Motion till riksdagen
1999/2000:Ub207
av Jönsson, Anita (s)

Vissa barn med funktionshinder


Andelen barn med funktionshinder, som har en ickesvensk
familjebakgrund, ökar i landets sär- och specialskolor. (En
kartläggning av antalet barn med icke-svensk bakgrund i
särskolan i Malmö visar att 52 % av barnen hade ickesvensk
bakgrund. Totala antalet barn i särskolan var 113 elever
varav 53 pojkar och 60 flickor, 76 av dessa är födda i
Sverige. Antalet barn i grundskolan var i Malmö totalt 49
631. Av dessa hade 22 571 invandrarbakgrund.) Orsaken till
ökningen är man okunnig om. Ingen forskning kring denna
situation har gjorts.
Den problematik som hör samman med dessa barns, och framför allt deras
föräldrars, situation gör sig tydligt påmind bland personal inom barnomsorg,
skola, habilitering, socialförvaltning, vårdinstitutioner m m.
Ofta uppstår kommunikationshinder mellan majoritetssamhället och
familjerna. Orsakerna till svårigheterna hör samman med en mångfald olika
problem. Familjernas okunskap om det svenska samhället och personalens
svårigheter att beskriva samhällets struktur, krav och ansvar. Olika
värderingar och attityder mellan svensk personal och många familjers syn på
begrepp som familj, habilitering, skuld och ansvar.
Tydligt är att synen på funktionshinder mycket naket tydliggör konflikter
med rötter i både människors traditioner, människosyn och samhällssyn, i
fostran och utbildning, i syn på normalitet, på sjukt och friskt m m.
I ett samarbetsprojekt "Mötesplats Sverige - funktionshinder - kulturmöte
mellan SIH (Statens institut för Handikappfrågor), UR (Utbildningsradion)
och Högskolan i Kristianstad har mycket synliggjort dessa familjers utsatthet
och isolering i samhället. Projektet talar om den "dubbla utsattheten".
Bemötandeutredningen visade genom sina rapporter hur kontrollerade och
ifrågasatta personer med funktionshinder upplever sig i kontakter med
personal vid olika myndigheter och organ.
Projektets erfarenheter överensstämmer helt med Bemötandeutredningens
slutledningar. Dessa föräldrar upplever sig dubbelt utsatta, på grund av sin
exilsituation, som föräldrar till barn med funktionshinder. De blir inte sedda,
inte hörda och inte respekterade. Ingen har tid att lyssna på deras speciella
situation.
Med den nya integrationspolitiken görs det tydligt att varje myndighet har
ett ansvar för att utforma sina verksamheter på ett sådant sätt att alla,
utifrån
sina förutsättningar, ska kunna ta del av samhällets tjänster och service. Då
det gäller invandrarfamiljer med handikappade barn visar det nämnda
projektet att här finns stora brister i sjukvården, i skolan, i mötet med
myndigheters tjänstemän osv.
När projektet nu har synliggjort vilka brister som finns är det viktigt att gå
vidare och se vad som behövs och kan göras i det fortsatta arbetet. För det
första är det viktigt att det finns kunskap om den dubbla utsattheten.
Forskningen har här ett stort ansvar. Man borde lyfta fram situationer som
synliggör "den dubbla utsattheten" som många personer befinner sig i. Det
kan t ex beaktas vid utvärdering av storstadssatsningen.
Det bör skapas fortbildningsinsatser för berörda personalgrupper inom
sjukvård, social förvaltning, skola och barnomsorg. Även grundutbildningar
inom dessa ansvarsområden bör belysa problematiken.
Kommunerna bör speciellt uppmärksamma denna familjegrupp. Barn-
hälsovården, förskolan och skolan bör ta initiativ till att möjliggöra
föräldraträffar och föräldrautbildning för dessa familjer.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om barn med funktionshinder vars föräldrar har
utländsk bakgrund.

Stockholm den 29 september 1999
Anita Jönsson (s)