Den 1 oktober 1999 firade Folkrepubliken Kina 50 år. De omfattande
festligheter som manifesterades kan inte skyla över det faktum att det rör
sig om en jätte som vacklar. Världens folkrikaste stat - världens största
diktatur - får allt svårare att få ekonomin att gå i rätt riktning. Liksom i
det forna Sovjetunionen visar det sig alltmer hur svårt det är att
reformera en gammal kommunistisk kommandoekonomi. Även den
centrala politiska ledningen visar allt oftare sitt missnöje med ekonomisk
statistik som är helt missvisande och kraftigt överdriver de ekonomiska
framgångarna. Till detta kommer allt fler uppgifter om hur omfattande de
allt värre påfrestningarna på miljön i Kina är.
Jubileumsåret 1999 har visat på en för de flesta oväntat stark oro från de
styrande inför varje yttring av avvikande uppfattningar i Kina. Demokrati-
förespråkare har minutiöst bevakats, arresterats och dömts till drakoniska
fängelsestraff. Denna utveckling accelererade inför tioårsdagen av massakern
på Himmelska fridens torg den 4 juni 1989. Den andliga sekten Falun Gong
utsattes för ett massivt angrepp av de kinesiska säkerhetsorganen. De
omfattande bokbålen för tankarna till sorgliga historiska paralleller såväl i
Kina som annorstädes i världen.
Internationellt har Kina under 1999 framstått som en aggressiv, arrogant
och osäker medelstor stormakt. I sin irritation över Makedoniens erkännande
av Taiwan lade Kina in sitt veto i säkerhetsrådet mot en förlängning av den
fredsförebyggande FN-styrkan i Makedonien bara veckor innan kriget i
Kosovo bröt ut. Kinas hot om veto omöjliggjorde för FN att ta ansvaret för
att ingripa till skydd för grundläggande humanitära värden i Kosovo. Under
våren 1999 ökade spänningarna i Sydkinesiska sjön genom ett alltmer
aggressivt kinesiskt uppträdande gentemot Filippinerna.
När Taiwans president Lee Teng-hui i en tysk radiointervju i början av juli
förklarade att förhållandet mellan Kina och Taiwan borde hanteras som för-
hållandet mellan två stater ledde detta snabbt till att Beijing gjorde hotfulla
utfall mot Taiwan ackompanjerade av militära maktdemonstrationer. USA,
som bl a mot bakgrund av de frostigare relationerna till Beijing som en följd
av raketanfallet mot den kinesiska ambassaden i Belgrad, såg sig tvunget att
ta Taiwan i örat för ett i alla avseenden fullt rimligt konstaterande av Lee
Teng-hui. När Taiwan i september drabbades av en mycket svår jordbävning
krävde Beijing av FN och andra stater att hjälpinsatser först skulle clearas
med Kina.
2 Världens största diktatur
Folkrepubliken Kina är världens till befolkningen största statsbildning. I
avsaknad av de mest grundläggande demokratiska institutionerna och en
omfattande brist på respekt för grundläggande mänskliga fri- och
rättigheter är det också världens största diktatur. Välkomna utfästelser
från Beijing om att ansluta sig till de grundläggande FN-konventionerna
om mänskliga fri- och rättigheter - mer än 50 år efter det att dessa antogs
av Förenta nationerna - skymmer inte det faktum att det därifrån är
mycket långt till dess att dessa legalt, institutionellt och i praktiken
kommer att tillämpas i Kina. Därefter återstår det avgörande kriteriet på
demokrati, d v s att folket i fria val får möjlighet att själva välja sina
ledare och om det så önskar välja nya.
Ledningen i Beijing är medveten om vilken potentiell fara dessa folk-
massor representerar. Den har inte glömt hur det kinesiska kommunistpartiet
kom till makten. Händelserna på Himmelska fridens torg i Beijing i juni
1989 visade att den politiska ledningen har svårt att hantera folkligt miss-
nöje, som kan befaras kunna sprida sig. Fortfarande vistas ett stort antal
fängslade dissidenter utan dom i fängsligt förvar mer än tio år efter
massakern.
I september 1997 höll det kinesiska kommunistpartiet sin 15:e partikon-
gress, där partichefen Jiang Zemin befäste sin ställning som Folkrepublikens
ledare efter Deng Hsiao-pings död i början av året. När nu kommunismen i
stort endast går att återfinna i partinamnet förefaller den kinesiska ledningen
behöva ett nytt kitt för att hålla samman landet. För att kunna rättfärdiga
partiets fortsatta maktinnehav, vända folkets blickar åt andra håll och ha
något att skylla på har kommunism mer och mer ersatts med nationalism.
3 Folkrepubliken Kina och omvärlden
Fokus i den globala säkerhetspolitiska utvecklingen förflyttas alltmer till
Asien-Stilla Havs-regionen. Folkrepubliken Kina spelar här med sin geo-
grafiska belägenhet, sina verkliga eller befarade ambitioner och sitt
agerande en central roll i praktiskt taget varje delproblem i området. De
kinesiska ledarnas oro efter Sovjetunionens upplösning och de
amerikanska militära framgångarna i kriget med Irak har övertygat dem
om behovet av en snabb modernisering av den kinesiska försvarsmakten.
Till detta kommer en allt mer påtaglig utbyggnad av de marina
högsjöstyrkorna. I kombination med den utpräglade slutenheten i det
kinesiska politiska systemet accentuerar detta den stora osäkerhet som
länderna i Folkrepublikens närområde upplever.
Förutom att hantera de interna problemen och lösa upp hindren för fortsatt
ekonomisk tillväxt har den kinesiska regeringen således ett antal frågor av
huvudsakligen utrikespolitisk karaktär att hantera och lösa. På den inter-
nationella scenen måste man lyckas fullfölja ett mjukt övertagande av Hong-
kong och bli en full medlem i världshandelsordningen (WTO), för vilket man
fortfarande är dåligt förberedd.
Man måste övertyga USA, Japan och sina grannar om att man inte är
inriktad på expansion samtidigt som locket hålls nere på de nationalistiska
strävandena inom de egna gränserna. Och man måste hantera Taiwan på ett
sätt som inte oroar omvärlden och som får ölandets befolkning att inte också
i handling överge tanken på att en återförening är att föredra. Utvecklingen
under sommaren 1999 visar på hur svårt Kina har att hitta en trovärdig
strategi för dessa strävanden.
Folkrepubliken Kina har 14 landgränser varav åtminstone fyra - Ryssland,
Nordkorea, Tadjikistan och Indien - delvis är omstridda. Inkluderas kraven
till sjöss - främst i Sydkinesiska sjön - har fastlands-Kina territoriella
konflikter med 20-talet andra stater. Under detta sekel har Kina varit i
konflikt med sju av dessa - Ryssland, Indien, Japan, Vietnam, Sydkorea,
Taiwan och USA.
De indiska kärnvapenprovsprängningarna våren 98 har i första hand setts i
relation till den indisk-pakistanska konflikten, men torde i minst lika hög
grad från indisk sida vara avsedd som en kraftfull markering inför
Folkrepubliken Kinas militära och nukleära upprustning och utplacering.
Den militära konfrontationen mellan Indien och Pakistan i Kashmir våren
1999 illustrerar hur allvarlig kärnvapenupprustningen på den sydindiska
subkontinenten är.
I detta sammanhang är det viktigt att uppmärksamma att Pakistans både
nukleära och missilteknologiska kunnande är en direkt följd av ett
omfattande stöd från Kina. Detta i förening med att Kina är den av de fem
stora kärnvapenmakterna som fortfarande utvecklar och utplacerar kärnvapen
i offensiva positioner främst riktade mot Indien, gör att de internationella
strävandena till kärnvapenkontroll och ickespridning framför allt bör riktas
mot Kina. Den svenska utrikesministern "glömde helt bort" denna viktiga
aspekt i sin uppmärksammade artikel i International Herald Tribune tidigare i
år.
4 Kina och Taiwan
Händelserna under sommaren 1999 visar återigen att Taiwan synes
utgöra den mest explosiva eller åtminstone mest känsliga oroshärden i
Kinas relationer till sitt grannskap. I Folkrepubliken Kina är enigheten
stor att Taiwan en dag skall återförenas med fastlandet. Det torde i hög
grad sammanhänga med strävan att återställa de nationella oförätter, som
man i Kina anser sig ha utsatts för från omvärldens sida det senaste
århundradet. Skulle Taiwan förklara sig formellt självständigt, är
sannolikheten stor att ledningen i Beijing av inrikespolitiska skäl kanske
inte ser något annat alternativ än att svara med militära medel. Detta
riskerar i sin tur att destabilisera hela regionen.
Missilkrisen i mars 1996 gav Beijing signalen att USA inte självklart
skulle avstå från att ingripa i ett sådant läge. Om ledningen i Beijing beslutar
sig för att blockera ön genom att stänga transportlederna runt om och till
Taiwan får det allvarliga konsekvenser bl a för Japan, vars oljeimport
anländer via dessa rutter.
Det var därför att välkomna att de inofficiella samtalen mellan Beijing och
Taipei återupptogs hösten 98, efter att ha varit djupfrysta sedan president Lee
Teng-huis USA-besök våren 95. Den taiwanesiska chefsförhandlaren
förklarade dock i Beijing att frågan om återförening för Taiwans del är helt
avhängig om Kina blir en demokrati. Händelseutvecklingen under 1999 har
tyvärr åter lett till att Beijing frusit samtalen med Taiwan.
All kinesisk maktpolitik mot Taiwan måste fördömas klart och entydigt.
Oavsett om Taiwan vunnit internationellt erkännande eller ej är det i strid
med folkrätt och ett hot mot den internationella säkerheten i FN-stadgans
mening. Medborgarna på Taiwan avgör själva om de vill bli en del av
Folkrepubliken eller fortsätta leva sitt eget liv.
5 Tibet och Xinjiang
I framförallt Tibet och Xinjiang i västra Kina reses krav på
självbestämmande. Problemet för regionernas ursprungsbefolkning är att
det kinesiska inslaget hela tiden ökar. Därmed försämras långsamt
förutsättningarna för självständighet. Under det senaste året har de
kinesiska myndigheterna vid upprepade tillfällen slagit till mot
oppositionella i Xinjiang. Beijing bör i stället uppmuntras att ge
regionerna långtgående självbestämmande, upprätthålla respekt för
mänskliga rättigheter samt skapa förutsättningar att vårda och utveckla
kulturella särdrag utan att riskera hot eller förföljelser.
6 Hongkong
Hur Folkrepubliken Kina framöver kommer att behandla Hongkong och
dess innevå-nare är fortfarande oklart. Folkrepubliken Kina har i den
gemensamma överenskommelsen med Storbritannien från 1984 lovat
Hongkong en hög grad av självständighet och att området skall få behålla
sitt marknadsekonomiska system. Hongkong skall styras av Hongkongs
invånare inom vad som har kommit att kallas "ett land, två system".
Om det nu inte går att förena två så olika system och traditioner inom ett
och samma land, vad kommer då att tvingas förändras? Eftersom den
kinesiska regeringen har gått hårt fram mot regimkritiker på fastlandet är det
inte osannolikt att också oppositionen i Hongkong kan komma att tystas eller
drivas ur landet. I takt med att överlämnandet närmade sig ökade graden av
självcensur i Hongkongmedia.
Parlamentsvalen i Hongkong i maj 1998 genomfördes enligt det tidigare
valsystemet, vilket innebar att hela den röstberättigade befolkningen bara
fick rösta om en tredjedel av de 60 parlamentsledamöterna. I det valet visade
sig den demokratiska oppositionen erhålla 2/3 av mandaten. Men eftersom
den Beijingstyrda administrationen kontrollerade valen av återstående 40
ledamöter har folkets flertal bara valt färre än 20 ledamöter.
Människorna i Hongkong visade i ett val med högre valdeltagande än
någonsin tidigare att de vill ha demokrati. Valsystemet resulterade i något
helt annat. Med det nuvarande valsystemet kommer den demokratiska
oppositionen inte att kunna påverka den nya konstitution som väntas efter
2007. Oppositionen kommer inte heller att väljas att ingå som delegater i
Folkkongressen, Folkrepublikens högsta beslutande organ.
I en uppmärksammad dom i Hongkongs högsta domstol i slutet av 1998
fastställdes rätten för barn till fastlandskineser som har bosättning i
Hongkong att få invandra dit. I början av 1999 upphävdes domen genom ett
beslut i den kinesiska Folkkongressen. Beslutet innebär ett allvarligt ingrepp
i Hongkongs självständiga jurisdiktion. Det kan komma att få effekter också
på omvärldens fortsatta investeringsbenägenhet i Hongkong, när man inte
längre kan lita på det rättsliga systemets hållfasthet och oberoende, något
som oppositionen i Hongkong varnade för före återföreningen 1997. Det
internationella stödet till den demokratiska oppositionen i Hongkong måste
vara uthålligt.
7 Taiwan
Folkrepubliken Kinas anspråk på att företräda ett och hela Kina har i
förhållandet till Asiens mest lovande demokrati - Taiwan - på nytt tagit
sig ytterst arroganta och aggressiva uttryck under sommaren 1999. Den
militära uppladdningen i havsområdet mellan fastlandet och Taiwan inför
presidentvalen i mars 1996 saknar motstycke internationellt. Omvärldens
beslut i samband med att Folkrepubliken övertog Taiwans plats i FN:s
säkerhetsråd uppfattas av Beijing som ett erkännande av att regimen där
fått världssamfundets godkännande på att vara den legitima företrädaren
för ett och ett enda Kina.
När omvärlden 1971 genom generalförsamlingens resolution 2758 bytte ut
Republiken Kina (Taiwan) mot Folkrepubliken Kina som ständig medlem i
FN:s säkerhetsråd, var det ett naturligt uttryck för vilka världens stormakter,
dessutom kärnvapeninnehavare, faktiskt var och är. Att Taiwan ställdes
utanför FN:s medlemsskara berodde däremot på att varken Beijing eller
Taipei kunde acceptera mer än en företrädare för Kina i FN:s medlemskrets.
Detta accepterades av ett realpolitiskt världssamfund. Historien visar
däremot med såväl Tyskland som Korea, att någon entydig enstatsdoktrin
inte finns internationellt etablerad. Till historien hör naturligtvis också att
varken regeringen i Beijing eller den i Taipei vid den tidpunkten hade någon
demokratisk legitimitet.
Idag är läget ett helt annat. Taiwan är det mest glädjande exemplet på att
demokrati inte är ett västerländskt påfund utan något, som har universell
giltighet för människor runt om i världen. Allt tal om asiatiska värden när det
gäller krav på demokrati och mänskliga rättigheter i Ost- och Sydostasien har
på Taiwan avslöjats. Det uttrycker bara oförbätterliga politiska ledares rädsla
för ett öppet och demokratiskt samhälle.
Det presidentval som hölls i mars 1996 i Taiwan och parlamentsval som
följde i december 1998 var mönsterexempel för Asiens många hel- eller
halvdiktaturer. I borgmästarvalen i Taiwans två största städer segrade
utmanaren. I Taiwans direktvalda parlament är 20% av de valda kvinnor i
klar kontrast mot förhållandena i de flesta andra asiatiska parlament. I detta
avseendet borde därför inte EU och dess medlemsstater behöva hymla.
Tvärtom bör exemplet Taiwan lyftas fram och på alla sätt stödjas och upp-
muntras, oavsett hur mycket regimen i Beijing uttrycker sina hot.
Det kommande presidentvalet i mars 2000 förklarar till en del Kinas
aggressiva reaktion under krisen sommaren 1999. Särskilt om Chen Sui-bien,
kandidat för DPP, det liberala oppositionspartiet som tidigare av Beijing
uppfattats som klart självständighetsinriktat, skulle ha chans att segra (efter-
som regeringspartiet Kuomintang splittrats bakom två presidentkandidater)
kan man förvänta sig fortsatta kinesiska överreaktioner.
Frågan om människor av kinesiskt ursprung önskar leva i en eller flera
statsbildningar kan bara avgöras av dessa människor i fria och demokratiska
former. Även om principen om ett Kina lever vidare, kan den aldrig med
någon automatik ge regimen i Peking något slags ensamföreträdarrätt. Det
saknar den varje demokratisk legitimitet för. Om och när folken i Kina och i
Taiwan önskar återförenas kan det endast ske genom att de båda folken i fria
och demokratiska former tar ställning för detta. På den punkten måste
världssamfundet också vara entydigt.
FN skall bestå av företrädare för världens alla stater. Tyvärr tvingas vi
acceptera att alla stater inte är demokratiska och att dess företrädare därför
inte alltid har demokratisk legitimitet. Det kan emellertid inte vara
acceptabelt att en stabil statsbildning med demokratiskt styre och legitimitet
ställs utanför världssamfundet. Taiwan hör hemma också i FN:s gemenskap
om landet önskar söka medlemskap. Exemplen på hur man redan under kalla
kriget kunde hantera två Tyskland och två Korea visar att det inte kan finnas
några formella hinder för Taiwans fulla deltagande i folkgemenskapens
institutioner. Enda hindret är Beijings veto. Det bör vi inte medverka till att
dölja.
Inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU
bör Sverige verka för att det demokratiska Taiwan ges plats i FN vid sidan av
Folkrepubliken Kina till dess att folken i Kina och på Taiwan i demokratiska
val kan ta ställning till sin eventuella gemensamma framtid. Så sent som vid
generalförsamlingens öppnande i september 1998 väcktes åter frågan av ett
antal medlemsstater om att låta utreda Taiwans representation i FN. Frågan
föll som vanligt på Kinas veto. Sverige bör i fortsättningen aktivt stödja detta
förslag. Det avser också frågan om Taiwans representation i olika
underorgan, vars medlemskår inte endast består av erkända statsbildningar.
Sverige bör på olika sätt utveckla sina förbindelser med Taiwan. Taiwans
representationskontor i Stockholm bör ges diplomatisk skattefrihet. Den
svenska representationen i Taipei bör förstärkas. Representationen visade sig
vara ytterst värdefull för att tillvarata de omfattande svenska intressena i
Taiwan i samband med den stora jordbävningskatastrofen i september 1999.
Sverige bör inom EU medverka till att EU upprättar ett informationskontor i
Taipei.
Det är i det sammanhanget upprörande att svenska myndigheter vägrar att
utfärda besöksvisum för taiwanesiska medborgare i ledande ställning,
samtidigt som företrädare för världens största diktatur besöker Sverige på
löpande band. Varje hänvisning till EU-regler är absurd, då sådana i detta fall
inte kan ha tillkommit utan Sveriges delaktighet och tillstyrkan. Invånare
från demokratiska stater får aldrig vägras inresa i Sverige av politiska
etikettsskäl.
8 Sverige, EU och Kina
USA och EU-länderna - även sinsemellan - har visat upp en närmast
fullständig provkarta på inkonsekvens, motstridighet och konkurrens i
förhållande till den snabbt växande marknaden i världens folkrikaste stat.
Sverige bör därför inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik verka för en samlad och effektiv politik för att främja
demokrati och mänskliga rättigheter i Folkrepubliken Kina. Det bör
dessutom ske i samarbete med USA och andra ledande demokratiska
stater.
Om ledningen i Beijing isoleras/isolerar sig kan den nuvarande regeringen
snabbt komma att ersättas med en långt mer aggressiv och nationalistisk,
inriktad på att t ex till varje pris återupprätta Storkina med Taiwan som en
självklar del. Även om detta inte sker har Beijing förutsättningar att
destabilisera. Samtidigt är Folkrepubliken inte opåverkbar. Ökat samarbete
måste emellertid knytas till ovillkorliga krav på demokratisk utveckling och
respekt för mänskliga rättigheter samt folkrättsliga regler för fredlig sam-
levnad.
Klara besked, tillsammans med morötter för dess regering att arbeta emot,
som till exempel medlemskap i WTO, kan skapa förutsättningar för
utveckling såväl ekonomiskt som i mer demokratisk riktning. Det är ytterst
angeläget såväl för Folkrepubliken Kina som för resten av världssamfundet
med ett medlemskap i WTO. Folkrepubliken Kina måste emellertid uppfylla
de grundläggande medlemsvillkoren på samma sätt som gäller för andra
stater.
Inför sessionen våren 1998 i FN:s kommission för mänskliga rättigheter
valde EU p g a inre oenighet att lägga ned talan mot Folkrepubliken Kina.
Denna linje fortsatte under 1999. EU hänvisar till värdet av en "konstruktiv
dialog" med ledarna i Beijing. Frågan kan givetvis ställas om FN:s
kommission längre har något berättigande, om inte brott mot FN-konven-
tionerna kan påtalas i fallet med världens största diktatur. Är det bara
ofarliga, betydelselösa randstater i periferin som världens demokratier vågar
ställa till ansvar för brott mot mänskliga rättigheter?
Bristen på konsekvens och uthållighet i omvärldens kritik av Beijings
fortsatta och omfattande övergrepp på mänskliga rättigheter urholkar
trovärdigheten. Människorättsaktivister och demokratiförkämpar förföljs och
döms alltjämt till långvariga och nedbrytande frihetsberövanden. Ett stöd till
demokratisk utveckling i Folkrepubliken Kina inklusive Hongkong måste
därför utformas inom ramen för en konsekvent, sammanhållen och uthållig
strategi.
Ett från svenskt håll tydligt och generellt stöd för demokratiska strävanden
i varje icke-demokratiskt land är svårare att bemöta för ledningen i Beijing.
Ett sådant stöd bör utformas så att möjlighet finns att ge asyl till politiska
aktivister som förföljs i Folkrepubliken. Samtidigt får inte stödet för
Hongkongs demokratiförespråkare upphöra. Det måste klargöras att Sverige
och övriga västländer ser mycket negativt på inskränkningarna i de
demokratiska friheter som hade uppnåtts.
Folkrepubliken Kina har mycket att förlora på en konfrontation med väst.
Väst bör utnyttja detta och ställa krav på att dess ledning behandlar
oliktänkande och minoriteter väl och få det att inse att allteftersom man
liberaliserar landet desto större blir de utländska investeringarna, desto mer
ökar handeln och därigenom tillväxten. Ett Kina uppbundet av internationella
regler och avtal ger en bättre garanti för gott beteende än ett bakbundet
inträngt Kina. Detta ligger också i Folkrepublikens eget intresse.
9 Hemställan
9 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att klart och tydligt fördöma all kinesisk
maktpolitik mot Taiwan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Kinas ansvar för kärnvapenupprustning
och kärnvapenspridning i världen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om situationen i Tibet och i Xinjiang,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den fortsatta utvecklingen i Hongkong,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en återförening av folken i Kina och
Taiwan,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att inom ramen för EU:s gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitik verka för att frågan om Taiwans
representation i FN utreds inom FN,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Taiwans representation i FN:s
underorgan,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skattefrihet för Taiwans
representationskontor i Stockholm,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förstärka den svenska
representationen i Taipei,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att verka för att EU upprättar ett
informationskontor i Taipei,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om besöksvisering för taiwanesiska
medborgare till Sverige,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Kinas medlemskap i WTO,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en konsekvent, sammanhållen och
uthållig strategi för stöd till demokratisk utveckling och
respekt för mänskliga rättigheter i Folkrepubliken Kina.