Idefjorden har en lång förgiftad historiebild som inleds redan på 1920- talet då fiskarna i området började se miljöförändringar i Idefjorden. Under 1960 blev det badförbud i det svensk-norska vattnet. Vid Svinesund och på Idefjordens vatten har sedan dess besök gjorts av alla miljöministrar på den svensk-norska sidan fram till 1990 för att informeras och uppvaktas om krav på nationella ageranden. Detta med anledning av den miljökatastrof som formligen tilläts flyta omkring under årtionden i fjorden för att slutligen leta sig ut i räkans hemland Kosterfjorden och ut i västerhavet.
Idefjorden är dock också den svensk-norska gränsfjord som under 1990- talet visar på hur konstruktivt internationellt miljöarbete ger resultat. Idefjorden är på ytan miljömässigt återställd så att den ger både fiskelycka och badmöjligheter. Och det luktar gott! Men enligt forskningen som gjorts på Tjärnö marinbiologiska laboratorium så återfinns i bottenslammet femtio års ansvarslöst miljöförstörande utsläpp. Allt talar för att försiktighets- principen måste gälla för att detta bottenslam inte skall komma i omlopp på grund av ändrade vattenströmmar.
Nu undersöker norska myndigheterna på initiativ från Haldens kommun om möjligheterna att spränga de grunda trösklarna, som är karaktäristiska för Idefjorden, i syfte att djupgående fartygstonnage skall kunna passera de grunda trösklarna.
Då forskarkunskapen varnar för vad nya vattenströmmar och muddring vid en sprängning av fjordklacken kan åstadkomma samt att Sverige i enlighet med Agenda 21 undertecknat försiktighetsprincipen så är det viktigt att svenska staten tar tydligt avstånd och tidigt säger nej till alla ingrepp och därmed till sprängning i det mycket känsliga svensk-norska vattnet. Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sprängningar i Idefjorden.
Stockholm den 23 september 1999
Åsa Torstensson (c)