med anledning av prop. 1999/2000:10 Ett reformerat studiestödssystem
Inledning
Bakgrund
Det har tagit lång tid för regeringen att komma fram till den
proposition om studiestödet som lagts i riksdagen. En
utredning tillsattes redan i slutet av 1994 med uppgift att ta
fram riktlinjer för en reformering av studiestödssystemet.
Kommittén lade sitt förslag 1996, varefter remissbehandling
och framför allt beredning i Regeringskansliet dragit ut på
tiden.
Trots detta har inga seriösa kostnadsberäkningar gjorts för de förslag som
nu föreslås träda i kraft den 1 juli år 2001. Regeringen har inte finansierat
föreslagna förändringar. Därtill kommer att förslagen snarast är mindre
justeringar i ett system som inte fungerar särskilt väl, inte den reformering av
studiestödssystemet som behövs.
Det avgörande problemet är höga
skatter och lönebildningen
Inget studiestödssystem - hur väl det än är konstruerat och
uppbyggt - kan fungera väl i ett land med höga skatter på
kunskap och en oflexibel lönebildning. Erfarenheter visar att
andra länder är bättre på att ta tillvara den outnyttjade
kunskapsreserv som finns i alla samhällen. Det visar också
att det inte är studiemedelssystemet som formar
rekryteringen till högre utbildning utan andra orsaker som
exempelvis föräldrarnas studiebakgrund och storleken på
utbildningspremien.
Nuvarande system är ett moras
Det nuvarande studiemedelssystemet är ett moras. De
enskilda medborgarnas sammanlagda studieskulder till staten
har på mindre än 10 år fördubblats. I dagsläget är drygt 1,3
miljoner studielåntagare skyldiga staten och dess
skattebetalare 114 miljarder kronor. Av dessa bedöms -
beroende på olika antaganden om den ekonomiska
utvecklingen - uppemot 35 miljarder kronor utgöra osäkra
fordringar.
Andelen studielån tagna efter 1989 års förändringar i studiemedels-
systemets utformning ökar snabbt. Av den sammanlagda skulden på 114
miljarder är 69 miljarder lån tagna efter 1988. År 2000 beräknas denna del av
skuldstocken uppgå till 91 miljarder kronor. Ur ett samhällsperspektiv är
detta en ohållbar utveckling som måste brytas.
Fler och fler individer kommer aldrig kunna betala tillbaka sina studie-
skulder. Alla skattebetalare kommer på 20-30 års sikt få vara med och betala
4-6 miljarder kronor årligen i obetalda studieskulder. Detta betyder samtidigt
att många personer som satsat åtskilliga år av högre studier förblir skuldsatta
under hela sitt yrkesverksamma liv.
Brister i nuvarande system
Det nuvarande studiestödssystemet lider av flera brister. De
flesta åtgärdas inte av regeringens förslag till ändringar i
nuvarande system och alla brister kan heller inte lösas
genom att reformera studiestödssystemet. Tvärtom vill vi
varna för en övertro på vad ett studiestödssystem kan
åstadkomma i form av exempelvis minskad social
snedrekrytering eller ökad lönsamhet för akademiska studier.
De mest uppenbara problemen relaterade till nuvarande
studiestödssystemet är följande:
För det första, många studenter drar på sig stora skulder som de får svårt
att betala tillbaka. En del är omedvetna om hur stor skuldsättning de bygger
upp och vad det leder till. Andra räknar med att aldrig kunna betala tillbaka.
Skuldstocken ökar också lavinartat.
För det andra, det vi kan kalla skuldspekulation gör att många studenter
saknar incitament att inte ta fulla studielån termin efter termin.
För det tredje, det nuvarande studiestödssystemet är inte överblickbart för
den enskilde studenten och det erbjuder inte alternativa modeller för lån och
återbetalning.
För det fjärde till nuvarande system uppmuntrar inte effektiva studier. Det
finns inget ekonomiskt incitament inbyggt i systemet som uppmuntrar
studenterna att klara av sina studier så fort som möjligt.
För det femte, räntekostnaderna blir mycket stora och betungande i och
med systemets inriktning på långa återbetalningstider. Långa återbetalnings-
tider i kombination med att studieskuldsräntorna inte är avdragsgilla ger
alldeles uppenbart höga räntekostnader som blir en stor ekonomisk
belastning för alla studenter med betydande lån och låga eller medelhöga
inkomster.
För det sjätte, studiemedelssystemet är ett lapptäcke där studeranden kan
ges orimligt olika villkor för att klara studierna.
För få högutbildade och outnyttjad
kunskapsreserv
Studiemedelsfrågan måste sättas in i sitt utbildningspolitiska
sammanhang. När det gäller Sveriges kunskapsförsörjning
finns ett antal problem där studiemedelssystemet är ett
faktum som kan bidraga till eller förhindra en lösning.
Den sociala snedrekryteringen är exempelvis fortfarande ungefär lika stor
nu som på 1960-talet. I årskullen födda 1976 var den relativa chansen att
påbörja högskoleutbildning vid 21 års ålder fortfarande sju gånger högre för
ungdomar från högre tjänstemannahem än för dem från arbetarhem. I vissa
årskullar visar SCB:s statistik att den sociala snedrekryteringen t.o.m. ökat
sedan slutet på 1960-talet.
I de senaste årens ungdomsgrupper har ungefär 60 procent av dem vars
föräldrar är akademiker eller högre tjänstemän påbörjat högskolestudier vid
21 års ålder. Bland ungdomar vars föräldrar är lågutbildade är motsvarande
siffra ungefär 12 procent.
Sverige är dessutom långt ifrån det land som är bäst när det gäller att
motverka social snedrekrytering till högre utbildning. I USA är det jämfört
med Sverige en stor andel ungdomar vars föräldrar är lågutbildade som
påbörjar högskolestudier. En liknande situation är det i Spanien, Portugal,
Belgien och Frankrike.
I studien Kulturen och din stund på jorden har LO nyligen publicerat
intressanta resultat i tabellform som bland annat visar att andelen män som
inte läst en bok under de senaste tolv månaderna ökat med i stort sett en
tredjedel under de senaste femton åren. I ett annat sammanhang har en
undersökning visat att barn under åtta års ålder kommer i kontakt med
böcker i betydligt mindre utsträckning nu än för några år sedan. Dessa och
liknande iakttagelser visar på en utveckling som fjärmar sig från det
bildningsideal som är grunden för all utbildning.
Regeringen uttrycker ofta oro över den sociala snedrekryteringen.
Emellertid saknas en ordentlig analys om varför problemet snarast ökar än
minskar och varför Sverige lyckas relativt dåligt, trots goda ambitioner.
Utvecklingen är enligt vår mening bekymmersam.
Ett annat problem är att Sverige lider brist på yngre högutbildade
akademiker. OECD:s statistik visar att Sverige befinner sig på plats 21 av 25
när det gäller antal personer med minst treårig högskoleutbildning i åldrarna
25-34 år. Sverige avviker därmed markant från det internationella mönstret
att de yngre är mer välutbildade än de äldre.
Sverige ligger på plats 15 av 21 gällande antalet yngre personer mellan 25
och 34 år med minst treårig naturvetenskaplig eller teknisk högskoleexamen.
När det gäller andelen naturvetare och tekniker av samtliga examinerade
befinner sig Sverige på plats 9 av 20.
Att jämföra Sveriges situation med Finland belyser tydligt de svenska
problemen. I Finland är 28 procent i åldersgruppen 22-25 år inskrivna i
högskolan, motsvarande siffra i Sverige är 18 procent. Finland utbildar 7.000
civil- och högskoleingenjörer per år, motsvarande siffra i Sverige är strax
under 5.000. Finland utbildar med andra ord 40 procent fler ingenjörer inom
en hälften så stor befolkning.
En internationell utbildningsmarknad
Högre utbildning är per definition internationell. En
internationell utbildningsmarknad växer snabbt fram. Antalet
svenska studenter som läser i andra länder har ökat från cirka
2.000 läsåret 1987/88 till 31.400 under 1998. En liknande
utveckling sker i Asien. År 1985 läste 20.000 studenter från
Öst- och Sydostasien vid amerikanska universitet. Tio år
senare hade motsvarande siffra stigit till cirka 260.000
studenter.
Det totala antalet studenter i världen har ökat från 13 miljoner år 1960 till
82 miljoner år 1995, enligt Unesco. Många förutspår att strömmar av
studenter över nationsgränserna kommer öka lavinartat. Högskoleverket
anger att 45 miljoner individer bara i Asien kommer att söka sig till högre
utbildning år 2010. Motsvarande siffra var 17 miljoner år 1990. Detta är
fakta som måste tas med vid utformningen av utbildningspolitiken och det
bör också beaktas vid utformningen av ett modernt studiefinansierings-
system.
Grundläggande principer
Det behövs ett långsiktigt, hållbart och överblickbart
studiefinansieringssystem.
Utgångspunkten måste vara att åstadkomma ett modernt studiestödssystem
som fungerar för människor i olika situationer, men som ändå inte skapar
orättvisor. Yngre studenter på traditionell akademisk nivå behöver ett
överblickbart studielånesystem som uppmuntrar till låg skuldsättning och
snabb avbetalning. Vuxna människor med försörjningsansvar och kanske
flera års yrkeserfarenhet behöver möjligheter att göra det livslånga lärandet
praktiskt möjligt och eftertraktat.
Av central betydelse för framgångsrika studier är den enskildes vilja att
investera i sin egen framtid. Lönebildning, skattesatser, socialförsäkringar
och rörlighet på arbetsmarknaden måste stimulera drivkrafterna för att
tillägna sig, utnyttja och utveckla kunskap för varje enskild människa.
Studiemedelssystemet skall göra det möjligt för alla, oavsett ekonomisk
bakgrund, att studera, men det får inte ta ifrån den enskilde det egna ansvaret
för den satsning högre utbildning innebär.
Ett framtida studiefinansieringssystem skall vara ekonomiskt rimligt för
den enskildes behov på kort och lång sikt. Olika behov och livssituationer
kräver flexibiliet.
Högre utbildning skall löna sig även ekonomiskt. Ett sätt att bidra till
högre lönsamhet är att på olika sätt försöka minska studenternas skuld-
sättning.
Studielånen skall betalas tillbaka. Regler som i praktiken gör att lånen inte
betraktas som lån undergräver förutsättningarna för studiemedelssystemet att
bidraga till utveckling och social rörlighet.
Ett vidare och långsiktigare grepp måste tas när det gäller finansiering av
utbildning. Det växande behovet av återkommande vidareutbildning måste
finansieras. En väg att pröva är införande av någon form av individuella
kompetens/utbildningskonton, där den enskilde och dennes arbetsgivare kan
avsätta medel för återkommande kunskapsförsörjning.
Reflektioner kring
studiemedelspropositionen
Regeringen justerar i ett ohållbart
system
Den socialdemokratiska regeringens proposition om ett
reformerat studiestödssystem innebär justeringar i ett system
som håller på att falla samman. Ett system vars skuldstock
kommer att öka med mer än 21 miljarder kronor fram till år
2001 måste förr eller senare ändras rejält.
En del av regeringens justeringar är bra åtgärder som vi stödjer, annat som
exempelvis de föreslagna återbetalningsreglerna och bibehållen inkomst-
prövning är oklara förslag som inte lever upp till nödvändiga krav på
tydlighet och långsiktighet. Risken är uppenbar att många individer även i
fortsättningen inte kommer kunna betala sina studieskulder före den
automatiska avskrivningen av lånen.
Kritik kan också riktas gällande inkomstprövningen. Regeringen höjer
fribeloppsgränserna, men anger samtidigt att av kostnadsskäl kan de inte tas
bort helt. Den föreslagna utformningen av inkomstprövningen kommer att
innebära att många studenter även fortsättningsvis hindras från att arbeta lika
mycket som de skulle vilja och kunna.
Oklar finansiering
Regeringens ekonomiska hantering av förslaget om ett
reformerat studiestöd är underlig och märklig. I årets
vårproposition anslogs medel avsedda att täcka ändringar i
studiestödssystemet motsvarande 800 respektive 1.600
miljoner kronor i ökade ramar för åren 2001 respektive 2002.
Vi har inte kunnat finna att regeringen i sin budgetpropostion
för år 2000 anslagit en enda krona utöver vad som angavs i
vårpropositionen.
Regeringen anger att kostnaden för de förslag som läggs fram beräknas till
4.100 miljoner kronor, varav kostnaden för att studiebidragen blir
pensionsgrundande utgör 1.800 miljoner kronor. Regeringen uppger vidare
att en höjning av fribeloppsgränsen till 91.000 kronor kostar 207 miljoner
kronor. Regeringen anser att den sammanlagda reformkostnaden exklusive
pensionsrätten om ca 2.300 miljoner kronor ryms inom tillgängliga medel.
Utbildningsminister Thomas Östros har tidigare angivit att regeringen avser
att återkomma med en reformering av nuvarande studiestödssystem när det
statsfinansiella läget medger detta. Enligt studiestödspropositionen avser
regeringen att återkomma till anslagsfrågorna i kommande budgetarbete.
En tolkning av regeringens formuleringar skulle med andra ord vara att
reformen i stort sett redan är finansierad. Den naturliga frågan blir då: Varför
har regeringen väntat med den s.k. studiestödsreformen om finansieringen
redan varit klar och ryms inom ramarna? Såvitt vi kan bedöma saknas en stor
del av de medel föreslagna förändringar förutsätter. Därmed saknas det
underlag riksdagen behöver för att seriöst kunna ta ställning till förslagen. Vi
menar att riksdagen först när de ekonomiska konsekvenserna är klarlagda
kan ta ställning till förslagen. I avvaktan på en sådan redovisning vill vi
emellertid lägga en del synpunkter på regeringens förslag.
Studiemedlens omfattning och
struktur
Studiemedlens totala belopp uppgår i dag till 7 109 kronor
per månad. Detta belopp baseras på kostnadsutvecklingen i
samhället genom en koppling till prisbasbeloppet.
Regeringen föreslår att alla studenter skall ges samma
totalbelopp i form av bidrag plus lån, oavsett studienivå.
Totalbeloppet föreslås ligga på nuvarande nivå d.v.s. utgöra
175,5 procent av prisbasbeloppet för ett studieår omfattande
nio månader. En majoritet av remissinstanserna tillstyrker
nivån på totalbeloppet, medan däremot CSN förordar en
sänkt totalnivå i syfte att minska studenternas skuldsättning.
Flera partier och organisationer har en vision om en bidragsdel mot-
svarande 50 procent av totalbeloppet. Vi anser att en sådan utveckling i
riktning mot en studielön är fel väg att gå. Studier och arbete skall alltid
löna
sig. Avancerade studier skall även i ekonomiskt hänseende betala sig i form
av högre disponibel inkomst. De viktigaste åtgärderna för att åstadkomma
detta är att sänka skatten på arbete och avskaffa fribeloppen, införa
avdragsgilla studieskuldsräntor och koppla återbetalningen av studielånen till
skuldens storlek.
Övre åldersgräns för studiemedel
Regeringen föreslår att studiebidrag skall få lämnas t.o.m.
det kalenderår då den studerande fyller 50 år. Man redovisar
i medföljande tabell hur den enskilde individen successivt
från 41 års ålder förlorar rätten att bedriva avancerade studier
med studiemedel.
Dessa förslag innebär att ett oflexibelt och statiskt studiestödssystem
består, baserat på erfarenheter gjorda i industrisamhället. Ett modernt och
långsiktigt hållbart studiefinansieringssystem kan inte utgå från behov i
industrisamhällets struktur av det enkla skälet att dagens och morgondagens
samhälle kommer utvecklas i en helt annan riktning och ställa helt andra
krav.
Många av framtidens skattebetalare kommer att vilja bedriva avancerade
studier i olika omgångar genom livet. De kommer inte acceptera de låsta
strukturer till studiefinansiering som regeringen föreslår. Vi menar att ett
hållbart, flexibelt och överblickbart studiefinansieringssystem måste kopplas
ihop med en struktur som kan tillgodose ökande behov av återkommande
utbildning och krav på individuella utbildnings/kompetenskonton. Att införa
ett absolut statiskt lånetak för nyfikna individer i medelåldern är ett
felaktigt
sätt att försöka skapa förutsättningar för ett livslångt lärande.
Studiestödsberättigande utbildningar
Regeringen föreslår i sin proposition inga förändringar hur
och efter vilka kriterier bedömning skall ske gällande om
studiestöd skall lämnas till studerande vid olika icke statliga
läroanstalter och institutioner. Regeringen betonar vikten av
att beslut om rätt till studiestöd fattas inom ramen för
budgetprocessen.
Att finna väl fungerande former som likställer offentliga och privata
utbildningsinstitutioners möjlighet att tillgodose studenternas krav på att
kunna finansiera sin utbildning med studiemedel är en angelägen uppgift.
Det är viktigt att kvalitetskraven sätts lika högt oavsett vem som är
huvudman för utbildningen. I dagsläget förekommer oklarheter vad gäller
vilken utbildning som skall berättiga till studiemedel, något som varken
gynnar mångfald eller valfrihet.
Det är angeläget att finna väl fungerande former för godkännande och
finansiering av privata utbildningar som främjar studenternas fria val.
Regeringen bör ges i uppdrag att pröva dessa frågor i särskild ordning.
Inkomstprövning
Regeringen föreslår att den s.k. fribeloppsgränsen för nio
månaders studier höjs. Fribeloppet höjs från 54.600 kronor
till 91.000 kronor per år uppdelat halvårsvis. Regeringen
motiverar bibehållandet av fribeloppsgränser främst med att
kostnaderna för att avskaffa inkomstprövningen är stora.
Regeringens förslag till justeringar av fribeloppet löser inte det
grundläggande problemet att många studenter vill och kan arbeta mer, men
att inkomstprövningen hindrar dem. Det försvårar därmed studenternas
möjligheter att förbättra sin ekonomiska situation.
Sveriges Ekonomföreningars Riksorganisation (SERO) har genomfört en
undersökning som visar att 64 procent av alla studenter någon gång känt sig
förhindrade att ta ett arbete på grund av inkomstprövningen. Det allra
allvarligaste är kanske inte att de studerande hindras att förbättra sin
ekonomiska situation och därmed minska sin skuldsättning, utan att den
allmänna moralen och etiken sjunker i takt med att de lagliga alternativen till
försörjning framstår som alltmer ohållbara. SERO:s undersökning visar att
75 procent av alla studenter kan tänka sig att arbeta svart vid sidan av sina
studier och under ferierna. Regeringens statiska synsätt gällande fribeloppen
är att beklaga.
Beräkningar från riksdagens utredningstjänst visar att kostnaden att
avskaffa inkomstprövningen uppgår till ungefär 1.300 miljoner kronor. Det
är medel som på sikt kan tjänas in av staten genom ökade skatteintäkter från
studenter som arbetar mer och strävar efter att minska sitt behov av studielån.
Återbetalningsregler
Regeringens förslag till ändrade regler för återbetalning av
studieskulder är oklara och dess effekter otydliga både för
den enskilde studenten och statskassan. Det är bra att
regeringen åtminstone delvis insett att nuvarande systems
återbetalningsregler är ohållbara i längden. Om trettio år
kommer skattebetalarna få betala över 1,5 miljarder kronor
årligen till statskassan i form av obetalda och automatiskt
avskrivna studieskulder.
Det är emellertid oroväckande att regeringen inte fullt ut drar lärdom av de
brister som präglar nuvarande system. Regeringen försöker att samtidigt
införa en nödvändig koppling av återbetalningen till skulden och inte
inkomstens storlek, men att ändå låta de studenter som vill fortsätta betala
tillbaka sina studieskulder med en procentsats av inkomsten, vilket i
praktiken är att betrakta som en skatt på utbildning. Följden av dessa otydliga
och inkonsekventa förslag blir att många studenter med stora studieskulder
och normala inkomster även fortsättningsvis kommer välja att betala en
procentsats på sin förvärvsinkomst. Denna procentsats höjs från nuvarande
4 % till 5 % och efter fyllda 50 år till 7 % av den samlade inkomsten enligt
taxeringen för det aktuella återbetalningsåret.
Regeringen kallar detta för trygghetsregler. Begäran om att få betala sina
skulder via en procentandel av sin inkomst skall bara beviljas om
minskningen av vad den enskilde behöver betala överstiger 3 procent av
aktuellt prisbasbeloppet. I alla de exempel som redovisas av regeringen
gällande återbetalning av studieskulder uppfylls detta krav. De föreslagna
återbetalningsreglerna kommer i praktiken att innebära att studenterna får
välja mellan en 40-procentig höjning av takten i återbetalningarna eller en
25-procentig höjning. Vi kan bara spekulera i hur många studenter som
känner sig manade att välja det "dyrare, men i längden sundare" alternativet.
Vi tror, baserat på tidigare erfarenheter, att flertalet kommer välja att höja
sina månatliga återbetalningskostnader med det lägre beloppet. Därmed har
regeringen misslyckats med att koppla återbetalningen till skuldens i stället
för inkomstens storlek.
Vi ifrågasätter dessutom realismen i de exempel som regeringen redovisar
gällande återbetalning av studieskulder. Är det realistiskt att anta att en
sjuksköterska med vidareutbildning och utlandsstudieerfarenhet med
studieskulder uppgående till 244 000 kronor skall kunna betala av sina
studieskulder enligt avbetalningsprincipen 5 procent respektive 7 procent av
inkomsten?
Pensionsrätt för studier
Den uppgörelse om det framtida pensionssystemet som slöts
mellan regeringen och de fyra borgerliga partierna
inkluderade att pensionsrätt för studier med studiemedel
skall införas. Den exakta utformningen skulle emellertid
behandlas i samband med beredningen av övriga ändringar i
nuvarande studiestödssystem.
Regeringen föreslår att pensionsrätt skall införas motsvarande 138 procent
av det belopp som den studerande erhållit i studiebidrag under året. Den
ursprungliga tanken var att samtidigt göra studiebidraget skattepliktigt och
höja bidragsdelen med motsvarande belopp så att nettoeffekten förblev
densamma. Regeringen föreslår emellertid att studiebidraget även
fortsättningsvis skall vara obeskattat.
Avsikten med att införa pensionsrätt för studier är att den enskilde
individen i pensionshänseende skall få kompensation för uteblivna förvärvs-
inkomster och därmed ej intjänade pensionsgrundande medel. Effekterna av
regeringens förslag är emellertid oklara. Vi saknar såväl tydliga
kostnadsberäkningar som en redovisning av de faktiska ekonomiska konse-
kvenserna av att räntorna på studielånen inte är avdragsgilla. Regeringen bör
ges i uppdrag att återkomma med en redogörelse för de faktiska ekonomiska
konsekvenserna ur ett helhetsperspektiv samt presentera utförliga
kostnadsberäkningar gällande införande av pensionsrätt för studier med
studiemedel. I en sådan redovisning skall såväl de eventuella marginal-
effekter som uppstår mellan olika system som lånedelens återbetalnings-
system samt avsaknaden av avdragsrätt för studieskuldsräntor tas i
beaktande.
Administration och rådgivning
Propositionen innehåller ingenting om vikten av att alla
studenter ges rätt till personlig ekonomisk rådgivning i
samband med lånebesluten. Regeringen intresserar sig mest
för administrationen av studielånen och att Centrala
studiestödsnämndens (CSN) verksamhet varit förenad med
vissa problem avseende tillgänglighet och
handläggningstider.
Vi anser att tydlig, relevant och professionell ekonomisk rådgivning är
mycket viktigt till var och en som skall ta studielån och planera för sin
utbildning.
En skenande skuldstock och fler studenter som tar fulla studielån
kalkylerande att skulderna avskrivs vid pensionsåldern är inget sunt system.
Att som i dag kräva att unga studenter skall kunna överblicka
konsekvenserna av ett otydligt och inkonsekvent studiestödssystem är att
begära för mycket. Det är emellertid uppenbart att regeringen inte avser att
vidta några som helst konstruktiva åtgärder för att förbättra situationen.
Övergripande
utgångspunkter
Sänk skatten på kunskap och
kompetens
God kunskap är grunden för att efterfrågas och kunna
utvecklas på arbetsmarknaden. Utbildning skall därför löna
sig. I kunskapsintensiva yrken är arbetskraften i allt högre
grad rörlig över nationsgränser. Det kan gälla forskare och
ingenjörer, likaväl som datatekniker och sjuksköterskor. En
viktig anledning att flytta från Sverige är att lönen efter skatt
är betydligt högre i andra länder. Eftersom den förlängda
värnskatten är en skatt som fungerar just som en skatt på
kunskap och kompetens föreslår vi att den avskaffas. Därtill
måste brytpunkten i skatteskalan justeras upp så att allt färre
behöver betala statlig inkomstskatt.
Grundproblemet i Sverige är att beskattningen av arbete är alltför hög. Det
gör att verksamheter förläggs till andra länder där beskattningen upplevs som
rimligare. Därför är det viktigt att skattetrycket sänks till i förhållande till
andra länder konkurrenskraftiga nivåer. Det skall löna sig att bedriva högre
studier och avancerad forskning i Sverige och då handlar det i första hand om
höjden på skatterna, inte konstruktionen av studiefinansieringssystemet.
Skapa en bred överenskommelse
Det är av stor betydelse både för studenterna och
samhällsekonomin att utformningen av
studiefinansieringssystemet blir hållbar och långsiktig.
Den breda politiska uppgörelsen om pensionssystemet illustrerar vikten av
att långsiktigt verkande system också blir långsiktigt politiskt förankrade.
Det finns både positiva och negativa lärdomar att hämta från pensions-
överenskommelsen som skulle kunna underlätta genomförandet av en
liknande uppgörelse gällande de framtida studiemedlen.
Regeringen bör ges i uppdrag att genom förnyade förhandlingar, som
denna gång inkluderar de borgerliga oppositionspartierna, ta fram förslag i
syfte att skapa ett verkligt reformerat studiefinansieringssystem som är lång-
siktigt hållbart.
Systemet skall vara finansierat
Det råder oklarhet om regeringens finansiering av föreslagna
ändringar i nuvarande studiestödssystem. Riksdagens
utredningstjänst kan inte finna att reformen är fullt ut
finansierad. Regeringen redovisar inga kostnadsberäkningar
eller klarläggande analyser.
Regeringens beräkningar gällande studenternas återbetalningsförmåga är
minst sagt optimistiska och måste göras mer verklighetstrogna. I annat fall
utgår regeringen från att sjuksköterskor och lärare får en löneutveckling som
helt avviker från tidigare mönster och tendenser. Detta är i sig önskvärt men
avspeglas inte i den budgetproposition regeringen förelagt riksdagen, snarare
är signalen den motsatta.
Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med en
fullständig redovisning av gjorda kostnadsberäkningar, dels gällande
reformens totala finansiering, dels avseende gjorda antaganden om
studenternas framtida förmåga att betala tillbaka sina studieskulder. Med
hänvisning till detta och innan ovanstående uppgifter är utförda förordar vi
att regeringens proposition om ändringar i nuvarande studiestödssystem
avslås i dess helhet.
Ett flexibelt och uppmuntrande
system
Ett modernt studiefinansieringssystem skall vara flexibelt,
uppmuntrande och hållbart. Flexibelt i så måtto att det skall
vara möjligt att studera över hela året både inom och utom
Sveriges gränser. Det skall vara uppmuntrande såtillvida att
effektivare studier på olika sätt belönas. Det skall vara
hållbart både i meningen att systemet skall vara brett
politiskt förankrat och uppbyggt så att den totala
skuldstocken successivt minskar utan automatiska
avskrivningar.
Förslag som saknas i propositionen och som vi förordar i syfte att öka
flexibiliteten i systemet är att det skall göras möjligt att ta studiemedel
under
årets alla 12 månader, dock ej totalt i fler månader än i dagens system.
Danmark har ett liknande system där studenterna får studiestöd 12 månader
om året i maximalt sex år.
Vi förordar att regeringen ges i uppdrag att återkomma med förslag till
riksdagen om avskrivning av delar av studenternas studieskulder om
examination sker före eller i enlighet med föreskriven studietid och om
studieresultaten är av hög kvalitet. Hur stor denna avskrivning kan bli beror
dels på möjligheten att uppnå politisk enighet, dels hur mycket ett sådant
förslag kostar att genomföra.
Moderata samlingspartiet anser vidare att regeringen bör ges i uppdrag att
initiera ett arbete som syftar till att ta fram en internationellt anpassad
modell
för studentutbyte i syfte att fler svenska studenter skall ges möjlighet att
studera vid utländska toppuniversitet. Det ger Sverige en viktig spjutspets.
Regeringen bör också ges i uppdrag att se över reglerna och utformningen
för studielån avsedda för studier utomlands. I föreliggande proposition
föregås denna problematik med största möjliga tystnad.
Ett system anpassat för
återkommande utbildningsbehov
Det system som erbjuds studenterna för finansiering av
utbildning skall vara trovärdigt, förutsägbart och
överblickbart. Det offentligas respektive den enskildes
ansvar behöver i detta avseende tydliggöras.
För att åstadkomma en kontinuerlig kunskaps- och kompetensutveckling
under en individs samlade tid i aktivt arbetsliv behöver nya, individuella
finansieringsmöjligheter skapas vid sidan av ordinarie studiestödssystem. Ett
sådant system skulle kunna vara en form av utbildnings/kompetenskonton.
Vi förordar införande av individuella kompetens/utbildningskonton, där
den enskilde och dennes arbetsgivare kan avsätta medel som får användas
fritt av arbetstagaren för återkommande kunskapsförsörjning.
Avskaffa fribeloppen
Moderata samlingspartiet föreslår att inkomstprövningen
avskaffas. Regeringens konstruerade fribeloppsgränser är ett
system som dels omyndigförklarar den enskilde studenten,
dels skickar fundamentalt fel signaler när det gäller att
uppmuntra hårt arbete, ansträngande studier och eget ansvar
för sin ekonomi.
Att avskaffa fribeloppen är den viktigaste åtgärden för att kunna sänka
studenternas samlade studieskulder. Det kommer att ge ambitiösa studenter
möjlighet att arbeta så pass mycket att en del kanske t.o.m. kan klara sin
hushållsekonomi utan att ta särskilt omfattande studielån. Det ger också
studenter som vill och kan ökade möjligheter till fler kontakter och nyttiga
erfarenheter med arbetslivet innan studierna avslutas.
Att avskaffa fribeloppen innebär att studiefinansieringssystemet blir mer
flexibelt och anpassat för moderna studenter som varvar studier och arbete
och som vill utnyttja alla årstider för studier, även sommaren.
Inför avdragsgilla studieskuldsräntor
Vi förordar att räntorna på studielånen blir avdragsgilla. Det
betyder konkret att på motsvarande sätt som gäller bolånen
får avdrag göras för 30 % av den totala räntekostnaden per
år. Det bidrar till att sänka skatten på arbete och öka
lönsamheten för högre studier. Utbildning är en livslång
investering, en investering som för många människor är
deras största tillsammans med eventuellt hus- eller
bostadsrättsköp.
Räntan på studielån tagna efter år 1988 fastställs av regeringen. År 1999 är
den fastställda räntan 4,1 procent. Räntans nivå avgörs utifrån den ovägda
genomsnittsräntan på de tre senaste årens statsskuldsväxlar och stats-
obligationer.
Det är rimligt även i ett system med avdragsgilla räntor att räntesatsen
fastställs på samma sätt som den ovägda genomsnittsräntan. Riksdagens
utredningstjänst uppger att kostnaden för statskassan blir minimal om man
inför avdragsgilla räntor på studielånen. Skillnaden blir att kostnaden vid
avdragsgill ränta uppstår som en inkomstminskning för staten medan i det
nuvarande systemet uppkommer den som en utgift.
Skulder skall återbetalas
Moderata samlingspartiet förordar att återbetalningen av
studielånen kopplas till skuldens storlek. Regeringens oklara
modell med möjligheter till återbetalning både kopplat till
skuldens storlek respektive inkomsten är inkonsekvent.
Regeringens förslag skapar oförutsebara effekter gällande såväl indivi-
dernas val av återbetalning som statens behov av framtida automatiska
avskrivningar. Det kommer att finnas en stor risk att skattebetalarna även
fortsättningsvis måste vara med och betala enskilda individers obetalda
studieskulder.
Vi anser att alla skulder skall betalas tillbaka med två centrala undantag.
Det ena gäller vid dödsfall och det andra om individen blir konstaterat
oförmögen att betala sina skulder. I alla andra fall är det rimligt att skulden
skall betalas tillbaka. Det är tyvärr en alltmer bortglömd sedvänja och
moralisk princip att sträva efter att alltid göra rätt för sig. Vi är övertygade
om att ett system med avskaffad inkomstprövning, ökade möjligheter för den
enskilde att själv avgöra när studiemedlen skall användas, återbetalning
kopplad till skulden samt sänkt skatt på arbete kommer att leda till att nästan
alla individer kommer att kunna betala tillbaka sina studieskulder.
Pensionsuppgörelsen skall följas
Vi förordar att pensionsrätt för studier skall införas i enlighet
med den övergripande uppgörelse som riksdagens borgerliga
partier och regeringen kommit överens om. Vi har inga
tekniska invändningar mot att pensionsrätten kopplas till
studiemedlens bidragsdel. Däremot saknas en gedigen
kostnadsberäkning och finansieringen är oklar. Regeringen
måste ges i uppdrag att återkomma med beräkningar av
reformens kostnad och finansiering.
Konkurrensutsätt CSN
Moderata samlingspartiet föreslår att Centrala
studiestödsnämndens monopol på hantering, rådgivning och
utbetalningar av studielånen slopas. Den service studenterna
skall ha rätt till kan inte uppfyllas av den statliga studiestöds-
nämnden.
Alla studenter skall ha rätt till enskild privat ekonomisk rådgivning och till
ett bemötande i övrigt som präglas av respekt för den stora investering som
studielån faktiskt innebär. CSN har ingen möjlighet att genomföra privat
ekonomisk rådgivning med nuvarande personella struktur. Det finns varken
tid eller kunskap att genomföra dylik rådgivning inom CSN:s organisation.
CSN skall emellertid även fortsättningsvis utveckla och prioritera den
myndighetsutövning som är nödvändig för att garantera allas rätt till lika
behandling och prövning.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändringar i
studiestödssystemet i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utförlig redovisning av
hur föreslagna ändringar i studiestödssystemet skall finansieras i
enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utgångspunkter för ett enkelt och hållbart
studiefinansieringssystem.