Idefjorden har en lång förgiftad historiebild som inleds redan på 1920-
talet då fiskarna i området började se miljöförändringar i Idefjorden.
Under 1960 blev det badförbud i det svensk-norska vattnet. Vid
Svinesund och på Idefjordens vatten har sedan dess besök gjorts av alla
miljöministrar på den svensk-norska sidan fram till 1990 för att
informeras och uppvaktas om krav på nationella ageranden. Detta med
anledning av den miljökatastrof som formligen tilläts flyta omkring
under årtionden i fjorden för att slutligen leta sig ut i räkans hemland
Kosterfjorden och ut i västerhavet.
Idefjorden är dock också den svensk-norska gränsfjord som under 1990-
talet visar på hur konstruktivt internationellt miljöarbete ger resultat.
Idefjorden är på ytan miljömässigt återställd så att den ger både fiskelycka
och badmöjligheter. Och det luktar gott! Men enligt forskningen som gjorts
på Tjärnö marinbiologiska laboratorium så återfinns i bottenslammet femtio
års ansvarslöst miljöförstörande utsläpp. Allt talar för att försiktighets-
principen måste gälla för att detta bottenslam inte skall komma i omlopp på
grund av ändrade vattenströmmar.
Nu undersöker norska myndigheterna på initiativ från Haldens kommun
om möjligheterna att spränga de grunda trösklarna, som är karaktäristiska för
Idefjorden, i syfte att djupgående fartygstonnage skall kunna passera de
grunda trösklarna.
Då forskarkunskapen varnar för vad nya vattenströmmar och muddring vid
en sprängning av fjordklacken kan åstadkomma samt att Sverige i enlighet
med Agenda 21 undertecknat försiktighetsprincipen så är det viktigt att
svenska staten tar tydligt avstånd och tidigt säger nej till alla ingrepp och
därmed till sprängning i det mycket känsliga svensk-norska vattnet. Detta bör
ges regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sprängningar i Idefjorden.