med anledning av prop. 1999/2000:68 Vissa skolfrågor
Regeringens proposition behandlar ett antal vitt skilda skolfrågor.
Folkpartiet berör i denna motion de förslag där vi har en avvikande
uppfattning eller något i övrigt att tillägga.
1 Projektarbetet
Regeringen föreslår i propositionen att projektarbetet i gymnasieskolan
bör betygsättas med betygsstegen Icke godkänd, Godkänd, Väl godkänd
och Mycket väl godkänd.
För de elever som börjar i gymnasieskolan efter den 1 juli 2000, ingår
projektarbetet i skollagens poängplan, och ska ha en omfattning som
motsvarar 100 gymnasiepoäng. Regeringen bedömer att projektarbetet på
samma sätt som specialarbetet bör betygsättas i enlighet med den betygsskala
som gäller för kärnämnes- och karaktärsämneskurser.
Folkpartiet instämmer i att projektarbetet ska betygsättas enligt den
gällande betygsskalan. Vi menar dessutom att det är viktigt med tydliga
direktiv för att projektarbetet ska visa prov på vetenskapligt tänkande och ett
kritiskt förhållningssätt. Projektarbetet ska vara en förberedelse för själv-
ständigt arbete på högskolenivå. Detta bör ges regeringen till känna.
2 Lärlingsutbildning
Regeringen föreslår att bestämmelserna i 5 kap. 3 § fjärde stycket
skollagen (1985:1100) om lärlingsutbildning upphävs samt att
försöksverksamheten med lärlingsutbildning förlängs och utvecklas i
syfte att samla mer erfarenheter.
Regeringen menar att försöksverksamheten med en ny lärlingsutbildning
inte fått den omfattning som var tänkt och gör därför bedömningen att den
nuvarande försöksverksamheten inte kan ligga till grund för en slutlig
utformning av en ny reguljär lärlingsutbildning.
Skäl till detta som anförs i propositionen är dels att mervärdet som en
genomgången lärlingsutbildning kan ge inte framgår tillräckligt tydligt för
eleverna, dels att många företagare uppfattar kopplingen mellan
lärlingsutbildning och den skolbaserade yrkesutbildningens kursplane-
styrning som alltför stark. Ett ytterligare skäl är att lärlingsutbildningen i
dag
bara kan erbjudas som en alternativ studieväg inom de nationella
programmen. Dagens nationella program täcker av naturliga skäl inte
samtliga yrkesområden på arbetsmarknaden.
Regeringens argumentation visar att det svenska skolsystemet behöver en
helt ny lärlingsutbildning värd namnet. En sådan lärlingsutbildning går inte
att utveckla inom ramen för de nuvarande gymnasieprogrammen.
Folkpartiet har därför länge krävt ett nytt lärlingsprogram. Det beslut om
utformning av ett lärlingsprogram riksdagen fattade våren 1999 innebär dock
inget riktigt lärlingsprogram. För att en elev ska få den kunskap som
lärlingsutbildningen utlovar måste han eller hon erbjudas tillräckligt många
timmar på arbetsplatsen. Detta är omöjligt om lärlingsutbildningen samtidigt
ska passa in i något av de nationella gymnasieprogrammen och obligatoriskt
ska leda till högskolekompetens. Folkpartiet vill se en modern, flexibel
lärlingsutbildning där skolan och arbetslivet delar på ansvaret för
utbildningen. Förslagsvis kan den precis som i Norge vara fyraårig, men den
totala tiden kan variera. Eleverna ska tillbringa en del av tiden i skolan, en
del i arbetslivet. En lämplig modell är att de två första åren tillbringas i
skolan och de två sista åren ute i arbetslivet. För en del elever kan det dock
vara lämpligt att sprida ut skoltiden så att fyra veckodagar tillbringas på en
arbetsplats och en femte i skolan.
Företaget/arbetsplatsen bör som till exempel i Norge få ersättning
motsvarande kommunens kostnad för yrkesutbildningen under samma tid,
samtidigt som lärlingen under det tredje och fjärde året ges ersättning från
arbetsplatsen i relation till den insats han eller hon gör i produktionen.
Därmed skulle ett antal ekonomiska frågetecken såväl för företagen som för
den enskilde undanröjas. Utbildningen ska avslutas med ett gesällprov och
leda till ett yrkesdiplom eller en yrkesexamen.
Det som här anförts om införandet av en lärlingsutbildning med
yrkesexamen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
3 Ökat föräldrainflytande över utvecklingsstörda
barns skolgång
Regeringen föreslår att den pågående försöksverksamheten, enligt lagen
(1995:1249) om försöksverksamhet med ökat föräldrainflytande över
utvecklingsstörda barns skolgång förlängs till utgången av juni 2005, i
motsats till Skolverkets förslag att försöksverksamheten permanentas.
Lagens bestämmelser gäller i stället för vad som föreskrivs i 3 kap. 3 §
andra stycket skollagen (1985:1100) och innebär att barn som inte bedöms
kunna nå upp till grundskolans kunskapsmål därför att de är utvecklings-
störda inte får tas emot i särskolan utan vårdnadshavarens medgivande. Om
vårdnadshavaren inte lämnar sitt medgivande till att barnet tas emot i
särskolan, ska skolplikten fullgöras enligt vad som gäller för barn i allmänhet
enligt skollagen.
Skolverket har gjort en uppföljning och utvärdering av försöksversamheten
och noterar ett antal negativa konsekvenser. Föräldrarna anser att de inte har
fått tillräcklig information om lagens möjlighet och om skillnaderna mellan
de båda skolformerna vad gäller kunskapsmål, organisation och resurser.
Nästan ingen elev uppnår grundskolans mål. Eleverna deltar sällan i
diagnostiska prov eller nationella prov för år fem, även om kommunen
beslutat att dessa är obligatoriska. Elevernas assistenter får ofta ensamma ta
ett alltför stort pedagogiskt ansvar. Marginella förändringar av arbetssättet
har skett i hälften av kommunerna. Det förekommer att föräldrar känner sig
mer eller mindre tvingade att byta skolform, eftersom barnet behöver mer
stöd än vad som kan erbjudas inom grundskolan.
Skolverket har ändå valt att föreslå att lagen permanentas. Som motiv
anges att föräldrarna har det yttersta ansvaret för sitt barn och därför bör ha
rätt att välja skolform. Vidare ska barn med utvecklingsstörning ha rätt att
vistas i samma skolmiljö som andra barn, vilket leder till en ökad ömsesidig
förståelse och respekt för de mänskliga värdena.
Flera remissinstanser stöder Skolverkets förslag på permanentning, bland
dem Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH), Svenska Kommun-
förbundet, Riksförbundet Hem och Skola (RHS) och Handikappombuds-
mannen (HO).
Folkpartiet menar att det är en självklarhet att föräldrarna ska ha ett stort
inflytande över sina barns skolgång. Lagen borde därför permanentas,
samtidigt som de problem Skolverket pekat ut givetvis snarast måste utredas
och lösas. Många av svårigheterna som anges bottnar i allmänna brister i den
svenska skolan - bristande information, dålig utvärdering, otydliga
kunskapsmål. Liksom FUB och SIH framför borde problemet med anpassade
kursplaner och betygskriterier kunna lösas genom så kallade gränsöver-
skridande kursplaner och i likhet med vad som gäller i läroplanen för
förskolan. Det som här anförts om att permanenta lagen om ökat
föräldrainflytande bör ges regeringen till känna.
4 Gymnasieexamen
Regeringen anmälde i budgetpropositionen för år 2000 (prop.
1999/2000:1) sin avsikt att återkomma till riksdagen med ett utvecklat
förslag om en gymnasieexamen under februari 2000. Nu menar
regeringen att det finns starka skäl att överväga förslag till förändringar i
tillträdesreglerna för grundläggande högskoleutbildning och
utformningen av en gymnasieexamen i ett sammanhang. Detta medför att
den tidsplan för propositionen om en gymnasieexamen som angavs i
budgetpropositionen för år 2000 inte följs.
Folkpartiet har länge arbetat för att Sverige ska införa en gymnasieexamen.
Sverige är det enda landet i västvärlden som har avskaffat sin student-
examen. Det vi hittills sett av regeringens förslag till införande av en
gymnasieexamen räcker dessvärre inte ända fram till målet. Den faktiska
skillnaden mellan att "ta studenten" i dagens system och den gymnasie-
examen som regeringen tidigare skisserat är mycket liten. Det räcker inte
med ett specialarbete av större omfattning än dagens, för att ge
morgondagens studenter en gymnasieexamen som håller de kvalitetskrav
som Folkpartiet tror är nödvändiga för framtiden.
Folkpartiet vill införa en gymnasieexamen som är internationellt gångbar
och jämförbar. En gymnasieexamen ska också vara klart definierad, när det
gäller vilka ämnen som ska vara obligatoriska respektive utbytbara. Vi anser
att det är avgörande om den gymnasieexamen som införs skall bli en verklig
kvalitetsmätare på avklarad utbildning. En snabbutredning bör därför
tillsättas för att utreda vilka olika moment en gymnasieexamen som håller
internationella mått ska innehålla.
Folkpartiet anser också att en gymnasieexamen inte bara, som regeringen
föreslagit tidigare, ska ge förtur till högskolor och universitet, utan den ska
vara en förutsättning för högre studier efter gymnasiet. Regeringen motiverar
nu den "sena ankomsten" av ett utvecklat förslag till gymnasieexamen med
att man vill synkronisera förslaget med propositionen om rekrytering till
högskolan.
Folkpartiet anser att förslaget måste innebära att avklarad gymnasie-
examen ska vara en förutsättning för att en gymnasieutbildning ska ge
behörighet att studera vid universitet och högskolor.
Det som här anförts om införandet av en gymnasieexamen bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
5 Hemställan
5 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av tydliga direktiv för att projektarbetet i
gymnasieskolan skall visa prov på vetenskapligt tänkande och ett
kritiskt förhållningssätt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en modern lärlingsutbildning med yrkesexamen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att lagen (1995:1249) om försöksverksamhet
med ökat föräldrainflytande över utvecklingsstörda barns skolgång
permanentas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförts om att en gymnasieexamen skall vara klart definierad
samt internationellt gångbar och jämförbar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att avklarad gymnasieexamen skall vara en
förutsättning för att gymnasieutbildning skall ge behörighet till högre
studier.