltagandet ingå i det som grundar rätt till andra studiestöd, såsom studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd. Men för den gruppen invandrare som har levt i Sverige några år finns det just nu ingen studiestödsform alls när det gäller Sfi.
Genom omstruktureringar inom arbetslivet och de ökade krav på språk- kunskaper som kommit under senare år har behovet av ökade språk- kunskaper för invandrare som redan lever här synliggjorts och satts i fokus. Att läsa instruktioner, använda dator, arbeta i grupp och ha kontakter med kunder är exempel på arbetsuppgifter som kan ha tillkommit sedan anställningen började.
Att frågan om ekonomiskt stöd behövs både för dem som behöver språk- studier för att öka förutsättningarna att skapa sig en fast förankring i arbetslivet och för dem som har ett arbete är tydligt. Den som har arbete men vars språkkunskaper inte fyller de ökade kraven på att behärska svenska språket riskerar att slås ut från arbetsmarknaden om inget görs. Det är inte den organisatoriska formen av ett stöd som är det primära utan att denna invandrargrupps behov att ökade språkkunskaper kan tillgodoses. Även möjlighet till att finansiera lokalt anpassade lösningar är välkomna.
Det är viktigt att gruppen invandrare, som på grund av bristande språk- kunskaper har svårt att klara ökade krav på arbetsmarknaden, blir föremål för extra uppmärksamhet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om invandrares språkkunskaper.
Stockholm den 27 september 1999
Carina Hägg (s)