1 Konflikten mellan Israel och Palestina
Det är uppenbart att den bosättningspolitik som Israel inledde efter sexdagarskriget 1967 efter hand blivit ett alltmer explosivt sprängstoff. Det finns unga israeler som är födda och uppvuxna i bosättningar på ockuperat område. Till följd av detta upplever de exempelvis Golanhöjderna eller Västbanken, där de bor, som sin hembygd, på samma sätt som de palestinier som en gång fördrevs från Palestina 1948 såg Haifa, Tel Aviv som sin hembygd. Under Ytzak Rabins tid som premiärminister inleddes en tid av viss avspänning. En fredsprocess inleddes efter många år av stridigheter - intifadan.
Efter mordet på Rabin och med Nethanyehus makttillträde förvärrades motsättningarna mellan israeler och palestinier. Fredsprocessen lades i träda samtidigt som man bedrev en expansiv bosättningspolitik, medan palestinierna försökte att leva upp till fredsavtalet. Följaktligen ledde Nethanyehus politik till att situationen i dag är mycket svårare att hantera än på Rabins tid. För var dag som gick under Nethanyehus regeringstid blev hans regering en allt större fara för staten Israel genom att motsättningarna till palestinierna och grannländerna ökade.
2 Brott mot mänskliga rättigheter i palestinska områden
Hos palestinierna, som sedan 1948 kämpat för att först erkännas som en nation och sedan för att få bilda en egen stat, har det skapats en stor bitterhet. Löften till dem har genom åren givits och svikits. Gerillakampen och intifadan har skördat offer. Människor har torterats under vad som kallats "skärpta förhör". Den berömde läkaren och författaren Franz Fanon visade i en av sina böcker att det inte bara är den torterade som är offer för tortyren. Även torterarens liv blir förstört. På samma sätt kan sägas att den torterade i sin förbittring kan bli torterare.
I dag vet vi att det även i de palestinska områdena förekommer att pale- stinska myndigheter tillgriper tortyr och dömer människor till döden. Självfallet måste även en historiskt förfördelad part fördömas om han i detta avseende förfaller till samma metoder som sin motståndare. Vi anser att den svenska regeringen i sina kontakter med PLO och palestinska myndigheter bör vara vaksam när det gäller brott mot mänskliga rättigheter i de palestinska områdena. Detta vill vi ge regeringen till känna.
3 Ehud Baraks regering
Utgången av det israeliska parlamentsvalet 1999 och Ehud Baraks seger över Nethany gjorde att många började hoppas att fredsprocessen mellan israeler och palestinier åter skulle komma igång. Men till att börja med hände ingenting alls, sedan följde alltfler israeliska provokationer, främst genom en hänsynslös bosättningspolitik från Israels sida i de ockuperade områdena - inte minst i östra Jerusalem.
Trots Baraks snara resa till president Clinton i Washington och trots nya möten med Yasser Arafat och överenskommelser om att återupprätta Wyeavtalet är fredsarbetet inte mer än påbörjat och situationen bräcklig, inte minst inom Baraks egen regering.
Ser man till vad som händer konkret är bilden motsägelsefull. Till de positiva sidorna i den senaste tidens politiska utveckling hör till exempel att polisministern i Baraks regering, professor Sholomo Ben-Ami, har förklarat att om något palestinskt hus skall rivas i östra Jerusalem, så skall det i fortsättningen ske med hans personliga medgivande.
Justitieminister Yossi Beilin har sagt att han är bestämd motståndare till administrativa frihetsberövanden (dvs. utan rättegång), vilket varit en metod i förtrycket av palestinierna. Likaså var en av Dalia Itziks första åtgärder som ny miljöminister i Israel att sammanträffa med sin palestinska kollega i Gaza för att diskutera ett samarbetsprogram rörande miljöfrågor. Det finns flera exempel av samma slag. Men samtidigt finns det allvarliga undantag. Ett är att Barak tagit in en representant för det starkt bosättarvänliga Nationella Religionspartiet i sin egen regering och gjort honom till just bostadsminister.
Det andra orostecknet är Baraks egen roll. Han är inte bara premiärminister utan också försvarsminister. På detta område finns inga tydliga tecken på någon förändring - att någon ny politisk linje i Baraks makttillträde skulle ha medfört någon genomgripande förändring. Fortfarande har den israeliska militären stora möjligheter att förmörka den dagliga tillvaron för palestinierna. Israeliska soldater orsakade nyligen stor förstörelse i byn Akaba i Jenindistriktet genom att systematiskt rasera alla elektriska installationer. Officiellt förklarade man att dessa var illegala. Israelisk militär har raserat hus i kåkstaden Sawahreh öster om Jerusalem. Man raserade bland annat familjen Mashhours bostad, där familjemedlemmarna levt sedan deras tidigare hem förstörts. En handikappad sextiofemårig medlem av familjen och en femtonårig flicka anhölls och anklagades för att ha gjort motstånd mot polisen.
Den bild man får av Baraks regering är således sammansatt och motsägelsefull. Den innehåller stridiga viljor och skilda mål. Den historiska erfarenheten visar att freden liksom demokratin måste erövras varje dag. När situationen är labil och en regering som Baraks innehåller motstridiga element krävs att de krafter som kämpar för fred, försoning och demokrati erhåller stöd utifrån, från det internationella samfundet, från länder och internationella organisationer som exempelvis Sverige, de nordiska länderna och från EU. Den svenska regeringen bör därför i dessa organisationer påtala och fördöma de övergrepp som fortfarande begås av israeliska trupper i de ockuperade områdena. Framsteg i förhandlingar är inte detsamma som uppnådd fred och försoning. Det finns flera steg att ta i konflikten mellan Israel och palestinierna. Vägen är lång. Det gäller att inte förtröttas. Detta vill vi ge regeringen till känna.
4 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen i sina kontakter med PLO och de palestinska myndigheterna är vaksam när det gäller brott mot mänskliga rättigheter i de palestinska områdena,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den svenska regeringen, för att stödja palestiniernas rätt till självbestämmande och understödja fredssträvandena, bör påtala och fördöma de övergrepp som fortfarande begås av israeliska trupper i de ockuperade områdena.
Stockholm den 4 oktober 1999
Murad Artin (v)
Berit Jóhannesson (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Stig Sandström (v)
Willy Söderdahl (v)
Eva Zetterberg (v)
Lars Ohly (v)