Prioritera miljöfrågorna under Sveriges ordförande-
skap i EU!
Första halvåret 2001 kommer den svenska regeringen att vara
ordförandeland inom EU. Det är första gången som Sverige får
möjligheten att vara ordförandeland, en uppgift som kommer att kräva
mycket arbete av både regeringen och statsförvaltningen. Utrymmet för
att sätta dagordningen är begränsat då man som ordförandeland ärver
frågor från tidigare ordförandeskap. Valet av prioriterade frågor i det så
kallade arbetsprogrammet blir därför ännu viktigare. Hittills har
regeringen genom vice statsminister Lena Hjelm-Wallén sagt att man vill
prioritera arbetet med EU:s utvidgning, sysselsättning, öppenhet,
jämställdhet, miljö- och konsumentskydd och relationerna till EU:s
omvärld. Miljöpartiet de gröna anser att den svenska regeringen ska ta
chansen och högprioritera miljöfrågorna under sitt ordförandeskap.
Rollen som ordförandeland
Att vara ordförandeland inom EU är en stor och omfattande uppgift.
Detta märks inte minst på de anslag som finns för arbetet, totalt 735
miljoner kronor. Under det första halvåret 2001 kommer Sverige att
ansvara för EU:s möten såväl nationellt som internationellt, framför allt i
Bryssel. Ansvaret omfattar även att vara ordförande på de olika nivåerna
såsom ministerrådet och Coreper, samt att representera rådet hos
Europaparlamentet. För att planera alla möten och konferenser har man
under Utrikesdepartementet valt att inrätta ett 2001-sekretariat som ska
ansvara för planering och genomförande.
Sätt miljön som prioritet ett!
EU är idag snarare en miljöbov än en miljövän. I miljöfrågorna, där man
på internationell nivå måste samla sig för gemensamma lösningar, har
man inte kommit många steg på rätt väg. Ett steg fram har ofta följts av
två eller flera steg bakåt. Detta beror på flera saker, men framför allt på
politisk ovilja och kontraproduktiva målsättningar och regelverk i EU:s
fördrag och struktur. Det som krävs är en rejäl omorganisering och ett
radikalt nytänkande inom hela unionens politik för att man ska kunna
medverka till en ekologiskt hållbar utveckling. Sverige kan som
ordförandeland inte skapa detta nytänkande på ett halvår, men
möjligheterna finns att ändra inriktning, att få EU-projektet att växla över
på det gröna spåret. Denna insikt delas också av statsminister Göran
Persson. I ett tal till miljömässan Envisions i Västerås 16 september 1999
sade han: "Våren 2001 kommer Sverige att vara EU:s ordförandeland.
Då kommer hållbar utveckling att stå högt på agendan. Vi ska ta chansen
att föra en diskussion om en grön strategi för 2000-talet."
Miljöpartiet är berett att delta i arbetet med denna gröna strategi för 2000-
talet och vill därför utvidga sitt samarbete med regeringen till att även gälla
förberedelsearbetet inför ordförandeskapet inom EU.
Under de senaste åren har vi sett en stor politisk förändring i de flesta EU-
länderna. Gröna partier har tagit plats i röd-gröna regeringar i Frankrike,
Italien, Tyskland, Finland samt Belgien. I Sverige har Miljöpartiet de gröna
inlett ett samarbete med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Även
utanför EU finns det gröna politiker i regeringar och parlament. Denna
scenförändring har gett den gröna kraften i politiken en skjuts framåt, i
synnerhet när det gäller miljöfrågorna då det numera finns gröna
miljöministrar i flera länder. Allt detta ger en bra grund att stå på för en
accelererad miljöpolitik såväl inom EU som på den internationella arenan.
Från svensk sida finns det ett flertal anledningar till att lyfta just frågan om
ett ekologiskt hållbart samhälle under tiden som ordförande:
1) Margot Wallström har som kommissionär fått ansvar för miljöfrågorna.
Om den svenska regeringen vill visa att man menade allvar med att önska
miljöfrågorna för Margot Wallström så finns chansen att som ordförandeland
följa upp den ambitionen.
2) Europaparlamentet har fått en konservativ majoritet, något som kan visa
sig vara ett problem i miljöarbetet. De konservativa krafterna inom EU-
parlamentet har under tidigare mandatperiod visat sig vara mer ekologiskt
bakåtsträvande i miljöarbetet än den socialistiska gruppen. Skulle Sverige
välja att lyfta miljöfrågorna under sin tid som ordförandeland kan man verka
som en motkraft till de konservativa i Europaparlamentet.
3) Inget land har tidigare valt att högprioritera miljöfrågorna.
Konsekvensen har blivit att miljöfrågorna hamnat långt ner på dagordningen.
Om regeringen inte väljer att prioritera miljön bland de av vice statsministern
nämnda områdena, finns risken att miljöfrågorna återigen blir ett sekundärt
intresseområde.
4) Vikten av att lyfta miljöfrågorna till EU-nivån är en av de få frågor där
svenska folket är i stort sett enigt. Enligt en opinionsundersökning vill 86
procent av svenskarna att EU ska ta ett stort ansvar för miljön. Det låga
valdeltagandet i Europaparlamentsvalet visar också att medborgarna i EU-
länderna är missnöjda med den nuvarande situationen och istället vill att EU
ska ägna sig åt väsentligheter. Miljön är en sådan legitim väsentlighet.
5) De stora brister som finns i EU:s miljöarbete har gjort sig alltmer
påminda under de senaste åren. Den senaste rapporten från EU:s egen
miljöbyrå bekräftar den allvarliga bilden av EU:s miljötillstånd och beskriver
de allvarliga miljöscenarier som väntar om inte EU:s politiker tar frågan på
allvar. Trycket från befolkningen inom EU att ta tag i miljöfrågorna har ökat,
vilket bland annat manifesterats i att den gröna gruppen gått starkt framåt i
de senaste valen till Europaparlamentet.
6) Sveriges hittills dåliga engagemang för miljöfrågor inom EU gör att det
krävs en skärpning från svensk sida för att förbättra ryktet på miljöområdet.
Det fanns stora förhoppningar från miljöorganisationer och vissa progressiva
medlemsstater om att Sverige skulle vara en pådrivande, positiv kraft i
miljöarbetet då vi blev medlemmar i EU 1995. Strategin från den svenska
regeringen har hittills varit försiktighet, en strategi som inte är hållbar i
EU-
systemet där tuffa förhandlingar hör till vardagen. Ett ordförandeskap tilldrar
sig stor uppmärksamhet, vilket gör detta till ett lysande tillfälle att
profilera
Sverige som ett föregångsland på miljöområdet.
7) I Amsterdamfördraget lyftes frågan om ett ekologiskt hållbart samhälle
upp som ett huvudmål för unionen, vilket utgör ett viktigt konstitutionellt
stöd för det framtida miljöarbetet samtidigt som det är en signal om
integrering av miljöfrågorna inom alla EU:s sektorer. Ska detta mål ha någon
reell betydelse krävs emellertid att man sätter handling bakom orden och
skapar tuffa miljöregler för den inre marknaden. Väljer Sverige att
högprioritera miljöfrågorna under sin ordförandeperiod kan man underlätta
för framtida miljöarbete inom EU.
8) Margot Wallström aviserade under förhören med miljöutskottet i
Europaparlamentet att ett sjätte miljöhandlingsprogram ska arbetas fram och
träda i kraft då det femte miljöhandlingsprogrammet avslutas vid årsskiftet
1999/2000. Sverige skulle som ordförandeland kunna vara en pådrivande
kraft för implementeringen av ett sådant program.
Miljöfrågor kräver helhetssyn och integrering
Det kanske viktigaste i arbetet för ett ekologiskt hållbart samhälle är att
ställa upp systemkriterier som omfattar alla sektorer i samhället. Tidigare
har miljöpolitiken ofta karakteriserats som så kallade "end-of-pipe
solutions", dvs åtgärder för att mildra effekterna av miljöproblemen.
Framtidens miljöpolitik ställer hårdare krav på helhetssyn och kollektivt
ansvarstagande hos samtliga delar av samhället så att miljöproblemen
åtgärdas redan vid källan.
Grunden i ett ambitiöst miljöprogram för Sveriges ordförandeperiod måste
vara att skapa ett skelett av principer och åtgärder som man sedan kan bygga
vidare på. Utspridda åtgärder här och där kommer inte att lösa de långsiktiga
problemen.
In med miljöhänsyn i hela EU-systemet!
En av de viktigaste ändringarna i Amsterdamfördraget handlar om
principerna för hållbar utveckling. Artikel 2 i det nya fördraget där
unionens mål formuleras lyder numera: "främja ekonomiska och sociala
framsteg och en hög sysselsättningsnivå och uppnå en väl avvägd och
hållbar utveckling". Att principen om hållbar utveckling formulerats som
just en "princip" får konsekvenser för unionens arbete. Principer måste
nämligen integreras i all verksamhet. Detta förtydligas också av artikel 6
i EG-fördraget: "Miljöskyddskraven måste ingå i utformning och
genomförande av gemenskapens politik och verksamhet enligt artikel 3,
särskilt i syfte att främja en hållbar utveckling.
Då Sverige var ett av de länder som drev införandet av principen om
hållbar utveckling under regeringskonferensen i Amsterdam vore det nu på
sin plats att driva på för att verkligen integrera detta i praktisk politik i
ministerråden och även i kommissionens verksamhet. Några insatser som bör
ingå i ett ramprogram för integrering av miljöfrågorna i övrig verksamhet är:
Inrättande av en miljökommitté
Inrättandet av en Miljökommitté som granskar kommissionens förslag
till beslut utifrån ovan nämnda miljöprinciper skulle vara ett viktigt
verktyg för att påskynda miljöarbetet i unionens alla
verksamhetsområden. En Miljökommitté bestående av representanter för
olika intressegrupperingar i samhället såsom NGO:er, och nationella
miljövårdsmyndigheter skulle kunna vara en positiv och tydlig signal till
medborgarna att man menar allvar med miljöhänsyn.
Öka kontrollen!
Ökade resurser och befogenheter till EEA, European Environment
Agency som idag samlar in och sammanställer information om
miljötillståndet i unionen. Miljöpartiet de gröna anser att EEA ska ha
regionala kontor runt om i EU, som tillsammans med redan existerande
tillsynsmyndigheter kan bistå i arbetet med att implementera och
kontrollera att den beslutade miljöpolitiken genomförs.
Miljöchecka alla beslut!
En checklista där miljöprinciperna kollas av mot föreslagna beslut skulle
öka tydligheten och integreringen i miljöarbetet. Viktigt är att denna
miljöcheck även görs på ett initialt stadium i beslutsprocessen. Alla
berörda parter, såväl nationellt som på EU-nivå, skulle då konfronteras
med miljöarbetet.
Ge ekonomin ekologiska spelregler
Den ekonomiska politikens makt över miljösituationen världen över är en
fundamental del i den gröna samhällsanalysen. Den blinda jakten på
ständigt ökad konsumtion, dvs ökad BNP är ett av unionens huvudmål
trots att miljöforskning visar att det är just ett ökat materialflöde som är
ett av de stora hindren på vägen mot ett ekologiskt hållbart samhälle. De
bruttovinster som uppnås i miljöarbetet i form av bättre teknik och
effektiviseringar blir sällan nettovinster då den ökade konsumtionen av
varor äter upp de framsteg som uppnås. Att ha ett sådant ekonomiskt
beräkningssätt som mål för den ekonomiska politiken framstår som
alltmer ohållbart, omodernt och innehållslöst.
Gröna räkenskaper
Miljöpartiet de gröna vill att Sverige som ordförandeland ska ta initiativ
till att utveckla systemet med så kallade gröna räkenskaper eller "grön
NNP" där även slitage på det naturliga kapitalet finns med i kalkylen. I
Sverige har Miljöpartiet de gröna fått igenom gröna nyckeltal till
budgeten. Ett liknande system bör även införas på EU-nivå för att lättare
se de ekologiska konsekvenserna av den förda ekonomiska politiken.
Underlätta för miljöskatter
Behovet av och stödet för en grön skatteväxling där de miljörelaterade
skatterna höjs och skatten på arbete sänks, delas idag av många aktörer i
EU. Kommissionen menar att detta är en avgörande komponent i arbetet
för ökad sysselsättning. Vi har påbörjat denna reform i Sverige vilket
kraftigt förbättrar trovärdigheten för att man under sitt ordförandeskap
ska kunna lägga fram en konkret plan för att underlätta en miljörelatering
av skattesystemet på olika nivåer. Detta gäller framför allt skatterna på
energi och koldioxid. En viktig princip i sammanhanget är emellertid att
beslut om skatter endast ska vara miniminivåer med en frihet att gå före
och nationellt fastställa högre nivåer.
Ekologiska fotavtryck
Det finns en rad olika sätt att mäta förslitning på de naturliga grunderna
för vår existens och vårt välstånd. Problemet är bara att många
miljöindikatorer är komplicerade och svåröverskådliga för gemene man.
För att råda bot på detta har ett system för s k "ekologiska fotavtryck"
introducerats av miljöorganisationer över hela Europa. Beräkningarna
visar hur mycket dina aktiviteter som enskild individ påverkar miljöns
tillstånd, huruvida du håller dig innanför de ekologiska ramarna eller
inte. Systemet med ekologiska fotavtryck bör utvecklas till att gälla
företag och myndigheter. Ekologiska fotavtryck blir då en viktig
komponent i arbetet för en grön ekonomi och förbättrad offentlig
förvaltning. Stödsystem kan anpassas till dem som möter de ekologiska
kraven medan sanktioner och andra finansiella instrument kan riktas mot
dem som missköter sitt ansvar. Stödsystemen ska också främst rikta in
sig på lokala och regionala initiativ.
Miljöpartiet de gröna anser att Sverige som ordförandeland bör lägga fram
en plan för hur systemet med ekologiska fotavtryck ska kunna implementeras
i unionens ekonomiska politik. En sådan reform skulle förenkla arbetet med
att följa upp principen i artikel 6 i EG-fördraget om att integrera principen
om hållbar utveckling i unionens alla sektorer.
Horisontella styrmedel
Under de senaste åren har det uppkommit en rad olika horisontella
ekonomiska styrmedel för miljöpolitiken. Exempel på sådana
horisontella styrmedel är miljökonsekvensbeskrivningar, MKB:s samt
miljöcertifiering av företag. Rätt utformade kan dessa styrmedel spela en
viktig roll i arbetet med ett grönt näringsliv. EU har sedan en tid tillbaka
också ett eget miljöcertifieringssystem, EMAS som dock kommit i
skymundan av det internationella systemet ISO 14 001. Miljöpartiet de
gröna anser att regeringen under sin period som ordförandeland bör
presentera en plan för hur man kan stimulera användandet av
miljökonsekvensbeskrivningar och miljöcertifiering i såväl offentlig
förvaltning som i den privata sektorn.
Miljödemokrati i fördragen
Miljöpartiet de gröna vill att EU:s fördragstexter ska kompletteras med
en rad miljöprinciper i syfte att stärka miljöns konstitutionella ställning
inom EU. Detta skulle samtidigt vara en viktig signal om att det
förebyggande miljöarbetet måste stärkas. Vissa grundläggande principer
för miljöarbetet finns redan i fördraget som togs på regeringskonferensen
i Amsterdam, t ex försiktighetsprincipen och principen om att
förorenaren betalar som läggs fast i artikel 174 punkt 2.
Som ordförandeland har man ingen formell möjlighet att påverka de
fördragstexter som ligger till grund för unionsarbetet, detta beslutas på de
kontinuerligt återkommande regeringskonferenserna. Genom att lyfta de
strukturella frågorna till diskussion under ordförandeskapet kan man dock
samtidigt skapa en grogrund för strukturförändringar på en kommande
regeringskonferens. Skulle Sverige välja att lyfta frågorna om en ekologiskt
hållbar utveckling under sitt ordförandeskap och offensivt driva
implementeringen av redan gällande miljöprinciper, kommer att detta
påverka frågornas tyngd inom hela unionens verksamhet.
Viktiga miljöprinciper som ännu inte finns med i gällande fördrag är
substitutionsprincipen samt ett uttalat Faktor 10-mål, dvs att producenter
endast använder en tiondel så mycket råvaror och energi som dagens nivåer.
Stärk miljögarantin!
Den del av EU:s lagstiftning som föranlett den mesta debatten är om den
så kallade miljögarantin eller artikel 95 i fördraget (tidigare 100a).
Tanken med fördragstexten är att man som medlemsstat ska tillåtas gå
före på bland annat miljöområdet, även om det föreligger ett
harmoniseringsdirektiv i frågan. Den har förändrats och kompletterats
under flera regeringskonferenser. Tyvärr har förändringarna inte varit till
det bättre, snarare har det blivit en allvarlig försämring som gör
paragrafen i praktiken obrukbar. Problemet är framför allt punkt 5 i
artikel 95 där mycket komplicerande krav ställs för en nationell
skärpning av de nationella regleringarna. Bland annat ställs krav på att
medlemsstaten ska kunna bevisa att det aktuella problemet är specifikt
för medlemsstaten samt att det ska ha uppkommit efter den tidpunkt då
harmoniseringsåtgärden beslutades.
Miljögarantin är kanske det mest uppenbara exemplet på hur EU:s
strukturer är kontraproduktiva i miljöarbetet. Flexibla regler som möjliggör
en progressiv och offensiv politik är en viktig delkomponent för att utveckla
miljöarbetet. Några områden där EU:s regelverk hindrar medlemsstaterna
från att gå före i miljöarbetet är:
- möjligheten att ställa miljökrav vid offentliga upphandlingar då detta kan
betraktas som ett konkurrensstörande element på den inre marknaden,
- tuffare regler för genmanipulerade livsmedel där Miljöpartiet de gröna i
första hand vill förbjuda detta. I andra hand vill vi se en märkning av alla
livsmedel innehållande genmanipulerade produkter,
- hårdare regler vad gäller miljöinformation till konsumenter. Här är en
miljömärkning med tuffare nationella miljökrav en viktig del. Detta kan
emellertid riskeras om EU bestämmer sig för att dess egen
miljömärkning, EU-blomman, ska gälla istället då detta innebär lägre
ställda miljökrav för märkning.
Den svenska regeringen har under sitt ordförandeskap en gyllene
möjlighet att påbörja debatten om en omformulering av artikel 95 för att
möjliggöra striktare nationella regleringar på miljöområdet. Detta bör
även vara en fråga som regeringen driver med kraft under nästa
regeringskonferens.
Ett demokratiskt ordförandeskap
För trovärdigheten och tyngden i ett ambitiöst ramprogram som
ordförandeland krävs en tydlig förankring hos riksdagens partier. Utan en
majoritet av riksdagen bakom sig kommer regeringens eget program att
framstå som tandlöst och utan tillräcklig förankring hos befolkningen. Vi
i Miljöpartiet är beredda att delta i arbetet med utformningen av detta
ramprogram. Den form som är att föredra för detta arbete är en
gemensam arbetsgrupp med representanter för riksdagens alla partier.
I förberedelsearbetet är det också av yttersta vikt att planeringen förankras
hos frivilligorganisationer, näringsliv, fackföreningar, m.fl. I förberedelserna
inför miljöarbetet under Finlands ordförandeskap har man valt denna strategi
med lyckat resultat. Regeringen bör aktivt bidra till att så många
samhällsintressen som möjligt är delaktiga i såväl förberedande som
genomförande av ordförandeperioden. Detta är inte minst viktigt för känslan
av öppenhet och offentlighet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att låta principen om hållbar utveckling vara den
högst prioriterade frågan under Sveriges ordförandeskap inom EU
första halvåret 2001,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige under sitt ordförandeskap inom EU
verkar för inrättandet av en miljökommitté som enligt fastlagda
principer för miljöpolitiken granskar förslag till beslut,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att inom EU verka för utökade anslag till och
befogenheter för den europeiska miljöbyrån,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen under sin tid som ordförandeland
inom EU verkar för att beslut inom EU skall föregås av en grundlig
kontroll gentemot en checklista med gällande miljöprinciper,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen under sin tid som ordförandeland
inom EU tar initiativ till att utveckla systemet med gröna
räkenskaper,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen under sin tid som ordförandeland
inom EU verkar för att systemet med gröna nyckeltal införs även på
EU-nivå, 1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen under Sveriges tid som
ordförandeland inom EU skall presentera en plan för att underlätta
användandet av miljörelaterade skatter, bland annat genom
gemensamma miniminivåer för energi- och koldioxidskatter, 2
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen under Sveriges tid som
ordförandeland inom EU presenterar en plan för hur systemet med
ekologiska fotavtryck skall kunna implementeras i EU:s ekonomiska
politik, 1
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen under Sveriges tid som
ordförandeland inom EU presenterar en plan för hur man kan öka
användandet av miljökonsekvensbeskrivningar och miljöcertifiering i
såväl offentlig förvaltning som i den privata sektorn,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att substitutionsprincipen skall infogas i EG-
fördraget,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om artikel 95 i EG-fördraget, även kallad
miljögarantin,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en arbetsgrupp bestående av samtliga
riksdagspartier tillsätts för att förbereda det ramprogram som Sverige
kommer att presentera för sitt ordförandeskap i EU första halvåret år
2001,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen i förberedelsearbetet inför ord-
förandeskapet förankrar sitt arbete i berörda organisationer.
Stockholm den 3 oktober 1999
Birger Schlaug (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
Lars Ångström (mp)
Kia Andreasson (mp)
Barbro Feltzing (mp)
Gunnar Goude (mp)
Matz Hammarström (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Mikael Johansson (mp)
Thomas Julin (mp)
Per Lager (mp)
Ewa Larsson (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Ingegerd Saarinen (mp)
Kerstin-Maria Stalin (mp)
1 Yrkandena 5, 6 och 8 hänvisade till FiU.
2 Yrkande 7 hänvisat till SkU.