I årtionden har det från många håll uttryckts farhågor om
mediernas, inte minst televisionens, negativa inflytande på
sin publik med särskild inriktning mot våldet i medierna.
Många anar ett samband mellan det tilltagande
vardagsvåldet, speciellt bland barn, och det våld som visas
på TV, video och i TV/dataspel. Många undersökningar om
medievåldets påverkan på barn har genomförts men det har
varit svårt att bringa ordning bland resultaten. Flera
forskningsresultat synes också vara motstridiga. Dessutom
finns det olika sorters medievåld och olika sorters påverkan.
Detta var anledningen till att Nordicom (Nordiskt informationscenter för
medie- och kommunikationsforskning) vid Göteborgs universitet år 1997
fick i uppdrag av Unesco och den svenska regeringen att etablera ett
internationellt Clearinghouse on children and violence on the screen för att
arbeta med denna forskning med utgångspunkt i barnkonventionen.
Konventionen hävdar såväl barns rätt till information som barns rätt till
skydd från sådan information som kan skada deras utveckling.
De studier som gjorts kan sägas ha kommit fram till följande resultat i
korthet:
- Våldsskildringar kan leda till imitation bland yngre barn. Det kan både ta
sig uttryck i kortsiktiga impulser av härmande, ibland för att avreagera
sig från alltför starka medieintryck. Däremot har medierna sällan ett
direkt eller ensamt inflytande på våra handlingar. Intrycken därifrån
blandas med alla andra föreställningar, normer, värderingar, känslor o s v
som vi alla har och intryck från olika håll.
- Medievåld ger upphov till rädsla hos många barn och ungdomar. Det
fiktiva våldet uppfattas som mer skrämmande eftersom de ser det mera
och det upplevs som närmare än t ex nyhetsvåld.
- Det finns tecken på att medievåldet ger felaktiga föreställningar om
våldet i verkligheten. (Mängden våld i samhället, kroppars styrka o s v.)
- Just rädslan, föreställningarna och upplevelsen av hot kan lätt i
krissituationer leda till aggression.
- Personer upplever spänning, våld och skräck mycket olika, upplever det
olika mycket och det får olika innebörder. Sannolikt har visst medievåld
också positiva inflytanden. Realistiskt våld kan leda till realistiska
föreställningar, demokratiska normer och värderingar och konstruktiva
handingar.
- Rädsla och aggression kan vara positivt om den får oss att undvika
verkliga faror och bekämpa maktövergrepp. Ett annat positivt inflytande
är spänning och för unga ett sätt att få utlopp för identitetssökande och
känsla av grupptillhörighet.
Slutsatsen blir att vi alla tar intryck - men på olika sätt. Med
de nämnda exemplen på oönskade inflytanden förstår vi
också att alla på det ena eller andra sättet är negativt
påverkade av medievåldet.
Vad kan man då göra för att dels minska utbudet av meningslöst
medievåld, dels minska skadeverkningarna av det våld som förekommer?
Nordicom har i sin årsbok för 1999 pekat på medieutbildning och barns
medverkan/deltagande i medierna. Mediekulturen är central i de flesta barns
liv och skolan har ett ansvar att föra in barns mediekultur i undervisningen.
Om man inte gör det överlåter man till det enskilda barnet att tolka och förstå
mediernas tecken och språk.
Det gäller att lära barn och unga att värdera, välja och välja bort i
medieutbudet. Det är inte bara frågan om att förmedla ett teoretiskt vetande
utan också ett praktiskt kunnande. Stor vikt läggs idag vid att barnen själva
ska delta i produktionen av program. Genom att kombinera analys och
produktion kan de unga lära sig att värdera medierna och att själva genom
aktivt deltagande förändra t ex stereotyper och images i TV. Flera forskare
har själva varit direkt involverade i sådana förändringsprocesser vilket visat
sig mycket värdefullt.
Mot den bakgrunden känns det trist att konstatera att det stora behovet av
medieutbildning i den svenska skolan inte möts av motsvarande utbud. I
grundskolan är det oftast upp till varje lärare. Här borde mediekunskapen in i
den övriga undervisningen, inte minst i bildämnet men det bör även gå att
inkludera i andra ämnen, t ex samhällskunskap. Gymnasiets medieprogram
är oftast inriktade enbart på produktion. Lärarutbildningarna har inte heller
tagit tag i medieutbildning ur den synpunkt vi beskrivit. Här bör en ändring
ske. Likaså bör kritiska och analytiska moment stimuleras att ingå i
ungdomsverksamhet i medieverkstäder, rollspel och annan ungdomskultur.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att kritiskt och analytiskt inriktad
medieundervisning får större plats i grundskolan och i
gymnasieskolan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lärarutbildning i mediekunskap,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om analytiska och kritiska moment i ungdomars
medie- och kulturverksamhet.1
4.