Genom Berlinmurens och kommunistdiktaturernas fall har demokratin i
vår världsdel stärkts på ett närmast fantastiskt sätt de gångna tio åren.
Med få undantag är de nya demokratierna på rätt väg. Givetvis finns det
orosmoln, som den osäkra utvecklingen i t.ex. Ryssland och Ukraina.
Tyvärr finns det också ett rent undantag, som återvänt till diktatur och
förtryck.
Mindre än 100 mil från Stockholm ligger Minsk, Vitrysslands huvudstad.
Den 20 juli 1999 skulle landets president, Alexander Lukasjenko, ha avslutat
sin lagliga mandatperiod och lämnat över presidentposten. Så skedde
emellertid inte: Genom en manipulerad folkomröstning 1996 gav Lukasjenko
sig själv mandat att upplösa parlamentet, handplocka ett nytt parlament och
förlänga sin egen ämbetsperiod. Efter den 20 juli går det inte längre att
beskriva Vitryssland som annat än en gammaldags diktatur av sovjetiskt
snitt, där i princip all makt är samlad hos presidenten.
Lukasjenkos totalitära regim och de övergrepp som begås mot
grundläggande mänskliga rättigheter är väl dokumenterade. Det civila
samhället förkvävs genom begränsningar av organisationers möjligheter att
verka, media kontrolleras, och oppositionella kastas i fängelse eller
försvinner.
Försök att hålla det civila samhället och dess föreningar vid liv blockeras
genom lagstiftning som kräver att alla föreningar omregistrerar sig årligen,
till höga avgifter. I bland avvisas omregistreringen helt och föreningarna
förutsätts upphöra med sin verksamhet. Genom kontroll över valutainflödet
och manipulerande med växelkurser tvingas föreningar som tar emot bidrag
utifrån att avstå en stor del av medlen till regimen.
Samtidigt är det förbluffande tyst i Sverige om den oroande utvecklingen i
Vitryssland. Det faktum att en ny diktatur har växt fram i Östersjöområdet är
mycket oroande och borde föranleda såväl en offentlig debatt som handling
från riksdag och regering.
Tystnaden till trots, måste utvecklingen i Vitryssland beskrivas som en
fråga också av svenskt nationellt intresse. Lukasjenkos regim påverkar det
ryska inrikespolitiska klimatet och utgör en regional säkerhetsrisk i
Östersjöområdet.
Kränkningar av mänskliga rättigheter
Den 21 juli demonstrerade 5 000 människor i Minsk för att protestera
mot Lukasjenkos olagliga styre. Liksom vid tidigare liknande tillfällen
ställdes många människor, i detta fall 70 personer, inför domstol bakom
lyckta dörrar. Trakasserier av oppositionella har blivit vardagsmat i
Vitryssland. Uttalad kritik leder vanligen till böter eller skatterazzior,
men ibland också till hårdare tag, som fängelsestraff. Ett exempel är den
förre premiärministern och presidentvalskandidaten Michail Tjigir, som
sitter fängslad sedan mars i år. Under senare tid har människor också
börjat försvinna. Oppositionspolitikern Viktor Gontjar, förre
inrikesministern Zacharenko och förre riksbankschefen Tamara Vinikova
är några av de mer kända exemplen på försvunna.
Alltjämt påstås Lukasjenko åtnjuta ett betydande stöd, inte minst på
landsbygden. Enligt exiltalmannen och ledaren för vitryska bondepartiet
Sjaretskij är dock det starka stödet för Lukasjenko en myt, vilket också
förklarar de uteblivna valen, som ger vid handen att Lukasjenko själv inte
vågar lita på sin popularitet.
Det stöd som kan finnas hänger givetvis samman med att han har skaffat
sig fullständig kontroll över etermedia. Redan samma dag som
folkomröstningen ägde rum stängdes TV-kanalen TV 8 och den oberoende
radiostationen Radio 101,2. Den 9 september i år lät styrelsen för Vitryska
journalistförbundet meddela att de största oberoende tidningarna i
Vitryssland utsatts för skatterazzior. För tidningen Bealaruskaya Delovaya
Gazeta var det fjärde inspektionen på mindre än ett år. De allt oftare
återkommande inspektionerna är försök att, genom ekonomiskt tryck och
speciallagar, komma åt all oberoende media. Nyligen stängdes
oppositionstidningen Narino. I den senaste valrörelsen dokumenterades
mängder med fall av censur, vägran att utlämna information, varningar och
andra metoder för att förtrycka det fria ordet. Attityden till Internet följer
samma linje som till övriga media. Den enda Internetleverantören i landet,
Belpak, tillhör staten.
Lukasjenkoregimen prioriterar anpassning till Ryssland på det kulturella
området. Därför har användandet av vitryska språket i skolor, tidningar och
bokutgivning kraftigt beskurits. Man kan i det sammanhanget inte undgå att
erinra sig Stalins förbud av vitryska språket 1933.
Lukasjenkos försök att permanenta och vidga
maktinnehavet
Den folkomröstning från 1996 som ligger till grund för Lukasjenkos
maktanspråk var ursprungligen en ickebeslutande folkomröstning om en
ny författning och presidentämbetets roll. Först då det stod klart att
utfallet av folkomröstningen var till Lukasjenkos favör, bestämde han
enväldigt att den skulle vara beslutande. Resultatet av folkomröstningen
har inte godkänts av vare sig EU eller Europarådet. Med hänvisning till
folkomröstningen har Lukasjenko upplöst parlamentet och handplockat
ett nytt parlament. Han har vidare givit sig själv förlängt förordnande till
år 2002.
Det råder ingen tvekan om att det vi ser är bildandet av en ny totalitär stat i
vårt närområde. Med medel som kan tyckas mjukare än våld, men med
samma effektivitet och med våldet hotande bakom hörnet, har Lukasjenko
vidgat sin privata maktsfär och sin kontroll över all media i landet.
Unionsplanerna med Ryssland
Ett ytterligare sätt att vidga maktsfären har varit att inleda ett arbete för
att bilda en union med Ryssland. För några år sedan inleddes ett
omfattande förberedelsearbete för en långtgående union mellan de två
länderna, som sedan varit slumrande, men under 1999 fått förnyad
aktualitet. Risken är överhängande att Vitryssland går vidare med
unionsplanerna mot det egna folkets vilja.
I stort sett hela det ryska politiska spektret är positivt till unionsplanerna,
av inrikespolitiska skäl. Även demokratiska och förhållandevis liberala
politiker sluter upp bakom tanken på en union, inte minst därför att det skulle
innebära en ny väg för Ryssland, mot utvidgning och ny makt. Blir planerna
verklighet finns en risk att Lukasjenko får en ny maktbas för att skaffa sig
ökad makt inom unionen, en risk som understryks av de högst tvivelaktiga
kontakter med olika kommunistledare Lukasjenko har i Ryssland.
Lukasjenko har också öppet sagt sig ha ambitionen att bli president i den
rysk-vitryska unionen.
Hög tid att agera
Trots det allvarliga läget uppmärksammas situationen i Vitryssland
alltför lite i Sverige i dag. Centerpartiet har förståelse för svårigheterna
att finna adekvata åtgärder, men konstaterar att den svenska regeringens
aktivitetsnivå i frågan bör öka och föreslår nedan flera konkreta åtgärder
för att uppmärksamma och påverka situationen i Vitryssland.
Uppmärksamma mänskliga rättigheter
Genom medlemskapet i EU har Sverige givits reella möjligheter att
påverka unionens agerande i internationella fora samt hela unionens
utrikes- och säkerhetspolitik. Detta medför visserligen en något
begränsad handlingsfrihet, men får inte leda till att vi passivt avvaktar
vad andra länder gör, inom EU, OSSE och Europarådet. Det är hög tid att
regeringen mer aktivt börjar arbeta för att uppmärksamma de omfattande
kränkningarna av mänskliga rättigheter i Vitryssland i de olika
internationella fora där Sverige är aktivt. Detta bör ges regeringen till
känna.
Särskilt bör Sverige arbeta för att FN:s kommissionär för mänskliga
rättigheter inleder en systematisk granskning och dokumentation av
övergrepp mot mänskliga rättigheter i Vitryssland. Regeringen bör inför
nästa session med FN:s kommission för mänskliga rättigheter verka för en
högre aktivitetsnivå än den som i dag råder, då det i huvudsak är
underkommittéer som är aktiva, samt verka för ett tydligare
ställningstagande från kommissionens sida gentemot Vitryssland. Detta bör
ges regeringen till känna.
Stärk det lagliga parlamentet
Enligt Vitrysslands konstitution ska parlamentets talman interimistiskt ta
över som statschef då presidentens mandat löper ut. Sedan den 21 juli
1999 är alltså, med detta synsätt, talman Semjon Sjaretskij landets laglige
statschef. Just natten mot denna dag såg sig Sjaretskij nödd att lämna
Vitryssland och han tog sig in i Litauen. I Litauen har Sjaretskij upprättat
förbindelser med sin kollega, Vytautas Landsbergis.
Ett viktigt steg för att stärka de demokratiska krafterna i Vitryssland är att
inleda kontakter med det enda lagliga parlament som finns, och med dess
talman. Riksdagen bör därför inbjuda Semjon Sjaretskij till Sverige för att
inleda parlamentariska kontakter. En sådan inbjudan borde rimligen också
leda till att riksdagens partier intensifierar sina egna ansträngningar för att
knyta kontakter med vitryska oppositionspartier.
Verka för internationella sanktioner mot Vitryssland
I en intervju i september sade Sjaretskij sig veta "med bestämdhet att om
USA sade två ord, och drog in de krediter som via Moskva går till
Minsk, så skulle Lukasjenko falla omedelbart". Den numera försvunne
oppositionspolitikern Viktor Gontjar säger i en intervju tre dagar före sitt
försvinnande att det "går inte att kompromissa med en sådan som
Lukasjenko. Maktspråk är det enda han begriper."
Sanktioner är ofta ett trubbigt instrument, som slår mot dem man avser
hjälpa med sanktionerna. Rätt använda, kan dock sanktioner vara
verkningsfulla, som då de rör krediter eller förmåner som direkt berör de
ledande skikten. Det finns i dag en restriktivitet vad gäller reseverksamhet
för toppskiktet. Denna bör kunna utsträckas till ytterligare restriktivitet vad
gäller regimens företrädare. Man bör i sammanhanget kunna överväga att
låta internationella sanktioner omfatta också idrottsutbyte och handel med
sådana lyxartiklar som kommer den regimtrogna eliten till del. Även
ekonomiska sanktioner bör kunna övervägas, dock med beaktande av att man
ska undvika att drabba vanliga människor. I samband med diskussioner om
finansiella frågor kring en stängning av Ignalina bör man kunna insistera på
att Vitryssland erlägger sina omfattande upparbetade skulder för elleveranser
från Litauen.
Regeringen bör i de fora man verkar, främst inom EU och FN, verka för
vidgade internationella sanktioner med den ovan angivna inriktningen mot
det vitryska ledarskapet. Detta bör ges regeringen till känna.
Sanktioner och skärpta restriktioner på resande får inte leda till att det
vitryska folket isoleras. Det är angeläget att EU verkar för vanliga vitryssars
möjlighet att ta sig ut ur landet, då de trakasseras av regimen och att
oppositionens arbete underlättas. Mot den bakgrunden bör Sverige främst i
EU verka för en generös attityd till mottagande av ej regimtrogna vitryska
medborgare och stöd till de grannar till Vitryssland som tar emot dem. Detta
bör ges regeringen till känna.
Sätt press på Ryssland
Ryssland har självfallet genom det ekonomiska och politiska samarbetet
samt unionsförberedelserna större möjligheter än de flesta länder att
påverka utvecklingen i Vitryssland. Det är angeläget att det
internationella samfundet utnyttjar kontakterna med Ryssland för att
också påverka skeendet i Vitryssland. Ett lägsta krav borde vara att
Ryssland ställer krav på en otvetydig folklig förankring i Vitryssland för
att fortsätta med unionsprocessen. Regeringen bör i internationella fora
verka för att situationen i Vitryssland uppmärksammas i alla kontakter
med Ryssland. Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige bör uppmärksamma situationen vad
gäller de mänskliga rättigheterna i Vitryssland i olika fora,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige bör arbeta för en högre aktivitetsnivå
i FN:s kommission för mänskliga rättigheter i fråga om de mänskliga
rättigheterna i Vitryssland,
3. att riksdagen beslutar inbjuda talman Semjon Sjaretskij till
riksdagen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om internationella sanktioner mot Vitryssland,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en generös attityd till mottagande av ej
regimtrogna vitryska medborgare,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att situationen i Vitryssland bör uppmärksammas
i alla kontakter med Ryssland,