I maj 1999 gavs i internationella media beskedet att 13 iranska judar
skulle ställas inför rätta i Iran för spioneri för Israels och USA:s räkning.
De 13 iranska judarna hölls sedan två månader tidigare i fängelse och
hade utsatts för tortyr. Varken Röda korsets företrädare eller iranska
anhöriga har sedan gripandet tillåtits träffa männen, som är judiska lärare
och rabbiner. Inte heller har de anklagade fått träffa advokater.
Gruppen är medlemmar av de judiska församlingarna i Shiraz och Isfahan.
Iranska källor i Jerusalem meddelade enligt DN att de gripna judarna i staden
Shiraz är fler än tretton, och att de arresterades sedan de vägrat öppna sina
butiker på sabbaten - judarna i Shiraz är mycket mer religiösa och själv-
ständiga än de i Teheran, som går helt i regimens ledband. Regimen vill inte
ha några andra judiska centra än i huvudstaden.
Men bakom sådana prosaiska överväganden skymtar andra bevekelse-
grunder. Säkerhetstjänsten, utan vilken inga spionutredningar sätts igång,
kontrolleras av Khamenei, som är hätsk motståndare till president Khatamis
försök att föra Iran ur dess isolering. Åtgärder mot landets judar är ett
effektivt sätt att skjuta Khatamis västorienterade diplomati i sank.
Omkring hälften av Irans judar utvandrade till USA och Israel efter den
islamiska revolutionen 1979. I dag lever cirka 20 000-25 000 judar i Iran.
Flera judar har avrättats för spioneri på senare år.
Det finns skäl att anta att de 13 iranska judarna gripits och anklagats för
spioneri enbart av religiösa skäl på grund av deras roll som judiska lärare och
rabbiner, och att de kommer att dömas till döden utan möjlighet till en rättvis
rättegång. För två år sedan dömdes nämligen två iranier för spioneri för
Israel och USA till döden, en dom som också verkställdes.
USA avvisar anklagelserna som helt grundlösa, och Israels utrikesminister
Ariel Sharon deklarerade att ingen av de arresterade är eller har varit spion,
eller har haft någon som helst kontakt med den israeliska säkerhetstjänsten.
Anklagelsen för spioneri har inte dokumenterats eller styrkts på något sätt av
iranska myndigheter.
Att en av anklagelsepunkterna är att de 13 ska ha uppmuntrat judar att
flytta till Israel visar den iranska statens intolerans. Det finns anledning att
påpeka att det i FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna
stadgas om religionsfrihet och om alla människors rätt att "lämna varje land,
inbegripet sitt eget". Det måste gälla även om resmålet är Israel.
En högt uppsatt företrädare för Irans rättsväsende hävdade på måndagen
den 20 september att några av de 13 iranska judar som hotas av dödsstraff för
spioneri har erkänt sina brott. Eftersom varken företrädare för Röda korset
eller advokater har fått träffa de anklagade kan det inte uteslutas, utan
tvärtom bedömas vara det troliga, att de som "erkänt" sina brott gjort det
under tortyr, kanske kombinerat med löften om att undgå dödsstraff om de
erkänner.
Sveriges utrikesminister har som svar på mina frågor i ärendet (Fråga
1998/99:723) deklarerat att Sverige agerar för närvarande för att de iranska
judarna skall friges omedelbart, och att frågan äger hög prioritet.
Enligt iranska uppgifter skall de anklagade inom kort ställas inför rätta vid
den revolutionära domstolen i Shiraz.
Inför rättegången är det viktigt att den svenska riksdagen och regeringen
kraftfullt agerar för de anklagade iranska judarnas snara frigivning, fördömer
den behandling som dessa judar rättsvidrigt utsatts för, begär att de ska ha
tillgång till advokater, få träffa företrädare för Röda korset samt sina
anhöriga samt att internationella observatörer ska beredas tillfälle att följa
rättegången i dess helhet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om agerande för de 13 i Iran spionanklagade iranska
judarna.