med anledning av prop. 1999/2000:81 Forskning för framtiden - en ny organisation för forskningsfinansiering
Innehåll
1 Sammanfattning
Sverige måste sätta kunskapsutvecklingen i centrum. Ny kunskap lägger
grunden för välstånd och kulturell utveckling. Att sätta kunskapsut-
vecklingen i fokus för de politiska besluten kräver ett brett och
långsiktigt perspektiv. Det krävs tydligt ledarskap för att lyckas skapa det
kunskapsklimat Sverige behöver.
En kunskapsmiljö i världsklass måste byggas nedifrån. Kunskapsut-
vecklingen börjar tidigt och slutar aldrig. Brister i grundskolan får följd-
verkningar i alla andra led. Samtidigt ökar kraven. Som bakgrund till våra
förslag i fråga om forskningsfinansiering redovisar vi först en översiktlig
strategi i syfte att reformera ungdomsskolan och den högre utbildningen.
I motionen krävs en omfattande reformering av den grundläggande och
högre utbildningen för att säkra en hög kvalitet.
I motionen understryks också att en god kunskapsmiljö inte kan skapas av
utbildnings- och forskningsinsatser enbart. Härtill krävs bl.a. skatte-, löne-,
arbetsmarknads- och boendevillkor som uppmuntrar kreativitet och
skapande.
Den strategin kan sammanfattas i fyra utmaningar: För det första, måste
Sverige utveckla en grundläggande utbildning av högsta kvalitet. För det
andra, måste den högre utbildningen och forskningen erbjudas i varierade
former. För det tredje, måste utbildningen och forskningen anpassas till och
utnyttja informationsteknologin. För det fjärde, kräver den mest avancerade
kunskapsutvecklingen samlade insatser.
I syfte att stärka den mest avancerade forskningen i Sverige föreslår vi
följande:
- Inrätta ett "institut" för hälsa och medicin - ett svenskt "National
Institute of Health". Den biomedicinska forskningen i Sverige håller hög
internationell klass. För att kunna kraftsamla och optimalt tillvarata den
potential som finns inom medicin, bioteknik, hälso- och sjukvård,
beteendevetenskap, social omsorg och arbetsmiljö samt informations-
teknologi föreslår vi inrättande av en svensk motsvarighet till det ameri-
kanska "National Institute of Health". Detta blir en stark forsknings-
finansiär med ansvar för hela det samlade hälsovetenskapliga spektrat.
"Institutet" skall ha möjlighet att etablera särskilda institutioner för
avancerad forskning. Vi är beredda att till denna nya organisation anslå
substantiella resurser.
- Inrätta ett vetenskapsråd för naturvetenskap och teknik. Målet är en
tydlig kraftsamling av forskning inom naturvetenskap, teknik och
informationsteknologi. Den naturvetenskapliga grundforskningen utgör
basen för mycket av annan forskning.
- Inrätta ett vetenskapsråd för humaniora och samhällsvetenskap.
Forskning inom humaniora och samhällsvetenskap blir allt viktigare ju mer
mångkulturellt och heterogent det svenska samhället blir. Det behövs en
tydlig förstärkning av denna forskning.
- Inför ett forskningsråd för jordbruk, skogsbruk, trä och livsmedel. Det är
angeläget att tillvarata den samlade kunskap som finns inom jord- och
skogsbruk och att utveckla forskningen. En väg att åstadkomma detta är att
skapa ett starkt forskningsråd med ansvar för en större del av
förädlingskedjan.
- Inrätta en myndighet för teknisk och industrirelaterad forskning. Denna
myndighet skall ha ett brett ansvar för forskning av mer tillämpat slag. Det
bör övervägas om det inte vore lämpligt att ge denna myndighet ansvaret
för den statliga finansieringen av de s.k. industriinstituten.
Något sammanhållet vetenskapsråd behövs inte med våra förslag.
2 En miljö av kunskap
2.1 Inledning
När Sverige nu tar steget in i den nya ekonomin ställs
kunskapsbildningen i centrum. Utvecklingskraften och människors
djupare förståelse av sin tid beror på hur väl nationer och folk förmår att
ta tillvara enskildas lust att lära mera.
Den snabba globaliseringen ställer alla länder inför betydande utmaningar.
Sverige måste klara denna öppna och snabba internationella konkurrens.
Företag, individer, varor, tjänster och kapital rör sig snabbt och fritt över
nationsgränserna. Denna utveckling är särskilt tydlig inom den växande IT-
och telekomsektorn.
Sverige är i dag världsledande inom mobil kommunikation och har under
efterkrigstiden varit mycket framgångsrikt inom den medicinska forsk-
ningen. Dessa framgångsområden är emellertid också områden som snabbt
utmanas av andra. Historiska segrar har liten varaktighet om de inte vårdas
väl.
Den övergripande kunskapsmiljön är av strategiskt avgörande betydelse.
De som är öppna mot omvärlden och verkar för inflöden av kunniga indi-
vider, idéer, kapital, teknik och investeringar kommer att bli mer
framgångsrika än andra.
Utbildnings- och forskningssystemen är en viktig del av kunskapsmiljön
men ändå inte tillräcklig för att ensamma kunna främja framgång. Olika
delar i den övergripande kunskapsmiljön är ömsesidigt beroende av var-
andra. Företags- och individklimatet, skatterna, lönebildningen och
arbetsmarknadens funktionssätt är alla delar av den övergripande kunskaps-
miljön. Villkor i någon av dessa delar, som av enskilda individer, forskare,
företagsledare eller företag inte uppfattas som internationellt konkurrens-
kraftiga, kan aldrig fullt ut kompenseras av de övriga delarna i kunskaps-
miljön.
Flera trender i den internationella utvecklingen är tydliga.
En första trend handlar om kunskapsutvecklingens större mångfald och
kontinuerliga karaktär. Alla lär alltid och från många fler källor än förr. Det
understryker betydelsen av lärande genom hela livet, men också av en skola
som lägger den nödvändiga grunden för att inspireras av och ta till sig ny
kunskap.
En andra trend är de vidare effekterna av den nya ekonomin. Den nya
ekonomin är global till sin karaktär. Den bygger på ett fritt flöde av tankar,
idéer och personer. Den är sammanlänkad i nätverk. Människors rörlighet
gäller i hög grad forskningen och ställer nya krav på varje nations utbild-
ningsstrukturer. En global utbildningsmarknad växer snabbt fram. Länder i
framkant strävar efter att attrahera utländska studenter till sina inhemska
universitet och skapar goda förutsättningar i världsklass.
En tredje trend är avancerade kunskapscentras betydelse för forskningen
och utvecklingen. Trots teknikens möjligheter att minska avståndens
betydelse sker en frivillig koncentration - klusterbildning - av högutbildade
investerare, företagare, entreprenörer och forskare till vissa platser som
upplevs som mest attraktiva ur såväl arbets- som livskvalitetsperspektiv. I
större kluster inriktade på IT och bioteknik framstår vikten av närhet till
högkvalitativa universitet som den kanske enskilt viktigaste framgångs-
faktorn. Detta gäller exempelvis områden som Silicon Valley, La Jolla,
Austin, Texas och The Research Triangle i North Carolina.
En fjärde trend är den snabba expansionen av digital distansutbildning
som inom några få år kommer att nå många miljoner människor, människor
som annars inte hade haft varken tid, råd eller tillgång till en konventionell
utbildningsplats. Möjligheterna till individuell utbildning förstärks därmed.
2.2 En värld av nya möjligheter
Den nya ekonomin och det som följer i spåren av denna påverkar
villkoren under vilka alla moderna länder har att konkurrera. Det skapar
nya utmaningar och framförallt nya möjligheter. I länder som Sverige där
det finns mycket kunskap och erfarenheter samlat blir det allt viktigare
att vårda och utveckla den investering som detta utgör.
Det pågående teknikskiftet med utvecklingen av snabbare och effektivare
informations-teknologi antyder ett historiskt skifte som kommer att få
långtgående konsekvenser för hela vårt samhälle, och då inte minst
utbildningsväsendet. Det gäller inte minst därför att teknikskiftet handlar om
det kanske mest centrala av alla delar i samhället - förmedling och tillgång
till viktig information.
Informationsteknologin möjliggör att all tillgänglig kunskap blir nåbar för
alla elever, studenter och forskare. I Storbritannien planeras ett virtuellt
universitet där en mängd brittiska universitet skall ingå, bl.a. Oxford och
Cambridge. Ett omfattande utbud av grund- och vidareutbildningar kommer
att erbjudas. Svenska studenters möjligheter att ta examen på de främsta
världsuniversiteten ökar därmed avsevärt.
Den digitala distansutbildningen kommer att förstärka möjligheterna till
individuell utbildning efter vars och ens behov, intresse och bakgrund.
Utbildning av traditionell svensk modell, inriktad på enhetlighet snarare än
mångfald, kommer gradvis att få minskad betydelse, oavsett politiska beslut.
Denna utveckling har bara startat och kommer att accelerera vart efter
kvalitet och pedagogik inom den virtuella utbildningen förbättras och
förfinas.
I en öppen värld, där utländska studenter söker sig till svenska lärosäten
och svenska studenter läser vid utländska toppuniversitet, bryts den gamla
nationalstatens strukturer sönder.
Sverige lever i viss utsträckning på tid som redan är intecknad och
belånad. Våra mest framgångsrika industrier har sina rötter i det förra
teknologiskiftet mellan 1800-tal och 1900-tal. Sveriges position som
världsledande inom mobil kommunikation kan snabbt vara ett nostalgiskt
minne om inte strukturen inom den övergripande kunskapsmiljön görs
internationellt konkurrenskraftig. Detta avser inte minst förutsättningarna att
locka de allra duktigaste individerna till Sverige och vår förmåga att lyckas
hålla våra duktigaste entreprenörer kvar i landet.
Sverige står inför ett avgörande vägval. Politiken måste nu med
nödvändighet inriktas mot att skapa bästa möjliga förutsättningar för ekono-
misk tillväxt, personlig växt, ökat företagande och utvecklande av ny
kunskap som i sin tur genererar ökat välstånd.
2.3 Kunskapsutveckling i centrum
Sverige måste sätta kunskapsutvecklingen i centrum. Det är ny kunskap
som lägger grunden för ökad ekonomisk tillväxt och välstånd. Det är
också kunskap som främjar kulturell utveckling. Fokus skall ligga på
kunskapsutvecklingens personliga karaktär.
Ingen människa skapas lik den andra. Människors olikheter främjar
dynamik och utveckling. Människans väg till kunskap är också unik. Vi lär
oss olika saker, olika fort och olika mycket. Alla individer har olika
intressen, ambitioner och bakgrund. Alla människors förutsättningar, behov
och ambitioner är därmed olika.
Att erhålla ny kunskap kräver personligt engagemang, intresse och
motivation. Det innebär att positiva drivkrafter för lärande är lika viktiga, om
inte viktigare, än hur utbildningsväsendet är organiserat. Att sätta fokus på
kunskapsutvecklingen medför således stora behov att se över struktur och
utformning av bl.a. skatter och löner.
Det kräver bl.a. obekväma ställningstaganden från den samlade fack-
föreningsrörelsen. Det är nödvändigt att förändra strukturen på löne-
bildningen i syfte att utbildning och kunskap skall löna sig också i
ekonomiska termer. Det politiska systemet måste i sin tur kunna leverera ett
skattesystem som uppmuntrar hårt arbete baserat på gedigen kunskap och
kunnande.
Kunskapsutvecklingen måste ske i ett brett och långsiktigt perspektiv. Det
krävs ett kunskapsklimat som främjar nya infallsvinklar på problem och
möjligheter. Sverige måste kopplas samman bättre med omvärlden och
använda sina nya medborgares kunnande på ett bättre sätt.
I framtiden kommer kunskapsutvecklingens framåtskridande inom
humaniora och samhällsvetenskap få ökad betydelse, vid sidan av
naturvetenskap och teknik. Humaniora och samhällsvetenskaperna vidgar vår
förståelse och förankring. Det blir ännu tydligare när våra samhällen blir mer
mångkulturella. Människor med olika erfarenhet, bakgrund och kulturella
föreställningar vidgar vår syn på kunskap, utbildning och forskning bortom
det som är strikt tillväxtorienterat.
En bred kunskapsutveckling kräver internationellt samarbete. För att bli
delaktigt i detta måste Sverige utveckla unika kunskapsmiljöer för det allra
mest avancerade kunnandet och vetandet. Unika kunskapsmiljöer är av
betydelse också för att Sverige skall kunna attrahera utländska och svenska
investeringar och företagsetableringar. Spetskunnande innebär också att
Sveriges möjligheter att hitta internationella allianser ökar.
Sveriges kunskapsambitioner måste vara höga och långsiktiga. Den enda
rimliga slutsatsen blir att om Sverige skall kunna hävda sig väl i tävlan
gentemot andra länder måste vi sträva efter att skapa förutsättningar för våra
skolor, universitet och forskning att vara i nivå med världens allra främsta
nationer.
Långsiktighet är nödvändig om en tillräcklig kunskapsutveckling skall
kunna uppnås. Lärande är så mycket mer än att gå i grundskolan i nio år och
sedan i gymnasieskolan i ytterligare tre år för att sedan möjligen studera ett
antal år vid någon högskola eller universitet. Lärande är en långsiktig och
kontinuerlig process med den enskilde individen i centrum. Detta måste
återspeglas i vårt sätt att organisera svenskt utbildningsväsende.
2.4 Kritik av propositionen
Regeringens proposition "Forskning för framtiden - en ny organisation
för forskningsfinansiering" anges skola skapa bättre förutsättningar för
den avancerade kunskapsutvecklingen. Den ger emellertid ett närmast
byråkratiskt intryck. Regeringen förefaller inte ha tänkt igenom hur det
nya kunskapslandskapet ser ut. Propositionen är ett
organisationsschema, snarare än en injektion för mer kunnande.
Syftet med propositionen sägs vara att skapa en ny organisation för
forskningsfinansiering som gör det möjligt att kraftsamla inom viktiga
vetenskapliga områden. Regeringens strategi och planering är emellertid
felvänd. Utan förankring i en samlad övergripande kunskapsstrategi väljer
regeringen att först lägga fast en organisation som sedan eventuella strategier
och resurser får ta som given utgångspunkt. Den bakvända ordningen
försvårar också bedömningen av den föreslagna arbetsfördelningen m.m.
mellan de olika myndigheterna.
Regeringen anser att det framtida systemet för statlig forsknings-
finansiering måste svara mot krav som hög kvalitet, flexibilitet och
kraftsamling. Det är utmärkt. Vi är dock inte övertygade om att regeringens
förslag lever upp till denna övergripande ambition.
Regeringens förslag att inrätta ett övergripande vetenskapsråd är enligt vår
mening uttryck för en felsyn. Föreställningen att ett vetenskapsråd kan
utfärda kloka riktlinjer för underställda ämnesråds medelsfördelning
övertygar inte. Rådet synes snarast innebära risk för onödigt dubbelarbete.
Ett centralt "överråd" blir dessutom lätt ett offer för godtycke, politiska
påtryckningar eller dagsdebattens sländor och kortsiktigheter. Ansvars-
fördelningen mellan vetenskapsrådet och ämnesråden verkar dessutom oklar,
vilket för övrigt också påpekas av ett antal remissinstanser.
Regeringens uttalade ambition att sammanföra ansvaret från rader av olika
instanser till ett begränsat antal organ skulle ha kunnat utvecklas utan
överbyggnad. Härutöver är vi inte övertygade om att regeringens indelning
av råden är ändamålsenlig.
Förslagen att inrätta ett forskningsråd för sociala frågor och arbetsliv
respektive ett forskningsråd för miljö, lantbruk och samhällsplanering är
exempel på hur ovidkommande hänsyn fått ersätta insikten om hur stark
forskning skall kunna främjas. Vi delar regeringens bedömning att dessa
frågor är i behov av en bättre samordning, men regeringens förslag tar inte
tillräcklig hänsyn till forskningens utveckling. Vi menar vidare att miljön är
en så viktig och central fråga att den hör hemma inom många forsknings-
områden. Det är feltänkt att låsa fast miljöfrågorna i ett och samma
forskningsråd.
Härtill kommer att regeringen synes ha glömt att jord- och skogsbruk är en
av de viktigaste näringarna, med stora krav på kunskapsutveckling också i
förädlingsleden.
Regeringens förslag att inrätta en ny myndighet för forskning och
utveckling är rätt tänkt, men myndighetens uppgifter är oklara och oprecisa,
sannolikt också onödigt smala. Det som framförallt saknas i beskrivningen
av den nya FoU-myndighetens ansvarsområden är en tydlig inriktning mot
att stödja spetsforskning och att göra kvalificerade kvalitativa bedömningar
av möjligheter som är knutna till aktuella projekt- och programstöd.
Dålig granskning av projektkvaliteten har ofta skadat den s.k.
sektorsforskningens anseende i "forskarsamhället" och medfört mindre
lyckade slutresultat. Det behövs en kvalificerad kompetens inom den nya
FoU-myndigheten. Tyvärr verkar inte sådana frågeställningar vara
prioriterade i regeringens förslag.
3 Fakta ställer krav på förändring
3.1 Brister i skolan
Skall Sverige kunna bli en kunskapsnation värd namnet måste det byggas
nedifrån. Kunskapsutvecklingen börjar tidigt och slutar aldrig.
För att sätta in våra förslag i fråga om forskningen i ett riktigt perspektiv
vill vi först redovisa våra krav på förändringar i de delar av utbildnings-
systemet som utgör forskningens bas. Vår utgångspunkt är lärandet som en
personlig process för den enskildes och hela samhällets framgång.
Forskning av hög kvalitet kräver goda resultat i hela utbildningskedjan.
Brister i grundskolan och gymnasieskolan får följdverkningar i alla led.
Utvecklingen mot ett alltmer kunskapsinriktat samhälle ställer stora krav på
förändringar också i ungdomsskolan.
Det senaste året har många rapporter visat på skolans brister. Nästan 1 av 4
elever uppnår inte betyget Godkänd i ett eller flera ämnen. Ungefär 5 000
elever lämnar varje år grundskolan utan att kunna läsa, skriva och räkna. 1 av
20 elever i årskurs 8 läser sämre än genomsnittseleven i årskurs 3. Ungefär
100 000 elever mår av olika skäl dåligt i grundskolan, främst p.g.a.
mobbning och otrygghet. I stadsdelen Rosengård i Malmö lämnar 6 av 10
elever grundskolan utan att ha uppnått betyget Godkänd i ett eller flera
ämnen.
Problemen i grundskolan fortsätter upp i gymnasieskolan. Avhoppen ökar
och endast 8 av 10 elever fullföljer sina gymnasiestudier inom 4 år. Andelen
elever som uppnår allmän högskolebehörighet av dem som fullföljer
studierna uppgår till 83 procent. Det innebär att bara drygt 6 av 10 elever
uppnår allmän behörighet till högskolan.
9 000 elever uppnår inte behörighet till ett nationellt program i gymnasie-
skolan. 1 av 10 elever är därmed utestängda från gymnasieskolans nationella
program. 1 av 6 elever uppnår inte betyget Godkänd i svenska 2. Det betyder
att 1 av 6 elever med invandrarbakgrund utestängs från gymnasieskolans
nationella program. Fler än 4 av 10 gymnasieelever med invandrarbakgrund
hoppar dessutom av sina gymnasiestudier.
En skola med sådana brister gör att själva basen för kunskapssamhället
vittrar sönder. En sammanhängande kunskapsstrategi måste ta sin början i en
målmedveten reformering av skolan.
3.2 Brist på hög- och yrkesutbildade individer
Sverige lider också akut brist på högutbildade unga akademiker. OECD:s
statistik visar att Sverige befinner sig på plats 21 av 25 när det gäller
antal personer med minst treårig högskoleutbildning i åldrarna 25-34 år.
Sverige avviker därmed markant från det internationella mönstret att de
yngre är mer välutbildade än de äldre.
Sverige ligger på plats 15 av 21 i fråga om antalet yngre personer mellan
25 och 34 år med minst treårig naturvetenskaplig eller teknisk högskole-
examen. När det gäller andelen naturvetare och tekniker av samtliga
examinerade befinner sig Sverige på plats 9 av 20.
Statistiska centralbyrån (SCB) förutser en betydande brist på såväl civil-
som högskoleingenjörer. Detta gäller även om den totala sysselsättningen
ligger kvar på nuvarande nivå. Den kraftiga expansionen av IT-sektorn
beräknas leda till en betydande brist på systemvetare under den kommande
femårsperioden.
Att jämföra Sveriges situation med Finland belyser de svenska problemen.
I Finland är 28 procent i åldersgruppen 22-25 år inskrivna i högskolan.
Motsvarande siffra i Sverige är 18 procent. Finland utbildar 7 000 civil- och
högskoleingenjörer per år. Motsvarande siffra i Sverige är strax under 5 000.
Finland utbildar 30 procent fler ingenjörer inom en hälften så stor
befolkning.
Ett särskilt allvarligt problem är ungdomars minskade intresse för
teknikstudier. SCB visar att av de gymnasieungdomar som planerar att läsa
vidare vill fler läsa ekonomi och färre teknik. Av de kvinnor som läser på det
naturvetenskapliga programmet ville en tredjedel läsåret 1994/95 börja läsa
teknik på universitet eller högskola. Motsvarande siffra vårterminen år 2000
är 1 av 10.
3.3 Brist på utbildad arbetskraft inom IT och telekom
Bristen på utbildad arbetskraft inom IT och telekom är i dag särskilt
påtaglig - och kostsam. I Europa beräknas kostnaden härför till minst 3
230 miljarder kronor under de tre närmaste åren, enligt en undersökning
från Datamonitor. Undersökningen visar att det kommer att saknas
ungefär 1,7 miljoner IT-utbildade individer om 3 år om nuvarande
utveckling håller i sig i den europeiska ekonomin. Redan i dag råder en
brist på 1,2 miljoner IT-kunniga i arbetskraften. Detta beräknas redan ha
kostat 850 miljarder kronor i uteblivna skatter och intäkter för företagen.
Ett antal stora företag inom IT och telekom, exempelvis Microsoft, IBM
och Nokia, har satt press på centrala EU-myndigheter för att försöka komma
tillrätta med problemen. Företagen kräver, förutom betydligt större
satsningar på IT-utbildning, även en skattereform för att sätta fart på
utvecklingen.
3.4 Färre yngre och färre examinerade inom högre utbildning
Andelen sökande till högre utbildning under 25 år minskade med 3
procent under föregående år. I åldersgrupperna under 27 år var det endast
21-åringarna som ökade sin andel. I åldrarna från 27 år och uppåt ökade
samtliga ålderskategorier sin andel. I gruppen 35 år och äldre ökade
antalet sökande med 22 procent.
Direktövergångarna från gymnasium till högre utbildning är påtagligt få.
Den genomsnittliga studenten är 24 år när hon eller han antas till
grundutbildning vid någon högskola eller universitet. Höstterminen 1998 var
ungefär 30 procent av alla nya sökande 25 år eller äldre. Mer än var fjärde
student är 30 år eller äldre. Samtidigt visar fakta att drygt 50 procent av alla
sökande i början av 1990-talet fick erbjudande om en högskoleplats.
Motsvarande siffra 1998 var drygt 40 procent.
Inom gruppen studenter som påbörjade sin grundutbildning under läsåren
1987/88-1995/96 var andelen examinerade inom tre år 29 procent i början av
tidsperioden. Andelen har därefter stadigt minskat till 7 procent examinerade
för högskolenybörjarna läsåret 1995/96. Detta beror enligt SCB delvis på
förlängda utbildningar, men inte enbart. Examensfrekvensen har minskat
under en längre tid. En förklaring till detta är att en stor andel av de nya
studenterna läser kurser i stället för linjer/program.
Av de studenter som påbörjade sin högskoleutbildning under slutet av
1980-talet fram till och med början av 1990-talet hade drygt 50 procent
examinerats inom 7 år. Examensfrekvensen är 14 procent högre bland
kvinnor än bland män.
Bristerna i den högre utbildningen är inte begränsade till blott och bart en
brist på utbildningsplatser i ett enhetligt högskolesystem. Mångsidiga
kunskapsbehov kan inte mötas med ensidiga insatser.
3.5 Begynnande problem med rekrytering av forskarstuderande
Bristerna i den högre utbildningen får sin direkta fortsättning inom
forskningen. Antalet nyantagna forskarstuderande har visserligen ökat
under 1990-talet, men ökningstakten har avtagit de senaste åren. Läsåret
1997/98 antogs 3 703 forskarstuderande, vilket var en ökning på 4
procent jämfört med året innan. Ökningen berodde dock till allra största
delen på att antalet nyantagna på medicinsk fakultet ökade med 25
procent. Däremot minskade antalet nyantagna vid de humanistiska och
samhällsvetenskapliga fakulteterna med 20 respektive 14 procent.
En jämförelse mellan budgetåren 1997 och 1998 ger en kompletterande
och ännu allvarligare bild. Under denna period minskade antalet antagna
forskarstuderande från 3 790 till 3 537 eller med 7 procent.
Budgetsiffrorna redovisar vilka som faktiskt påbörjat forskarstudier och
blivit registrerade som forskarstuderande. I dessa antagningssiffror för
höstterminen 1998 syns de nya antagningsreglernas konsekvenser tydligare.
Budgetåret 1998 påbörjade 47 procent färre doktorander forskarutbildning på
humanistisk fakultet än under 1997. Motsvarande siffror för samhälls-
vetenskaplig respektive teknisk fakultet är en minskning med 22 respektive 5
procent. Lärosätena anger, enligt Högskoleverket, att de främsta skälen till
minskningarna är de skärpta kraven på ökad genomströmning respektive
krav på garanterad försörjning för doktoranderna.
3.6 Forskningens omfattning
Den svenska forskningen och utvecklingen (FoU) uppgick till 3,85
procent av bruttonationalprodukten (BNP) 1997. Den är högst av alla
OECD-länder. Den gradvisa relativa ökningen under 1990-talet av de
svenska satsningarna förstärks av en svag BNP-utveckling under
tidsperioden. I absoluta tal utgör FoU-insatserna i Sverige ungefär 1
procent av de samlade satsningarna i världen.
De totala satsningarna på FoU uppgick 1997 till ungefär 67 miljarder
kronor. Näringslivssektorn svarade för 75 procent av de samlade utgifterna,
högskolesektorn för 22 procent och övrig offentlig sektor och den privata
icke-vinstdrivande sektorn för resterande delar. 82 procent av all FoU-
verksamhet i företagssektorn bedrevs i företag med fler än 500 anställda.
Fem stora företag står för 80 procent av den företagsfinansierade
forskningen, nämligen Ericsson, ABB, Astra-Zeneca, Volvo och
Pharmacia & Upjohn.
Under den borgerliga regeringsperioden 1991-1994 byggdes forskningen
ut i en storleksordning som få gånger tidigare i Sverige. Universitet och
högskolor erhöll under första hälften av 1990-talet en ordentlig ökning av
högskole- och rådsanslagen. Efter 1994 har anslagen minskat med ungefär
1,3 miljarder kronor. Särskilt den grundläggande forskningen har härigenom
drabbats hårt.
Av stor betydelse har tillskotten från de fria forskningsstiftelserna kommit
att få. Genom stiftelserna tillförs forskningen årligen betydande belopp för
spjutspetsforskning av särskild betydelse för Sveriges konkurrenskraft.
Statliga satsningar har gjorts på forskning vid de mindre högskolorna som
tidigare inte hade fasta forskningsresurser. Under tidsperioden 1993/94-
1998/99 ökade dessa satsningar med drygt 500 miljoner kronor eller cirka
250 procent. Fortfarande svarar dock de äldre universiteten och
fackhögskolorna för närmare 95 procent av forskningsverksamheten inom
högskolesektorn. Inom denna sektor har satsningen på forskning ökat med ett
fåtal procent, men i faktiska tal med 1,9 miljarder kronor. Det är dock
uteslutande den externa finansieringen som står för ökningen.
I början av 1980-talet stod direkta statliga anslag för två tredjedelar av
universiteten och högskolornas finansiering av forskning och forskar-
utbildning. Denna andel har 1998 sjunkit till 50 procent. Det betyder att
halva denna sektors forskning och forskarutbildning sker via externa
finansiärer. Den största delen svarar forskningsråd och sektorsmyndigheter
för, men även forskningsstiftelserna och EU-medel bistår med väsentliga
resurser.
Störst andel av FoU-resurserna fördelat på ämnesområden har det
medicinska området med 26 procent av resurserna. Inom detta område
dominerar Karolinska institutet med 44 procent av resurserna. Därefter följer
teknikvetenskap med 23 procent och naturvetenskap med 20 procent. Inom
dessa områden dominerar Kungliga Tekniska Högskolan, Chalmers Tekniska
Högskola och Uppsala universitet.
Huvuddelen av forskningen vid universitet och högskolor utförs av
doktorander. Läsåret 1997/98 utförde doktoranderna ungefär 40 procent av
all forskningsverksamhet vid universiteten och högskolorna. Professorerna
ägnar i genomsnitt 48 procent av sin arbetstid till FoU- verksamhet och 35
procent till undervisning. Resten av tiden, nästan en femtedel, ägnas åt annan
verksamhet.
Av den externa FoU-finansieringen stod de tio största myndigheterna
(exklusive stiftelser och försvar) för sammanlagt 55 procent. Försvarssektorn
stod ensam för ytterligare 24 procent och forskningsstiftelserna för 9 procent.
Universitet och högskolor var de största mottagarna av dessa medel med 45
procent av de totala satsningarna. Svenska företag erhöll 29 procent,
internationella organisationer 13 procent och övriga mottagare 13 procent av
FoU-satsningarna.
Den svenska industriforskningen bedrivs i andra former än vad som är
vanligt internationellt. De fristående forskningsinstituten i andra länder
genomför en betydande del av de mindre och medelstora företagens
forskning. I Sverige omfattar satsningen på industriforskningsinstitut 3
procent av den statliga FoU-budgeten. I stället spelar universiteten och
högskolorna en större roll för att förse också företagen med ny och utvecklad
kunskap.
Att en stor del av forskningen utförs vid internationella storföretag innebär
särskilda risker. Svensk forskning kan kraftigt komma att åderlåtas genom att
dessa företag flyttar sin forskning till andra länder. Enligt uppgifter förlorar
Karolinska institutet 1 miljard kronor om året i forskningsresurser därför att
Astra-Zeneca och Pharmacia & Upjohn flyttar stora delar av sin
forskningsverksamhet utomlands. Följden kan bli att 500 kvalificerade
forskare försvinner till andra länder.
Fler och fler svenskar flyttar också utomlands. År 1992 flyttade 12 600
svenska medborgare från landet. År 1998 hade denna siffra stigit till 24 600,
vilket i det närmaste innebär en fördubbling. Över 55 procent av dessa
utgjordes av yngre människor i åldrarna 20-39 år.
Mönstret har hittills varit att cirka 60 procent av de utflyttade återvänt
inom 5 år. Så behöver det emellertid inte bli i framtiden. Det visar Institutet
för framtidsstudier. I en rapport från institutet visas att 80 procent av
blivande civilingenjörer, naturvetare och systemvetare ville arbeta
utomlands. Av dessa var över en tredjedel beredda att stanna utomlands i
minst 20 år.
4 Ett program för en kunskapsmiljö i världsklass
4.1 Det behövs en samlad kunskapsstrategi
Sverige står inför stora utmaningar för att kunna utvecklas till en
kunskapsnation av absolut världsklass. Kraven skärps, från förskola till
den mest avancerade forskningen. Som bakgrund till våra förslag i fråga
om forskningen redovisar vi först en översiktlig strategi för en förnyelse
av den underliggande skolan och den högre utbildningen.
Utgångspunkten för våra förslag kan sammanfattas i fyra utmaningar:
- Sverige måste utveckla en grundläggande utbildning av högsta kvalitet.
Den skall ge alla möjlighet att komma till sin rätt.
- Den högre utbildningen och forskningen måste erbjudas i varierade
former. Massutbildning av god kvalitet måste kunna erbjudas samtidigt
som spjutspetsar utvecklas.
- Utbildningen och forskningen måste anpassas till och utnyttja den nya
tekniken. Informationstekniken, den nya biologin och medicinen är
hävstänger till en bättre framtid.
- Viktiga delar av den mest avancerade kunskapsutvecklingen kräver
samlade insatser. Sveriges hela kraft behöver samverka för att vara
internationellt framgångsrik.
För det första, grundskolan måste sättas främst. En kunskapsgaranti skall
ge alla elever möjlighet att lämna grundskolan med betyget Godkänd i
alla ämnen. Skolan måste individualiseras. Det måste finnas utrymme för
personliga studieplaner och undervisning anpassad efter varje elevs
behov och intresse.
För det andra, alla elever skall ha rätt att välja en bra skola. Ett avgörande
redskap i denna process är införande av en nationell skolpeng. Alla elever
skall ha möjlighet till lika chanser och villkor. Mångfald och konkurrens
driver kunskapsutvecklingen framåt.
För det tredje, unga människors intresse för studier inom naturvetenskap
och teknik måste stimuleras. Fakta visar att intresset för teknikstudier hos
ungdomar sjunker. Det gäller särskilt flickor. Lågt teknikintresse medför
stora svårigheter att förstärka den högre utbildningen på det tekniska
området.
För det fjärde, gymnasieskolan måste ge utrymme för alla typer av
begåvningar, teoretiska likaväl som mer praktiska. En moderniserad
gymnasieskola skall kunna möta varje enskild elevs förutsättningar och krav.
Gymnasieskolan skall utgöra en bra grund både för fortsatta avancerade
akademiska studier och för annan eftergymnasial och kvalificerad yrkes-
utbildning.
För det femte, högre utbildning och forskning vid svenska universitet och
högskolor skall präglas av internationellt konkurrenskraftig kvalitet,
mångfald och förmåga till förnyelse. De kvantitativa målen måste vara
förenliga med de rimliga och nödvändiga krav som studenterna och
omvärlden ställer rörande utbildningens kvalitet.
För det sjätte, den högre utbildningen kan inte byggas upp på en mall av
en enhetlig högskola. Det behövs både klassiska universitet och institutioner
i första hand inriktade på utbildning, både lärosäten med ambitioner att ligga
i den absoluta vetenskapliga fronten och högskolor med uppgift att fylla mer
näraliggande arbetsmarknadsbehov.
För det sjunde, antalet utländska studenter i Sverige behöver öka.
Utländska erfarenheter bidrar till högre kvalitet än vad som annars vore
möjligt att åstadkomma. Utbildningsutbyte skapar nätverk och kontakter av
betydande omfattning. Om betydligt fler utländska studenter skall kunna
lockas till svenska universitet måste utbildningen vara av hög internationell
kvalitet.
För det åttonde, Sverige har unika möjligheter att ligga i framkant
gällande digital distansutbildning, e-learning. Sverige ligger redan i
världstoppen när det gäller användandet av ny teknik. För att klara
distansutbildningens utmaningar behövs en koncentration av större
satsningar till ett par lärosäten samt virtuell utbildning av högre pedagogisk
kvalitet än den som finns för närvarande. Forskning och utbildning kring den
moderna teknikens möjligheter och begränsningar när det gäller effektiv
inlärning behövs. Den snabba utvecklingen gör att kunskaper i detta
avseende släpar efter också internationellt. Sverige borde ha goda förut-
sättningar när det gäller forskning och utveckling också när det gäller detta
område och bör vara pådrivande för insatser internationellt.
För det nionde, utbildning är alltid en investering. Av central betydelse är
således den enskildes vilja att investera i sin egen framtid. En sådan
investering är aldrig gratis. För den enskilde studenten kostar det tid, möda,
resurser och ofta långvarig skuldsättning att skaffa sig ytterligare kunskaper.
Efter utbildningen måste utbildningen betala sig. Lägre skatt på kunskap är
en central del av en strävan att göra Sverige till en kunskapsnation värd
namnet.
För det tionde, kunskap och intresse för att lära kan inte fördelas via
traditionell fördelningspolitik. Lönebildning, socialförsäkringar och rörlighet
på arbetsmarknaden måste stödja den enskildes ambitioner att tillägna sig,
utnyttja, utveckla och sprida kunskap. Mänsklig och samhällelig utveckling
måste gå hand i hand.
För det elfte, det system som erbjuds för finansiering av utbildning senare i
livet måste vara trovärdigt, förutsägbart och överblickbart. Det offentligas
respektive den enskildes ansvar behöver tydliggöras. För att åstadkomma en
kontinuerlig kunskaps- och kompetensutveckling under en individs samlade
tid i aktivt arbetsliv behöver nya, individuella finansieringsmöjligheter
skapas. Ett sådant system skulle kunna vara en form av utbildningskonton.
4.2 Forskning i frontlinjen
Sverige har goda traditioner inom den avancerade forskningen. Det gäller
på många områden. Viktiga svenska industrier, som i dag har hela
världen som arbetsfält, har sina rötter i svensk vetenskap.
Den internationella kunskapskonkurrensen ökar nu snabbt och därmed
kraven på svensk forskning och svenska forskningsmiljöer. Den human-
istiska och samhällsvetenskapliga forskningen möter nya utmaningar i en
alltmer globaliserad värld. Gångna tiders forskningsframgångar är ingen
garanti för framtida attraktionskraft.
Organisationen för forskningsfinansieringen har en avgörande betydelse
för hur de vetenskapliga miljöerna utvecklas. Forskningsfinansieringen
måste möta de krav som själva den vetenskapliga utvecklingen reser.
I det följande presenterar vi en struktur för forskningsfinansieringen.
Utgångspunkterna är följande:
- Vetenskapen bryter i allt större utsträckning igenom traditionella
disciplingränser. Forskningsfinansieringen måste göra det lätt att
sammanföra relevant vetenskaplig kompetens.
- Gränserna mellan grundforskning och tillämpad forskning blir alltmer
diffusa. De forskningsfinansierade strukturerna får därför inte resa onödiga
gränser. Det pekar i riktning mot större organisation med bredare ansvar.
- Det måste finnas en balans mellan de avancerade forsknings-
institutionernas egen basfinansiering och de resurser som prövas i nationell
konkurrens. I dag har denna balans kantrat till förfång för lärosätenas egen
dynamik.
- Sverige måste koncentrera forskningen kring områden där vårt land har
naturliga konkurrensförutsättningar och som dessutom har stor betydelse.
Framför allt den nya biologin, hälso- och sjukvården samt informations-
och kommunikationssektorerna är exempel på sådana områden. Strukturen
för forskningsfinansieringen måste skapas med beaktande av detta.
4.3 "Institut" för hälsa och medicin - ett svenskt "National
Institute of Health"
Den biomedicinska forskningen i Sverige håller hög internationell klass.
Det visar såväl olika jämförande analyser som internationella
utvärderingar och publikationsfrekvens i internationellt väl ansedda
vetenskapliga tidskrifter. Sverige har haft en god förmåga att överföra
vetenskapliga resultat till diagnostiska metoder och kommersiellt
framgångsrika läkemedel. Inom läkemedel och bioteknik, d.v.s.
biomedicin, befinner sig Sverige i den internationella forskningsfronten.
Detta är också ett område som kan få helt epokgörande betydelse.
Forskning rörande biomedicin, hälso- och sjukvård, beteendevetenskap,
social omsorg samt arbetsmiljö har under lång tid i huvudsak varit ämnes-
inriktad och projekten begränsade till sin inriktning och omfattning. Så är
inte längre fallet. I takt med att nya metoder, nya vetenskapliga synsätt och
arbetssätt växt fram och införts har de traditionella gränssnitten mellan
biomedicin, social- och arbetsvetenskap, beteendevetenskap och humaniora
blivit alltmer suddiga. De nya medicinska och tekniska landvinningarna
inom hälso- och sjukvården ställer vidare krav på att beteendevetare och
humanister knyts till projekten för att hantera svåra etiska frågeställningar
och prioriteringar. Detta ställer krav på nya sätt att ytterligare underlätta
samarbetet mellan olika forskningsdiscipliner.
Det är av avgörande betydelse att Sverige ger ökat stöd till den bästa
forskningen. Återväxten av forskare måste tillgodoses och kreativa
forskningsmiljöer av internationell klass skapas. Sverige står inför ett genera-
tionsskifte där betydande delar av de etablerade forskarna går i pension om
10-20 år.
Detta sammantaget bildar bakgrunden till vårt förslag att införa vad vi vill
kalla ett svenskt "National Insitute of Health" efter amerikansk förebild. Ett
sådant "institut" för medicin och hälsa som det blir frågan om skall ha till
uppgift att skapa bästa möjliga förutsättningar för ny banbrytande kunskap
inom hela hälsoområdet.
För att på ett optimalt sätt kunna tillvarata den potential som finns fullt ut
inom medicin, bioteknik, hälso- och sjukvård, beteendevetenskap, social
omsorg och arbetsmiljö samt informationsteknologi föreslår vi att de
myndigheter som i dag inom de statliga forskningsfinansieringssystemen var
och en för sig svarar för olika delar av denna forskning integreras inom
ramen för det av oss föreslagna "institutet". Till detta föreslår vi att de
resurser som i dag hanteras av Medicinska forskningsrådet (MFR), Social-
vetenskapliga forskningsrådet (SFR), en stor del av Rådet för arbets-
livsforskning (RALF) och delar av Forskningsrådsnämnden (FRN) samlas.
Det bör också övervägas att hit föra vissa av de resurser som används för
forskning om livsmedel genom Skogs- och Jordbrukets forskningsråd
(SJFR). "Functional food" blir ett allt viktigare forskningsområde.
Genom detta "institutet" för medicin och hälsa skapas en forsknings-
finansiär med ansvar för hela det samlade hälsovetenskapliga spektrat. Det
handlar om allt från grundvetenskaplig biomedicin till folkhälsa och social
forskning. Ett råd av denna omfattning skulle också kunna ta omfattande
initiativ för att möjliggöra fenomenbaserade elitforskningsinstitut med
tillräckliga resurser för att kunna bryta helt ny kunskapsmark. De forsknings-
utförande universiteten och högskolorna skulle ha stor nytta av en
forskningsfinansiär av denna omfattning och kompetens.
"Institutet" för medicin och hälsa skall syfta till att kraftsamla och
möjliggöra ny, mer tvärvetenskaplig forskning, men också fördjupa
forskningen inom olika discipliner med anknytning till hälsa och sjukvård i
vid mening. Målsättningen skall vara att sammanföra olika kategorier av
ämneskunnande för att möjliggöra nytt vetande och kunskap som det inte
varit möjligt att erhålla inom varje vetenskapsområde för sig.
"Institutet" skulle också kunna etablera särskilda institutioner för särskilt
avancerad forskning på strategiska områden. Hit kan t.ex. internationellt
ledande forskare i projektledande befattningar rekryteras. Det är härvid
viktigt att skapa kreativa och dynamiska miljöer för forskare utan att den
statliga finansiären definierar och avgränsar forskningens inriktning i alltför
hög grad. Elitinstitut med denna inriktning skulle möjliggöra ett kunskaps-
språng som nuvarande och tilltänkta strukturer inom forskningens
finansiering inte förmår att skapa.
Vi avser att återkomma i samband med vårpropositionen, budget-
propositionen och den forskningspolitiska propositionen avseende resurs-
tilldelning och detaljutformning av förslaget. Vår avsikt är att tillföra detta
forskningsområde substantiella resurser. Att satsa på biotekniken i bred
mening kan bli ett av Sveriges viktigaste bidrag till en bättre framtid.
4.4 Ett vetenskapsråd för naturvetenskap och teknik
Den naturvetenskapliga och tekniska grundforskningen utgör basen för
mycket av all annan forskning. Under flera år har emellertid
forskningsråden för naturvetenskap respektive teknik tvingats vidta hårda
prioriteringar som en följd av regeringens besparingar på forskning och
utveckling.
Starka skäl talar för en förstärkning av denna forskning genom ett nytt
vetenskapsråd för såväl naturvetenskap som teknik. Målet är en tydlig
kraftsamling av forskning inom naturvetenskap, teknik och informations-
teknologi med stort utrymme för det sistnämnda. Till de nya och centrala
forskningsområdena hör också materialtekniken. Av stor betydelse är att
forskningen sker genom att ta tillvara våra mest begåvade och yngre
forskares kunnande och kompetens.
Mer av forskningen måste dessutom ske i samverkan, t.ex. mellan flera
universitet. Sverige är helt enkelt för litet för att inte sträva efter sådan
kraftsamling. Nydanande forskning bedrivs emellertid bäst utan detaljerade
statliga pekpinnar. Ett övergripande vetenskapsråd för naturvetenskap och
teknik har alla förutsättningar att kunna fokusera resurserna på den mest
intressanta och givande forskningen.
Till detta forskningsråd föreslår vi att de resurser som i dag hanteras av
Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR), Teknikvetenskapliga forsknings-
rådet (TFR), delar av Naturvårdsverkets miljöforskning och delar av
Forskningsrådsnämnden (FNR) samlas. Forskningsrådet skall disponera så
stora resurser att en väsentlig utbyggnad av framför allt den informations-
teknologiska forskningen kan ske.
4.5 Ett vetenskapsråd för humaniora och samhällsvetenskap
Forskning inom humaniora och samhällsvetenskap ökar i betydelse ju
mer mångkulturellt och heterogent det svenska samhället blir.
Förståelsen av vår samtid och vår historia behöver fördjupas. Forskning
inom humaniora och samhällsvetenskap behöver därför förstärkas. Det
gäller så mycket mera som dagens forskningsråd för humaniora och
samhällsvetenskap under lång tid tvingats vidta kännbara nedskärningar
som en följd av regeringens besparingar på forskning och utveckling i
stort.
Vi föreslår införande av ett nytt vetenskapsråd för humaniora och
samhällsvetenskap. Mer av fri och nyskapande forskning inom humaniora
och samhällsvetenskap bör ske genom att ta tillvara inte minst yngre
forskares kunnande.
Till detta forskningsråd föreslår vi att de verksamheter och resurser som i
dag hanteras av Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR)
och delar av Forskningsrådsnämnden (FNR) samlas.
4.6 Ett forskningsråd för jordbruk, skogsbruk, trä och
livsmedel
Sverige har starka traditioner att försvara när det gäller forskning inom
jord- och skogsbruk. Det synes därför angeläget att försöka ta tillvara
denna kunskap och utveckla forskningen ytterligare inom dessa sektorer.
En väg att åstadkomma detta är att skapa ett forskningsråd som sträcker
sig genom en större del av förädlingskedjan från jorden och skogen till
förädlade trätekniska varor och livsmedel.
Ett nytt forskningsråd för jordbruk, skogsbruk, trä- och livsmedelsindustri
bör således inrättas. Det skulle möjliggöra en förstärkt forskning för några av
Sveriges mest grundläggande basnäringar. Det bör kunna finansiera
forskning av både grundläggande och mer tillämpad karaktär.
Till detta forskningsråd föreslår vi att resurser som i dag hanteras av delar
av Byggforskningsrådet (BFR), Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR)
och delar av Naturvårdsverket samlas.
4.7 En ny myndighet för teknisk och industrirelaterad
forskning
Den mer tillämpade tekniska forskningen bör sammanföras i en ny
myndighet. Denna bör verka i nära samverkan dels med de tekniska
högskolorna, dels med företagen och stödja FoU av högsta klass.
Myndigheten för teknisk och industrirelaterad forskning bör ha flera
uppgifter. Myndigheten bör i första hand ansvara för den forsknings-
finansiering som i dag framför allt ligger på NUTEK, på Bygg-
forskningsrådet och på Kommunikationsforskningsberedningen. Det bör
också prövas om inte väsentliga fördelar kunde vinnas genom att i
myndighetens uppgifter också inkludera ansvaret för statens finansiering
av verksamheten inom de s.k. industriforskningsinstituten. Ett sådant
bredare ansvar skulle ge myndigheten stora möjligheter att skapa nya
dynamiska synergier. Stöd till nya teknologier såsom informations- och
materialteknik bör ägnas stor uppmärksamhet.
Ett brett ansvar ställer också krav på lyhördhet för olika intressen. Industri
och vetenskap måste förenas i myndighetens ledning. Formerna för
utvärdering måste vara av högsta klass.
Genom den myndighet vi förordar kan bättre förutsättningar skapas att föra
grundforskningens resultat vidare till exploaterbara resultat. Myndigheten får
därigenom en viktig funktion inte minst för det informationstekniska och
biotekniska nyföretagandet. Byggforskningen hör också naturligen hit.
Till myndigheten för industrirelaterad spetsforskning föreslår vi att
resurser, som i dag hanteras av Kommunikationsforskningsberedningen
(KFB), de FoU-finansierade delarna av Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK), de delar av Rådet för arbetslivsforskning (RALF) som berör
arbetsorganisatorisk forskning, delar av Byggforskningsrådet (BFR), vissa
forskningsstödjande uppgifter som finns vid Vägverket och Banverket och
energiforskning som inte är relaterad till Energimyndighetens övriga
uppgifter, samlas.
4.8 En mer varierad universitetsstruktur
För att inte onödigtvis splittra den svenska forskningskapaciteten utförs
huvuddelen av de statligt finansierade forskningsinsatserna vid
universiteten och högskolorna. Denna inriktning har tjänat Sverige väl.
De nya kraven som forskningen ställer ökar behovet av en mer varierad
universitets- och högskolestruktur. I samma riktning talar det ökade antalet
grundutbildningsstudenter.
Det saknas i dag en övergripande strategi för förhållandet mellan
universiteten och högskolorna. Vi menar att utgångspunkten måste vara såväl
Sveriges relativa litenhet som nation och de ökade utbildningsbehoven.
Målet skall vara att utveckla en internationellt slagkraftig struktur för såväl
grundutbildning som forskning.
Inom ramen härför måste utrymme skapas för införande av ett eller flera
elituniversitet. Sverige behöver universitet av högsta internationella kvalitet.
Ett eller flera av våra universitet skulle kunna ges uppdraget att fokusera sin
utbildningsverksamhet till den mest avancerade utbildningen. Forskningen
och forskarutbildningen måste byggas ut i de kunskapskluster som håller på
att växa fram.
Den brittiska regeringen har som mål att 25 procent av alla studenter som
väljer att studera utomlands skall välja ett brittiskt universitet. Grundtanken
är att dessa studenter oavsett vad de väljer att göra efter sin studietid skall
bli
goda ambassadörer för Storbritannien. Ett motsvarande mål borde vara av
intresse också för Sverige. Det krävs emellertid en helt ny politik för att
skapa tillräckligt attraktiva kunskapsmiljöer i Sverige, där varje människas
fulla kapacitet kan utvecklas och tas tillvara. Internationell öppenhet kommer
att få allt större betydelse.
En mer mångfacetterad universitets- och högskolestruktur skulle främjas
om alla lärosäten fick en i förhållande till staten mer självständig ställning.
Att frigöra universiteten och högskolorna skulle möjliggöra en återkoppling
till den fria och kunskapssökande tradition som inget fritt samhälle kan vara
utan.
Sveriges universitet och högskolor behöver alltså utvecklas i olika
riktningar med varierande profil. Konkurrens och mångfald bidrar till högre
kvalitet och ökad valfrihet, men även att vissa lärosäten kan fokusera mer av
sina satsningar på tillväxtfrämjande forskning i nära samarbete med
näringslivet. Universitet eller högskolor med sin huvudprofil riktad mot god
grundutbildning måste också kunna finnas.
Fler universitet och högskolor borde härutöver få ett än mer fritt för-
hållande till staten. I ett första steg bör Kungliga Tekniska Högskolan i
Stockholm ges möjlighet att övergå i privat rättslig form och arbeta under
samma förutsättning som Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg och
Högskolan i Jönköping.
En väsentlig del av ett nytt uppdrag för den högre utbildningen måste vara
förstärkta insatser inom naturvetenskap och teknik. Det räcker härvid inte att
marginellt öka antalet studieplatser i högskolan när intresset är för lågt för
naturvetenskap och teknik redan i grundskolan. Fler duktiga lärare måste
också lockas till grundskolan. Det kräver att lärarna ges konkurrensmässiga
arbetsvillkor.
Sverige bör ha som målsättning att inom 5 år examinera 50 procent fler
civilingenjörer. Det är av avgörande betydelse att tillgången på denna
kompetens förbättras. Det stärker Sveriges konkurrenskraft och tillväxt-
möjligheter.
Vi förordar till slut att en modell liknande den i Finland tas fram gällande
en fristående yrkesutbildning i nära samverkan med näringslivet. Det behövs
om företagens behov av välutbildad arbetskraft skall kunna tillgodoses. I ett
första steg föreslår vi att utbyggnaden av den kvalificerade eftergymnasiala
yrkesutbildningen skall omfatta 27 000 studieplatser år 2002. En struktur
med flera flexibla och mobila yrkesskolor är en konstruktiv väg för att möta
ett alltmer varierat arbetslivs behov.
5 Hemställan
5 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår propositionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett svenskt "National Institute of Health",
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett vetenskapsråd för naturvetenskap och teknik,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett vetenskapsråd för humaniora och samhälls-
vetenskap,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett forskningsråd för jordbruk, skogsbruk, trä och
livsmedel,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en myndighet för teknisk och industrirelaterad
forskning.
Stockholm den 5 april 2000
Bo Lundgren (m)
Per Unckel (m)
Beatrice Ask (m)
Anders Björck (m)
Carl Fredrik Graf (m)
Chris Heister (m)
Gun Hellsvik (m)
Gunnar Hökmark (m)
Henrik Landerholm (m)
Göran Lennmarker (m)
Fredrik Reinfeldt (m)
Inger René (m)
Per Westerberg (m)