Internationella överenskommelser om skydd för de mänskliga
rättigheterna visar en tendens att föreslå begränsningar av dödsstraffets
tillämpning. Än så länge finns dock bara tre internationella fördrag som
uttryckligen förbjuder dödsstraffet - och då bara i fredstid. I FN:s
allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 slås det
vakt om varje människas rätt till liv i artikel 3 och varje människas rätt
att inte utsättas för grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller
bestraffning i artikel 5. Den allmänna förklaringen om de mänskliga
rättigheterna är inte ett fördrag som stater ratificerar, alltså godkänner
som juridiskt bindande.
Konventioner och tilläggsprotokoll är juridiskt bindande för stater som
ratificerar dem eller ansluter sig till dem. I december 1971 antog FN en
resolution som uttryckligen syftar på artikel 3 i den allmänna förklaringen.
Resolutionen framhåller att det är önskvärt att dödsstraffet avskaffas i hela
världen.
- FN-konventionen: I FN:s internationella konvention om medborgerliga
och politiska rättigheter från 1966 stadgas i artikel 6 att varje människa har
rätt till liv. För de stater som inte har avskaffat dödsstraffet anges i samma
artikel vissa inskränkningar om hur det får tillämpas. Dödsdomar ska bara
avkunnas för de allvarligaste brotten. Gravida kvinnor och personer som
var under 18 år när brottet begicks får inte straffas med döden. Artikel 6
avslutas med bestämmelsen att inget i artikeln får användas för att fördröja
eller förhindra att en konventionsstat avskaffar dödsstraffet. Kommittén för
de mänskliga rättigheterna, som har som uppgift att övervaka att
konventionen följs, underströk 1982 att det i artikel 6 finns en uttalad
önskan att dödsstraffet ska avvecklas och att alla steg i den riktningen är en
framgång. Dödsstraffet förbjuds i fredstid i det andra tilläggsprotokollet till
den internationella konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter, vilket trädde i kraft år 1991.
- Europeiska konventionen: Det första bindande regionala fördraget
som förbjöd dödsstraff är det sjätte tilläggsprotokollet till den europeiska
konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna. Tilläggsprotokollet trädde i kraft 1985 och
stadgar att dödsstraffet förbjuds i fredstid.
- Amerikanska konventionen: Den amerikanska konventionen om
mänskliga rättigheter är från 1969. Den föreskriver att dödsstraffet bara
kan utdömas för de allvarligaste brotten och att det inte får utdömas för
politiska förbrytelser eller liknande allmänna brott. Personer under 18 år,
över 70 år och gravida får inte avrättas. Konventionen förbjuder länder
som har avskaffat dödsstraffet att återinföra det. Ett tilläggsprotokoll som
gäller från 1991 förbjuder dödsstraff i fredstid.
- Genèvekonventionerna: De fyra Genèvekonventionerna begränsar
användandet av dödsstraff i samband med väpnade konflikter. De tredje
och fjärde Genèvekonventionerna föreskriver begränsningar av de
förbrytelser som någon som tagits till fånga av de stridande parterna kan
dömas till döden för. Ingen får avrättas tidigare än sex månader efter en
dödsdom. Enligt ett tilläggsprotokoll får dödsstraffet inte användas mot
gravida, mammor med små barn eller personer som var under 18 år när
brottet begicks.
- Konventionen om barnets rättigheter: Konventionen förbjuder att
dödsstraff utdöms för dem som var under 18 år när brottet begicks.
- Europaparlamentets resolution (maj 99): I en resolution välkomnar
parlamentet att FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna - på
initiativ av EU - antagit en resolution om avskaffande av dödsstraffet.
Parlamentet anser att det internationella stödet för ett avskaffande av
dödsstraffet nu är så starkt att det bör bli en allmän folkrättslig princip
sanktionerad av FN. Därför begär parlamentet att rådet arbetar för att
frågan tas upp på dagordningen för nästa session i FN:s generalförsamling.
Vidare uppdras åt det kommande finska ordförandeskapet att före den 20
augusti för EU:s räkning lämna in en formell begäran om att frågan om ett
generellt moratorium för dödsstraff skall tas upp av FN till hösten.
2 Avrättningsmetoder
Historiskt sett har dödsstraffet ofta inneburit halshuggning, korsfästelse,
sträckbänken och hängning, men även andra metoder användes. Idag
finns det sju olika typer av avrättningsmetoder. USA är ensamt om tre av
dem: elektriska stolen, gaskammaren och giftinjektioner. I övriga delar
av världen är arkebusering (i Kina nackskott) och hängning de vanligaste
metoderna. I vissa muslimska länder, bland annat Iran, kan personer
stenas till döds. I bland annat Saudiarabien förekommer halshuggning
med svärd. Dödsstraffets utbredning har minskat men existerar
fortfarande i många länder. Under 1900-talet har uppskattningsvis 100
miljoner människor dött för en annan människas hand.
- Länder som har avskaffat dödsstraffet för alla brott: 68
- Länder som har avskaffat dödsstraffet: 23
- Länder som har avskaffat dödsstraffet enbart för ordinära brott: 14
- Länder som fortfarande tillämpar dödsstraffet för ordinära brott: 90
3 Dödsstraffet i världen
Glädjande nog har antalet stater som har avskaffat dödsstraffet vuxit
snabbt efter andra världskriget. Bara sju stater hade helt avskaffat
dödsstraffet 1945. Idag har antalet stigit till 68. Ytterligare 37 stater har i
praktiken slutat tillämpa dödsstraffet, men har kvar det i sin lagstiftning.
Antalet länder som fortfarande tillämpar dödsstraff och som också
avrättat människor under de senaste tio åren är 90. Under 1998 avrättades
minst 1 625 personer i 37 länder och 3 899 personer dömdes till döden i
78 länder. 80 procent av alla kända avrättningar skedde i Kina,
Demokratiska republiken Kongo, USA och Iran.
I Kina dokumenterades 1 067 avrättningar, men antalet är troligtvis mycket
högre. Över 100 personer avrättades i den demokratiska republiken Kongo.
68 personer avrättades i USA. 66 avrättningar rapporterades från Iran.
Hundratals avrättningar rapporterades från Irak. Under perioden 1993-1997
har Kina, Saudiarabien, Iran och USA varje år varit bland de 10 länder som
har avrättat flest människor i hela världen. Ytterligare ett land bland dessa
tio
är Irak. Ingen officiell statistik finns från Irak, men enligt uppgift har
avrättningarna varit omfattande. Enligt en FN-rapport avrättades ca 1 500
människor 1997. I Nigeria, också ett av de tio länder som avrättar flest
människor, avrättades 14 personer 1996. Tidigare år har siffrorna dock varit
betydligt högre. USA har fortfarande inte ratificerat barnkonventionen som
förbjuder dödsstraff för ungdomar som vid brottstillfället var under 18 år.
I följande länder utfördes avrättningar under 1998: Afghanistan, Bahamas,
Egypten, Förenade arabemiraten, Guatemala, Irak, Iran, Japan, Yemen,
Jordanien, Kina, Kongo (Demokratiska republiken), Kuba, Kuwait,
Kirgizistan, Libanon, Nigeria, Oman, Pakistan, Palestinska myndigheten,
Ryssland, Rwanda, Saint Christopher & Nevis, Saudiarabien, Sierra Leone,
Singapore, Somalia, Sudan, Syrien, Taiwan, Thailand, USA, Uzbekistan,
Vietnam, Vitryssland och Zimbabwe.
4 Avrättningar av tonåringar
Under 1990-1998 dokumenterade Amnesty International 16 avrättningar,
där förövarna hade begått ett brott när de var under 18 år. Alla
avrättningar genomfördes i sex länder: Iran, Nigeria, Pakistan,
Saudiarabien, USA och Yemen. Nio av dessa 16 avrättningar utfördes i
USA.
Fyra tonåringar riskerar att avrättas i Filippinerna därför att de inte har
några födelseattester som visar att de är alltför unga för dödsstraff. Tre 17-
åringar och en 14-åring sitter bland tusentals dömda i de filippinska
dödscellerna. Enligt filippinsk lag kan ingen under 18 år avrättas. Men
Socialdepartementet uppger att de fyra nämnda inte lyckats bevisa att de är
minderåriga. I stället har fångvårdsmyndigheterna fastslagit deras ålder.
5 Offentliga avrättningar
Offentliga avrättningar skedde under 1998 i Afghanistan, Kina, Libanon,
Rwanda och Sierra Leone. De offentliga avrättningarna i Afghanistan
genomfördes med speciell brutalitet.
6 Dödsstraff i Asien
Dödsstraff existerar och tillämpas i de flesta asiatiska länder, t.ex. Kina,
Vietnam, Japan, Singapore, Nordkorea och Burma. I Kina, där antalet
dödsdomar överstiger 3 000 per år, har den rättsliga processen visat på
stora brister, bl a vad gäller möjligheten att överklaga en dödsdom till
högre instans. Något generellt förbud mot dödsstraffet finns inte, men
internationell rätt anger tydliga begränsningar för dess tillämpning,
liksom krav på rättsgarantier. Ännu har inte något asiatiskt land
ratificerat det andra tilläggsprotokollet till konventionen om
medborgerliga och politiska rättigheter om förbud mot dödsstraff.
Rättssäkerheten är mycket bristfällig i Kina. Rättssystemet är politiskt
styrt. Åklagarsidan har ofta ett stort övertag och rättegångarna blir lätt rena
skådeprocesser där domen är bestämd på förhand. Tortyr används för att
tvinga fram bekännelser. Åtalade som ställs inför rätta för brott belagda med
dödsstraff har ofta mycket kort tid att förbereda sitt försvar. I vissa fall har
personer gripits, åtalats, dömts och avrättats inom loppet av en vecka. Alla
dödsdomar måste granskas av en högre domstol, men det är ytterst sällsynt
att domen ändras. Möjlighet finns också att hos presidenten eller nationella
folkkongressens permanenta utskott begära att straffet omvandlas till
fängelse. Gravida kvinnor och lagöverträdare som vid brottstillfället var
under 18 år får enligt kinesisk lag inte avrättas. Barn mellan 16 och 18 år får
däremot dömas till döden med ett uppskov på två år, ett straff som kan
omvandlas till fängelse.
Dödsstraffet får stort utrymme i kinesiska massmedier, och regimen har
under de senaste åren iscensatt många brottsbekämpningskampanjer som
följts av massavrättningar. Det är vanligt att dödsstraffsdomar offentliggörs
vid massmöten inför tusentals människor. Fångarna ställs upp vända mot
folkmassan med nedböjda huvuden och skyltar kring halsen som talar om
vilket brott de dömts för. De som får en ovillkorlig dom kan avrättas
omedelbart efter massmötet. 68 olika brott, varav många inte är våldsbrott
kan straffas med döden. Exempel på sådana brott är knarklangning,
svartabörsaffärer, skattefusk och handel med pornografi.
7 Dödsstraff i Iran
Tusentals människor har avrättats i Iran sedan revolutionen 1979 då Iran
blev en islamisk republik. Ett okänt antal människor har rannsakats och
avrättats i hemlighet för att de tillhört den politiska oppositionen eller
religiösa minoriteter. Rättssystemet lider av allvarliga brister vad gäller
rättssäkerheten.
En del tros ha avrättats utan rättegång, efter att endast ha dömts till
fängelsestraff eller efter rättegångar som inte har följt internationella normer
för rättssäkerhet. Många gånger framtvingas erkännanden genom tortyr.
Dödsdomar kan utdömas både av vanliga brottsmålsdomstolar och islamiska
revolutionsdomstolar.
I den islamiska strafflagen stadgas dödsstraff för många brott, såsom mord,
våldtäkt, äktenskapsbrott, sodomi och upprepade fall av alkoholförtäring.
Liksom i Saudiarabien finns bestämmelsen om qisas, dvs att mordoffrets
närmaste manliga släkting har rätt att begära vedergällning. En person som
fällts för mord kan bara avrättas om denna släkting accepterar dödsstraffet.
Släktingen kan istället för dödsstraff begära ekonomisk kompensation, diya.
Haddbrott leder däremot liksom i Saudiarabien till obligatoriskt dödsstraff.
Psykiskt sjuka människor och ungdomar som var under 18 år vid
brottstillfället får inte dömas till döden. Trots det har t ex Amnesty fått
uppgifter om att minderåriga har avrättats. I Iran verkställs dödsstraff
vanligen genom hängning. Av dem som dömts till hängning, avrättas många
offentligt. Stening till döds har också förekommit. Det är en oerhört grym
avrättningsmetod.
Fyra studenter som greps i samband med sommarens demonstrationer i
Iran har dömts till döden. Ytterligare 45 demonstranter har dömts till
fängelsestraff och böter baserat på deras "bekännelser". Uppgifterna kommer
från ordföranden i revolutionsdomstolen i Teheran, Gholamhossein
Rahbarpur, som i går intervjuades av tidningen Jomhuri-ye Eslami. Två av
dödsdomarna ska redan ha godkänts av högre domstol. Ingenting är känt om
namnen på de dömda eller åtalsgrunder.
8 Dödsstraff i USA
Mer än 350 människor har avrättats i USA sedan 1990. Över 3 300 sitter
i dödscell. Internationella normer försöker att begränsa dödsstraffets
omfattning: det får inte användas mot barn, att straffa mentalt störda med
döden är oacceptabelt och det krävs största möjliga rättssäkerhet vid
dödsstraffsrättegångar. På alla dessa punkter sviker USA.
Mer än 100 länder har avskaffat dödsstraffet i lag eller i praktiken. I USA
har däremot antalet avrättningar och antalet brott som straffas med döden
ökat. 38 delstater har för närvarande dödsstraffet inskrivet i sin författning.
Barn har inte en fullständig insikt om följderna av sina handlingar. Ingen bör
dömas till döden för brott som han/hon har begått före 18 års ålder. I 24
amerikanska delstater kan människor dömas till döden för brott som de
begick när de var barn.
1989 fastslog USA:s högsta domstol att det inte strider mot författningen
att avrätta förståndshandikappade. Sedan dess har omkring 30 mentalt störda
personer avrättats. En del positiva steg har dock tagits. 1998 blev Nebraska
den tolfte delstaten som antog en lag som förbjuder avrättning av mentalt
störda fångar.
Om någon döms att leva eller dö kan bero mer på deras advokat än på
brottet. Det är mer sannolikt att en fånge som inte har råd med en erfaren och
duktig advokat döms till döden än en som har råd. Ingen vet hur många som
avrättats i USA för brott som de inte begått. Antalet avrättade i USA hittills i
år uppgår nu till 76, vilket är fler än något annat år sedan avrättningar
återupptogs 1977. Var 84:e timme under 1999 har en människa mördats med
lagens hjälp.
Miljöpartiet anser att Sveriges regering skall sätta ytterligare press på den
amerikanska regeringen och de delstatliga myndigheterna att avskaffa
dödsstraffet. Dessförinnan kräver vi att myndigheterna inför anstånd med
avrättningar, att användningen av dödsstraffet mot minderåriga förbrytare
och mentalt störda förbjuds, och att man ser till att alla fångar i
dödsstraffsmål har en kompetent försvarsadvokat.
9 FN och dödsstraffet
Dödsstraffet är ett omänskligt straff som inte hör hemma i ett modernt
demokratiskt samhälle. Miljöpartiet anser att dödsstraffet kränker varje
människas rätt till liv och strider mot artikel 5 i den allmänna
förklaringen om de mänskliga rättigheterna: Ingen må utsättas för tortyr
eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
1959 antar generalförsamlingen ett förslag från Sverige och sex andra
länder om att utreda dödsstraffet. Under de följande åren återkommer frågan
på generalförsamlingens dagordning flera gånger. 1968 antas en resolution
som stadgar att personer som dömts till döden inte får förnekas rätten att
överklaga, begära nåd eller uppskov. 1980 avvisar generalförsamlingen ett
svenskt förslag om att alla medlemsländerna successivt ska avskaffa
dödsstraffet. Däremot uppmanas staterna att kommentera förslaget till ett
särskilt tilläggsprotokoll till konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter. Protokollet binder de stater som anslutit sig till det att avskaffa
dödsstraffet. Protokollet antas 1989 med 59 röster för och 26 emot. Idag har
40 stater ratificerat protokollet.
Amnesty International höll i december 1977 en internationell konferens i
Stockholm om avskaffandet av dödsstraffet. Över 200 deltagare från 57
länder diskuterade dödsstraffet ur olika aspekter och antog
Stockholmsdeklarationen, ett dokument som kom att bli betydelsefullt för det
internationella arbetet för dödsstraffets avskaffande.
Miljöpartiet anser att det vore i tiden att FN kallar alla sina medlemsstater
till en konferens om ett generellt moratorium av dödsstraffet år 2002. Det blir
då 25 år efter Stockholmdeklarationen och varför inte även denna gång i
Stockholm. Även om det är ett lovande tecken att 40 länder har undertecknat
protokollet för att avskaffa dödsstraffet, så visar den senaste utvecklingen i
världen att antalet avrättningar har ökat kraftigt globalt.
Från 1995 har de ökat med 30 procent, eller ett tusen. Dessutom visa
opinionsundersökningar att fler människor är idag benägna att återinföra
dödsstraff i de länder där det avskaffats. Detta är mycket oroande och måste
bemötas med en mer aktiv debatt om grundläggande mänskliga
rättighetskrav. Rätten till liv är den mest grundläggande av de mänskliga
rättigheterna, men under de senaste decennierna har antalet människor som
är för dödsstraff ökat markant.
Sverige har sedan många år agerat för ett totalt globalt avskaffande av det
inhumana dödsstraffet. Ändå måste vi konstatera att antalet avrättningar har
ökat med 30 procent under de senaste fyra åren. Sveriges regering borde ta
sitt ansvar och ansöka om en FN-konferens i Stockholm som skall följa upp
vad som har skrivits i Stockholmsdeklarationen om dödsstraff för 25 år
sedan. FN-konferensen skall ha som mål att införa ett generellt moratorium
för dödsstraff.
10 Hemställan
10 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en FN-konferens om dödsstraffet.