Sverige kan stoltsera med att anses vara världens mest jämställda land. Även om mycket återstår för att jämställdheten skall vara reell på alla nivåer, så måste ändå konstateras att kvinnan i Sverige, i jämförelse med kvinnor i många andra länder, är priviligierad.
Vi har många fina lagar som vi kan luta oss emot. Vi har varvade politiska listor, vi har en jämställd regering och vi anser oss vara det mest jämställda landet i världen. Kanske är det så. Men attityderna till flickor/kvinnor är på många håll inte ens i vårt samhälle särskilt positiv. Många unga kvinnor upplever idag i vårt land ett kvinnoförakt, som kvinnor ur tidigare genera- tioner inte kommit i närheten av.
Trots att jämställdheten i vårt land ännu inte är fullständig, är ändå Sverige ett föregångsland i jämställdhetsfrågan och har därmed ett förpliktigande ansvar att i olika internationella sammanhang driva den frågan.
Jämställdhet, mänskliga rättigheter och demokrati är begrepp som, när de skall realiseras i verkligheten, ligger mycket nära varandra. I arbetet för mänskliga rättigheter och demokrati måste således också jämställdhets- begreppet ingå och vara en viktig del av biståndsarbetet.
Könsdiskriminering i Indien, Kina, Afghanistan och andra länder
Kvinnor över hela världen är på många olika sätt utsatta för könsdiskriminering. Behandlingen av flickor/kvinnor i Indien, Kina och många andra av världens länder är att anse som grova brott mot mänskliga rättigheter och jämställdhet. Andra exempel på brott mot mänskliga rättigheter och uttryck för ett djupt kvinnoförakt är de systematiska våldtäkterna som kvinnor och barn utsätts för vid krigssituationer i såväl Europa som andra världsdelar.
Indiska läkare anger den 5 augusti 1999 i ett TT-Reuter-meddelande att det är svårt att beräkna hur många flickfoster som dödas varje år, då de flesta fallen aldrig rapporteras till myndigheterna. Men under det senaste århundradet har antalet födda flickor minskat stadigt jämfört med antalet pojkar. Flera indiska delstater har därför förbjudit läkare att avslöja fostrets kön. Sverige har ett ansvar att i det multi- och bilaterala biståndsarbetet och i andra internationella sammanhang dra uppmärksamheten till kvinnans/ flickans situation i Indien och Kina.
Trots att Afghanistan alltmer isolerats från omvärlden vet vi, att den för flickor/kvinnor tidigare dåliga situationen har blivit ännu sämre. Kvinnans människovärde tycks där efter alla krig, och som ett resultat av det senaste kriget, där kvinnorna var en av måltavlorna, vara helt trampat i botten. Kvinnorna tillåts inte att vara ute i arbete fastän många är ensamförsörjare, då männen dött i krigen. Den nöd och det elände som framförallt kvinnor och barn utsätts för i Afghanistan är så fruktansvärt, att det är svårt att föreställa sig det. Kvinnans situation i Afghanistan måste lyftas fram.
Könsstympning i Afrika
En annan fråga är den kvinnliga könsstympningen, som är ett stort problem för miljontals flickor/kvinnor i framförallt Afrika. Men trots smärtan, chocken och risken för ett livslångt lidande accepterar många kvinnor könsstympningen, vars enda syfte är att ge mannen full kontroll över kvinnan. Könsstympningen är ett trauma som påverkar flickan och senare kvinnan både psykiskt och fysiskt under hela livet.
Då många kvinnoorganisationer i de länder där könsstympning före- kommer idag talar öppet om könsstympningen som ett allvarligt problem är det angeläget att det multi- och bilaterala biståndet ger stöd bland annat till dessa kvinnoorganisationer och till intensiva informations- och upplysnings- kampanjer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att jämställdhetsfrågorna sätts i nivå med demokrati och mänskliga rättigheter och ingår som en prioriterad del av biståndet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige arbetar för att det multi- och bilaterala biståndet särskilt uppmärksammar flickornas situation i Indien och Kina,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige på olika sätt lyfter fram situationen för flickan/kvinnan i Afghanistan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att stödja organisationer som i olika biståndsländer upplyser om farorna med könsstympning och initierar informationskampanjer.
Stockholm den 5 oktober 1999
Margareta Viklund (kd)