Colombia

Inledning
Den politiska och sociala situationen i Colombia är sedan mycket länge
mycket oroande. Den väpnade konflikten som är Latinamerikas äldsta, har
pågått i närmare 40 år, och krävt tiotusentals liv. Den nuvarande presidenten,
Andres Pastrana, tillträdde 1998 efter att ha drivit fredsfrågan som sin vikti-
gaste valfråga.
Den sociala situationen präglas av extrema skillnader i inkomster och lev-
nadsvillkor. Särskilt utsatta är barn från fattiga familjer, som tvingas ut på
gatan och i barnarbete för att där drabbas av "social utrensning".
Colombia genomgår just nu en ekonomisk tillbakagång, den värsta sedan
30-talet enligt vissa källor, vilket ytterligare försvårar situationen på
arbets-
marknaden. Affärer och investeringar har drabbats hårt, produktionen har
fallit och den officiella arbetslöshetsnivån stigit till 20 %. Den 31 augusti i
år
ägde en generalstrejk rum med stora konsekvenser.
Jordbävningen i departementet Armenia i vintras hade ödesdigra effekter
på kaffeodlingarna, vid sidan av de svåra mänskliga och sociala problem som
uppstod.
Narkotikaproduktion, smuggling och inblandning i narkotikaaffärer på alla
nivåer i samhället är andra mycket oroande fenomen i det colombianska
samhället.
Den omfattande narkotikahandeln har lett till spekulationer om eventuellt
militärt ingripande från USA. Dessa kan inte helt avfärdas. Helt klart finns
också helt andra motiv för ett sådant ingripande. Den ansedda forskningsin-
stitutionen IRELA ( Institut för Europeiska-Latinamerikanska Relationer) i
Spanien har som rubrik på sin senaste rapport: "Konflikt i Colombia: Mot
intervention?" (16 september 1999)
2 Den väpnade konflikten
Konflikten i Colombia brukar klassificeras som ett lågintensivt krig, där
ingendera parten förefaller ha någon stark vilja till fred. På regeringssidan är
militären den starkaste parten. Det väckte därför stor uppmärksamhet när
Rodrigo Lloreda Caicedo, försvarsministern, avgick i maj 99. Han var en
mycket viktig person i fredsförhandlingarna - men avgick i protest mot att
demilitarisering i vissa zoner förlängts på obestämd tid. Sjutton generaler
ville följa efter, men president Pastrana övertalade dem att stanna.
De båda huvudgrupperna gerilla FARC och ELN tycks ha vunnit i styrka
under de senaste åren och anses behärska en stor del av landet med en närva-
ro i 43 % av kommunerna. De bedöms ha sammanlagt ca 20.000 man och
stora ekonomiska tillgångar. Jämfört med regeringens 146.000 man kan det
förefalla litet, men av dessa beräknas bara ca 40.000 vara tillgängliga för att
bekämpa gerillan. Trots detta bedöms gerillan för närvarande inte ha kapaci-
tet att störta regeringen. (IRELA)
De paramilitära grupperna eller "självförsvarsgrupperna" som de kallar sig
själva har också ökat i antal och direkta angrepp har ökat under senare år.
3 Övergrepp mot mänskliga rättigheter
Övergreppen mot mänskliga rättigheter i Colombia är mycket omfattande
och väl dokumenterade. I Amnestys årsbok för 1990 uppges att under 1998
mördades mer än 1.000 civila av säkerhetsstyrkor eller paramilitära grupper.
Många av dem hade torterats dessförinnan och ytterligare 150 personer hade
"försvunnit". Ett flertal MR-aktivister hotades och det finns belägg för att
minst sex av dem mördats.
Under 1998 och 1999 har FARC-gerillan vid ett flertal attacker mot olika
städer dödat civila, förstört byar och tagit krigsfångar. ELN-gerillan anklagas
framför allt för flera uppseendeväckande kidnappningar, i april 99 kidnappa-
des ett Avianca-flygplan med alla passagerare och besättning. Fortfarande
hålls 16 personer i fångenskap. I maj 99 kidnappade ELN 143 personer från
en kyrka i Cali, av vilka de allra rikaste fortfarande hålls fångna.
Till detta kommer regelrätta stridigheter mellan armé och gerilla som på-
gått på flera håll i landet.
De paramilitära aktiviteterna anses ha varit särskilt brutala. I våras kidnap-
pades en senator som är ordförande för senatens MR-utskott. I juni mördades
en borgmästare i departementet Antioquia och blev då den sjätte borgmästa-
ren som mötte detta öde bara under 1999. Enligt Human Rights Watch har
619 personer mördats av politiska skäl under de första sex månaderna under
1999, av vilka de paramilitära grupperna åtminstone är ansvarig för 73 %.
Av övriga mord hänförs 17 % till gerillan och 10 % till armén. I dessa siffror
ingår inte några personer som dött i direkt strid.
Anklagelserna mot försvarsmakten för att på vissa håll direkt ha varit in-
blandad i massakrer och övergrepp finns också kvar, även om antalet ankla-
gelser har minskat. Många colombianer misstänker att paramilitära grupper
ibland agerar med militärens passiva stöd. Vid den massaker som ägde rum i
Barrancabermeja i maj 1998, där 32 personer miste livet eller "försvann",
uppfattade de invånare som var vittnen att det var militärer i paramilitär
klädsel.
Ett särskilt problem utgörs av brott som begås av militär och polis, efter-
som straffriheten för dem är mycket utbredd.
Intern flykt är ett annat problem. Siffrorna varierar från olika uppgiftsläm-
nare, från ett par hundra tusen till 1,5 miljoner. Bara för 1998 anges i rapport
från US State Department att mer än 300.000 colombianer tvingats fly. Orsa-
ken till variationerna i siffror är att det delvis är en definitionsfråga hur
länge
man är internflykting? Det finns i siffran på 1,5 miljoner personer som flytt
för flera år sedan, och eftersom de kanske aldrig kan återvända hem, använ-
der exempelvis inte colombianska Röda korset den siffran. Problemet är
dock att större andelen av dem som flytt fortsätter att leva i läger och provi-
soriska omständigheter och fortfarande betraktar sig som tvångsförflyttade.
De städer som får motta en "invasion" av människor som flytt, är inte heller
alltid villiga att normalisera och förbättra för dem, med risk för att då få
ytterligare inflyttare! Slutsatsen är alltså att de flesta som flytt våldet
perma-
nent lever som flyktingar.
4 Colombianska ansträngningar
Den konservative presidenten Andres Pastrana gick till val med löftet om att
aktivt driva frågan om fredsförhandlingar. Bara tre veckor efter det att rege-
ringen tillträtt, träffade Pastrana ledarna för FARC, den största gerillagrup-
pen. Det var första gången något sådant inträffade i Colombia och förhopp-
ningarna var stora. Regeringen har antagit en plan för fred och utveckling -
Plan Colombia och varit mycket aktiv. Av stor betydelse är de eftergifter
som gjorts till FARC, där regeringen överlämnat en demilitariserad zon - ett
område lika stort som Schweiz.
Regeringen har också kommit med lagförslag till kongressen och föreslagit
en särskild session för att ta upp frågan om påtvingat försvinnande, folk-
mord, massaker och påtvingad omflyttning. Men frågan har ännu inte be-
handlats i kongressen.
Gerillan hävdar å sin sida att regeringen inte respekterat överenskommel-
ser. Sedan lång tid har FARC respektive regeringen ett stort antal krigsfång-
ar, vissa sedan två år. Vardera parten håller ca 450 soldater fängslade och
gerillan har krävt fångutväxling eller, till att börja med, en folkomröstning i
frågan.
5 Svenska kontakter
I Sverige präglas nyhetsförmedlingen om Colombia i stor utsträckning av
beskrivningar av våldet och narkotikahandeln. Men Sverige och Colombia
har vänskapliga förbindelser sedan många år. Flera svenska företag har verk-
samhet i Colombia, och i Sverige bor numera rätt många colombianer. Den
svenska utrikesministern Anna Lindhs besök i Colombia i juli 99 var mycket
kort men av stort politiskt värde för den svenska dialogen med och engage-
manget för Colombia. Det har rönt uppskattning bland fredsaktiva i olika
läger och utgör en god grund för att gå vidare.
I augusti 99 gästades Sverige i tio dagar av kören Escolanía från Cali. Den
består av ca 50 ungdomar mellan 10 och 20 år som kommer från olika sam-
hällsklasser. De framträdde på en rad offentliga evenemang som Vattenfesti-
valen, men också i kyrkor, skolor och parker. Sången och musiken stod na-
turligtvis i centrum vid dessa arrangemang, ett underbart sätt att dela med sig
av den rika colombianska kulturen. Men det blev också ett tillfälle att visa
hur ungdomar från Colombia vägrat acceptera våldets "kultur" och genom
sitt engagemang ihärdigt visat på alternativ. Besöket blev en succé, tack vare
stora insatser också i Sverige av enskilda personer och kulturorganisationer.
Körmedlemmarna själva hade under flera år fått arbeta ihop till resan genom
att spara, arrangera konserter och loppmarknader. Upprinnelsen till besöket
var att en tidigare medlem i kören som numera bor i Sverige tog detta initia-
tiv. Detta är ett mycket positivt exempel på kulturutbyte mellan Colombia
och Sverige som borde få efterföljare. En europeisk parlamentarikerdelega-
tion besökte Colombia i februari för att särskilt studera MR-frågorna. Resan
var organiserad av Caritas International och deltagarna kom från England,
Spanien, Holland, Tyskland, Irland (EU-parlamentet) Italien, Skottland. Den
svenska sidan representerades av två av undertecknarna till denna motion,
Gustaf von Essen och Eva Zetterberg, och svenska Caritas. Därutöver deltog
representanter från kyrkor och enskilda organisationer från dessa länder samt
katolska kyrkan i USA.
En mycket positiv nyhet kom den 30 september. Då meddelades att en av
pristagarna av det årliga Right Livelihood Award, eller Alternativa Nobelpri-
set som det också kallas, är den colombianska organisationen COAMA -
Programmet för Konsolidering av Amazonasregionen. Priset utgår för att
COAMA övertygande visat exempel på hur ursprungsfolk kan förbättra sin
försörjning samtidigt som de bibehåller sin kultur och bevarar regnskogsom-
råden där de lever. Med tanke på den omfattande konflikt som råder mellan
ursprungsbefolkningen där Urradammen nu anläggs, Emberraindianerna, och
de företag som är involverade, är det mycket glädjande att ursprungsbefolk-
ningen på andra håll bättre lyckats försvara sina intressen. Vad gäller just
Urradammen har svenska Naturskyddsföreningen vissa kontakter och har ett
samarbete, som man vill utveckla vidare.
Den svenska ambassaden är sedan flera år engagerad i ett arbete för MR
och svenskt stöd utgår till colombianska MR-organisationer. Flera svenska
enskilda organisationer; Diakonia, Caritas, MR-fonden m.fl, har omfattande
kontakter och gör direkta biståndsinsatser. Inom FN-verksamheten finns
svenskar verksamma, framför allt bör framhållas att den betydelsefulla pos-
ten som chef för FN-kontoret för Mänskliga Rättigheter innehas av en
svensk. I Sverige väntas i oktober besök av Colombias vice utrikesminister
för Europakontakter och eventuellt ytterligare representanter för den colom-
bianska regeringen.
Som synes har Sverige och Colombia omfattande relationer, vilket är en
bra utgångspunkt för att göra mer - för att få till stånd en fredsprocess. Sve-
rige kan erbjuda sig som vänland och värdland för samtal mellan parterna.
Många av gerillans medlemmar har länge varit ute i djungeln och behöver
"uppdateras" om vad som hänt i omvärlden - globalisering, handelsfrågor,
marknadsekonomi, den nya politiska situationen i de före detta så kallade
socialistiska länderna. En förebild kan vara de kurser i ekonomi för kubanska
ekonomer som Sverige står för.
I detta fördjupade samarbete ingår dock inte heller framgent någon krigs-
materielexport till Colombia. För oss är det självklart att den (relativt) re-
striktiva svenska lagstiftningen utesluter försäljning till Colombia. På samma
sätt bör den ganska ingående kännedomen om Colombia som finns i Sverige
leda till en ökad förståelse och bättre hantering av de människor som tvingats
fly.
6 Arbetet inom EU och FN
Frågan om vad FN kan göra har varit uppe i flera sammanhang. Vid MR-
kommissionens årliga session i Genève i mars 99, tog ordföranden i ett sär-
skilt anförande upp situationen i Colombia och konkreta uppmaningar till
Colombias regering gavs, bland annat om att sätta stopp för de paramilitära
gruppernas framfart.
FN-kontoret för mänskliga rättigheter har fått sitt uppdrag förlängt till år
2000. Vad händer sen? Det vet vi inte idag och det bidrar bland annat till att
frågan om att inrätta en särskild rapportör fortfarande är aktuell. I ett betän-
kande från utrikesutskottet från februari 1999 framhålls att regeringen fortfa-
rande bör överväga detta. Däremot har man hittills inte lyckats få upp frågan
om fredsinsatser på agendan i säkerhetsrådet och detta bör drivas av den
svenska regeringen.
EU-parlamentet har vid olika tillfällen tagit upp situationen i Colombia,
där man uttalat sin oro över paramilitära grupper. Det är likaså angeläget att
Sverige inom EU-kretsen som stark politisk kraft i FN agerar för att bidra till
fredsansträngningarna i Colombia.
7 Fredskrafterna i Colombia behöver stöd
De människor som i Colombia fortsätter att stå upp för mänskliga rättigheter
och verkar för fred har en oerhört utsatt position. Många riskerar dagligen
sina egna och sina anhörigas liv. Den som hamnat på de paramilitära grup-
pernas svarta lista måste få direkt fysiskt skydd. Närvaron av volontärer från
Internationella Fredsbrigaderna (PBI) och andra internationella organisatio-
ner kan ibland utgöra ett sådant mycket handfast skydd. Det samarbete som
Caritas och Diakonia upprättat med framför allt katolska kyrkan och dess
sociala arbete genom Pastor Social och direkta MR-organisationer är också
mycket värdefullt.
Det måste också påpekas att det arbete som utförs inom ramen för vissa
myndigheter, t.ex. Riksåklagare och ombudsman för Mänskliga Rättigheter,
för att inom det existerande juridiska systemet hitta den skyldiga och genom-
föra en korrekt rättslig process är mycket imponerande.
I det senaste numret av MR-fondens informationstidning (nr 30, september
1999) skriver Rose-Marie Asker, handläggare för Colombia, att "Colombia
lever i en krissituation som för varje dag försämras uppmärksammas inte i
nämnvärd utsträckning. Inte heller i Sverige. I detta läge är det oerhört vik-
tigt att ge stöd till dem som fortfarande vågar och orkar jobba vidare för att
få till en förändring."

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fortsatt svenskt engagemang för mänskliga rät-
tigheter och för att få till stånd en fredsprocess i Colombia,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att Sverige i EU tar initiativ till att en
handlingsplan utarbetas till stöd för fredsförhandlingar i Colombia,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att uppmuntra till kulturutbyte mellan Colombia
och Sverige,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att Sverige arbetar för att FN:s säker-
hetsråd på sin dagordning tar upp frågan om en fredsplan för Colom-
bia,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående stöd till de enskilda organisationer, fackfö-
reningar och kyrkor som i Colombia arbetar för att återupprätta re-
spekten för mänskliga rättigheter, stävja våldet och stödja våldets of-
fer.

Stockholm den 4 oktober 1999

Eva Zetterberg (v)

Anders Ygeman (s)
Gustaf von Essen (m)
Ingrid Näslund (kd)
Marianne Andersson (c)
Marianne Samuelsson (mp)
Kerstin Heinemann (fp)