Nordiska rådet bildades 1952 som ett organ för samarbete mellan
nordens parlament och regeringar i frågor av gemensamt intresse.
Nordiska rådet har initiativrätt, rådgivande samt kontrollerande
funktioner. Ledamöterna är valda av respektive parlament samt utses av
respektive regering. Nordiska rådet samlas i allmänhet till session en
gång om året. Mellan sessionerna företräds det av ett presidium, som
består av tio ledamöter och leds av en president. Sedan 1971 finns även
Nordiska ministerrådet med uppgift att ansvara för samarbetet mellan de
nordiska regeringarna och Nordiska rådet.
Sedan Nordiska rådets tillkomst har stora förändringar skett i våra
relationer till våra nordiska grannländer och andra omkringliggande länder.
Järnridån har fallit. Detta tillsammans med Sovjetunionens sönderfall har
öppnat kontakterna med länder runt Östersjön, inte minst de baltiska staterna
och Polen. Tidigare Tyska Demokratiska Republiken har upphört som
statsbildning och är numera en del av Förbundsrepubliken Tyskland. Den
Europeiska unionen, i vilken tre av de nordiska länderna är medlemmar, har
bildats. Norge och Island har särskilda avtal.
Medborgarna rör sig alltmer mellan olika länder bl.a., som en följd av
förbättrade kommunikationer och ny teknik. En utveckling som kommer att
bli än tydligare, bl.a. genom de investeringar som görs i form av Öresunds-
bron, snabbtåg och förbättrade flygförbindelser.
Samarbetet mellan Sverige, våra grannländer och övriga länder hittar även
nya och djupare former. Till exempel så upphandlar nu Norge, Sverige och
Finland gemensamt helikoptrar till sina försvar. De ändrade försvarspolitiska
förutsättningarna har även de inneburit förändringar. Inte minst Finland har
närmat sig Nato, något som för bara något årtionde sedan hade varit
omöjligt. Danmark och Norge är medlemmar sedan tidigare. Sveriges
relationer till Nato har fördjupats, vilket inneburit ett ökat samarbete.
Vi ser i ökad utsträckning hur nordiska företag går ihop för att öka sin
slagkraft i syfte att möta konkurrensen från en alltmer globaliserad världs-
ekonomi. De internationella affärskontakterna får allt större konsekvenser.
Det som bara för några år sedan hade betraktats som en omöjlighet är i dag
en realitet. Ford äger Volvo, SAAB ägs av GM, Eriksson har sitt
huvudkontor förlagt till London, JAS säljs med hjälp av British Aero Space,
Telia går ihop med dess norska motsvarighet, finska och svenska storbanker
fusionerar.
IT har inneburit en revolution som vi i dag bara ser början av och vars
konsekvenser kommer att vara de mest djupgående som den moderna
människan ställts inför. Kontakter mellan medborgare i olika länder,
organisationer och myndigheter, är idag inte begränsade till enbart fysiska
kontakter, telefonsamtal och brev. Alltmer ser vi hur stora informations-
mängder flyttas mellan medborgare, organisationer, företag och länder.
Möjlighet att hålla sig informerad, ta reda på fakta, debattera och lägga fram
förslag har förbättrats. Kontakterna mellan beslutsfattare är idag snabbare,
tätare och mer personliga än vad de var vid Nordiska rådets tillkomst.
Nordiska rådets betydelse för den positiva utveckling som varit ska inte
underskattas men ej heller övervärderas. Vad som måste diskuteras, i syfte
att utveckla våra möjligheter är hur det framtida samarbetet mellan de
nordiska länderna ska organiseras.
Det nordiska samarbetet behöver stärkas. Det är först när de nordiska
länderna uppträder gemensamt som vi får verklig slagkraft i att ta till vara
våra gemensamma intressen, samtidigt omfattar nordiskt samarbete så
mycket mer än tidigare. Berörda länder är fler, organisationer, är nya eller
omstöpta, formerna mer utvecklade, frågorna mer komplexa och förändrings-
takten snabbare.
Styrkan i det nordiska samarbetet bygger på folkligt engagemang.
Samarbetet på nationell nivå har en motsvarighet i samarbetet på lägre nivåer
mellan vänorter, fristående organisationer och företag. Men framför allt
handlar det om samarbete mellan personer. Samarbetet tar sig olika uttryck;
turism, inköp, handel, företagande, informationsutbyte, kulturella utbyten,
utbildning etc. Den nordiska samhörighetens styrka ligger i den vardag vi
delar och den kunskap vi har om varandras likheter och olikheter, styrka och
svagheter. Dit hör naturligtvis den historia som vi delar.
Bland företrädarna för det institutionella nordiska samarbetet ges ofta
bilden att Nordiska rådet skulle vara förutsättningen för det samarbete som är
idag samtidigt som det också skulle vara en förutsättning för att utveckla
samarbetet ytterligare. Enligt min mening finns inget sådant samband.
Det är därför dags att flytta diskussionerna från Nordiska rådets sessioner
till de nationella parlamenten. De utvecklingsmöjligheter som finns med ökat
nordiskt samarbete tas bäst till vara om det är en del av det dagliga arbetet i
t.
ex. Sveriges riksdag och dess utskott. Förhandlingar och diskussioner ska
också i större utsträckning skötas på departementsnivå istället för att förvisas
till arbetsgrupper inom Nordiska rådet. Nordiska rådet ska därför läggas
ned.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nedläggning av Nordiska rådet.