Mexiko är inne i en omvandling från enpartistat till demokrati. Vägen är
lång och krokig, omgärdas av bakslag och försvåras av gamla
makthavares försök att behålla sina positioner. Det finns dock en
möjlighet till demokratisk utveckling som måste tas till vara. Det gäller
för omvärlden, och Sverige, att i detta läge ställa krav på respekt för
mänskliga rättigheter och bidra till att omvandlingen sker fredligt.
Det långa maktinnehavet som PRI, det institutionella revolutionära partiet,
haft har varit en grogrund för korruption och maktmissbruk. Valfusk har ofta
förekommit liksom våld mot politiska motståndare. Ett stort antal brott mot
mänskliga rättigheter rapporteras årligen.
Sveriges målsättning bör vara dels att bidra till att den demokratiska pro-
cessen kan fortsätta att utvecklas, dels att värna om mänskliga rättigheter och
då särskilt för ursprungsbefolkningen. Av Mexikos nära 100 miljoner
invånare beräknas ungefär en tiondel vara indianer. I kampen mot gerillan
har regeringstrupper, polis och paramilitära grupper vid ett flertal tillfällen
gjort sig skyldiga till tortyr. Hundratals oppositionella har försvunnit. Dessa
förhållanden är ovärdiga ett land som vill beskrivas som demokratiskt.
2 Situationen i Chiapas
Indianbefolkningen i Mexiko är till överväldigande antal bönder. Som
sådana har de stått i ett närmast feodalt förhållande till provinsens stora
jordägare. Den 1 januari 1994 utbröt ett uppror i provinsen Chiapas, lett
av befrielserörelsen EZLN (zapatisterna), som bemöttes av regeringen
med militärt våld. Stridigheterna avblåstes dock ganska snart och
förhandlingar inleddes mellan zapatisterna och regeringen. Men någon
verklig fred blev det inte.
Även i andra delar av Mexiko, framför allt i provinserna Guerero och
Oaxacu, har social oro slagits ned med stor brutalitet av polis och militär.
Domarna mot de ansvariga för massmordet i Actéal 1997 måste ses som
ett framsteg. Denna massaker var dock endast ett i raden av övergrepp mot
den mexikanska urbefolkningen, och de systematiska brotten mot mänskliga
rättigheter i Mexiko har fortsatt.
I samband med massakrerna och förföljelserna har tusentals män, kvinnor
och barn tvingats fly från sina hem i rädsla för nya massakrer. I förhållandet
mellan regeringen och indianbefolkningen, i framför allt Chiapas, har den
mexikanska regeringen i flera år växlat mellan våldsamma ingripanden och
förhandlingar. Det finns en politisk vilja att genom sociala och ekonomiska
reformer undanröja grunden till det politiska upproret. Stora satsningar har
också gjorts under senare år, satsningar som med all sannolikhet inte skulle
kommit till stånd om inte det väpnade upproret skett i Chiapas 1994.
Samtidigt har det dock vuxit fram ett stort antal paramilitära grupper i pro-
vinserna, varav en del är direkt knutna till vissa stora godsägare. Regeringen
har mycket liten kontroll över dessa grupper. På den andra sidan finns zapa-
tistgerillan, EZLN, och en annan väpnad oppositionsgrupp, Folkliga revo-
lutionära armén (Ejército Popular Revolucionario, EPR). Förhandlingarna
mellan regeringen och zapatisterna ledde till ett fredsavtal, San Andrés-
avtalet, som innehåller otvetydiga eftergifter från regeringens sida. Upp-
fyllelsen av avtalet är ifrågasatt av zapatisterna. Det är uppenbart att en
fredlig och konstruktiv lösning på konflikten mellan den mexikanska armén
och ursprungsbefolkningen endast kan uppnås genom förhandlingar och
dialog mellan parterna.
En förutsättning för att förhandlingar skall bli framgångsrika är att de para-
militära grupperna, som gör sig skyldiga till de flesta brotten mot mänskliga
rättigheter, avväpnas och att en demilitarisering i området genomförs. Den
federala mexikanska arméns närvaro i Chiapas bör kraftigt minskas.
En förutsättning för att uppnå normala förhållanden och för all försoning är
att rättvisa skipas. Därför måste alla politiska fångar frisläppas och myndig-
heternas ansvar för brotten mot mänskliga rättigheter grundligt utredas.
Sverige bör framföra till den mexikanska regeringen vikten av att freds-
förhandlingarna återupptas, att ingångna avtal respekteras samt att alla
politiska fångar släpps. Detta vill vi ge regeringen till känna.
3 Brott mot mänskliga rättigheter
Nya rapporter har kommit om att allvarliga brott mot de mänskliga
rättigheterna begåtts som en följd av konflikten med EZLN och EPR. Det
finns ett stort antal samvetsfångar i landet. Amnestys årsrapport över
Mexiko är en provkarta på brott mot yttrandefrihet, föreningsfrihet och
andra demokratiska fri- och rättigheter. Det finns också exempel på
godtyckliga gripanden, försvinnanden, tortyr och fängslanden utan
rättegång. Människorättsaktivister, religiösa ledare, medlemmar i
oppositionella partier och aktivister för indianbefolkningens rättigheter
drabbas oftare än andra av falska anklagelser och övergrepp.
I mars 1998 grep delstatspolisen jesuitprästerna Gerónimo Hernández
López och Gonzalo Rosas Morales tillsammans med fem indianledare.
Prästerna var tongivande i lokala människorätts- och indianorganisationer i
Palenque i delstaten Chiapas. Alla de som greps torterades - det vill säga
misshandlades, brändes och utsattes för skenavrättningar - innan de frigavs
utan åtal efter några dagar. I maj samma år greps en allmän åklagare, Alberto
Gómez García, tillsammans med sex kriminalpoliser i San Luis Río Colorado
i delstaten Sonora. De kvarhölls i hemlighet under två veckors tid. Under
förhören utsattes de för misshandel, fick elchocker och kvävdes halvt till
döds med plastpåsar.
Tyvärr är detta bara två exempel på vad som, enligt Amnesty, är ett
mönster i det mexikanska samhället. Stora mängder av människorättsför-
svarare och journalister som undersökt övergrepp eller korruption har utsatts
för mordhot, men de mexikanska myndigheterna har konsekvent vägrat att
ingripa. Utlänningar med uppdrag att övervaka efterlevnaden av de mänsk-
liga rättigheterna har hindrats i sitt arbete, och några till och med utvisats
ur
landet anklagade för att ha blandat sig i landets immigrationslagar.
Sverige bör i ökad utsträckning uppmärksamma och protestera mot dessa
brott mot mänskliga rättigheter. Detta vill vi ge regeringen till känna.
4 Hemställan
4 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige i internationella sammanhang verkar
för att uppmärksamma brott mot mänskliga rättigheter i Mexiko,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige till den mexikanska regeringen
framför vikten av att fredsförhandlingarna återupptas, att ingångna
avtal respekteras samt att alla politiska fångar släpps.