Europarådet kan, när det i år existerat i 50 år, se tillbaka på en
framgångsrik kamp för att avskaffa dödsstraffet. Sverige har därvid
spelat en viktig roll. Alla stater som vill bli medlemmar i Europarådet
måste erkänna den europeiska stadgan om mänskliga rättigheter och bl.a.
det tilläggsprotokoll som förbjuder användandet av dödsstraffet.
Europarådet har nu 41 medlemmar - antalet har ökat dramatiskt efter
murens fall och Sovjetunionens upplösning.
Målet är givetvis att hela europeiska kontinenten ska bli ett område fritt
från dödsstraff. Ännu finns det medlemsstater - ett fåtal - som inte fullt ut
ratificerat alla instrument för att avskaffa dödsstraffet i fredstid, men alla
länder har infört ett moratorium - man verkställer alltså inte utdömt straff.
Målet ligger alltså inom räckhåll.
Givetvis är Turkiets agerande på området av stor betydelse. Skulle döds-
domen mot Abdullah Öcalan verkställas är det givetvis ett förödande bakslag
för kampen mot dödsstraffet.
Oroande utveckling i världen
Även om man alltså kan se förhoppningsfullt på utvecklingen i Europa,
är situationen i världen i övrigt dyster. Antalet avrättningar ökar, bl.a. i
USA, som återinförde dödsstraffet 1977. Under 1998 avrättades, enligt
Amnesty, minst 1 625 personer i 37 länder och 3 899 personer dömdes
till döden i 78 länder. Dessa siffror omfattar bara fall som Amnesty
International känner till - det verkliga antalet är med all säkerhet högre.
80 procent av alla kända avrättningar genomfördes i Kina, demokratiska
republiken Kongo, USA och Iran. I Kina dokumenterades 1 067
avrättningar, men antalet är troligtvis mycket högre. Över 100 personer
avrättades i den demokratiska republiken Kongo. 68 personer avrättades i
USA. Från Iran har 66 avrättningar rapporterats. Hundratals avrättningar
rapporterades från Irak, men Amnesty International hade inte möjlighet
att bekräfta dessa rapporter.
Sverige driver i FN på ett föredömligt sätt kampen mot dödsstraffet. FN-
kommissionen för Mänskliga rättigheter antog 1997 en resolution om döds-
straffet. Där uppmanas medlemsländerna att begränsa antalet brott för vilka
dödsstraff kan utdömas och att överväga att tills vidare avstå från att
verkställa dödsdomar. Detta är mycket positivt, men inte tillräckligt. Sverige
måste fortsätta att vara pådrivande i kampen för att eliminera dödsstraffet.
I Sverige framgår av SIFO:s samhällsbarometer, som nyligen presenterats,
att många svarat positivt på frågan om dödsstraffets användning. Fråge-
resultatet visar att opinionsbildningen mot dödsstraffet ständigt måste pågå.
Ett svagt stöd i Sverige undergräver också Sveriges möjligheter att påverka
internationellt.
Ej avskräckande
Dödsstraffet kan inte motiveras med att det avskräcker från att begå
brott. Ingen forskning visar att dödsstraffet skulle vara avskräckande. De
svenska erfarenheterna visar tvärtom tydligt på att det inte finns något
samband mellan förekomsten av dödsstraff och kriminalitetens
utveckling. I Sverige låg antalet mord och dråp på sin historiskt lägsta
nivå sedan 1921, då dödsstraffet avskaffades, och fram till 1960-talet.
Om dödsstraffet verkligen haft avskräckande effekt borde avskaffandet
lett till en ökning av den grova brottsligheten.
Inte heller är det ett hållbart argument för dödsstraffet att det ger upp-
rättelse åt brottsoffret. Inget brottsoffer kan få upprättelse genom att nya
oförrätter begås i hans eller hennes namn. En stat som genom medvetna
beslut berövar sina medborgare livet ger signalen att människovärdet inte är
absolut. Med vilken trovärdighet kan en stat hävda att det är fel att ta en
människas liv om den själv förbehåller sig rätten att avgöra att en
medborgare förverkat sin rätt att leva?
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av opinionsbildning i Sverige mot
dödsstraffet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att Sverige i olika internationella organ
fortsätter kampen mot dödsstraffet.