Barn behöver bli sedda och hörda. De behöver goda förebilder och relationer med vuxna för att kunna utvecklas till självständiga vuxna individer. I vårt land finns det tyvärr allt färre vuxna i barnens liv. Särskilt saknar många barn i dag en god relation till vuxna män. Det blir allt vanligare med barn som växer upp utan en tillfredsställande relation med pappa, morfar, farfar eller annan mogen man.
Barn söker trygghet, beskydd, gemenskap och identitet. Detta utvecklas genom tillgång till kontakter med både vuxna och andra barn. 1996 tillsatte regeringen en arbetsgrupp med uppgift att föreslå åtgärder för att motverka och förebygga rasistiskt och annat etniskt relaterat våld. Av arbetsgruppens rapport (Ds 1998:35) framgår att ungdomar som söker sig till grupper med rasistisk ideologi gör det för att fylla både det sociala och psykologiska behovet av tillhörighet.
Barn saknar vuxna förebilder
Barnen är ofta dubbla förlorare i dagens samhälle. Dels drabbas de av nedskärningarna i skolan, som inneburit att lärarnas arbetsbörda blivit så stor att de har svårigheter att ensamma bära ansvaret för barnens sociala utveckling i skolan. Dels drabbas barnen också av barnfamiljernas alltmer besvärliga situation. Ett hårdare klimat på arbetsmarknaden sätter stor press på föräldrarna, och barnen lider av bristen av såväl ekonomiska som emotionella resurser. Vi måste se till att det finns vuxna i barnens omvärld, och barnen har ett särskilt stort behov av vuxna män som engagerar sig.
Klassmorfar
Sedan 1996 pågår ett projekt kallat "Mer män i skolan" som startat verksamhet med s.k. Klassmorfar. Klassmorfar har till uppgift att vara ett socialt stöd för barnen i skolan. Projektet har idag 29 verksamma Klassmorfäder i 19 skolor i Stockholms län. Utvärderingar visar att barnen, föräldrarna, lärarna, annan personal på skolan och inte minst alla Klassmorfäder tycker att det fungerar mycket bra.
Klassmorfars uppgift är att finnas i barnens närhet; i klassrummet, i slöjden, vid datorn, på raster, under lunchen, på studiebesök osv. Han lugnar, tröstar, svarar på frågor och delar med sig av sina egna livserfarenheter. Det är ett meningsfullt och stimulerande arbete som utvecklar både barnen och Klassmorfar.
Rekrytering av en Klassmorfar sker framför allt bland arbetslösa män över 50 år samt pensionärer. För att vara säker på att hitta rätt personer gör arbetsförmedlingen ett urval bland arbetssökande. Dessa kallas sedan till ett möte med projektgruppen, och de som är intresserade anmäler sig. Projektet bygger på frivillighet och personligt engagemang. Några särskilda utbild- ningskrav finns inte, men vissa förutsättningar och egenskaper är avgörande, liksom alltid när rekrytering sker för arbete med barn. De egenskaper hos dem projektet söker är:
En mogen man som bryr sig
En man som tycker om barn och har blick för barns behov av personligt stöd
En man som är positiv och empatisk
Vi kan nog alla enas om att det som i dag investeras i ökad vuxennärvaro inom familj, barnomsorg och grundskola är avgörande för den grund av tillit, empati och rättskänsla som morgondagens samhälle står på.
Hittills har projektet enbart drivits i Stockholms län, med stöd och bidrag från Länsstyrelsen i Stockholms län, Skolverket, Länsarbetsnämnden och Arbetsförmedlingar. Detta borde få sprida sig till hela landet och bli en permanent tjänst. För att bygga upp en relation med barnen och för att kunna vinna deras förtroende, behöver insatsen som Klassmorfar vara kontinuerlig och långsiktig. Men i dag, enligt gällande arbetsmarknadsregler, är Klassmorfars närvaro vid skola begränsad till en period om sex månader.
Vi föreslår därför att en utredning tillsätts för att ta reda på hur barns behov av vuxna kan tillgodoses på ett långsiktigt och stabilt sätt och där erfarenheterna av projektet "Klassmorfar" tas till vara.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den roll klassmorfar kan spela i barnens liv,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av former för att trygga en klassmorfars närvaro i skolan som ett led i att tillgodose barns behov av vuxna.
Stockholm den 30 september 1999
Yvonne Ruwaida (mp)
Barbro Westerholm (fp)