Skall Sverige lägga veto mot EU:s fredsarbete? Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är en av de mest hopp- ingivande faktorerna för Europas fredliga utveckling. Utan ett samordnat agerande för stabilitet och fred i Europa skulle vi riskera att få uppleva hur fler konflikter liknande den i Kosovo blossade upp.
EU har möjlighet att fatta beslut om genomförande av så kallade Petersbergsuppgifter för freden. Det rör sig om humanitära insatser, freds- bevarande insatser, insatser med stridskrafter vid krishantering och freds- skapande åtgärder. I och med toppmötet i Köln tillkom även möjligheter för EU att utföra dessa uppgifter.
Anna Lindh och Björn von Sydow har, jämfört med sina företrädare, tydligare argumenterat för vikten av EU-samarbete för freden. Det är bra, men det finns flera frågor där Sveriges hållning förblivit oklar. I två centrala frågor har regeringen själv skapat en motsägelsefull bild.
Den första av dem är mandatfrågan. Under vilka förutsättningar skall EU kunna agera för freden?
Vid toppmötet i Köln talade regeringscheferna om att besluten måste tas "i enlighet med FN-stadgans principer". Men när den svenska regeringen beskrev Kölnmötets resultat valde den att tala om krav på konkreta FN- mandat, för att EU skulle kunna agera.
När riksdagen debatterade saken sa Lindh så här: "Det brukar inte behövas någon tolkning av FN:s principer därför att ett FN-mandat är ett FN-mandat i de frågor som handlar om fredsframtvingande insatser. Det här brukar vara väldigt tydligt i säkerhetsrådsresolutionerna." Utrikesministern har sedan i ett skriftligt frågesvar upprepat argumentationen. Men så enkelt är det inte, vilket situationen på Balkan visat.
Frågan är: skall EU kunna genomföra fredsuppdrag även om någon av säkerhetsrådets permanenta medlemmar lägger veto mot en säkerhetsråds- resolution? Frågeställningen är mer än bara teoretisk, vilket underströks när Folkrepubliken Kina lade veto mot fredsbevarande styrkor i Makedonien.
Det var just därför som regeringscheferna i Köln talade om beslut "i enlighet med FN-stadgans principer" och inte om det betydligt striktare krav på "FN-mandat", som Lind valde att saluföra. EU-länderna vill inte riskera förlamning i humanitärt utsatta situationer.
Naturligtvis är det önskvärt och kommer också att vara regel att EU agerar med FN-mandat i grunden. Men det är uppenbart att EU måste kunna agera även om en stormakt lägger veto mot nödvändiga fredsuppdrag.
Den andra frågan där regeringen glider är bruket av vetorätten inom EU. "Det finns möjlighet för de enskilda länderna att använda sitt veto om det mot förmodan skulle finnas olika tolkningar när det gäller ett FN-mandat", sa Lindh i riksdagen.
Att flagga för att Sverige kan komma att använda sitt veto sänder helt felaktiga signaler om Sveriges vilja att delta i fredssamarbetet. Det vore mycket bättre om utrikesministern underströk vikten av att stärka EU:s förmåga att agera för fred och säkerhet.
Det råder en olycklig oklarhet om i vilket sammanhang regeringen skulle kunna lägga sitt veto. Det krävs enhällighet för att fatta beslut om åtgärder som har militära implikationer. Menar utrikesministern att Sverige skulle hindra 14 andra EU-länder från att agera för freden? Kan Sverige tänka sig att blockera att de andra EU-länderna hanterar en krissituation i närområdet? Det vore i så fall helt orimligt.
Veto, hot om veto eller ens resonemang om att vetorätten kan bli aktuell att använda skall utnyttjas med största restriktivitet.
Sveriges deltagande i olika operationer av militär krishantering avgör Sverige självt. Det behövs inga veton för att Sverige skall kunna avgöra sitt eget deltagande. Det är svårt att se någon situation där ett svenskt veto kunde vara aktuellt. Däremot är det lätt att se situationer där gemensamt agerande för freden är avgörande.
När Europa blöder kan inte Sverige ägna sig åt att söka inrikespolitiskt motiverade nödutgångar. Det är moraliskt riktigt att EU skaffar sig förmågan att förebygga och förhindra kriser, krig och konflikter i närområdet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s mandat att agera för freden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av restriktivitet i användandet av veto i EU:s fredsarbete.
Stockholm den 28 september 1999
Sten Tolgfors (m)