Motion till riksdagen
1999/2000:Ub246
av Andersson, Yvonne (kd)

Fristående skolor


Inledning
Det yttersta ansvaret för barnens utveckling vilar på föräldrarna. Därför
är det viktigt att föräldrar får chans att ha inflytande över vilka intryck
och influenser barnen ska möta och formas av. Rätten att välja skola är
en demokratisk självklarhet i ett pluralistiskt samhälle. Men rätten att
välja skola blir bara teoretisk om det inte finns skolor med skilda
inriktningar. Barn är olika och har skilda behov och respekten för varje
individs integritet kräver mångfald. Vi kristdemokrater menar att
mångfalden av skolor ger den enskilde individen möjlighet att välja en
utbildning som passar just honom eller henne och har därför en positiv
grundsyn på fristående skolor.
Kristdemokraterna anser att fristående skolor ska vara ett självklart inslag i
skolväsendet. De stimulerar till pedagogisk och organisatorisk förnyelse,
ökar flexibiliteten och leder till närsamhällets engagemang i barnens situa-
tion. Ofta har friskolorna ett effektivare resursutnyttjande med hög grad av
ideella insatser. Här kan ett samspel mellan olika skolor gynna utvecklingen.
En reell möjlighet att välja skola kommer därmed alla elever till del. För
varje skola, fristående såväl som offentlig, är undervisningens kvalitet och
skolans förmåga att skapa en utvecklande och trygg miljö för eleverna det
centrala.
Utvecklingen har gått snabbt sedan nya regler och ett nytt bidragssystem
till fristående skolor infördes av den borgerliga regeringen 1992. Ungefär 3
procent av landets elever går i dag i cirka 500 fristående skolor. Antalet fria
grundskolor har mer än fördubblats och även gymnasieskolorna har ökat.
Särskilt positivt är gymnaisesärskolornas ökade antal. Även de internatio-
nella skolor som tar emot elever som endast under kortare tid vistas i vårt
land fyller en viktig funktion.
Utvecklingen är mycket positiv och vi kristdemokrater välkomnar den.
Den är helt i överensstämmelse med ett antal internationella konventioner
som Sverige skrivit under och som tillförsäkrar föräldrarna rätten till in-
flytande över sina barns undervisning. Det gäller till exempel Europakonven-
tionen, som numera är svensk lag, och FN:s deklaration om de mänskliga
rättigheterna.
Den slutsats man kan dra av expansionen är att det finns en efterfrågan i
samhället på friskolor. Vår uppgift är att ta vara på det engagemang som
föräldrar visar när de aktivt väljer skola. Samtidigt som vi arbetar för kom-
munala skolor med hög kvalitet vill vi därför stimulera tillkomsten av alter-
nativ till det offentliga systemet. Det är också viktigt att arbeta för att
valet
av skola blir ett reellt alternativ för alla elever. Det ska vara möjligt att
välja
skola oberoende av föräldrarnas inkomstnivåer och andra faktorer som kan
påverka möjligheten att välja fritt.
Försämrade villkor
De viktigaste förutsättningarna när det gäller att driva en verksamhet är
att spelreglerna är rättvisa, lätta att överblicka och långsiktiga. Tyvärr
uppfylls inte dessa krav när det gäller de fristående skolorna. Regeringen
har vid två tillfällen under förra mandatperioden förändrat regelverket för
både tillståndsgivning och bidragssystem. Först sänktes den fastlagda
statliga miniminivån från 85 till 75 procent av den genomsnittliga
kostnaden per elev i den offentliga skolan. Denna förändring
genomfördes med stöd av Centerpartiet. Därefter genomfördes en mer
genomgripande försämring med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Här följer några exempel:
- Minimibidraget slopades helt. Varje friskola får i fortsättningen förhandla
om bidrag med kommunen. Det kan innebära särskilt stora svårigheter
för skolor som har elever från flera olika hemkommuner.
- Kommunens inflytande stärktes ytterligare bland annat genom att den
kan avstyrka tillkomsten av en ny friskola med hänvisning till att den
skulle medföra påtagliga negativa konsekvenser för kommunens egna
skolor. I realiteten innebär det att om kommunens skolor kan tvingas
stänga på grund av för få elever kan Skolverket avstyrka ansökan.
- Regeln att en skola måste ha minst tjugo elever slår direkt mot
glesbygdsskolor, skolor under uppbyggnad och skolor med en tillfällig
svacka. De fristående skolorna ska också i det nya systemet stå under
tillsyn av både kommunen och Skolverket.
Utbildningsutskottet behandlade frågan om fristående skolor i slutet av
april 1999 i betänkande 1998/99:UbU11, RD:90 och 92. Utskottet
konstaterade då: "Vid sidan av de skolformer som anordnas av det
allmänna finns fristående skolor, anordnade av enskilda fysiska eller
juridiska personer. De fristående skolornas villkor regleras i 9 kap.
skollagen (1985:1100)." Ingen förändring kom därvid till stånd.
Den kommitté som arbetat med att utvärdera de nya regler som antogs den
1 juli 1997 har nyligen lagt fram sin slutrapport. Vi utgår från att regeringen
med anledning av vad som framkommer i rapporten inom en nära framtid på
allvar uppmärksammar friskolornas situation. Rapporten visar bland annat att
det inte finns något enhetligt system för hur kommunerna ska fördela
resurserna till friskolor. Det medför att de fria skolorna får svårt att se om
de
har fått bidrag efter samma grunder som de kommunala skolorna eller inte.
Det finns anledning att skapa ett förenklat system, så att skolorna lättare kan
veta vilka bidrag de har rätt till.
Ytterligare några problem som kvarstår är att friskolor i glesbygden har
svårt med de höga kostnaderna för skolskjutsen, samt att bidragen till
lokalkostnaderna inte kan ges efter samma grunder till friskolan som till den
kommunala skolan. Momsfrågan är heller inte löst. Även dessa problem bör
ses över.
Vår förhoppning är att man nu ska kunna inleda en djupare diskussion om
hur arbetet med friskolorna ska drivas vidare, så att inte bara de nämnda
problemen kan åtgärdas, utan också så att de grundläggande principerna som
utgör friskolornas förutsättningar kan slås fast. I den diskussionen vill vi
inte
enbart fokusera på de problem som behöver lösas utan även uppmärksamma
friskolans möjligheter att berika och avlasta den kommunala skolan, till
exempel genom den satsning på elever med behov av särskilt stöd som enligt
rapporten har förverkligats i friskolan. De fristående skolorna har också
medverkat till att minska segregationen.
Fristående skolor på lika villkor
Kristdemokraterna kommer att fortsätta att arbeta för förbättrade villkor
för de fristående skolorna. Det innebär att vi vill förändra de regler som
den nuvarande regeringen infört. Både friskolorna och det övriga
skolväsendet har mycket att vinna på detta. Följande punkter anser vi bör
garanteras i regelverket för fristående skolor:
- Alla ska, oberoende av föräldrarnas ekonomiska standard, eget handi-
kapp eller andra särskilda behov, kunna välja en fristående skola.
- Skolan ska vara godkänd av Skolverket samt stå under tillsyn av och
delta i verkets uppföljning och utvärdering.
- Undervisningen ska väsentligen svara mot läroplanens allmänna mål
och värdegrund.
- Skolan ska kunna arbeta utifrån klara och tydliga spelregler, som är
långsiktigt hållbara.
- Skolan ska garanteras en lägsta grundnivå för ersättning och därutöver
kompenseras för särskilda åtaganden.
- Skolan ska arbeta under villkor som är likvärdiga med dem som gäller
för övriga skolor i kommunen.
- Skolan ska erbjuda skolhälsovård och modersmålsundervisning för
invandrare, men behöver inte nödvändigtvis själv tillhandahålla tjänster-
na.
- Undervisningen ska vara avgiftsfri, men skolan ska ha möjlighet att ta ut
avgifter för skäliga merkostnader utifrån sin profil, till exempel inköp av
instrument i en skola med musikprofil.
- Skolan ska ingå i kommunens skolplan.- 10F- P
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen, utifrån utredningens resultat,
ser över friskolornas situation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om villkoren för de fristående skolorna.

Stockholm den 4 oktober 1999
Yvonne Andersson (kd)
Inger Davidson (kd)
Chatrine Pålsson (kd)
Lars Gustafsson (kd)
Maj-Britt Wallhorn (kd)
Rosita Runegrund (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)
Fanny Rizell (kd)
Kenneth Lantz (kd)
Ester Lindstedt-Staaf (kd)
Dan Kihlström (kd)
Gunilla Tjernberg (kd)
Ingvar Svensson (kd)
Erling Wälivaara (kd)
Desirée Pethrus Engström (kd)
Ulla-Britt Hagström (kd)