Det är uppenbart att den bosättningspolitik som Israel inledde efter
sexdagarskriget 1967 efter hand blivit ett alltmer explosivt sprängstoff.
Det finns unga israeler som är födda och uppvuxna i bosättningar på
ockuperat område. Till följd av detta upplever de exempelvis
Golanhöjderna eller Västbanken, där de bor, som sin hembygd, på
samma sätt som de palestinier som en gång fördrevs från Palestina 1948
såg Haifa, Tel Aviv som sin hembygd. Under Ytzak Rabins tid som
premiärminister inleddes en tid av viss avspänning. En fredsprocess
inleddes efter många år av stridigheter - intifadan.
Efter mordet på Rabin och med Nethanyehus makttillträde förvärrades
motsättningarna mellan israeler och palestinier. Fredsprocessen lades i träda
samtidigt som man bedrev en expansiv bosättningspolitik, medan
palestinierna försökte att leva upp till fredsavtalet. Följaktligen ledde
Nethanyehus politik till att situationen i dag är mycket svårare att hantera än
på Rabins tid. För var dag som gick under Nethanyehus regeringstid blev
hans regering en allt större fara för staten Israel genom att motsättningarna
till palestinierna och grannländerna ökade.
2 Brott mot mänskliga rättigheter i palestinska
områden
Hos palestinierna, som sedan 1948 kämpat för att först erkännas som en
nation och sedan för att få bilda en egen stat, har det skapats en stor
bitterhet. Löften till dem har genom åren givits och svikits.
Gerillakampen och intifadan har skördat offer. Människor har torterats
under vad som kallats "skärpta förhör". Den berömde läkaren och
författaren Franz Fanon visade i en av sina böcker att det inte bara är den
torterade som är offer för tortyren. Även torterarens liv blir förstört. På
samma sätt kan sägas att den torterade i sin förbittring kan bli torterare.
I dag vet vi att det även i de palestinska områdena förekommer att pale-
stinska myndigheter tillgriper tortyr och dömer människor till döden.
Självfallet måste även en historiskt förfördelad part fördömas om han i detta
avseende förfaller till samma metoder som sin motståndare. Vi anser att den
svenska regeringen i sina kontakter med PLO och palestinska myndigheter
bör vara vaksam när det gäller brott mot mänskliga rättigheter i de
palestinska områdena. Detta vill vi ge regeringen till känna.
3 Ehud Baraks regering
Utgången av det israeliska parlamentsvalet 1999 och Ehud Baraks seger
över Nethany gjorde att många började hoppas att fredsprocessen mellan
israeler och palestinier åter skulle komma igång. Men till att börja med
hände ingenting alls, sedan följde alltfler israeliska provokationer, främst
genom en hänsynslös bosättningspolitik från Israels sida i de ockuperade
områdena - inte minst i östra Jerusalem.
Trots Baraks snara resa till president Clinton i Washington och trots nya
möten med Yasser Arafat och överenskommelser om att återupprätta
Wyeavtalet är fredsarbetet inte mer än påbörjat och situationen bräcklig, inte
minst inom Baraks egen regering.
Ser man till vad som händer konkret är bilden motsägelsefull. Till de
positiva sidorna i den senaste tidens politiska utveckling hör till exempel att
polisministern i Baraks regering, professor Sholomo Ben-Ami, har förklarat
att om något palestinskt hus skall rivas i östra Jerusalem, så skall det i
fortsättningen ske med hans personliga medgivande.
Justitieminister Yossi Beilin har sagt att han är bestämd motståndare till
administrativa frihetsberövanden (dvs. utan rättegång), vilket varit en metod i
förtrycket av palestinierna. Likaså var en av Dalia Itziks första åtgärder som
ny miljöminister i Israel att sammanträffa med sin palestinska kollega i Gaza
för att diskutera ett samarbetsprogram rörande miljöfrågor. Det finns flera
exempel av samma slag. Men samtidigt finns det allvarliga undantag. Ett är
att Barak tagit in en representant för det starkt bosättarvänliga Nationella
Religionspartiet i sin egen regering och gjort honom till just bostadsminister.
Det andra orostecknet är Baraks egen roll. Han är inte bara
premiärminister utan också försvarsminister. På detta område finns inga
tydliga tecken på någon förändring - att någon ny politisk linje i Baraks
makttillträde skulle ha medfört någon genomgripande förändring.
Fortfarande har den israeliska militären stora möjligheter att förmörka den
dagliga tillvaron för palestinierna. Israeliska soldater orsakade nyligen stor
förstörelse i byn Akaba i Jenindistriktet genom att systematiskt rasera alla
elektriska installationer. Officiellt förklarade man att dessa var illegala.
Israelisk militär har raserat hus i kåkstaden Sawahreh öster om Jerusalem.
Man raserade bland annat familjen Mashhours bostad, där
familjemedlemmarna levt sedan deras tidigare hem förstörts. En handikappad
sextiofemårig medlem av familjen och en femtonårig flicka anhölls och
anklagades för att ha gjort motstånd mot polisen.
Den bild man får av Baraks regering är således sammansatt och
motsägelsefull. Den innehåller stridiga viljor och skilda mål. Den historiska
erfarenheten visar att freden liksom demokratin måste erövras varje dag. När
situationen är labil och en regering som Baraks innehåller motstridiga
element krävs att de krafter som kämpar för fred, försoning och demokrati
erhåller stöd utifrån, från det internationella samfundet, från länder och
internationella organisationer som exempelvis Sverige, de nordiska länderna
och från EU. Den svenska regeringen bör därför i dessa organisationer påtala
och fördöma de övergrepp som fortfarande begås av israeliska trupper i de
ockuperade områdena. Framsteg i förhandlingar är inte detsamma som
uppnådd fred och försoning. Det finns flera steg att ta i konflikten mellan
Israel och palestinierna. Vägen är lång. Det gäller att inte förtröttas. Detta
vill
vi ge regeringen till känna.
4 Hemställan
4 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen i sina kontakter med PLO och de
palestinska myndigheterna är vaksam när det gäller brott mot
mänskliga rättigheter i de palestinska områdena,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att den svenska regeringen, för att stödja
palestiniernas rätt till självbestämmande och understödja
fredssträvandena, bör påtala och fördöma de övergrepp som
fortfarande begås av israeliska trupper i de ockuperade områdena.