med anledning av prop. 1999/2000:68 Vissa skolfrågor
1 Propositionens innehåll
Propositionen Vissa skolfrågor berör fem frågeställningar. Inledningsvis
förklarar regeringen varför man anser sig tvingad att skjuta frågan om en
gymnasieexamen på framtiden. Därefter föreslås att gymnasieskolans
projektarbete, tidigare benämnt examensarbete, skall betygsättas enligt
den målrelaterade betygsskalan. När det gäller lärlingsutbildningen och
försöksverksamheten med ökat föräldrainflytande över utvecklingsstörda
barns skolgång, väljer regeringen att fortsätta försöken i stället för att
permanenta verksamheterna. Slutligen föreslås att ämnet hemkunskap, i
timplanen för grundskolan, skall benämnas hem- och konsumentkunskap.
I motionen presenteras Kristdemokraternas svar på de fem förslagen under
respektive rubrik. Vår huvudsakliga kritik riktas mot de två fall där vi anser
att regeringen tydligt brister i handlingskraft och initiativförmåga. Att fort-
sätta att bedriva försök där verksamheten ropar efter fasthet och slutgiltiga
lösningar är oansvarigt. Det är dags att sätta ner foten och permanenta
verksamheten.
2 En gymnasieexamen
Kristdemokraterna har länge ansett att en gymnasieexamen bör införas på
alla de nationella programmen. Det var också därför som vi ställde oss
positiva till det förslag till gymnasieexamen som presenterades i prop.
1997/98:169. Redan då pekade vi dock på behovet av en uppstramning
av de regler som skulle gälla för en sådan examen. Det är beklagligt att
regeringen behöver mer än två år på sig att justera sådant som egentligen
borde ha ingått i det ursprungliga förslaget.
I ett avseende måste emellertid förseningen ses som en framgång för Krist-
demokraterna. Det gäller den insikt som regeringen nu tycks ha fått om att
den grundläggande behörigheten och urvalet till grundläggande högskole-
utbildning måste ses över. Från Kristdemokraterna har vi ihärdigt pekat på
att det finns flera brister i det nuvarande systemet. När det gäller
behörighets-
kraven har vi t ex markerat att det behövs en avstämning mellan gymnasie-
examen och det nuvarande kravet på allmän behörighet.
För att ha allmän behörighet att söka till högskolan i dag krävs 90 %
godkänt av samtliga kurser. Det är således ett kvantitativt krav. Någon
kvalitetsaspekt finns inte i detta, t ex att svenska, engelska, matte och sam-
hällskunskap mm skall ingå. Det sker inte heller någon viktning av olika
kursers betydelse för högre utbildningar. Procentnivån är i sig ett hårt krav
men det finns också en otydlighet i vad vi ger för signaler. Om den nya
gymnasieexamen kommer att ställa krav på att vissa ämnen skall ingå kan
resultatet bli att den har högre krav än det som gäller för grundläggande
behörighet. Det rimliga vore att kraven låg på samma nivå.
När det gäller urvalsreglerna har vi bl a pekat på problemet med betygs-
räkning. I dag söker eleverna på en snittpoäng till högskolan, vilket medför
en risk att eleverna i sitt val av kurser väljer sådana där det anses lättare
att få
bra betyg. Detta för att få upp snittbetyget. Traditionella kunskapsämnen,
som upplevs som svåra, riskerar att prioriteras ned eftersom man själv väljer
vilka 90 % som räknas. När den nya gymnasieexamen utformas är det viktigt
att se över detta problem.
Även om vi är kritiska till att regeringen skjuter på införandet av en
gymnasieexamen är vi således positiva till att man tagit vår kritik när det
gäller övergången till högskolan på allvar. Vi hoppas att regeringen också tar
i beaktande de synpunkter vi har framfört om det olämpliga i att mål-
relaterade betyg räknas om till kvantitativa jämförelsetal.
3 Projektarbetet
Kristdemokraterna ser fram emot en gymnasieexamen för alla program
och vi ställer oss positiva till att examensarbetet utvecklas i form av
projektarbete. Vi vill dock tydligt markera att projektarbetet inte får
komma att likställas med den kommande gymnasieexamen. En
gymnasieexamen skall bygga på elevernas samlade prestationer, där
också den praktiska delen måste få utrymme. Det måste således tillskapas
en innehållsmässig balans, vilket är viktigt att markera även om vi här
endast talar om själva projektarbetet. Noteras bör också att själva
projektarbetet måste kunna utföras som ett praktiskt arbete med
tillhörande dokumentation.
Vi stödjer också regeringens förslag att projektarbetet i gymnasieskolan
skall betygsättas enligt den målrelaterade betygsskalan. Däremot vill vi än en
gång lyfta fram det kristdemokratiska kravet på att betygsskalan borde vara
sexgradig. Det nuvarande systemet innehåller allt för få betygssteg för att
betraktas som rättvist. Om regeringen verkligen vill medverka till rättvisa bör
man därför se över antalet nivåer i betygssystemet.
Vidare är det viktigt att lärarna får det stöd de behöver för sina bedöm-
ningar. Att särskilda betygskriterier kommer att fastställas av Skolverket är
således positivt. Vi vill också markera vikten av att lärare får den kompetens-
utveckling som behövs för att kunna handleda och bedöma projektarbeten.
4 Lärlingsutbildning inom gymnasieskolan
Regeringen visar än en gång hur villrådig och obeslutsam den är när det
gäller lärlingsutbildningen. Man föreslår nu att försöksverksamheten med
lärlingsutbildningen förlängs och utvecklas i syfte att samla mer
erfarenheter. Man vägrar att inse att det är de egna utgångspunkterna för
verksamheten som är problemet och inte verksamheten i sig. Detta är
något vi kristdemokrater omöjligt kan acceptera. Vi behöver inte fler
försök, vi behöver ett fast och permanentat lärlingsprogram. De frågor
som regeringen nu ställer kring varför inte fler sökt till de pågående
försöken och varför företagare tvekar att medverka kunde vi
kristdemokrater besvara redan innan försöken startade. Det är dags för
regeringen att ta konsekvenserna av sitt eget misslyckande.
Behovet av en lärlingsutbildning bottnar i en verklighet där lärandet upptar
allt längre tid av ungdomsåren samtidigt som arbetsmarknaden för många är
osäker. Gymnasieskolan skall i dag möta allt fler ungdomar, med olika
bakgrund och med olika mål. Grundfrågan är därför om den nuvarande
gymnasieskolan förmår att möta alla dessa behov. Ger gymnasieskolan i dag
en meningsfull utbildning till alla som vill gå där, bidrar den till att höja
deras livskvalitet? För Kristdemokraterna är svaret nej.
Grundproblemet är att regeringen betraktar praktisk kunskap som mindre
värd. Allra tydligast bevisas detta genom oviljan att släppa kravet på att alla
med nödvändighet måste läsa högskoleförberedande kärnämnen inom ramen
för lärlingsutbildningen. Vi kommer aldrig att acceptera att regeringen sätter
sina egna visioner före de önskemål som de som lärlingsutbildningen riktar
sig till själva har. Vi lägger därför än en gång fram kravet på ett lärlings-
program där den enskilde själv väljer ambitionsnivån på sina kärnämnes-
studier. Vi gör det eftersom vi samtidigt bygger ett utbildningssystem där
den enskilde när som helst i livet kan välja att komplettera eller lägga till
moment som man av olika anledningar inte har med sig tidigare. Det är inte
heller självklart att alla gymnasieutbildningar skall fullföljas före tjugo års
ålder. Vi menar att gymnasiestudierna skall kunna genomföras på lika villkor
till och med tjugofem års ålder.
Vi vill också upprepa de mer detaljerade krav som Kristdemokraterna ställt
när det gäller införandet av en ny lärlingsutbildning. Vi menar att lärlings-
utbildningen kan vara mellan två och fyra år beroende på yrkets karaktär och
lärotid samt den enskildes önskan att läsa kärnämnen. Genom att teori varvas
med praktik redan från termin ett attraherar utbildningen också sådana
grupper av studerande som annars är hänvisade till platser på det individuella
programmet.
Lärlingsutbildningen skall knytas nära det lokala näringslivet. Att
ungdomar i tidig ålder får fäste på den lokala arbetsmarknaden ger möjlighet
till ett fortsatt boende på orten, vilket ger positiva regionalpolitiska konse-
kvenser. Skolan skall vara huvudman för utbildningen även om hälften av
tiden, redan från första terminen, tillbringas på praktik. För utbildning och
handledning under det första året skall företagen få ersättning på 3000-4000
kronor i månaden. Eleven/lärlingen får ersättning från företaget enligt
"lärlingsavtal" i relation till den insats som görs i produktionen, förslagsvis
från och med andra året. Företagen har inget anställningstvång av lärlingen
vid avslutad utbildning.
För både lärlingsutbildningen inom gymnasieskolan och inom arbetsmark-
nadspolitiken gäller att den kvalitetssäkras, gärna med yrkesexamen efter
branschens önskemål. Utbildningen avslutas med ett gesällprov/yrkesprov
och yrkesbevis skall utfärdas. Alla elever med avslutad utbildning har
behörighet till fortsatt yrkesutbildning på yrkeshögskola oavsett om eleven
valt bort högskolebehörigheten.
I en satsning på ett nytt lärlingsprogram ingår också marknadsföring som
en självklar del. För att eleverna skall kunna söka till utbildningen måste de
känna till att den finns.
5 Ökat föräldrainflytande över utvecklingsstörda
barns skolgång
Den pågående försöksverksamheten med ökat föräldrainflytande över
utvecklingsstörda barns skolgång skall, enligt regeringens förslag,
förlängas till utgången av juni 2005. Man menar att det finns problem
som kräver en omfattande beredning och att ytterligare beslutsunderlag
behöver tas fram. Kristdemokraterna delar inte denna uppfattning.
Regeringen stödjer sig i sitt beslut på Skolverkets rapport där man pekar på
några konkreta insatser som behöver göras innan lagen permanentas. Detta
handlar t ex om rätten till stöd för elever som fullgör sin skolplikt i grund-
skolan samt behovet av anpassningar av grundskolans kursplaner och
betygskriterier, eftersom de båda skolformerna har olika kunskapsmål, och
elever med utvecklingsstörning vanligen inte har förutsättningar att nå
grundskolans mål. Det är också grundskolans mål som är fokus när Lärarnas
riksförbund ser risker med att permanenta verksamheten.
Vi kristdemokrater menar att varje förälder, som ytterst ansvarig för sitt
barn, skall kunna välja skolform. Barn med utvecklingsstörning skall således
ha rätt att vistas i samma skolmiljö som andra barn. Denna principiella ut-
gångspunkt är emellertid inte detsamma som att blunda för att det i dag finns
praktiska problem för dem som har att verkställa vår vision. Hindren måste
bli föremål för omedelbart agerande från såväl regeringens som Skolverkets
sida, och vi menar att ett permanentande av försöksverksamheten skulle ge
det tydliga incitament till åtgärder som krävs. Det bör också betonas att
kommunerna har ett ansvar när det gäller att tillgodose behovet av special-
pedagoger. Som förälder skall bristen på specialpedagoger inte behöva vara
anledningen till att alternativet grundskolan väljs bort.
Vi vill i sammanhanget också påminna om regeringens tidigare beslut att
lägga ned de fasta delarna av specialskolorna i landet. Redan nu borde en
tydligare satsning när det gäller lärarkårens beredskap att möta nya grupper
ha initierats. Också när det gäller de ekonomiska problemen saknas åtgärder.
I propositionen pekar regeringen t ex på att en del av problemen kan bottna i
kommunsektorns ekonomiska situation. Mer pengar till den kommunala
sektorn kan således vara en lösning på problemen.
6 Ändring av namn på ämnet hemkunskap
Slutligen föreslår regeringen att ämnet hemkunskap i timplanen för
grundskolan i framtiden skall benämnas hem- och konsumentkunskap.
Kristdemokraterna har inget principiellt att invända mot detta utan
konstaterar att den nya benämningen på ett bättre sätt svarar mot det
innehåll som ämnet bör ha.
7
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en avstämning mellan
gymnasieexamen och kravet på allmän behörighet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det olämpliga i att målrelaterade betyg räknas
om till kvantitativa jämförelsetal,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den innehållsmässiga balansen mellan teori- och
praktikdelen i en gymnasieexamen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en sexgradig betygsskala,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av kompetensutveckling för lärarna för
att kunna handleda och bedöma projektarbeten,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett nytt, permanentat lärlingsprogram inom
gymnasieskolan,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den enskildes rätt att välja ambitionsnivån på
sina kärnämnesstudier i lärlingsutbildningen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om föräldrarnas rätt att välja skolform för sina barn,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att undanröja hindren som omöjliggör en
permanentning av försöksverksamheten med ökat föräldrainflytande.