med anledning av prop. 1999/2000:28 Studentinflytande och kvalitetsutveckling i högskolan
1 Inledning
Kvalitetsarbetet vid högskolorna skall vara en gemensam angelägenhet
för högskolornas personal och studenterna. Detta är utgångspunkten i
regeringens proposition som i huvudsak behandlar frågorna om hur det
nuvarande kvalitetssystemet kan utvecklas och hur studenterna skall ges
möjlighet till medverkan och inflytande.
För oss kristdemokrater är kvalitetsarbete och studentinflytande mycket
angelägna frågor och vi ser därför positivt på såväl utgångspunkterna som
flera av de konkreta förslagen i propositionen. Vi koncentrerar därför vår
motion till de delar där vi anser att regeringen brister i helhetssyn eller där
förslagen är ofullständiga.
2 Inflytande för kvalitet
I propositionen betonas att studenten skall ses som medaktör och
dynamisk kraft, inte som en passiv mottagare. Detta är en syn som
Kristdemokraterna delar och vi vill medverka till att jordmånen för
studentinflytande berikas. Genom en utökad formell rätt till
studentinflytande skapas ett tydligare signalsystem till högskolorna att
arbetet med studentinflytande är något som bör intensifieras. Det är vår
förhoppning att detta arbete inte endast ses som en tvingande pålaga från
statsmakterna och ett arbete som skall redovisas i kvantitativa termer,
utan som ett startskott för arbetet med att utveckla kvaliteten på
verksamheten på universitet och högskolor.
Högskolorna skall inbjuda till inflytande. Samtidigt vill vi markera hur
viktigt det är att studenterna inte ser inflytandet endast som en rättighet utan
också som ett medansvar. Arbetet för att få till stånd en högre grad av
studentinflytande kräver ett aktivt engagemang från båda parter. Kvalitets-
arbetet måste byggas underifrån, på den lokala nivån, vid varje lärosäte. Det
nationella arbetet som åläggs Högskoleverket bör ses som ett komplement
till detta.
2.1 Det dagliga inflytandet - mötet mellan lärare och elev
Den viljeinriktning som riksdagen nu beslutar om kan politikerna aldrig
omsätta i praktiken. Detta måste ske ute i den konkreta verkligheten
bland elever och lärare, som individer och kollektiv. Regeringen inser
detta då man hänvisar till "den goda pedagogiken":
I en positiv undervisningsmiljö pågår en ständig och förtroendefull dialog
mellan lärare och studenter. En undervisningsmiljö av god kvalitet
karaktäriseras också av en kontinuerlig granskning av det egna arbetet. Att
studera och kritiskt värdera det man gör är naturligt i all professionell
verksamhet och själva grunden i ett vetenskapligt förhållningssätt.
Reellt inflytande skapas framför allt i samverkan mellan lärare och elever
under informella former i det dagliga arbetet. Det är också här som de
största insatserna kan göras för att uppmuntra studenterna till ett aktivt
ansvarstagande för utbildningens kvalitet. För att denna samverkan skall
komma till stånd krävs ett interaktivt arbetssätt, vilket i sin tur kräver en
dimensionering av studentantalet i förhållande till antalet utbildade
lärare. Vi menar att regeringen på allvar måste se konsekvenserna av den
expansionspolitik man valt för högskolan. Gång på gång har vi fört fram
att fler universitetsutbildade är en god målsättning, men att detta inte kan
ske på bekostnad av kvaliteten och kvalitetsarbetet. Om
undervisningsgrupperna blir så stora att studenter och lärare sällan möts
rycks förutsättningarna för inflytandet och kvalitetsarbetet bort. Nyintag
på universitet och högskolor måste ske i relation till vad
utbildningssätena orkar med. De formella rättigheter till representation
som riksdagen nu beslutar om att ge till studentorganisationerna kan
aldrig kompensera för de orimliga förutsättningar som regeringen försatt
många institutioner i. Vi anser att en bättre avstämning måste komma till
stånd.
Vi saknar också en diskussion om högskolelärarnas pedagogiska och
didaktiska kunskaper i propositionen. För att i praktisk handling kunna
omsätta de intentioner som finns i propositionen krävs ett reflekterande
arbetssätt. Vi är glada för det arbete som pågår och följer detta med intresse.
Vi anser dock att regeringen kunde ha reflekterat kring detta i propositionen.
I arbetsgruppens förslag som presenterades i Ds 1998:51 uppmärksammades
t ex att lärarna måste få bättre förutsättningar för att kunna utveckla sin roll
som handledare och därmed kunna bistå studenterna i deras arbete med att
själva ta ansvar för sitt lärande. Man menade att detta inte handlar så mycket
om resurser som att höja statusen på och premiera lärarnas insatser inom
grundutbildningen. Man diskuterade vidare behovet av en obligatorisk
pedagogisk utbildning för högskolelärare.
Arbetsgruppen föreslog också att det inrättas ett sekretariat för högskole-
pedagogik. Även om regeringen valt bort detta alternativ borde man ha
diskuterat andra lösningar för att främja en levande högskolediskussion när
det gäller hur ämneskunskaper och analytiskt tänkande förmedlas till
studenterna. En kreativ utbildningsmiljö och höga kvalitetskrav förutsätter ett
nära samband mellan grundutbildning och forskning. Därför ser vi positivt på
att statsmakterna skapar strukturer för och ställer nödvändiga resurser till
förfogande för arbete med att ge undervisning ett högre meriteringsvärde än
idag. Riksdag och regering kan på detta sätt medverka till att undervisning
ges högre prioritet.
Studentinflytande handlar inte bara om att kunna påverka sin utbildning.
Det handlar om att kunna påverka hela sin tillvaro som student. Innan vi går
in på de konkreta lagförslagen som främst berör den formella student-
representationen vill vi därför även i detta sammanhang uppmärksamma
studiemedelssystemets betydelse för den enskildes inflytande över sin till-
varo. Att utforma ett studiemedelssystem som möjliggör för den enskilde att
ta ansvar för och få inflytande över sin egen och samhällets ekonomi är ett av
de mest konkreta sätt på vilket riksdagen kan medverka till ökat student-
inflytande. En väsentligt högre bidragsdel och ett avskaffat fribelopp bör
ingå i detta, något vi utvecklat i vår motion som svar på regeringens förslag
till nytt studiemedelssystem.
2.2 Jämställdhetsperspektivet
Högskolan har en viktig uppgift i arbetet med att skapa ett i verklig
mening jämställt samhälle. De som leder undervisning, forskning och
institutioner har ett ansvar att skapa en miljö som ger likvärdiga villkor
både för kvinnor och män att trivas och utvecklas.
Att regeringen uppmärksammar jämställdhetsaspekten när det gäller
arbetet med studentinflytande är därför positivt. Lärosätena skall i
årsredovisningarna redovisa hur studentinflytandet utvecklas och redo-
visningarna skall inkludera studentinflytande ur ett jämställdhetsperspektiv.
Intentionerna i detta är goda. Vi ser samtidigt en risk att det endast blir ett
kvantitativt mått på jämställdhet, eftersom regeringen markerar att det är hur
studentinflytandet fördelas som skall beskrivas. Vi menar att det är det
kvalitativa arbetet med att undanröja såväl formella som informella hinder
för att kvinnor och män skall få verka på lika villkor som måste lyftas fram.
Studenterna skall också oavsett kön ha ett verkligt inflytande på arbetssätt,
arbetsformer och innehåll i undervisningen. Vi vill än en gång markera det
enda rimliga i att studenterna också omfattas av jämställdhetslagstiftningen
och att denna lagstiftning införs i högskoleförordningen med jämställdhets-
lagen som förebild. De regler som gäller för arbetslivet i övrigt skall gälla
också för högskolorna.
2.3 Kollektivt inflytande - formellt inflytande
Regeringen föreslår att studenterna ges rätt till inflytande i såväl
beslutande som beredande organ inom högskolan vars verksamhet har
betydelse för utbildningen och studentens situation. En ändring i
högskoleförordningen och förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet
föreslås. Samrådsskyldigheten skall även gälla för beslutsfunktioner som
delegeras.
Redan i dag har det stora flertalet universitet och högskolor infört
bestämmelser som garanterar studenterna representation i beslutande organ.
Det är också den lokala och verksamhetsnära nivån som är den mest
naturliga för denna typ av beslut. Att vi kristdemokrater ändå stöder
studenternas formella rätt till representation i alla beslutande organ inom
högskolan handlar om den yttersta garantin att kunna påverka det som på
något sätt har betydelse ur ett studentperspektiv. Det är vår förhoppning att
riksdagens markering på ett positivt sätt kommer att medverka till en
utveckling av högskolornas demokratiska struktur och tänkande. Vi vill här
särskilt betona vikten av samrådsskyldigheten vid delegeringsärenden.
Studentrepresentationen är en kollektiv rättighet. Det finns därför ett behov
av att öka kontaktytorna mellan den enskilde studenten och studentorganisa-
tionerna. 78 % av studenterna är varken engagerade i studentkår, nation eller
studentförening. Det är således mycket angeläget att få till stånd en ökad
studentaktivitet och därmed en rättvisande representation. Detta är en
gemensam utmaning för både högskolorna och studentkårerna. Student-
barometrar kan vara ett medel för detta arbete. Studentkårerna bör också
arbeta för att utveckla sina egna informationskanaler till och från
studenterna.
Studenternas formella rätt till representation på nationell nivå saknas i
propositionen. Exempelvis borde studentrepresentationen i myndigheter som
CSN, HSV och VHS ha diskuterats. Detta är en brist, både när det gäller
själva rätten till representation och till vilken organisation som rätten skall
ges. Det kan i detta uppstå problem eftersom det inte finns en allomfattande
centralorganisation för studenterna.
2.4 Kursutvärderingar
I propositionen föreslås att kursutvärderingar skall bli obligatoriska inom
högskolan och att sammanställningar av resultaten av utvärderingarna
samt beslut om åtgärder skall hållas tillgängliga för studenterna.
Bestämmelser om detta skall tas in i högskoleförordningen och i
förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet.
Vi anser att uppföljningar och reflektion är självklara moment för
utvecklingen av alla verksamheter. I all utbildning som föregår högskole-
studier är detta obligatoriskt. Skollagen anger t ex att all verksamhet i
skolan
skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska
värderingar. I läroplanerna finns också ett särskilt avsnitt om elevernas
ansvar och inflytande och i den för gymnasiet anges att de demokratiska
principerna att kunna påverka, vara delaktig och ta ansvar skall omfatta alla
elever. Inflytandet på såväl innehåll som former skall därtill vara viktiga
principer i utbildningen. Konkreta strävansmål och riktlinjer för arbetet med
inflytande finns redovisade, varav ett handlar om att läraren tillsammans med
eleverna skall utvärdera undervisningen. Vi stöder detta och är således också
i grunden positiva till det förslag som regeringen nu presenterar.
Att ta in synpunkter för reflektion är en naturlig del av verksamheten och
borde vara en självklar angelägenhet för alla högskolor, något som kunde
växa fram som en kraft inifrån högskolorna själva. Att riksdagen behöver
lagstifta om nödvändigheten av utvärderingar är därför på ett sätt ett miss-
lyckande och därmed också beklagligt. Detta gör det emellertid än mer
angeläget att tydliggöra de krav som nu åläggs högskolorna.
Propositionens fokus är utvärderingar på kursnivå. Vi anser att varje kurs
bör följas upp. Däremot är vi tveksamma till att kursutvärderingar skall göras
till obligatorium med lagstöd. Riksdagen borde i första skedet i stället beluta
om obligatoriska utvärderingar för program och utbildningar. Det bör också
betonas att utvärderingar har en positiv funktion i allt arbete, således även
när det gäller arbetet vid institutioner och fakulteter. Det vore också rimligt
att i detta sammanhang diskutera de strukturella förutsättningarna för att
sprida goda exempel på arbeten med utvärderingar och hur en levande debatt
i frågorna kan uppmuntras.
3 Kvalitet - en gemensam angelägenhet
Regeringen föreslår i propositionen en rad åtgärder för att utveckla det
nuvarande kvalitetsarbetet i högskolan. Dessa kommenteras nedan under
separata rubriker. Vi vill dock redan inledningsvis markera att vi ser
positivt på den kvalitetssatsning som nu initieras. Högskoleverket
kommer att få en ännu viktigare roll i framtiden och vi vill betona hur
viktigt det är att verket bibehåller och renodlar sin autonomi. Endast så
kan man fungera som ett oberoende granskningsorgan. Det är också
viktigt att verket ges möjlighet att ta till sig befintlig internationell
kompetens.
3.1 Lärosätesbedömningar
Regeringen föreslår att Högskoleverket återkommande bör granska
samtliga lärosätens kvalitetssäkring utifrån olika aspekter. Man skall
också årligen inkomma till regeringen med en samlad redovisning av
genomförda granskningar.
Att redovisningar lämnas till regeringen är positivt. Kvalitetsarbetet skulle
också gynnas av att de sammanställningar som inkommer till regeringen
sprids och finns tillgängliga för alla intresserade. Att arbetet skall ske
årligen
bör dock ersättas med att det skall ske kontinuerligt.
Regeringen nämner en rad centrala aspekter på kvalitetssäkring som skall
stå i fokus för granskningen. Jämställdhet, internationalisering, student-
inflytande, samverkan med det omgivande samhället, social och etnisk
mångfald nämns som några exempel. Vi anser att det hade varit på sin plats
att riksdagen fått möjlighet att ta ställning till en helhet när det gäller
dessa
aspekter. T ex är det vår skyldighet att se till att kvalitetsgranskningarna
också görs ur ett handikapperspektiv. Betydelsen av kunskapsutveckling och
kunskapsaktualitet i förhållande till samhället borde också tydliggöras.
I granskningen av olika lärosäten är det förutom vad som ovan betonats
om autonomi och kompetens också viktigt att mötet med studentrepresent-
anter ingår som en naturlig del i arbetet.
3.2 Ämnes- och programutvärdering
Regeringen anser att ambitionsnivån på ämnes- och
programutvärderingar bör höjas avsevärt. Därför föreslås att
Högskoleverket tilldelas uppgiften att fr. o. m. år 2001 genomföra
ämnes- och programutvärderingar med en periodicitet om sex år. I dessa
skall samtliga utbildningar för generella examina och yrkesexamina,
inklusive forskarutbildningen, ingå. Utvärderingarna skall också omfatta
prövningar av examenstillstånd.
Granskningen av ämnen och program blir i bästa fall en kvalitetsgaranti för
studenterna. Någon form av varningssystem bör dock utarbetas och konse-
kvenserna av eventuella examensindragningar noggrant analyseras. Med
andra ord behöver prövningen av examenstillstånd kompletteras med en
rättssäkerhetsgaranti för studenterna. Regeringen bör skyndsamt återkomma
till riksdagen med en sådan.
3.3 Översyn av målen för den högre utbildningen
I propositionen föreslås att målen för den högre utbildningen ses över. Vi
stöder detta initiativ. Det är viktigt att högskoleutbildningen inte blir
statisk, utan följer med i de förändrade krav som det omgivande
samhället ställer. Vi utgår dock från att arbetet sker utifrån ett långsiktigt
perspektiv, där kontinuitet och stabilitet finns med i utformandet av de
nya målen.
3.4 Kvalitetssäkringen inom lärosätena
a) Lärosätena bör vidareutveckla sitt kvalitetsarbete
Propositionen föreslår att lärosätena bör utveckla sitt kvalitetsarbete. Det
är också det mest naturliga att de enskilda lärosätena utgör
utgångspunkten för detta arbete. Vi beskrev tidigare hur viktigt det är att
lärosätena och institutionerna ser detta arbete som en naturlig del av
verksamheten och att detta delvis kräver ett förändrat förhållningssätt.
Olika lärosäten har kommit olika långt i arbetet och kommer att behöva
olika lång tid på sig att förverkliga de intentioner som anges i
propositionen. Därmed finns också risken, särskilt i introduktionsfasen,
att resurser avsedda för verksamhet viks till denna typ av arbete.
Regeringen måste ha ekonomisk beredskap för detta. Annars riskerar vi,
om än på kort sikt, att kvalitetsarbetet blir en orsak till att kvaliteten i
undervisningen sjunker.
b) Kriterier för kvalitetssäkring av de allmänna målen
Regeringen föreslår också att Högskoleverket skall utarbeta kriterier för
bedömning av utbildningens kvalitet. Detta skall ske i förhållande till de
allmänna målen för den högre utbildningen och göra det möjligt att
jämföra de olika utbildningarnas profil. Så långt är syftet klart och gott.
Studenterna får en bild av vilka färdigheter som utbildningen ger vid den
enskilda högskolan. Frågan är emellertid om vägen leder mot målet när
regeringen väljer att formulera det vidare syftet enligt följande:
Samtidigt innebär detta en deklaration från lärosätena efter vilka kriterier
kvaliteten i självvärderingen utvärderas.
Vi uppmuntrar kritisk granskning och att det tas fram kriterier som gör
det möjligt för utomstående att förstå hur universitetet själv genomför
sina utvärderingar. Regeringen måste emellertid formulera sig så att
innebörden i detta blir tydlig.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sambandet mellan dimensionering och kvalitets-
utveckling av utbildningsplatser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om högskolelärarnas pedagogiska och didaktiska
kunskaper,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jämställdhetsperspektivet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om angelägenheten i att få till stånd en ökad
studentaktivitet och därmed en rättvisande representation,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om studenternas formella rätt till representation på
nationell nivå,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kursutvärderingar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om helhetsperspektiv vid lärosätesbedömningar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ämnes- och programutvärderingar,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kvalitetssäkringen inom lärosätena.