Tibet är ett land som sedan 1950 är ockuperat av Kina. Situationen för
tibetanerna blir allt värre. 1216 politiska fångar fanns dokumenterade i
januari 1998, siffran har med mycket stor sannolikhet ökat sedan dess.
Det är exempelvis förbjudet att inneha bild på Dalai Lama, och det är
belagt med mycket stränga straff, om man bryter mot denna lag. Dalai
Lama är tibetanernas högste politiske och religiöse ledare. 1,2 miljoner
tibetaner har genom åren dött direkt eller indirekt på grund av
ockupationen. Tibets naturresurser är plundrade och man har mycket
hårda barnbegränsningar i Tibet, trots den låga befolkningssiffran.
Tvångssteriliseringar och tvångsaborter förekommer.
Tibets statsrättsliga ställning är och har under långa tider varit oklar. Att
landet i viss formell mening hört till Kina har i allmänhet godtagits av
omvärlden. Efter den kinesiska revolutionen 1911 upphörde dock Kinas
svaga administrativa närvaro i Tibet. Den kinesiske residenten i Lhasa läm-
nade landet och Tibet kom därefter att ha en nära nog fullständig autonomi.
Det började uppfattas som ett självständigt område, även om kineserna aldrig
accepterat den synen.
Den kinesiska invasionen 1951 blev emellertid inledningen till en epok, då
Tibets formella autonomi blivit alltmer substanslös. Situationen förvärrades
särskilt i samband med den kinesiska kulturrevolutionen på 1960-talet, då
traditionella kulturformer generellt beskrevs som "kontrarevolution".
Under denna epok har Kina i praktiken ockuperat Tibet. De i och för sig
mycket betydande investeringar i modernisering, teknifiering och utbildning
som gjorts, har skett på kinesiska villkor och utan hänsyn till Tibets
religiösa,
kulturella och etniska egenart.
De stora befolkningsgrupper som bevarar troheten mot det gamla kultur-
arvet, har utsatts för svår repression. Den mer återhållsamma politik som
inleddes 1980 på förslag av det kinesiska kommunistpartiets dåvarande
sekreterare, Hu Yaobang, avbröts brutalt 1987, då landet ställdes under krigs-
lagar med anledning av folkupplopp i Lhasa.
Till problembilden hör också Kinas tydliga bosättarpolitik med immigra-
tionen av människor från den kinesiska provinsen Sichuan, som tagit över en
stor del av småföretagsamheten och handeln och lämnat allt mindre utrymme
för den inhemska befolkningen. I språkligt hänseende favoriseras också
kinesiskan på tibetanskans bekostnad.
De etniska tibetanerna utgör något mer än två miljoner människor. Ungefär
lika många bor i olika kinesiska provinser (Qinghai, Sichuan, Gansu och
Yannan). 150 000 är flyktingar i Indien eller Nepal. I likhet med så många
andra folk är tibetanerna således splittrade av statsgränser. Kinas starka oro
inför etnisk separatism - liksom dess militärstrategiska intresse av att
behärska Tibet - är en viktig del av bakgrunden till dess brutala politik i
landet.
Dalai Lama är de facto det tibetanska folkets främste talesman och före-
trädare. Han är det i kraft av sitt politiska, andliga och moraliska ledarskap
och genom det förtroende han har inom främst sitt eget folk men även inom
betydande delar av den buddhistiska världen.
Sverige bör markera sitt erkännande av Dalai Lama i denna hans faktiska
position genom att stödja de fredsinitiativ som han har presenterat. Dalai
Lamas fredsplan från 1987 har bevarad aktualitet. Den innebär
- att regeringen verkar för att Tibet blir ett demilitariserat land,
- att regeringen verkar för att Kina överger den befolkningspolitik, som i
realiteten hotar det tibetanska folkets existens,
- att regeringen verkar för att Tibets miljö skyddas och att Kina upphör med
produktion av kärnvapen och dumpning av kärnavfall i Tibet och
- att regeringen verkar för att seriösa förhandlingar om Tibets framtida
status och de tibetanska och kinesiska folkens inbördes relationer
inleds.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att Sverige arbetar aktivt för att de
mänskliga rättigheterna i Tibet skall respekteras.