1 Kriget mellan Eritrea och Etiopien
Det råder åter krigstillstånd mellan Eritrea och Etiopien. Detta krig tycks oss än mer meningslöst än det som utspelades under Haile Selassies och Menguistos tid vid makten. Då handlade det för Eritreas del om en kamp för nationellt självbestämmande och befrielse från ett förtryck. Etiopiens nuvarande ledare och det eritreanska folket kämpade då tillsammans mot en orättfärdig diktatur. Nu kämpar två självständiga nationer om en landremsa, vars betydelse i ekonomiskt avseende torde vara mycket ringa. Det nu pågående kriget grundar sig på en konflikt kring en gränsdragning gjord tidigare i historien och under mer koloniala förhållanden.
Nedanstående redogörelse för konfliktens utveckling gör inte anspråk på att vara en fullödig beskrivning utan utgör ett försök att urskilja några drag i denna tragiska konflikt, som redan kostat alltför många unga människors liv.
De områden kriget handlar om i dag beboddes de facto av eritreaner och administrerades av eritreanska myndigheter när Etiopien gjorde anspråk på området. Man publicerade till en början (1997) kartor där de omstridda områdena markerades som tillhörande Etiopen. I mitten av 1997 följdes dessa anspråk upp med att Etiopien sände två bataljoner till en by vid namn Bada i det omstridda området. Syftet var att avlägsna den eritreanska administrationen och införa etiopiskt styre. Den eritreanska regeringen protesterade mot det etiopiska intrånget. Eritrea föreslog en gemensam kommission för att lösa konflikten. Två möten avhölls i kommissionen. Samtidigt som det andra mötet ägde rum gick etiopiska trupper till förnyade angrepp. Nya sammanstötningar följde som sedan trappades upp och blev allt våldsammare.
Det är uppenbart att kriget mellan Eritrea och Etiopien fungerar destabili- serande i regionen. Vissa bedömare menar dock att kriget har medfört att president Meles har lyckats ena det tidigare så splittrade Etiopien. Samtidigt bör man dock erinra sig att det finns organisationer och rörelser som befinner sig i stark opposition mot den etiopiska regeringen, bl.a. OLF, oromofolkets befrielseorganisation. Där anser man att befolkningsgruppen från Tigre- provinsen vunnit alltför stort inflytande på den etiopiska regeringen på be- kostnad av oromos och amharer. Vidare finns det uppgifter om att den Tigredominerade regeringen i stor utsträckning sänder de andra folk- grupperna till fronten, vilket utgör en källa till opposition och splittring i Etiopien.
Kriget mellan Eritrea och Etiopien, med två regeringar som båda efter svåra och blodiga strider inledde en period i det egna landets historia mot en gemensam motståndare, har blivit varandras fiende. Efter det långa kriget var förhoppningarna stora att de båda länderna skulle kunna leva i fredligt, ömsesidigt utbyte. Det nya kriget har kostat tusentals människoliv och enorma ekonomiska tillgångar har gått förlorade på båda sidor.
OAU, den afrikanska enhetsorganisationen, har i dag, med stöd av det internationella samfundet, förhandlat med de båda sidorna i kriget för att nå fram till en lösning. Ett förslag till uppgörelse har förhandlats fram. Hittills har denna emellertid endast undertecknats av den eritreanska regeringen. För att fred skall kunna uppnås krävs det att även Etiopien undertecknar upp- görelsen.
Oavsett om Etiopien betraktar sig något förfördelat i denna uppgörelse, torde det på längre sikt vara en större framgång att underteckna ett på kort sikt otillfredsställande fredsavtal, än att på lång sikt förlora en möjlighet till fred och ekonomiska framsteg, eftersom ofred och krig aldrig någonsin med- för några framsteg. Tillfälliga segrar för den nationella prestigen får sällan något lyckligt slut.
Den svenska regeringen bör i FN och i samröre med andra internationella organisationer understödja kampen för fred mellan Etiopien och Eritrea samt medverka till att de båda länderna skall kunna gå vidare på en väg av kulturell och ekonomisk utveckling. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I samband med kriget har Etiopien inlett deportationer och utvisningar av tusentals eritreaner som under lång tid har levt och verkat i landet och rotat sig där. Detta har inneburit svåra umbäranden för människor som ytterst inte har något med kriget att göra, och det är en omänsklig behandling av oskyl- diga människor. Vänsterpartiet anser att den svenska regeringen i sina kontakter med den etiopiska regeringen skall verka för att Etiopien upphör med sin deportationspolitik och i stället skapar möjligheter för de förvisade eritreanerna att återvända. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
2 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den svenska regeringen i FN och i samröre med andra internationella organisationer bör understödja kampen för fred mellan Etiopien och Eritrea,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur den svenska regeringen bör agera när det gäller de etiopiska deportationerna av eritreaner.
Stockholm den 1 oktober 1999
Murad Artin (v)
Berit Jóhannesson (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Stig Sandström (v)
Willy Söderdahl (v)
Eva Zetterberg (v)
Lars Ohly (v)