Rädda Ekeskolan nu! Det är en talande tystnad. Hittills har ingen - varken skolministern eller riksdagsledamöter i den majoritet som gjort upp om propositionens innehåll - velat försvara nedläggningen av den riksrekryterande Ekeskolans fasta specialskola.
Ingen har velat förklara varför det trots alla protester och all oro hos berörda barn och föräldrar är så viktigt att lägga ner landets bästa skola för blinda och synskadade barn med multifunktionshinder. Likväl kommer om inget görs Ekeskolans fasta skoldel att läggas ner av en majoritet bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Skolan engagerar tusentals människor runt om i landet.
Därför är specialskolan Ekeskolan viktig
För oss handlar Ekeskolefrågan om att barn med funktionshinder har rätt att vistas i en miljö där de känner att de kan växa; där de får del av bästa tänkbara pedagogik och undervisning; där de har tillgång till bästa tänkbara hjälpmedel; där de har vänner; där de känner sig trygga; där de mår bra.
Att vara förälder till ett funktionshindrat barn kan vara tungt. Inte därför att kärleken till barnet är mindre, utan därför att tillvaron är en ständig kamp för att klara vardagen och för att barnet skall få den hjälp det behöver. Och - inte - minst därför att hela familjens liv styrs av barnets handikapp. Att vara förälder till ett funktionshindrat barn är ett heltidsjobb i sig, vilket många föräldrar vittnar om. Syskon får inte alltid den tid och uppmärksamhet de behöver av föräldrarna.
En god skolform - och väl fungerande strukturer för hjälpen till barn med funktionshinder - är en avlastning för berörda familjer. Både därför att den dagliga arbetsbelastningen normaliseras, men framförallt därför att oron för att barnet inte skall få bästa tänkbara hjälp minskar.
För många barn kan skolan i hemkommunen vara en god miljö, men för alla barn är det inte så. Och för dem måste det finnas alternativ, som Eke- skolan. På Ekeskolan finns den kompetens som behövs för en högkvalitativ undervisning samlad. På Ekeskolan får barnen kompisar och accepteras fullt ut som de är. Där finns den trygghet som är förutsättningen för lärande och mänsklig utveckling.
Det finns inte för många alternativ för barn med funktionshinder - det finns alldeles för få. Knappast för någon grupp i landet är valfriheten i livet så begränsad. Vi är inte beredda att offra det mänskliga växthus Ekeskolan är för politiska principer om integration eller skolans kommunalisering.
Skulle riksdagen hunnit fatta ett beslut om nedläggning av Ekeskolans fasta skoldel vid denna motions behandling yrkar vi att beslutet omprövas.
Varför vill skolministern stänga Ekeskolan?
Det är inte alldeles lätt att veta de egentliga skälen för skolministern att vilja stänga landets bästa skola för blinda barn med multifunktionshinder, eftersom ministern vägrar att delta i någon som helst debatt om saken. Men dömer man av propositionen framstår det som tydligt att två principer tillåts väga tyngre för regeringen än barnens och föräldrarnas bästa.
Den ena är att barnen - med eller mot sin vilja - skall integreras i den vanliga skolan. Går alla andra barn integrerat så skall också barn med multi- funktionshinder också göra det. Vi återkommer till integrationsfrågan nedan.
Den andra principen är skolans kommunalisering - går de flesta andra barn i kommunala skolor så skall också dessa barn göra det. Men det rör sig om så få barn - med så speciella behov - att det inte borde vara problematiskt för någon att acceptera deras statliga specialskola.
Blinda barn med multifunktionshinder kommer om Ekeskolan läggs ner att förlora sin specialskola och skall med eller mot sin vilja integreras i kom- munala skolor. För många barn innebär det att möjligheten till utveckling, till samhörighet och kamratskap med andra i liknande situation försvinner.
Den kommunala kompetensen
Den kommunala kompetensen för att hjälpa och undervisa barn med svåra funktionshinder är inte tillräckligt god. Eftersom de flesta berörda barn går i kommunala skolor är det av största vikt att den kommunala kompetensen vad gäller detta dramatiskt förbättras.
Regeringens inser detta men drar fel slutsats - att specialskolorna skall stängas och kommunerna skall ta över mer av undervisningen av barn med svåra funktionshinder. Specialskolorna för de barn som av olika skäl har störst behov kan inte avvecklas med mindre än att realistiska alternativ säkrats.
Det är orimligt att tro att alla landets nära 290 kommuner skall kunna nå samma kunskapsnivå som en specialskola. Kommunerna har inte och kan knappast förväntas att mer än i undantagsfall klara att bygga upp det kunnande som krävs för de mycket speciella behov som de berörda barnen har. En lärare kanske möter en elev med sådana behov som det är frågan om en enda gång under hela sin lärarbana.
Kommunerna kommer få stora problem med att bära kostnadsansvaret för barn med multifunktionshinder, vars behov kan kosta miljontals kronor. Vem vågar tror att detta inte kommer drabba barnen? Risken är att barnen blir betraktade som problem, i tider av redan hårt ansträngda kommunala skol- budgetar.
Erfarenheterna av kommunernas behandling av barn med funktionshinder är knappast odelat goda. Enligt Handikappombudsmannen (HO) bryter många kommuner mot lagen och undanhåller människor med funktions- hinder rättigheter som särskilt boende eller personliga assistenter. Antalet fall ökar från en redan hög nivå. Kommunerna informerar heller inte handikappade om deras rättigheter, som de borde, enligt HO.
Därför finns anledning till betydande oro för hur kommunerna skulle agera om de statliga specialskolorna försvann.
Många av barnen har innan specialskolan gått i kommunala skolor. I många fall har det inneburit en kamp mellan föräldrar och hemkommunen om resurskrävande insatser. Man har prövat en rad skolformer innan man hittat rätt på Ekeskolan.
Att en del barn har mycket speciella behov som inte kan klaras i varje kommun och att samtliga kommuner heller inte kan nå den nivå på specialpedagogik som en nationell specialskola har går inte att bortse från.
Läggs den statliga specialskolan Ekeskolan ner så kommer landets kommuner behöva gå samman och bygga upp nya liknande verksamheter för ett mindre antal barn med mycket speciella behov. Med mindre kommer man inte klara att möta barnens behov. De kommer då behöva börja från början igen, eftersom den kompetens som idag finns på Ekeskolan snabbt kommer skingras vid ett nedläggningsbeslut.
På Ekeskolan finns också ett resurscenter som utvecklar bl.a. pedagogisk kunskap och medverkar vid utredning av barns särskilda behov. För att utveckla ny praktiskt kunskap är resurscentret avhängigt av att det bedrivs löpande undervisning på Ekeskolan. Resurscentret bör också i fortsättningen vara knutet till Ekeskolans fasta skoldel och inte flyttas till Stockholm eller annorstädes.
Motvillig integration eller positiv segregation?
Integration i den kommunala skolan måste vara frivillig. Barnen har en rättighet, men inte en skyldighet att gå integrerat.
Många föräldrar anser att synen på integration i propositionen bygger på en verklighetsfrämmande syn på funktionshindrade barns behov och situa- tion.
Redan i FUNKIS-utredningen sades målet vara "en skola för alla", dvs. en integrerad skola för alla barn. Resonemanget återkommer i propositionen. Det sades också att "insatserna skall vara icke segregerande. Alla elever skall ges förutsättningar att nå skolans mål och ingen elev skall behöva stå utanför gemenskap och delaktighet."
Men för vem sätts målet om "en skola för alla" upp i utredningen och i propositionen? Är det för att göra berörda föräldrar och barn till viljes? När man tar del av t.ex. föräldrarnas och barnens uppfattningar är det tydligt att de inte önskar förändringen. Tvärtom, de räds den.
Förslaget att lägga ner Ekeskolan och i framtiden integrera berörda barn i den kommunala skolan kommer inte som ett svar på barns och föräldrars önskemål eller problembeskrivning. Det stammar ur en överideologiserad, systemfixerad syn på skolan.
Ett barn är inte integrerat för att det vistas i samma lokal som andra barn, om det inte accepteras, kan delta i lekar, socialt liv, undervisning eller fritidsaktiviteter. Många av Ekeskolans barn har tidigare gått i kommunala skolor - formellt integrerade - vilket ofta inneburit att de suttit ensamma med en assistent i en skrubb, helt vid sidan av de övriga barnens liv. Det är lätt att inse hur utanför många av dessa barn med funktionshinder måste känna sig. De är närvarande, men inte inkluderade. Tvärtom blir det "integrationen" som sätter fokus på och understryker utanförståendeskapet.
På Ekeskolan är förhållandet omvänt. Barn med funktionshinder får en personligt anpassad undervisning, de får kamrater i samma situation, de kan delta i skolans aktiviteter och samvaro. De blir delaktiga. De får vänner. Just genom att dessa barn med funktionshinder tillåts lära känna och läsa ihop med andra barn med samma förutsättningar stärks självkänslan. Det säger barnen själva.
Både FUNKIS och propositionen missar att segregation faktiskt kan vara något positivt - när den är självvald.
Poängen är inte att alla barn skall anvisas att gå på en specialskola. Poängen är att Ekeskolan är ett alternativ för dem som inte kommer till sin rätt, eller kommer till rätta i den kommunala skolan. Det faktum att inte alla synskadade barn med multifunktionshinder går eller kommer att gå på Ekeskolan kan knappast vara ett argument för att inte någon skall få göra det.
Varför väljer man specialskola?
Att som förälder tvingas fatta beslutet att ett barn skall flytta hemifrån till en internatskola måste vara utomordentligt svårt.
Så här skriver en förälder till ett barn på Ekeskolan: "Att ta beslutet om att det handikappade barnet i familjen ska flytta hemifrån är svårt. Det är nästan inte tillåtet. Alla barn ska ju bo hos sina föräldrar. Men när svårigheter inte går att lösa, resurserna fattas och kompetensen saknas där hemma då tar man ändå beslutet att låta barnet flytta.
Nu äntligen har XX kamrater. Hon umgås med kompisar på lika villkor. Hon är accepterad som hon är. Hon får stöd och hjälp efter behov. Hon tränar sig på att klara sig själv. Hon får en pedagogisk undervisning som motsvarar hennes behov. Hon är omgiven av människor som har lång erfarenhet av synskadade barn med och utan andra handikapp. Hon har tillgång till hjälpmedel och metoder som är anpassade efter hennes behov. Hon lär för livet och har roligt.
Var skulle hon få allt detta om inte Ekeskolan fanns?"
En levande språkmiljö
Skolministern har backat från förslaget från FUNKIS-utredningen att kommunalisera specialskolorna för barn med hörselskador. Så varför inte backa om de övriga specialskolorna också och låta barn med andra funktionshinder få gå i specialskola om de behöver och önskar det? Varför denna skillnad i synen på specialskolor?
Skolministern har sagt i riksdagen: "Min uppfattning är att det finns ett handikapp, nämligen att vara döv, som skiljer sig från andra. Döva kräver ett eget språk, och de behöver också ha tillräckligt med kamrater och tillräckligt med personal som är kompetent inom området. Det kräver en alldeles egen skolmiljö." Dessa argument går igen också i propositionen.
Vad är då ett språk? Att ha vägar att kunna förmedla sina tankar och känslor? Att kunna meddela sig med och förstå omvärlden?
Svårt synskadade barn med allvarliga multihandikapp som hörselskador, autism, utvecklingsstörning eller svåra rörelsehinder har ofta svårt att kommunicera med omvärlden.
Det är vanligt att blinda barn har ett svagt eller mycket svagt utvecklat kroppsspråk, vilket försvårar möjligheten att göra sig förstådd. En del av de svårt synskadade barnen med multihandikapp saknar ett för utomstående tydbart språk, vissa saknar till och med mimik. Andra barn kan ta till sig beröring eller musik förmedlad genom speciella resonansmattor på golvet. Musiken de inte kan höra, kan de då känna rytmen av.
Ytterligare andra barn använder ett teckenspråk, som helt skiljer sig från de dövas. Det är nämligen inte fråga om bokstäver eller ord, utan om högst personliga signaler mellan barnet och föräldern, eller assistenten. Ytterligare andra barn kan ge uttryck t.ex. för matematisk förmåga med hjälp av färger, eller kommunicera via talsyntes i datorn.
Allmänt är att autism drabbar förmågan att kommunicera. Barn med autism tänker, reagerar och uppfattar omvärlden annorlunda vilket naturligt- vis påverkar kommunikationsförmågan och det sociala samspelet.
I en vidare bemärkelse är alltså döva knappast de enda barn med funktionshinder som har ett eget språk och därmed behov av en egen skol- miljö. För andra svårt funktionshindrade barn är språket måhända inte erkänt eller identiskt för alla i samma situation, som de dövas teckenspråk är, men likväl av största betydelse för de berörda barnens livssituation.
Skapa riksgymnasium på Ekeskolan
Idag saknar blinda och synskadade barn med multifunktionshinder till- räckligt bra möjligheter att studera vidare efter grundskolan. Resultatet blir att mycket få av ungdomarna går vidare, vilket är fel. De har precis som alla andra ungdomar rätt att kunna gå vidare i sin utbildning och utvecklas i sin egen takt, oavsett ålder. Vi har därför på olika sätt, bl.a. i motioner och i en interpellation, frågat skolministern om hon är beredd att utreda möjligheterna att komplettera Ekeskolan i Örebro med en gymnasiedel.
Det har skolministern inte varit. Men när hon den 8/9 besökte Örebro sa hon i Radio Örebro att hon kunde tänka sig att göra om Ekeskolan till en skola för äldre elever, t.ex. på gymnasienivå. Så här rapporterade radion:
Reporter: "Den nedläggningshotade Ekeskolan, specialskolan för syn- skadade med flerhandikapp i Örebro, kan göras om till en skola för äldre synskadade med flerhandikapp. Den möjligheten öppnade skolminister Ingegerd Wärnersson vid sitt besök i Örebro idag."
Ingegerd Wärnersson: "Ekeskolan var ju tänkt som en grundskola, den har ju aldrig varit tänkt som en gymnasieskola. Och vi måste alltså hitta ett sätt möta dom här äldre eleverna. Antingen i form av gymnasieskola eller kanske i form av en folkhögskola, det finns ju möjlighet till det."
I ett skriftligt frågesvar ändrade ministern sitt svar. Då var det inte längre fråga om att omvandla Ekeskolan till gymnasieskola, utan om att "resurs- centerverksamheten i högre utsträckning än i dag skall ge stöd till gymnasie- särskolan. Jag finner det heller inte uteslutet att ungdomar från gymnasie- skolan kan komma i fråga för visstidsplaceringar på Ekeskolan." Det är en helt annan sak och löser inte problemet att denna grupp barn saknar möjlig- het till vidareutbildning efter grundskolan.
En gymnasiedel på Ekeskolan är en god idé. Både yngre och äldre barn behöver möjligheten och har enligt vårt sätt att se det rätten att gå på Eke- skolan. Den fasta specialskolan på Ekeskolan måste därmed istället komplet- teras med en gymnasiedel.
Att skolministern ger motstridiga svar om en gymnasiedel på Ekeskolan visar att hela förslaget om skolans framtid behöver tänkas om.
Regeringens ansvar mot barnen på Ekeskolan
Regeringen och det för frågan ansvariga statsrådet svarar för de propositioner som läggs på riksdagens bord. Skolministern ligger bakom förslagen att stänga specialskolan Ekeskolan och långsiktigt flytta resurscenterdelen från skolan. Trots detta vägrar skolministern att delta i någon som helst debatt om saken, vilket inverkar menligt på den demokratiska processen.
Det är en ministers ansvar att diskutera sina förslag med dem de berör, med människor av motsatt uppfattning och oppositionen i riksdagen. När skolministern besökte Örebro borde hon ha besökt barnen på Ekeskolan och resonerat med dem, deras föräldrar och skolans medarbetare om sitt nedläggningsförslag.
Vi är övertygade om att om riksdagen antar skolministerns förslag kommer verksamheten vid Ekeskolan snabbt att erfara en kraftig kvalitetssänkning, då duktiga medarbetare börjar söka sig från skolan. Vem vill vara kvar och invänta arbetslöshet?
Barnen på Ekeskolan har inte bett om någon förändring. Det har heller inte föräldrarna gjort. De upplever knappast Ekeskolans existens som ett problem, utan tvärtom som en fantastisk möjlighet. Barnen förväntar sig att vi politiker ser till att skolan får vara kvar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens förslag att avveckla Ekeskolans fasta skoldel,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att synskadade och talskadade barn skall ingå i specialskolans målgrupp,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Ekeskolans resurscenter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för ett riksgymna- sium för blinda och synskadade barn med multihandikapp vid Eke- skolan,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förstärkning av den kommunala kompetensen vad gäller undervisning av barn med funktionshinder,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda förutsättningar för språkutveckling hos synskadade barn med multifunktionshinder,
Stockholm den 4 oktober 1999
Sten Tolgfors (m)
Rose-Marie Frebran (kd)
Sofia Jonsson (c)
Johan Pehrson (fp)