Barn behöver bli sedda och hörda. De behöver goda
förebilder och relationer med vuxna för att kunna utvecklas
till självständiga vuxna individer. I vårt land finns det tyvärr
allt färre vuxna i barnens liv. Särskilt saknar många barn i
dag en god relation till vuxna män. Det blir allt vanligare
med barn som växer upp utan en tillfredsställande relation
med pappa, morfar, farfar eller annan mogen man.
Barn söker trygghet, beskydd, gemenskap och identitet. Detta utvecklas
genom tillgång till kontakter med både vuxna och andra barn. 1996 tillsatte
regeringen en arbetsgrupp med uppgift att föreslå åtgärder för att motverka
och förebygga rasistiskt och annat etniskt relaterat våld. Av arbetsgruppens
rapport (Ds 1998:35) framgår att ungdomar som söker sig till grupper med
rasistisk ideologi gör det för att fylla både det sociala och psykologiska
behovet av tillhörighet.
Barn saknar vuxna
förebilder
Barnen är ofta dubbla förlorare i dagens samhälle. Dels
drabbas de av nedskärningarna i skolan, som inneburit att
lärarnas arbetsbörda blivit så stor att de har svårigheter att
ensamma bära ansvaret för barnens sociala utveckling i
skolan. Dels drabbas barnen också av barnfamiljernas
alltmer besvärliga situation. Ett hårdare klimat på
arbetsmarknaden sätter stor press på föräldrarna, och barnen
lider av bristen av såväl ekonomiska som emotionella
resurser. Vi måste se till att det finns vuxna i barnens
omvärld, och barnen har ett särskilt stort behov av vuxna
män som engagerar sig.
Klassmorfar
Sedan 1996 pågår ett projekt kallat "Mer män i skolan" som
startat verksamhet med s.k. Klassmorfar. Klassmorfar har till
uppgift att vara ett socialt stöd för barnen i skolan. Projektet
har idag 29 verksamma Klassmorfäder i 19 skolor i
Stockholms län. Utvärderingar visar att barnen, föräldrarna,
lärarna, annan personal på skolan och inte minst alla
Klassmorfäder tycker att det fungerar mycket bra.
Klassmorfars uppgift är att finnas i barnens närhet; i klassrummet, i
slöjden, vid datorn, på raster, under lunchen, på studiebesök osv. Han lugnar,
tröstar, svarar på frågor och delar med sig av sina egna livserfarenheter. Det
är ett meningsfullt och stimulerande arbete som utvecklar både barnen och
Klassmorfar.
Rekrytering av en Klassmorfar sker framför allt bland arbetslösa män över
50 år samt pensionärer. För att vara säker på att hitta rätt personer gör
arbetsförmedlingen ett urval bland arbetssökande. Dessa kallas sedan till ett
möte med projektgruppen, och de som är intresserade anmäler sig. Projektet
bygger på frivillighet och personligt engagemang. Några särskilda utbild-
ningskrav finns inte, men vissa förutsättningar och egenskaper är avgörande,
liksom alltid när rekrytering sker för arbete med barn. De egenskaper hos
dem projektet söker är:
En mogen man som bryr sig
En man som tycker om barn och har blick för barns behov av personligt
stöd
En man som är positiv och empatisk
Vi kan nog alla enas om att det som i dag investeras i ökad
vuxennärvaro inom familj, barnomsorg och grundskola är
avgörande för den grund av tillit, empati och rättskänsla som
morgondagens samhälle står på.
Hittills har projektet enbart drivits i Stockholms län, med stöd och bidrag
från Länsstyrelsen i Stockholms län, Skolverket, Länsarbetsnämnden och
Arbetsförmedlingar. Detta borde få sprida sig till hela landet och bli en
permanent tjänst. För att bygga upp en relation med barnen och för att kunna
vinna deras förtroende, behöver insatsen som Klassmorfar vara kontinuerlig
och långsiktig. Men i dag, enligt gällande arbetsmarknadsregler, är
Klassmorfars närvaro vid skola begränsad till en period om sex månader.
Vi föreslår därför att en utredning tillsätts för att ta reda på hur barns
behov av vuxna kan tillgodoses på ett långsiktigt och stabilt sätt och där
erfarenheterna av projektet "Klassmorfar" tas till vara.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den roll klassmorfar kan spela i barnens liv,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av former för
att trygga en klassmorfars närvaro i skolan som ett led i att tillgodose
barns behov av vuxna.