Bakgrund till kriget och krisen i Kongo-Brazzaville
Republiken Kongo lider. Sommaren 1997, strax före den unga demokratins andra presidentval, tog ex-president Dénis Sassou Nguesso makten med våld. Sedan dess har stridigheter rasat och mänskliga rättigheter kränkts. Oberoende bedömare pekar som skyldiga ut såväl den senast demokratiskt valde presidenten, Pascal Lissouba, som den nu av några få stater erkände Sassou Nguesso, liksom Bernhard Kolelas, Brazzavilles förre borgmästare. Dessa tre och deras privatarméer har under snart två år skövlat Republiken Kongo. I dag tycks kriget och makten över soldaterna ha gått dessa tre krigsherrar ur händerna och landet förstörs inifrån av rivaliserande rövarband och småarméer.
Som en följd av det är hundratusentals människor på flykt i sitt eget land. Flera hundra tusen människor gömmer sig i skogarna väster och söder om Brazzaville. I byar och städer sker avrättningar, mord och våldtäkter. Några tiotusental människor har flytt till grannländerna Demokratiska Republiken Kongo (tidigare Zaire) och Gabon. En omfattande plundring äger rum och Kongos befolkning lever i ständig fruktan.
1991 tillsattes en övergångsregering under ledning av André Milongo, som resultat av den nationalkonferens som inledde demokratiseringsprocessen i Kongo. 1992 kunde de första demokratiska valen hållas sedan självständig- heten. Då valdes Pascal Lissouba till president. Men strax därefter började de oroligheter som alltsedan dess eskalerat. Allianserna i parlamentet skiftade, Sassou Nguessos parti ansåg sig inte ha fått tillräckligt viktiga ministerposter som tack för stödet i presidentkampanjen. Pascal Lissouba upplöste parlamentet och utlyste nyval. Detta blev inledningen till det första inbördeskriget i Kongo 1993-94. Bernard Kolelas, dåvarande borgmästare i Brazzaville, är en annan av huvudpersonerna i den kongolesiska konflikten. Dessa tre män har skapat sina paramilitära rörelser med olika namn som betecknar mod och styrka och skall inge fruktan i sina motståndare; cobras, ninjas och zulus. 1994 svalnade konfliktsituationen något och man började förhandla. Ett relativt lugn återinfann sig.
1997 förbereddes presidentvalen. Sassou Nguesso återkom till landet efter en tids utlandsvistelse. Presidentvalskampanjen inleddes och ett par incidenter tycks vara av betydelse för den fortsatta utvecklingen. I samband med Sassous kampanj i norra Kongo dödades en av premiärminister Yhombis män i den by varifrån han och en tidigare politiskt betydelsefull person härstammar. De män som låg bakom dådet tillhörde Sassous närmaste män. Dessa ville man arrestera och vidare hade man beslutat om att avväpna miliserna. Natten till den 5 juni omringades Sassous huvudkvarter i Brazzaville i dessa avsikter. Sassou försvarade sig och så böljade kriget fram och tillbaka i Brazzaville till den 15 oktober då Sassou förklarade sig som segrare och Lissouba, Yhombi och Kolelas flydde ur landet och med dem många andra. En huvuduppgift för Sassou har naturligtvis varit att säkra läget i landet. Till sin hjälp har han haft angolanska styrkor samt tchadianska styrkor. De angolanska soldaterna finns enligt uppgift fortfarande kvar i landet.
Vid jultid 1998 riktades den svenska uppmärksamheten på Kongo eftersom ett antal svenska missionärer då befann sig i en svår situation. De satt instängda i stadsdelen Mansimou, men kunde så småningom räddas med hjälp av franska soldater och den franska ambassaden. Men situationen har inte förbättrats sedan dess. I stället nås omvärlden av rapporter om aktiviteter som kan liknas vid Rwanda, Kosovo och Östtimor. Ett av de stora problemen är att inga oberoende internationella observatörer finns på plats.
En nyckelfråga i den kongolesiska konflikten är resurserna. Kongo är ett rikt land med stora oljefyndigheter utanför sin kust. Detta innebär naturligtvis att även utländska intressen finns med i bilden. Det finns franska oljebolag, ELF, amerikanska oljebolag som Oxy och Exxon och kontakter har tagits med Shell och Agip. Självklart kan det inte uteslutas att detta försvårar en lösning av konflikten i Kongo. De franska intressena har naturligtvis varit störst eftersom Kongo tidigare varit en fransk koloni och knytningen till Frankrike varit stabil. Valutan är fast knuten till den franska francen genom Centralafrikanska Centralbanken. Det finns också olika storpolitiska intressen i området, Angola med problematiken kring MPLA - Dos Santos, Unita - Savimbi, DR Kongo och Kabila för att nämna några.
Mediebilden
Svenska medier har gett ett mycket begränsat utrymme för händelse- utvecklingen i Kongo. Jag vill därför göra en sammanställning av material som förekommit i internationella medier för att ge en helhetsbild av närhistorien. Materialet är hämtat från olika nyhetsbyråer, tidningar och radio under tiden juni-sept 1999.
Sommarnumret av Continental no 10 - 1999, (juni - augusti) 24 sidor Kongo under temat: Freden på gång
Tidningen beskriver läget i Kongo i flera artiklar. Titlarna är bl a Freden på gång, 5 juni 1997 - aldrig mer!, Lissoubas officerare lierar sig med regeringsarmén, Exklusiv intervju med Sassou Nguesso, Ninjas mystiska sidor, Kriget är långt borta, Brazzavilles säkerhet prioriteras, Intervju med justitieminister Bemba, Legosoldataffären, 500 miljarder FCFA behövs till återuppbyggnaden.
Axplock ur några artiklar:
Lissoubas officerare går över till regeringsarmén.
Från Brazzaville till Pointe-Noire passerar man Lissoubas område. Kongoleserna andas samma känsla överallt: trötthet. Alla ropar högt i Brazzaville, som vaknar upp ur en mardröm, efter ett fredligare liv i Bakongo och Makelekele. Människorna i Brazzaville knäpper sina händer och ber att de blodiga händelserna från december 1998 inte skall upprepas igen. En första förändring märkte man den 5 juni 1999 då 400 officerare och soldater från Lissoubas styrkor inordnade sig i regeringsarmén.
Intervju med Sassou-Nguesso
Där säger presidenten bl a att "Kongos dörrar är öppna för alla som vänder ryggen åt blodets väg". Angående demokratiska val: "Jag kvarstår vid principerna för en pluralistisk demokrati så som den definierades av Nationalkonferensen och som senast bekräftades av Nationalforum för försoning, enhet, demokrati och återuppbyggnad av Kongo. Nationalforum fixerade övergångstiden till tre år. Därefter när det är möjligt skall valen förberedas och genomföras." Inför det nya årtusendet: "Freden är navet eller hörnstenen i utvecklingen. Den definieras för mig inte bara såsom frånvaron av krig och konflikt utan är synlig genom ett dynamiskt koncept i positiva termer: närvaro av rättvisa och social harmoni, möjlighet för kongoleserna att realisera sina möjligheter, respekt för människan att leva med värdighet och uthållighet ... må vi avsluta det här seklet med att alla kongoleser förenar sig för att driva ut för alltid hatets och splittringens demoner."
500 miljarder FCFA behövs till återuppbyggnaden av Kongo
Finansminister Mathias Dzon bär en tung börda i regeringen. Man räknar med att det behövs 500 miljarder FCFA till att återställa skadorna efter kriget. Dzon säger att krigen har förstört mycket av infrastrukturen som telefonerna, allmänna telekommunikationer, vattentillförseln och elektriciteten. Järnvägen och vägnätet har också fått problem. Regeringen har beslutat att skapa en bank för återuppbyggnaden av landet, särskilt Brazzaville. Internationella Valutafonden var till en början kritisk men kan nu tänka sig banken, som skall ordna medel till jordbruk, hjälp till självhjälp, medel till hus och hem. Det är en bank som skall finnas under en kortare tid.
Intervju med Justitieminister Mbemba (s.33)
På frågan om vilka ärenden som ligger på hans bord, berättar han att det framförallt är två: Det faktum att Lissouba med hjälp av presidentgardet sköt rakt in bland demonstranter under krigets inledning i juni 1992 och det ärende som behandlar Lissoubas försäljning av olja till amerikanska aktörer för 3 dollar fatet när världsmarknadspriset var 19 dollar fatet. "Det finns naturligtvis fler ärenden men de kommer senare att förberedas av HD".
24 aug 1999/ NCNNews 2 sept 1999 Sassou öppen för fredssamtal enligt Lopez
Den 20 augusti sände RFI en intervju med Kongos ambassadör i Paris, Henri Lopez. Han meddelade då som representant för regeringen i Brazzaville att presidenten nu är öppen för fredsförhandlingar med de kongoleser som befinner sig i exil. Ett första möte kommer att äga rum mycket snart, kanske inom de närmaste dagarna. Platsen blir i något afrikanskt land.
Följande dag sändes en intervju med Bernard Kolelas som var positiv till initiativet. På frågan om han var beredd att ta den utsträckta handen, svarade han: "Det är jag som har min hand utsträckt sedan länge."
Den närmaste tiden kommer att visa om denna öppning, som är den i särklass intressantaste hittills, kommer att ge konkreta resultat, så att det kongolesiska folket kan gå en lugnare framtid till mötes.
/Maurits Pettersson 24 aug 1999/ NCNNews 2 sept 1999
Samtal med Sassou
Tre ministrar från förra regeringen återvände den 1 september till Brazzaville för fredssamtal med president Denis Sassou Nguesso. Christian Tsoumou rapporterade för Reuters att de tre hade med sig en fredsplan. Förre handelsministern Marius Mouambenga sade vid en presskonferens: "Vi kom på eget initiativ för att möta presidenten och räcka över fredsplanen till honom." Han följdes av förre socialministern Melaine Ibouritso och förre juniorfinansministern Luc Adamo Mateta. Alla följde Pascal Lissouba i exil när Sassou tog makten 1997. Kongoradion rapporterade att planen var en överenskommelse mellan politiker och officerare i landsflykt och den tillkom i Kamerun den 15 augusti.
AFP 30 aug 1999
Medling av frimurarna
Le Grand Orient de France (GOF) - en frimurarorden - meddelade på måndagen att man "erbjudit medlingshjälp" för att "skapa möjlighet för en fredens återkomst till folket" i Kongo-Brazzaville. Flera politiska ledare från Kongo-Brazzaville är medlemmar i orden bl a Pascal Lissouba. Vid ett möte i Paris den 19 augusti signerade representanter för Lissouba och Kolelas en deklaration "som ställer minimala villkor för fredens återkomst till Kongos folk". Fredens lösning ligger i högtidligt avstående från allt anlitande av vapen stryker man under i kommunikén.
/Översatt av Maurits Pettersson 1 sept 1999/
UN IRIN 31 aug 1999
Civila i Pool bombas "dagligen" säger milis
Ninjasmilisen, som är anhängare till förre presidenten Pascal Lissouba, svarar på regeringens vädjan om att avstå från våldet och säger att de inte lägger ner sina vapen "så länge som Brazzavilleregimen bombar de södra regionerna av Kongo och då särskilt i Poolregionen". I ett uttalande som FN IRIN tagit emot på tisdagen skriver Ninjas högsta ledning att regeringen "dagligen bombar" civila följt av ett "massivt stöd från utländska trupper och av afrikanska och europeiska legosoldater". Under tiden hävdar regeringsarmén att (enligt obekräftade uppgifter) de dödat 15 rebeller i sammanstötningar i Loutete utmed järnvägen mellan Brazzaville och Pointe-Noire enligt Sydafrikas Radionyheter på tisdagen.
AFP 1 sept 1999
Fredspakt mellan Kongo och Kongo-Kinshasa
Den överenskommelse om en fredspakt mellan länderna man gjorde i december 1998 stadfästes igen på tisdagens eftermiddag. I båda länderna förbjuds beväpnade grupprörelser utmed hela gränsen. Inte heller tillåts fientlig propaganda.
AFP 8 sept 1999
Ingen dialog med de förra ledarna i Kongo
Det finns inga möjligheter till dialog mellan president Sassou Nguesso och de förra ledarna i Kongo, dvs Pascal Lissouba, deklarerade maktens parti på onsdagen.
"Det blir ingen dialog" mellan makten och "ett tjugotal" ledare från den störtade regimen Pascal Lissouba och förre premiärministern Bernhard Kolelas. Mot dem har Brazzaville framlagt internationellt mandat för att arrestera dem för "krigsbrott och ekonomiska brott" deklarerade ordförande Ambroise-Edouard Noumalazî för FDU (De förenade demokratiska styrkorna - Forces Démocratiques Unies) - en koalition av partier som stöder general Sassou Nguesso. Noumalazî är samtidigt generalsekreterare för koalitionens huvudparti som är PCT, Kongolesiska Arbetarpartiet.
"Dialog kan bara föras med exilkongoleser som inte är ansvariga för krigsbrott, ekonomiska brott eller blodsbrott" menar Noumalazî, som ser att "straffrihet är något väldigt farligt".
Regimen under president Sassou vill döma Lissouba och Kolelas och deras nära medarbetare som ansvariga för våldet som gjutit blod i Kongo 1993, 1997 och sedan december 1998.
I mitten av augusti sade ambassadören Henri Lopez i Franska Radion att han i samråd med statschefen öppnat en serie kontakter med myndighets- personer i den störtade regeringen för att komma över hindren i en åter- vändspolitik (se KongoNytt 24 aug.).
Kolelas, flykting i USA, har bekräftat dessa kontakter och försäkrar sig vara beredd till alla diskussioner med makten. /Översatt av Maurits Pettersson 9 sept 1999/
Rapportör 13 sept 1999
Muntlig rapport via Skutan ( SMF Databas)
157 summariskt avrättade
Rapport har inkomt att 157 ungdomar summariskt har avrättats efter det att de på uppmaning och förlitande sig på Sassous försäkran om amnesti lämnade in vapen före den 14 augusti. De hade tagit sin tillflykt till Kongo-Kinshasa. De trodde på Sassous löfte och åkte frivilligt tillbaka till Brazzaville där de lade ner sina vapen. De stängdes in i militärförläggningen den 15 augusti och hade därefter avrättats. Deras huvuden hade sedan vistats upp i Ngoma Tsé Tsé. Och nu har Brazzaville sänt informatörer till Kinshasa som berättar att de 157 fick amnesti i Brazzaville och nu mår bra! Än en gång visar regimen i Brazzaville sitt brutala lögnaktiga ansikte.
/Översatt av Maurits Pettersson 16 sept 1999/
AFP 16 sept 1999
Organisationer manar Sassou till förhandlingar
En samling av 36 organisationer kallade president Sassou Nguesso att "sätta igång dialogens process" mellan regeringen och milisrebellerna för att få ett slut på det "politiska barbariet" i landet. Samlingen utgörs av humanitära organisationer, Mänskliga Rättighets-grupper m fl. och man ber i en deklaration "hela befolkningen, som är det stora offret i det politiska barbariet, att stödja fredssträvandena varifrån än initiativet kommer". Deklarationen är riktad till president Sassou Nguesso, ambassadör Henri Lopez samt de ledande i oppositionen med ex- president Lissouba i spetsen.
Sassous regim vill dock ställa Kolelas och Lissouba med deras medarbetare inför krigsrätt som ansvariga för de blodiga krigen 1993, 1997 och 1998. Den 8 september deklarerade De förenade demokratiska styrkorna (FDU, som stöder Sassou Nguesso) genom Ambroise-Edouard Noumazalaî att de motsatte sig all dialog mellan makten och "tjugotalet" f d ledare som, enligt dem, är skyldiga till krigs- och ekobrott.
UN IRIN 21 sept 1999
Lugnet får fler att återvända
Någonstans mellan 1000 och 2000 personer återvänder dagligen till Brazzaville från Pool-regionen, runt omkring huvudstaden. De senaste veckorna har också flyktingar från DR Kongo återvänt, som WFP konstaterar i veckans rapport. Enligt Läkare utan Gränser är 23,8% undernärda. WFP säger att de uppskattade att det behövdes 2 560 ton mat medan endast 883 ton av varierad föda har kunnat ges till de mest utsatta (80 000 människor) bland 200 000.
UN IRIN 22 sept 1999
Rebellerna förlorar Zanaga
Regeringens styrkor har återtagit den sydvästra staden Zanaga från rebeller trogna Pascal Lissouba, enligt dagens rapporter. Reuter citerade en armétalesman som sade att staden under 10 månader befunnit sig i rebellernas händer, men nu återintagits efter hårda strider. PANA meddelade att omkring 600 Ninjas skulle ha överlämnat sig till regeringstrupperna sedan regeringens amnesti i augusti. Omkring 320 hade rest via DR Kongo och resten hade gått till Brazzaville via Pool uppger en PANA-citerande poliskälla.
UN IRIN 23 sept 1999
100 000 oredovisade flyktingar - en gåta
Medan de flesta internflyktingar som flydde kriget förra året återvänt sedan mitten av maj till sina hem i Bakongo och Makelekele i de södra områdena av Brazzaville har omkring 100 000 internflyktingar inte redovisats. De är där på oförklarliga vägar meddelar Röda Korset och Röda Halvmånen i en rapport om situationen i regionen. Dessa 100 000 har varit utan assistans sedan december 1998. Röda Korset hjälper ca 60 000 människor i Brazzaville och man planerar stödja 30 000 internflyktingar och deras värdfamiljer i hamnstaden Pointe-Noire.
/Översatt av Maurits Pettersson 28 sept 1999/
RFI och AFP 28 sept 1999
Kindamba återintaget
Armén har återintagit Kindamba 10 mil nordväst om Brazzaville sedan Ninjas hållit den i flera månader. Man uppger att 60 dödats (Radio Congo). Enligt samma källa skulle regeringens trupper ha gått in i orten på söndagen. Den skulle enligt militären vara den sista rebellmilisbasen. 60 Ninjas och en soldat dödades i striden om Kindamba enligt radiorapporten. De senaste dagarna - enligt militära källor i Brazzaville och återvändande människor från området - skulle en stor koncentration av militära trupper ha setts nära Kindamba sannolikt för att göra en stormning mot milisen.
/Avlyssnat och översatt av Maurits Pettersson 28 sept 1999/
Analys av den dagsaktuella situationen
Till min hjälp att analysera dagssituationen har jag haft missionärer/ biståndsarbetare med mångårig erfarenhet från Kongo. Man menar att sannolikt är det så att de fredssamtal som Sassou ovan sagt sig gå med på, tillsammans med Kolelas och Lissouba, inte accepterats av militära ledare kring Sassou. Möjligen fruktar dessa ledare den rättskipningsprocess som då kommer att avslöja dem. Källor i Frankrike menar att Sassous mål är att utplåna Kongofolken i södra Kongo för att få full tillgång till oljan. Man ser också planer på att västra Brazzaville, Makelekele och Bacongo, kommer att omvandlas till militära baser i stil med dem som sedan ca 10 år rikligen förekommer i de delar av Brazzaville Sassou som kontrollerar sedan 1979. Man bedömer att den information som ges på kongolesiska hemsidor (vid franska sites) uttrycker en genuin fruktan för att Sassou är inställd på etnisk rensning. Sedan flera hundra år förekommer ju en konflikt mellan det kongolesiska nordriket och sydriket (det gamla Kongokungadömet med huvudstad i San Salvador/nuv. Angola). På någon site har framförts argument för att återupprätta ett sådant rike. För några år sedan lät president Kabila (DRC - gamla Zaire) fängsla en man som sade sig agitera för upprättandet av kungariket Kongo. Dessa krafter finns naturligtvis fortfarande. De gamla rikena under lydkonungar finns fortfarande i traditionell mening kvar och är aktiva i bedömandet av traditionsrättsliga mål, men har naturligtvis ogiltigförklarats av den politiska makten.
På precis samma sätt som i Rwanda-kriget, eller för den delen på Balkan, finns det gamla intressen och traditioner som står i konflikt med varandra. Och grunden till det etniska kriget kan inte bara sökas i politiska motsättningar. Seden att totalt skövla och förstöra motståndarsidans tillgångar vid en ockupation kan spåras långt tillbaka i tiden, då man utan omsvep brände den besegrade maktens fetischer och statsreliker, allt i avsikt att bryta den besegrades kontakt med anfäderna (maktens bärare). På samma sätt förstör man nu allt för att göra rent hus "med det gamla" och bygga upp något nytt.
Detta måste ses som en "afrikansk" förklaring till att odlingar så konsekvent har förstörts, hus bombats och bränts ned och människor fått svälta ihjäl i skogarna eller dö av sjukdomar. Det land som nord senare kommer att inta är då "fritt och öppet". Alla tecken på ett folkmord är för handen och det måste stoppas.
Vad som nu har hänt och som förändrat det låsta läget är att det i augusti i år kom ett uttalande från Paris via den kongolesiske ambassadören Henri Lopes, som uttalade sig i president Sassou namn att det fanns intresse för dialog och samtal med de kongoleserna i exil. Han talade om många underhandsamtal som förts och att det nu bara var en tidsfråga innan dessa ledare skulle mötas och tala med varandra. Kolelas svarade ganska omgående att han för sin del välkomnade detta och sedan länge efterfrågat en dialog. Några veckor senare reste en delegation från Lissouba-sidan till Brazzaville och överlämnade en fredsplan. Förhoppningarna har dock grusats genom att partisekreteraren Noumazalaye uttalat sig och sagt att det inte finns någon möjlighet att man skulle samtala med ansvariga för folkmord i Kongo.
Sveriges möjligheter
Det Sverige skulle kunna göra i den här situationen vore att med sitt rykte som försvarare av demokrati och mänskliga rättigheter och med sin bakgrund obefläckad (Sverige har aldrig varit någon kolonialstat) erbjuda sina tjänster som möjliggörare, "facilitator", av ett möte. Genom det snart 100-åriga arbete som bedrivits av svenska missionsorganisationer och sedan 30 år i samarbete med en lokal självständig kyrka, har Sverige ett särskilt gott rykte i Kongo. Men det är inte bara kyrkan man ser utan Sverige som aktivt deltagit i FN för att lösa problem världen över. Sverige har dessutom stått oberoende gentemot de stridande fraktionerna.
Sverige skulle alltså kunna erbjuda sig att vara "facilitator", erbjuda en mötesplats, organisera ramarna kring mötet. Sverige har många möjligheter att göra detta: kontakterna i Nordiska rådet, EU och FN. Kanske i samarbete med övriga länder, där nu Finland blir ordförande i EU, kanske i samarbete med Norge där det finns starkt stöd för Afrika och Kongo. Båda våra nordiska grannländer har också framgångsrikt bidragit med medling i andra konflikter.
Ett av hindren var tidigare Frankrikes position. Sveriges förslag att sända FN-trupper stoppades i säkerhetsrådet av bl. a. Frankrike. Det tycks som om även detta hinder nu undanröjts och att Frankrike skulle välkomna ett svenskt initiativ.
Genom att det uttryckts möjligheter till dialog är Kongo nu inne i en känslig fas som kan innebära att våldsamheter ytterligare trappas upp i ett försök att markera positionerna, och därför är det av stor vikt att något görs så snart som möjligt.
En fråga om Sveriges möjligheter och engagemang för Kongo har ställts i riksdagen under våren 1999. Regeringen har svarat att man är medveten om och har arbetat för att stödja Kongos folk genom arbete i EU och FN. Detta har tidigare stött på hinder av olika slag. Ett av hindren har undanröjts, genom att Frankrike, med sina intressen i Kongo, har lämnat besked att man välkomnar ett initiativ från svensk sida som hjälper Kongo och dess befolkning.
Den aktuella situationen i Kongo har också förändrats. Det finns nu öppningar och uttryck för en vilja till möte och dialog från de olika parterna i konflikten. Samtidigt är de senaste rapporterna från landet nedslående, unga människor dödas, barnen är undernärda och infrastrukturen i landet fullständigt förstörd. Situationen i landet är så labil att de öppningar som finns snabbt kan försvinna i en våldsspiral utan motstycke. Sverige kan nu aktivt bidra till att man istället för våld väljer politiska lösningar. Om inte sådana stödjande insatser görs riskerar vi att ett nytt "Rwanda" återupprepas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att genom FN och EU aktivt verka för vapenstillestånd och dialog mellan de stridande parterna för att uppnå en varaktig fred i Kongo-Brazzaville,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall erbjuda sig att vara "facilitator", genom att erbjuda en mötesplats och organisera ramarna kring ett fredsmöte mellan de stridande parterna i Kongo-Brazzaville.
Stockholm den 5 oktober 1999
Tuve Skånberg (kd)