Den 30 augusti hölls en FN-ledd folkomröstning. 78,5 procent röstade
för ett självständigt Östtimor. Samtidigt inledde den proindonesiska
milisen sina härjningar. Över 20 000 människor kan ha dödats i
konflikten, enligt brittiska människorättsaktivister. Milisgrupper
attackerade civila och mördade urskillningslöst. Människor som arbetade
med att försvara de mänskliga rättigheterna, journalister och FN-personal
tvingades ut ur landet. Världsorganisationen arrangerade en
folkomröstning som fick det väntade resultat att människorna på
Östtimor vill har full självständighet. En sådan utgång antogs allmänt i
sin tur leda till våldsaktioner från väpnade band som kontrolleras av
indonesiska myndigheter. FN:s organisation och resurser var otillräckliga
för att klara detta.
Den 12 september backar Indonesien för hårda internationella
påtryckningar och "bjuder in" en internationell fredsstyrka till Östtimor.
FN:s säkerhetsråd antar den 15 september en resolution som ger ett mandat
för en intervention med en internationell fredsstyrka på 7 000 man.
Operationen leds av Australien. Säkerhetsrådet hänvisar till kapitel 7 i FN-
stadgan som reglerar rätten att använda våld mot ett enskilt medlemsland.
Den internationella styrkan kan "använda alla nödvändiga medel" för att
återupprätta fred och säkerhet och för att se till att humanitär hjälp når fram.
FN-styrkan Interfet har nu placerat ett tusental soldater längs gränsen mellan
Östtimor och västra Timor och upprättat vägspärrar vid alla gränsövergångar.
Ett skäl att försegla gränsen är att ge östtimorianerna en känsla av säkerhet
inne i sitt eget land. EU hade dessförinnan infört ett tidsbegränsat
vapenembargo mot Indonesien. Detta vapenembargo måste naturligtvis
förlängas.
Om Interfets uppgift inskränker sig till Östtimor har FN ansvar för alla
östtimorianer, även de som flydde eller fördes till västra Timor under
veckorna efter folkomröstningen den 30 augusti. 130 000 östtimorianer
befinner sig för närvarande i flyktingläger i västra Timor, där de lever under
ohållbara förhållanden, enligt UNHCR.
Det är viktigt att alla flyktingar som för närvarande finns dels i
bergstrakterna i Östtimor, dels i flyktingläger i västra Timor, får möjlighet
att
återvända till sina hem. Det är viktigt att Sverige inom ramen för FN-organen
agerar för att det timorianska folkets säkerhet garanteras i Östtimor.
Resultatet av folkomröstningen för ett självständigt Östtimor måste erkännas
av den indonesiska staten.
Regeringen bör på alla möjliga sätt sätta press på den indonesiska
regeringen för att dess militär skall samarbeta med Interfet genom att
avväpna miliserna och att hindra dem från att angripa Interfet. Sverige skall
verka för att Östtimor måste få internationellt stöd för att bygga upp ett
demokratiskt, fredligt och självständigt samhälle. Sverige bör också verka för
att det inrättas en internationell krigsförbrytartribunal för att ställa
förövare
inom den indonesiska militären och den proindonesiska milisen inför rätta
för övergrepp som begåtts gentemot den östtimorianska befolkningen.
Hjälpbehoven kommer säkert att vara stora under flera år och det kommer
att krävas välplanerade insatser från omvärlden. Behovet av
utbildningsinsatser anses stort. Det behövs naturvetare, samhällsplanerare
och tekniker. Skadeverkningar på miljön i form av skogsskövlingar och
åtföljande erosion måste tas itu med liksom bearbetning av människornas
traumatiska upplevelser.
2 Hemställan
2 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att de östtimorianska flyktingarna skall få
återvända till sina hemtrakter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det timorianska folkets säkerhet skall
garanteras i Östtimor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att resultatet av folkomröstningen för ett
självständigt Östtimor måste erkännas av den indonesiska staten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att verka för att den indonesiska militären skall
samarbeta med Interfet genom att miliserna avväpnas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige skall verka för att Östtimor måste få
allt internationellt stöd för att bygga upp ett demokratiskt, fredligt och
självständigt samhälle,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att FN skall inrätta en internationell
krigsförbrytartribunal för att ställa förövare inom den indonesiska
militären och den proindonesiska milisen inför rätta för övergrepp
som begicks gentemot den östtimorianska befolkningen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att vapenembargot mot Indonesien bör förlängas.