Bakgrund till kriget och krisen i Kongo-Brazzaville
Republiken Kongo lider. Sommaren 1997, strax före den unga
demokratins andra presidentval, tog ex-president Dénis Sassou Nguesso
makten med våld. Sedan dess har stridigheter rasat och mänskliga
rättigheter kränkts. Oberoende bedömare pekar som skyldiga ut såväl den
senast demokratiskt valde presidenten, Pascal Lissouba, som den nu av
några få stater erkände Sassou Nguesso, liksom Bernhard Kolelas,
Brazzavilles förre borgmästare. Dessa tre och deras privatarméer har
under snart två år skövlat Republiken Kongo. I dag tycks kriget och
makten över soldaterna ha gått dessa tre krigsherrar ur händerna och
landet förstörs inifrån av rivaliserande rövarband och småarméer.
Som en följd av det är hundratusentals människor på flykt i sitt eget land.
Flera hundra tusen människor gömmer sig i skogarna väster och söder om
Brazzaville. I byar och städer sker avrättningar, mord och våldtäkter. Några
tiotusental människor har flytt till grannländerna Demokratiska Republiken
Kongo (tidigare Zaire) och Gabon. En omfattande plundring äger rum och
Kongos befolkning lever i ständig fruktan.
1991 tillsattes en övergångsregering under ledning av André Milongo, som
resultat av den nationalkonferens som inledde demokratiseringsprocessen i
Kongo. 1992 kunde de första demokratiska valen hållas sedan självständig-
heten. Då valdes Pascal Lissouba till president. Men strax därefter började de
oroligheter som alltsedan dess eskalerat. Allianserna i parlamentet skiftade,
Sassou Nguessos parti ansåg sig inte ha fått tillräckligt viktiga ministerposter
som tack för stödet i presidentkampanjen. Pascal Lissouba upplöste
parlamentet och utlyste nyval. Detta blev inledningen till det första
inbördeskriget i Kongo 1993-94. Bernard Kolelas, dåvarande borgmästare i
Brazzaville, är en annan av huvudpersonerna i den kongolesiska konflikten.
Dessa tre män har skapat sina paramilitära rörelser med olika namn som
betecknar mod och styrka och skall inge fruktan i sina motståndare; cobras,
ninjas och zulus. 1994 svalnade konfliktsituationen något och man började
förhandla. Ett relativt lugn återinfann sig.
1997 förbereddes presidentvalen. Sassou Nguesso återkom till landet efter
en tids utlandsvistelse. Presidentvalskampanjen inleddes och ett par
incidenter tycks vara av betydelse för den fortsatta utvecklingen. I samband
med Sassous kampanj i norra Kongo dödades en av premiärminister
Yhombis män i den by varifrån han och en tidigare politiskt betydelsefull
person härstammar. De män som låg bakom dådet tillhörde Sassous närmaste
män. Dessa ville man arrestera och vidare hade man beslutat om att avväpna
miliserna. Natten till den 5 juni omringades Sassous huvudkvarter i
Brazzaville i dessa avsikter. Sassou försvarade sig och så böljade kriget fram
och tillbaka i Brazzaville till den 15 oktober då Sassou förklarade sig som
segrare och Lissouba, Yhombi och Kolelas flydde ur landet och med dem
många andra. En huvuduppgift för Sassou har naturligtvis varit att säkra
läget i landet. Till sin hjälp har han haft angolanska styrkor samt tchadianska
styrkor. De angolanska soldaterna finns enligt uppgift fortfarande kvar i
landet.
Vid jultid 1998 riktades den svenska uppmärksamheten på Kongo eftersom
ett antal svenska missionärer då befann sig i en svår situation. De satt
instängda i stadsdelen Mansimou, men kunde så småningom räddas med
hjälp av franska soldater och den franska ambassaden. Men situationen har
inte förbättrats sedan dess. I stället nås omvärlden av rapporter om aktiviteter
som kan liknas vid Rwanda, Kosovo och Östtimor. Ett av de stora problemen
är att inga oberoende internationella observatörer finns på plats.
En nyckelfråga i den kongolesiska konflikten är resurserna. Kongo är ett
rikt land med stora oljefyndigheter utanför sin kust. Detta innebär
naturligtvis att även utländska intressen finns med i bilden. Det finns franska
oljebolag, ELF, amerikanska oljebolag som Oxy och Exxon och kontakter
har tagits med Shell och Agip. Självklart kan det inte uteslutas att detta
försvårar en lösning av konflikten i Kongo. De franska intressena har
naturligtvis varit störst eftersom Kongo tidigare varit en fransk koloni och
knytningen till Frankrike varit stabil. Valutan är fast knuten till den franska
francen genom Centralafrikanska Centralbanken. Det finns också olika
storpolitiska intressen i området, Angola med problematiken kring MPLA -
Dos Santos, Unita - Savimbi, DR Kongo och Kabila för att nämna några.
Mediebilden
Svenska medier har gett ett mycket begränsat utrymme för händelse-
utvecklingen i Kongo. Jag vill därför göra en sammanställning av
material som förekommit i internationella medier för att ge en helhetsbild
av närhistorien. Materialet är hämtat från olika nyhetsbyråer, tidningar
och radio under tiden juni-sept 1999.
Sommarnumret av Continental no 10 - 1999, (juni - augusti) 24 sidor
Kongo under temat: Freden på gång
Tidningen beskriver läget i Kongo i flera artiklar. Titlarna är bl a Freden
på gång, 5 juni 1997 - aldrig mer!, Lissoubas officerare lierar sig med
regeringsarmén, Exklusiv intervju med Sassou Nguesso, Ninjas mystiska
sidor, Kriget är långt borta, Brazzavilles säkerhet prioriteras, Intervju
med justitieminister Bemba, Legosoldataffären, 500 miljarder FCFA
behövs till återuppbyggnaden.
Axplock ur några artiklar:
Lissoubas officerare går över till regeringsarmén.
Från Brazzaville till Pointe-Noire passerar man Lissoubas område.
Kongoleserna andas samma känsla överallt: trötthet. Alla ropar högt i
Brazzaville, som vaknar upp ur en mardröm, efter ett fredligare liv i
Bakongo och Makelekele. Människorna i Brazzaville knäpper sina
händer och ber att de blodiga händelserna från december 1998 inte skall
upprepas igen. En första förändring märkte man den 5 juni 1999 då 400
officerare och soldater från Lissoubas styrkor inordnade sig i
regeringsarmén.
Intervju med Sassou-Nguesso
Där säger presidenten bl a att "Kongos dörrar är öppna för alla som
vänder ryggen åt blodets väg". Angående demokratiska val: "Jag kvarstår
vid principerna för en pluralistisk demokrati så som den definierades av
Nationalkonferensen och som senast bekräftades av Nationalforum för
försoning, enhet, demokrati och återuppbyggnad av Kongo.
Nationalforum fixerade övergångstiden till tre år. Därefter när det är
möjligt skall valen förberedas och genomföras." Inför det nya årtusendet:
"Freden är navet eller hörnstenen i utvecklingen. Den definieras för mig
inte bara såsom frånvaron av krig och konflikt utan är synlig genom ett
dynamiskt koncept i positiva termer: närvaro av rättvisa och social
harmoni, möjlighet för kongoleserna att realisera sina möjligheter,
respekt för människan att leva med värdighet och uthållighet ... må vi
avsluta det här seklet med att alla kongoleser förenar sig för att driva ut
för alltid hatets och splittringens demoner."
500 miljarder FCFA behövs till återuppbyggnaden av Kongo
Finansminister Mathias Dzon bär en tung börda i regeringen. Man räknar
med att det behövs 500 miljarder FCFA till att återställa skadorna efter
kriget. Dzon säger att krigen har förstört mycket av infrastrukturen som
telefonerna, allmänna telekommunikationer, vattentillförseln och
elektriciteten. Järnvägen och vägnätet har också fått problem. Regeringen
har beslutat att skapa en bank för återuppbyggnaden av landet, särskilt
Brazzaville. Internationella Valutafonden var till en början kritisk men
kan nu tänka sig banken, som skall ordna medel till jordbruk, hjälp till
självhjälp, medel till hus och hem. Det är en bank som skall finnas under
en kortare tid.
Intervju med Justitieminister Mbemba (s.33)
På frågan om vilka ärenden som ligger på hans bord, berättar han att det
framförallt är två: Det faktum att Lissouba med hjälp av presidentgardet
sköt rakt in bland demonstranter under krigets inledning i juni 1992 och
det ärende som behandlar Lissoubas försäljning av olja till amerikanska
aktörer för 3 dollar fatet när världsmarknadspriset var 19 dollar fatet.
"Det finns naturligtvis fler ärenden men de kommer senare att förberedas
av HD".
24 aug 1999/ NCNNews 2 sept 1999 Sassou öppen för fredssamtal enligt
Lopez
Den 20 augusti sände RFI en intervju med Kongos ambassadör i Paris,
Henri Lopez. Han meddelade då som representant för regeringen i
Brazzaville att presidenten nu är öppen för fredsförhandlingar med de
kongoleser som befinner sig i exil. Ett första möte kommer att äga rum
mycket snart, kanske inom de närmaste dagarna. Platsen blir i något
afrikanskt land.
Följande dag sändes en intervju med Bernard Kolelas som var positiv till
initiativet. På frågan om han var beredd att ta den utsträckta handen, svarade
han: "Det är jag som har min hand utsträckt sedan länge."
Den närmaste tiden kommer att visa om denna öppning, som är den i
särklass intressantaste hittills, kommer att ge konkreta resultat, så att det
kongolesiska folket kan gå en lugnare framtid till mötes.
/Maurits Pettersson 24 aug 1999/ NCNNews 2 sept 1999
Samtal med Sassou
Tre ministrar från förra regeringen återvände den 1 september till
Brazzaville för fredssamtal med president Denis Sassou Nguesso.
Christian Tsoumou rapporterade för Reuters att de tre hade med sig en
fredsplan. Förre handelsministern Marius Mouambenga sade vid en
presskonferens: "Vi kom på eget initiativ för att möta presidenten och
räcka över fredsplanen till honom." Han följdes av förre socialministern
Melaine Ibouritso och förre juniorfinansministern Luc Adamo Mateta.
Alla följde Pascal Lissouba i exil när Sassou tog makten 1997.
Kongoradion rapporterade att planen var en överenskommelse mellan
politiker och officerare i landsflykt och den tillkom i Kamerun den 15
augusti.
AFP 30 aug 1999
Medling av frimurarna
Le Grand Orient de France (GOF) - en frimurarorden - meddelade på
måndagen att man "erbjudit medlingshjälp" för att "skapa möjlighet för
en fredens återkomst till folket" i Kongo-Brazzaville. Flera politiska
ledare från Kongo-Brazzaville är medlemmar i orden bl a Pascal
Lissouba. Vid ett möte i Paris den 19 augusti signerade representanter för
Lissouba och Kolelas en deklaration "som ställer minimala villkor för
fredens återkomst till Kongos folk". Fredens lösning ligger i högtidligt
avstående från allt anlitande av vapen stryker man under i kommunikén.
/Översatt av Maurits Pettersson 1 sept 1999/
UN IRIN 31 aug 1999
Civila i Pool bombas "dagligen" säger milis
Ninjasmilisen, som är anhängare till förre presidenten Pascal Lissouba,
svarar på regeringens vädjan om att avstå från våldet och säger att de inte
lägger ner sina vapen "så länge som Brazzavilleregimen bombar de södra
regionerna av Kongo och då särskilt i Poolregionen". I ett uttalande som
FN IRIN tagit emot på tisdagen skriver Ninjas högsta ledning att
regeringen "dagligen bombar" civila följt av ett "massivt stöd från
utländska trupper och av afrikanska och europeiska legosoldater". Under
tiden hävdar regeringsarmén att (enligt obekräftade uppgifter) de dödat
15 rebeller i sammanstötningar i Loutete utmed järnvägen mellan
Brazzaville och Pointe-Noire enligt Sydafrikas Radionyheter på tisdagen.
AFP 1 sept 1999
Fredspakt mellan Kongo och Kongo-Kinshasa
Den överenskommelse om en fredspakt mellan länderna man gjorde i
december 1998 stadfästes igen på tisdagens eftermiddag. I båda länderna
förbjuds beväpnade grupprörelser utmed hela gränsen. Inte heller tillåts
fientlig propaganda.
AFP 8 sept 1999
Ingen dialog med de förra ledarna i Kongo
Det finns inga möjligheter till dialog mellan president Sassou Nguesso
och de förra ledarna i Kongo, dvs Pascal Lissouba, deklarerade maktens
parti på onsdagen.
"Det blir ingen dialog" mellan makten och "ett tjugotal" ledare från den
störtade regimen Pascal Lissouba och förre premiärministern Bernhard
Kolelas. Mot dem har Brazzaville framlagt internationellt mandat för att
arrestera dem för "krigsbrott och ekonomiska brott" deklarerade ordförande
Ambroise-Edouard Noumalazî för FDU (De förenade demokratiska
styrkorna - Forces Démocratiques Unies) - en koalition av partier som
stöder general Sassou Nguesso. Noumalazî är samtidigt generalsekreterare
för koalitionens huvudparti som är PCT, Kongolesiska Arbetarpartiet.
"Dialog kan bara föras med exilkongoleser som inte är ansvariga för
krigsbrott, ekonomiska brott eller blodsbrott" menar Noumalazî, som ser att
"straffrihet är något väldigt farligt".
Regimen under president Sassou vill döma Lissouba och Kolelas och deras
nära medarbetare som ansvariga för våldet som gjutit blod i Kongo 1993,
1997 och sedan december 1998.
I mitten av augusti sade ambassadören Henri Lopez i Franska Radion att
han i samråd med statschefen öppnat en serie kontakter med myndighets-
personer i den störtade regeringen för att komma över hindren i en åter-
vändspolitik (se KongoNytt 24 aug.).
Kolelas, flykting i USA, har bekräftat dessa kontakter och försäkrar sig
vara beredd till alla diskussioner med makten. /Översatt av Maurits
Pettersson 9 sept 1999/
Rapportör 13 sept 1999
Muntlig rapport via Skutan ( SMF Databas)
157 summariskt avrättade
Rapport har inkomt att 157 ungdomar summariskt har avrättats efter det
att de på uppmaning och förlitande sig på Sassous försäkran om amnesti
lämnade in vapen före den 14 augusti. De hade tagit sin tillflykt till
Kongo-Kinshasa. De trodde på Sassous löfte och åkte frivilligt tillbaka
till Brazzaville där de lade ner sina vapen. De stängdes in i
militärförläggningen den 15 augusti och hade därefter avrättats. Deras
huvuden hade sedan vistats upp i Ngoma Tsé Tsé. Och nu har
Brazzaville sänt informatörer till Kinshasa som berättar att de 157 fick
amnesti i Brazzaville och nu mår bra! Än en gång visar regimen i
Brazzaville sitt brutala lögnaktiga ansikte.
/Översatt av Maurits Pettersson 16 sept 1999/
AFP 16 sept 1999
Organisationer manar Sassou till förhandlingar
En samling av 36 organisationer kallade president Sassou Nguesso att
"sätta igång dialogens process" mellan regeringen och milisrebellerna för
att få ett slut på det "politiska barbariet" i landet. Samlingen utgörs av
humanitära organisationer, Mänskliga Rättighets-grupper m fl. och man
ber i en deklaration "hela befolkningen, som är det stora offret i det
politiska barbariet, att stödja fredssträvandena varifrån än initiativet
kommer". Deklarationen är riktad till president Sassou Nguesso,
ambassadör Henri Lopez samt de ledande i oppositionen med ex-
president Lissouba i spetsen.
Sassous regim vill dock ställa Kolelas och Lissouba med deras
medarbetare inför krigsrätt som ansvariga för de blodiga krigen 1993, 1997
och 1998. Den 8 september deklarerade De förenade demokratiska styrkorna
(FDU, som stöder Sassou Nguesso) genom Ambroise-Edouard Noumazalaî
att de motsatte sig all dialog mellan makten och "tjugotalet" f d ledare som,
enligt dem, är skyldiga till krigs- och ekobrott.
UN IRIN 21 sept 1999
Lugnet får fler att återvända
Någonstans mellan 1000 och 2000 personer återvänder dagligen till
Brazzaville från Pool-regionen, runt omkring huvudstaden. De senaste
veckorna har också flyktingar från DR Kongo återvänt, som WFP
konstaterar i veckans rapport. Enligt Läkare utan Gränser är 23,8%
undernärda. WFP säger att de uppskattade att det behövdes 2 560 ton mat
medan endast 883 ton av varierad föda har kunnat ges till de mest utsatta
(80 000 människor) bland 200 000.
UN IRIN 22 sept 1999
Rebellerna förlorar Zanaga
Regeringens styrkor har återtagit den sydvästra staden Zanaga från
rebeller trogna Pascal Lissouba, enligt dagens rapporter. Reuter citerade
en armétalesman som sade att staden under 10 månader befunnit sig i
rebellernas händer, men nu återintagits efter hårda strider. PANA
meddelade att omkring 600 Ninjas skulle ha överlämnat sig till
regeringstrupperna sedan regeringens amnesti i augusti. Omkring 320
hade rest via DR Kongo och resten hade gått till Brazzaville via Pool
uppger en PANA-citerande poliskälla.
UN IRIN 23 sept 1999
100 000 oredovisade flyktingar - en gåta
Medan de flesta internflyktingar som flydde kriget förra året återvänt
sedan mitten av maj till sina hem i Bakongo och Makelekele i de södra
områdena av Brazzaville har omkring 100 000 internflyktingar inte
redovisats. De är där på oförklarliga vägar meddelar Röda Korset och
Röda Halvmånen i en rapport om situationen i regionen. Dessa 100 000
har varit utan assistans sedan december 1998. Röda Korset hjälper ca 60
000 människor i Brazzaville och man planerar stödja 30 000
internflyktingar och deras värdfamiljer i hamnstaden Pointe-Noire.
/Översatt av Maurits Pettersson 28 sept 1999/
RFI och AFP 28 sept 1999
Kindamba återintaget
Armén har återintagit Kindamba 10 mil nordväst om Brazzaville sedan
Ninjas hållit den i flera månader. Man uppger att 60 dödats (Radio
Congo). Enligt samma källa skulle regeringens trupper ha gått in i orten
på söndagen. Den skulle enligt militären vara den sista rebellmilisbasen.
60 Ninjas och en soldat dödades i striden om Kindamba enligt
radiorapporten. De senaste dagarna - enligt militära källor i Brazzaville
och återvändande människor från området - skulle en stor koncentration
av militära trupper ha setts nära Kindamba sannolikt för att göra en
stormning mot milisen.
/Avlyssnat och översatt av Maurits Pettersson 28 sept 1999/
Analys av den dagsaktuella situationen
Till min hjälp att analysera dagssituationen har jag haft missionärer/
biståndsarbetare med mångårig erfarenhet från Kongo. Man menar att
sannolikt är det så att de fredssamtal som Sassou ovan sagt sig gå med
på, tillsammans med Kolelas och Lissouba, inte accepterats av militära
ledare kring Sassou. Möjligen fruktar dessa ledare den
rättskipningsprocess som då kommer att avslöja dem. Källor i Frankrike
menar att Sassous mål är att utplåna Kongofolken i södra Kongo för att
få full tillgång till oljan. Man ser också planer på att västra Brazzaville,
Makelekele och Bacongo, kommer att omvandlas till militära baser i stil
med dem som sedan ca 10 år rikligen förekommer i de delar av
Brazzaville Sassou som kontrollerar sedan 1979. Man bedömer att den
information som ges på kongolesiska hemsidor (vid franska sites)
uttrycker en genuin fruktan för att Sassou är inställd på etnisk rensning.
Sedan flera hundra år förekommer ju en konflikt mellan det kongolesiska
nordriket och sydriket (det gamla Kongokungadömet med huvudstad i
San Salvador/nuv. Angola). På någon site har framförts argument för att
återupprätta ett sådant rike. För några år sedan lät president Kabila (DRC
- gamla Zaire) fängsla en man som sade sig agitera för upprättandet av
kungariket Kongo. Dessa krafter finns naturligtvis fortfarande. De gamla
rikena under lydkonungar finns fortfarande i traditionell mening kvar och
är aktiva i bedömandet av traditionsrättsliga mål, men har naturligtvis
ogiltigförklarats av den politiska makten.
På precis samma sätt som i Rwanda-kriget, eller för den delen på Balkan,
finns det gamla intressen och traditioner som står i konflikt med varandra.
Och grunden till det etniska kriget kan inte bara sökas i politiska
motsättningar. Seden att totalt skövla och förstöra motståndarsidans
tillgångar vid en ockupation kan spåras långt tillbaka i tiden, då man utan
omsvep brände den besegrade maktens fetischer och statsreliker, allt i avsikt
att bryta den besegrades kontakt med anfäderna (maktens bärare). På samma
sätt förstör man nu allt för att göra rent hus "med det gamla" och bygga upp
något nytt.
Detta måste ses som en "afrikansk" förklaring till att odlingar så
konsekvent har förstörts, hus bombats och bränts ned och människor fått
svälta ihjäl i skogarna eller dö av sjukdomar. Det land som nord senare
kommer att inta är då "fritt och öppet". Alla tecken på ett folkmord är för
handen och det måste stoppas.
Vad som nu har hänt och som förändrat det låsta läget är att det i augusti
i år kom ett uttalande från Paris via den kongolesiske ambassadören
Henri Lopes, som uttalade sig i president Sassou namn att det fanns
intresse för dialog och samtal med de kongoleserna i exil. Han talade om
många underhandsamtal som förts och att det nu bara var en tidsfråga
innan dessa ledare skulle mötas och tala med varandra. Kolelas svarade
ganska omgående att han för sin del välkomnade detta och sedan länge
efterfrågat en dialog. Några veckor senare reste en delegation från
Lissouba-sidan till Brazzaville och överlämnade en fredsplan.
Förhoppningarna har dock grusats genom att partisekreteraren
Noumazalaye uttalat sig och sagt att det inte finns någon möjlighet att
man skulle samtala med ansvariga för folkmord i Kongo.
Sveriges möjligheter
Det Sverige skulle kunna göra i den här situationen vore att med sitt
rykte som försvarare av demokrati och mänskliga rättigheter och med sin
bakgrund obefläckad (Sverige har aldrig varit någon kolonialstat) erbjuda
sina tjänster som möjliggörare, "facilitator", av ett möte. Genom det snart
100-åriga arbete som bedrivits av svenska missionsorganisationer och
sedan 30 år i samarbete med en lokal självständig kyrka, har Sverige ett
särskilt gott rykte i Kongo. Men det är inte bara kyrkan man ser utan
Sverige som aktivt deltagit i FN för att lösa problem världen över.
Sverige har dessutom stått oberoende gentemot de stridande fraktionerna.
Sverige skulle alltså kunna erbjuda sig att vara "facilitator", erbjuda en
mötesplats, organisera ramarna kring mötet. Sverige har många möjligheter
att göra detta: kontakterna i Nordiska rådet, EU och FN. Kanske i samarbete
med övriga länder, där nu Finland blir ordförande i EU, kanske i samarbete
med Norge där det finns starkt stöd för Afrika och Kongo. Båda våra
nordiska grannländer har också framgångsrikt bidragit med medling i andra
konflikter.
Ett av hindren var tidigare Frankrikes position. Sveriges förslag att sända
FN-trupper stoppades i säkerhetsrådet av bl. a. Frankrike. Det tycks som om
även detta hinder nu undanröjts och att Frankrike skulle välkomna ett svenskt
initiativ.
Genom att det uttryckts möjligheter till dialog är Kongo nu inne i en
känslig fas som kan innebära att våldsamheter ytterligare trappas upp i ett
försök att markera positionerna, och därför är det av stor vikt att något görs
så snart som möjligt.
En fråga om Sveriges möjligheter och engagemang för Kongo har ställts i
riksdagen under våren 1999. Regeringen har svarat att man är medveten om
och har arbetat för att stödja Kongos folk genom arbete i EU och FN. Detta
har tidigare stött på hinder av olika slag. Ett av hindren har undanröjts,
genom att Frankrike, med sina intressen i Kongo, har lämnat besked att man
välkomnar ett initiativ från svensk sida som hjälper Kongo och dess
befolkning.
Den aktuella situationen i Kongo har också förändrats. Det finns nu
öppningar och uttryck för en vilja till möte och dialog från de olika parterna i
konflikten. Samtidigt är de senaste rapporterna från landet nedslående, unga
människor dödas, barnen är undernärda och infrastrukturen i landet
fullständigt förstörd. Situationen i landet är så labil att de öppningar som
finns snabbt kan försvinna i en våldsspiral utan motstycke. Sverige kan nu
aktivt bidra till att man istället för våld väljer politiska lösningar. Om inte
sådana stödjande insatser görs riskerar vi att ett nytt "Rwanda"
återupprepas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att genom FN och EU aktivt verka för
vapenstillestånd och dialog mellan de stridande parterna för att uppnå
en varaktig fred i Kongo-Brazzaville,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige skall erbjuda sig att vara "facilitator",
genom att erbjuda en mötesplats och organisera ramarna kring ett
fredsmöte mellan de stridande parterna i Kongo-Brazzaville.