Det behövs fler både kunniga och medvetna konsumenter.
Genom att ge barn och ungdomar bra
konsumentundervisning läggs grunden till en stärkt
konsumentroll i vuxenlivet. Att kunna hantera vardagliga
situationer och själv kunna välja en livsstil som står i
samklang med en hållbar konsumtion och utveckling måste
eftersträvas.
Vi vill därför betona vikten av undervisning i hemkunskap och att
hemkunskap bör vara ett nationellt skolämne inom både grundskolan och
gymnasieskolan.
Hemkunskapen har det lägsta antalet timmar bland de praktisk-estetiska
ämnena. Ämnet har för få timmar till sitt förfogande på grundskolan, vilket
medför svårigheter att ens uppnå uppnåendemålen. I den nationella
handlingsplanen för nutrition står att "ämnesområdet bör stärkas inom
grundskolan". I Nordiska ministerrådets handlingsplan för konsumentunder-
visning 1996-1999 framhålls bl a att elever skall förvärva kunskaper så att
de vid skoltidens slut kan hushålla med resurser och hantera ekonomi,
tillvarata sina rättigheter och dessutom känna till sina skyldigheter som
konsumenter. Vidare ska de kunna välja och tillaga näringsriktig och från
miljösynpunkt bra mat och kunna bedöma olika produkters säkerhet och
kvalitet. Allt detta ingår i hemkunskapen.
Det är av största betydelse att det finns samband mellan målsättningar,
handlingsplaner och verkligheten i vardagen. Detta vill vi ge regeringen till
känna.
Hemkunskap på gymnasienivå skulle kunna ge fortsatt lärande för det egna
boendet och för samlevnad i andra relationer än den egna ursprungsfamiljen,
samt större möjligheter att kunna hantera hushållsekonomin.
Hemkunskap i årskurserna 1-5 bedrivs ofta av personal utan någon som
helst utbildning i hemkunskap. Risken finns då att ämnets olika aspekter inte
ses som den komplexa helhet det är utan som separerbara delar. Dessutom
bedrivs undervisningen ofta utan tillgång till hemkunskapslokaler.
Detta är skälen till att vi finner det önskvärt att det sker en kvalitets-
granskning av hemkunskap år 1-5, vad gäller innehåll, lärarkompetens och
lokaler.
Det är inte rimligt med undervisningsgrupper på över 16 elever i praktiskt
hemkunskapsarbete.
Detta är också en viktig kvalitetsfråga.
Ett nationellt centrum för hemkunskap motiveras av att ämnesinstitutioner-
na vid de tre orter där lärare i hemkunskap utbildas inte längre är de
utvecklingscentrum för ämnet de en gång varit. Lärarutbildningen är idag
endast en liten del av dessa institutioners utbildningsverksamhet och
aktualiseras inte inom forskningsverksamheten.
Utbildning för att undervisa i hemkunskap kan idag endast erhållas på tre
av landets alla lärarutbildningar (Göteborg, Umeå, Uppsala); dessutom är
antalet studieplatser med inriktning hemkunskap inte stort. Det finns också
svårigheter att fylla platserna, speciellt i Uppsala men även Umeå. Detta är
problematiskt då vi står inför en brist på utbildade lärare inom området.
I grundskolan pågår just nu en revidering av alla kursplaner. Vad gäller
hemkunskap medför revideringen tämligen omfattande förändringar. Det
pekar på ett behov av kvalitets- och kompetensutveckling av lärare och
hemkunskapsundervisning.
Idag förekommer inte hemkunskap i ett livslångt lärande-perspektiv.
Hemkunskap finns t ex ej som nationellt ämne på gymnasieskolan.
Samhällsförändringar, t ex Internets utbredning, reklamens spridning och
utformning, innebär bland annat att medborgarna måste göra val av betydelse
för dem själva, deras hushåll, för samhälle och natur. Detta är en aspekt som
speciellt bör uppmärksammas i relation till elever med olika slags särskilda
behov, t ex invandrarelever och elever med olika handikapp.
Ytterligare ett skäl för ett nationellt centrum är behovet av att synliggöra
hemkunskapens potential att arbeta utifrån värdegrunden och uppfylla
läroplanens mål. Denna potential tycks dåligt känd för skolutredare, politiker
m fl, vilket bland annat kommer till uttryck i att ämnet inte omtalas i t ex
offentliga utredningar.
Hemkunskap är också ett intressant ämne för många olika aktörer på
marknaden, som utifrån olika motiv alltmer aktivt griper in i skolans
verksamhet. Det kan ske genom läromedelsutveckling, varukampanjer, gratis
lärarfortbildning m.m. som påverkar skolans hemkunskapsundervisning.
Denna utveckling pekar på behovet av att med kritisk granskning och ett
vetenskapligt förhållningssätt bedriva utvecklingsarbete och kompetens-
utveckling.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av undervisning i hemkunskap som
nationellt ämne inom både grundskola och gymnasieskola,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det finns ett klart samband mellan
målsättningar, handlingsplaner och verkligheten i vardagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en kvalitetsgranskning i hemkunskapen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett nationellt centrum för hemkunskap.