Motion till riksdagen
1999/2000:U7
av Zetterberg, Eva (v)

med anledning av skr. 1999/2000:7 Ekonomisk utveckling och samarbete i Östersjöregionen


Vänsterpartiet lämnade under allmänna motionstiden hösten
1999 in en riksdagsmotion om det svenska östsamarbetet där
ett antal punkter uppmärksammades. I samband med den nu
presenterade skrivelsen om samarbete i Östersjöregionen vill
vi komplettera den tidigare motionen med ett par punkter
som vi hade hoppats skulle ha behandlats annorlunda än vad
regeringens skrivelse gör.
För övrigt ser Vänsterpartiet regeringens samlade strategi för Östersjö-
regionen som ett nödvändigt grepp för att effektiv främja en gemensam och
positiv utveckling i denna del av Europa. Skrivelsen ger en god överblick
och en stabil grund för det fortsatta svenska arbetet i Östersjöregionen. En
god samordning mellan länderna runt Östersjön kan skapa en stark dynamik i
handel, ekonomi, social välfärd och miljöomställningsarbetet
Östutvidgning
Medlemskapsförhandlingarna framskrider med de sex första
kandidatländerna - Cypern, Estland, Polen, Slovenien,
Tjeckien och Ungern. Med övriga kandidatländer (Lettland,
Litauen, Slovakien, Bulgarien, Rumänien) pågår ett slags
förundersökning (s.k. screening) utifrån EU:s regelverk.
Vänsterpartiet ser inte östutvidgningen som ett självändamål.
Regeringen bygger mycket av sina resonemang och
slutsatser på att fler länder ska bli medlemmar i EU. För
Vänsterpartiet är det en fråga om att inlemma fler länder i en
kultur och samhällsstruktur där demokrati och humanism är
byggstenar i ett samhällsbygge där ekonomisk och ekologisk
uthållighet är målet. Detta skall ske i kombination med
jämställdhet och lika rättigheter för alla slags människor.
De tidigare systemen i öst har haft stora brister i dessa avseenden men
även EU-strukturen har stora brister inte minst när det gäller demokrati och
ekologisk uthållighet. EU finns dock och arbetet med att reformera EU får
pågå parallellt och med fördjupad kraft för att nå en mer ändamålsenlig
struktur.
Att ett östeuropeiskt land blir medlem i EU innebär stora fördelar för
landet. Man får på ett helt annat sätt möjlighet att delta i det europeiska
samarbetet och den gemensamma marknaden. EU-medlemskapet för ett f.d.
öststatsland påskyndar uppbyggnaden av demokratiska institutioner och
modernisering av lagar och deras tillämpning. Själva processen att söka
medlemskap har underlättat reformarbetet. Även säkerhetsmässigt kan EU-
medlemskap vara en fördel. En tätare integration kan också innebära fördelar
på en rad andra områden - ökad turism, vidgade internationella
studiemöjligheter, ökat kulturutbyte, snabbare utveckling av myndigheter
och rättsväsende, effektivare bekämpning av internationell brottslighet. Det
går inte att jämföra med det svenska EU-medlem-skapet som bygger på helt
andra förutsättningar. Därmed går det inte heller att jämföra för- och
nackdelar. Följaktligen måste varje lands eventuella EU-medlemskap
bedömas individuellt och av landet självt.
Ett stort problem med att flera östländer blir medlemmar är den
gemensamma jordbrukspolitiken. Det krävs omfattande förändringar av EU:s
jordbrukspolitik och budget och av kandidatländernas jordbrukssektor.
Risken är att de inte går att förena utan att de nya EU-länderna får särskilda,
sämre villkor - de blir andra rangens medlemmar.
Ett annat problem är förhållandet mellan ett utvidgat EU och ett ännu
fattigare Ryssland. Skrivelsen konstaterar att välståndklyftan mellan
Ryssland och ett större EU måste undvikas. Regeringen har dock inga
visioner om hur det ska gå till. För närvarande är risken för detta
överhängande. Samma resonemang gäller flera andra nya stater -
Vitryssland, Ukraina, m.fl. Kandidatländernas ekonomi växer och har så
gjort de senaste åren. Den sociala och ekonomiska standarden ökar i dessa
länder. I Ryssland är utveckling motsatt. EU:s utvidgning kan innebära att
denna utveckling accentueras. Parallellt med förhandlingarna med
kandidatländerna måste Partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och
Ryssland fördjupas. Den gemensamma strategin för Ryssland sjösatt av
Europeiska rådet i juni 1999 är ett medel för att stärka banden mellan
Ryssland och EU.
Vänsterpartiet anser att målet måste vara att alla öststatsländer och gamla
sovjetrepubliker ska åtnjuta samma villkor när det gäller handel, samarbetet,
ekonomiska villkor, etc. Sverige bör ha det som en utgångspunkt i EU:s
östutvidgningsprocess såväl som i andra internationella sammanhang. Detta
bör riksdagen ge regeringen till känna.
Öka Sveriges insatser för
demokratin i Vitryssland
Det folkliga missnöjet med Vitrysslands diktatoriska regim
ökar. Demonstrationer i huvudstaden Minsk tilltar och
samlar tiotusentals personer. Demonstrationerna slås ner av
regimens kravallpolis. Hundratals politiskt aktiva personer
har arresterats. Ett antal ledande oppositionspolitiker har
"försvunnit" eller råkat ut för repressalier. Andra
oppositionella har flytt. Landets ekonomi är körd i botten.
Den sociala situationen för utsatta grupper är synnerligen
allvarlig. Särskilt barn och äldre har drabbats. Tendenser till
ökande rasism mot minoriteter finns.
Något reformarbetet vare sig med avseende på ekonomi, administration
eller demokrati har inte förekommit i Vitryssland. Den nuvarande regimen
med president Lukasjenko antar alltmer formen av en diktatur baserad på
maktutövning genom våld. Vitryssland ligger endast 50 mil från Sverige. För
många är det märkligt att Sverige kan åta sig och genomföra omfattande
demokratiprojekt i länder som ligger långt borta i andra världsdelar samtidigt
som Sverige gör föga för ett land i närheten som är i kris. Det förekommer
enstaka, smärre svenska insatser för att sprida kunskap och information i
Vitryssland och hjälpa oppositionen och de demokratiska krafterna, men i
stort sett är de svenska aktiviteterna försumbara. Den allvarliga situationen i
Vitryssland nämns överhuvudtaget inte i regeringens skrivelse. Oppositionen
känner sig övergiven av väst, vad krävs det för att väst på allvar ska engagera
sig för Vitryssland? Redan nu sker övergrepp som kränker folkrätten och de
mänskliga rättigheterna.
Regeringens linje är att utvecklingen måste vända för att det ska vara
meningsfullt att vidta åtgärder. Då inställer sig frågan - hur långt ner ska ett
närliggande grannland sjunka innan Sverige vidtar åtgärder? Allmänna
folkmord?
Vänsterpartiet anser att läget i Vitryssland är så pass allvarligt att ett
flertal
åtgärder måste sättas in. Eftersom situationen är så allvarlig skulle resurserna
kunna tas från olika katastrofanslag. Det är framförallt spridande av
information och stöd till den demokratiska oppositionen som behövs. Det är
också ett intensifierat diplomatiskt arbete som krävs gentemot regimen i
Vitryssland. Kontakter på lokal och regional nivå som den korrupta regimen
inte kontrollerar kan främjas. Även de svenska kontakterna med Rysslands
regeringen i dessa frågor behöver fördjupas eftersom det förekommer starka
kopplingar mellan de styrande i dessa länder. I dag sköts Sveriges
diplomatiska kontakter med Vitryssland via ambassaden i Moskva; kanske
det är dags att - trots formella och praktiska svårigheter - öppna en
ambassad i Minsk igen. Riksdagen bör som sin mening ger regeringen till
känna att det svenska engagemanget för att främja en demokratisk utveckling
i Vitryssland måste förstärkas i enlighet med vad som sägs i denna motion.
Ekologisk uthållig
transportsektor i öst
Skrivelsen behandlar transportsektorn på en halv sida. Det är
symptomatiskt för hur transportfrågor hittills behandlats i
Sveriges samarbete med våra östra grannländer. I stort sett
har ingenting gjorts från svensk sida - eller EU:s - för att
skapa en ekologisk uthållig kommunikationsapparat.
För Vänsterpartiet är det avgörande att Östeuropa undviker omvägen över
en miljöförstörande massbilism. Den omfattande vägtrafiken i Västeuropa är
i dag den struktur som ensamt orsakar och/eller bidrar till flest miljöproblem.
Massbilismen kräver stora mängder ändliga fossila drivmedel, orsakar många
döda och skadade i trafiken, genererar stora avgasmängder, orsakar buller
och förstör miljöerna i Europas städer. Allt fler västeuropeiska regeringar
strävar nu mot att begränsa vägtrafiken. Låt oss samtidigt utveckla
transportsektorn i öst så att de slipper göra om våra misstag.
De stöd och lån som ges ska inte gå till motorvägar och bilindustri vilket
sker i dag. De svenska insatserna för att skapa uthålliga
kommunikationssystem i öst måste förstärkas. I stället för vägar ska
satsningar göras på moderna effektiva spårsystem, bioenergidrivna bussar,
modern informationsteknologi, snabb- och högfartståg, miljövänliga
sjötransporter etc. Sverige bör även agera för att EU:s och andra
internationella institutioners kommunikationsprojekt och investeringar styrs
till de miljöanpassade systemen. Riksdagen bör regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utveckla de ekologiskt uthålliga
kommunikationssystemen.
Förbättra de sociala
villkoren
De sociala villkoren för de fattigaste har dramatiskt
försämrats sedan murens fall. Detta gäller framför allt i
Ryssland och f.d. Sovjetrepubliker. Det tydligaste tecknet på
detta är den fallande medellivslängden. I Ryssland är det
flera faktorer som samverkar till försämringen.
Socialförsäkringssystemen fungerar illa, systemen har inte
klarat det ökande antalet fattiga människor, korruption och
illegal verksamhet gör att medel förskingras och inte når de
mest behövande.
De växande klyftorna skapar grogrund för extremism, kriminalitet och
antidemokratiska krafter. Sociala insatser stärker hela samhällsomdaningen.
Förändringar som bara gynnar ett fåtal är inte uthålliga.
Enligt vår mening har Sverige i praktisk handling inte tillräckligt
prioriterat sociala insatser. En metod är kanske att göra som Danmark.
Danmark stödjer frivilligorganisationer som ägnar sig åt humanitära insatser
till utsatta grupper och kombinerar det med handlingsplaner på det sociala
området som ett led i mer långsiktiga sociala åtgärder. På längre sikt bör inte
tyngdpunkten ligga på frivillig organisationer, men eftersom de
samhällsstyrda institutionerna fungerar så illa i Ryssland bör Sverige se över
dessa möjligheter. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Öka det svenska
näringslivets engagemang i
Ryssland
Ryssland är ett stort och därmed mångfacetterat land. Det
finns regioner och städer där en positiv utveckling spirar. Det
finns västföretag som satsar i Ryssland. De flesta drabbades
av krisen 1998, man drog ner verksamhet men stannade
oftast kvar i landet, lockade av framtida möjligheter på en
gigantisk marknad. Fortfarande är Ryssland som företagar-
och handelsland oerhört outvecklat - man kan t.ex. begrunda
det faktum att det lilla landet Sverige har en export som är
värd 80 miljarder dollar och Ryssland har en export som är
värd 75 miljarder dollar.
Vänsterpartiet har i tidigare motioner krävt förstärkt svenskt engagemang i
Ryssland. Vi vill här peka på att svenska företag än så länge är
underrepresenterade i Ryssland som i många andra östländer och i EU:s
stödprogram för Östeuropa. Utökade svenska statliga insatser till stöd för
svensk företagsamhet i Ryssland ska inte betraktas som något slags
"bistånd", utan som investeringar för både svenskt och ryskt näringsliv med
god förväntad räntabilitet. Det är också viktigt att finnas på plats från
början.
I dag finns en rad metoder för att stödja näringslivet. Allt från utbildning
till kreditgivning. Regeringen bör se över det statliga stödet till svenska
näringslivets engagemang i Ryssland med målet att kraftigt öka svenska
företags verksamhet i Ryssland. Inte minst stödet till småföretagens
expansionsmöjligheter bör ses över. Detta bör riksdagen ge regeringen till
känna.
Utveckla de miljöanpassade
alternativen till
kärnkraftverken i öst
Sverige arbetar tillsammans med andra länder för att öka
säkerheten vid befintliga kärnkraftsreaktorer i Östeuropa,
företrädesvis de som ligger närmast Sverige. Det är i och för
sig ett förtjänstfullt arbete men det viktigaste är att utveckla
och investera i miljöanpassade alternativ. I Östeuropa finns
det bl.a. en stor outnyttjad biobränslepotential, och det finns
också stora energieffektiviseringsvinster att göra.
Även om förbättringar görs i befintliga reaktorer kommer de aldrig att nå
samma säkerhetsnivå som i väst. Det är också lite patetiskt att investera i de
närmast liggande reaktorerna när vi vet genom bl.a. Tjernobylolyckan att
effekterna av en olycka kan verka över hela kontinenter. Reaktorerna drivs
också med en ändlig resurs - uran - som bryts under usla miljöförhållande.
Och problemet med det radioaktiva avfallet växer med antalet driftår och
antalet anläggningar.
Att avsluta verksamheten vid en kärnreaktor är även det en stor
investering. Sverige kommer nu med start av nedläggningen av Barsebäck
november 1999 att få sådan unik internationell erfarenhet och kompetens.
Även denna kunskap bör Sverige utnyttja i det vidare östsamarbetet. Även
den svenska tekniken att mellanlagra och slutförvara kärnbränsleavfall (som
rönt internationell uppmärksamhet) kan vara intressant i dessa sammanhang.
Sverige bör agera för att de egna insatserna och andra länders och
internationella organs insatser för att bygga upp ekologiskt och
säkerhetsmässigt uthålliga energisystem i Östeuropa ökar. Tonvikten får inte
ligga på att upprätthålla gamla icke uthålliga system. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lika villkor för alla berörda länder i EU:s
östutvidgningsprocess,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det svenska engagemanget för en demokratisk
utveckling i Vitryssland måste förstärkas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utveckla de ekologiskt uthålliga
kommunikationssystemen i Östeuropa,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att öka och effektivisera Sveriges sociala insatser
i samarbetsländerna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att kraftigt öka stödet till svensk
näringslivsverksamhet i Ryssland,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utveckla ekologiskt uthålliga alternativ till
kärnkraftverken i Östeuropa.

Stockholm den 26 oktober 1999
Eva Zetterberg (v)
Murad Artin (v)
Stig Sandström (v)
Berit Jóhannesson (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Willy Söderdahl (v)
Lars Ohly (v)