Prioritera miljöfrågorna under Sveriges ordförande- skap i EU! Första halvåret 2001 kommer den svenska regeringen att vara ordförandeland inom EU. Det är första gången som Sverige får möjligheten att vara ordförandeland, en uppgift som kommer att kräva mycket arbete av både regeringen och statsförvaltningen. Utrymmet för att sätta dagordningen är begränsat då man som ordförandeland ärver frågor från tidigare ordförandeskap. Valet av prioriterade frågor i det så kallade arbetsprogrammet blir därför ännu viktigare. Hittills har regeringen genom vice statsminister Lena Hjelm-Wallén sagt att man vill prioritera arbetet med EU:s utvidgning, sysselsättning, öppenhet, jämställdhet, miljö- och konsumentskydd och relationerna till EU:s omvärld. Miljöpartiet de gröna anser att den svenska regeringen ska ta chansen och högprioritera miljöfrågorna under sitt ordförandeskap.
Rollen som ordförandeland
Att vara ordförandeland inom EU är en stor och omfattande uppgift. Detta märks inte minst på de anslag som finns för arbetet, totalt 735 miljoner kronor. Under det första halvåret 2001 kommer Sverige att ansvara för EU:s möten såväl nationellt som internationellt, framför allt i Bryssel. Ansvaret omfattar även att vara ordförande på de olika nivåerna såsom ministerrådet och Coreper, samt att representera rådet hos Europaparlamentet. För att planera alla möten och konferenser har man under Utrikesdepartementet valt att inrätta ett 2001-sekretariat som ska ansvara för planering och genomförande.
Sätt miljön som prioritet ett!
EU är idag snarare en miljöbov än en miljövän. I miljöfrågorna, där man på internationell nivå måste samla sig för gemensamma lösningar, har man inte kommit många steg på rätt väg. Ett steg fram har ofta följts av två eller flera steg bakåt. Detta beror på flera saker, men framför allt på politisk ovilja och kontraproduktiva målsättningar och regelverk i EU:s fördrag och struktur. Det som krävs är en rejäl omorganisering och ett radikalt nytänkande inom hela unionens politik för att man ska kunna medverka till en ekologiskt hållbar utveckling. Sverige kan som ordförandeland inte skapa detta nytänkande på ett halvår, men möjligheterna finns att ändra inriktning, att få EU-projektet att växla över på det gröna spåret. Denna insikt delas också av statsminister Göran Persson. I ett tal till miljömässan Envisions i Västerås 16 september 1999 sade han: "Våren 2001 kommer Sverige att vara EU:s ordförandeland. Då kommer hållbar utveckling att stå högt på agendan. Vi ska ta chansen att föra en diskussion om en grön strategi för 2000-talet."
Miljöpartiet är berett att delta i arbetet med denna gröna strategi för 2000- talet och vill därför utvidga sitt samarbete med regeringen till att även gälla förberedelsearbetet inför ordförandeskapet inom EU.
Under de senaste åren har vi sett en stor politisk förändring i de flesta EU- länderna. Gröna partier har tagit plats i röd-gröna regeringar i Frankrike, Italien, Tyskland, Finland samt Belgien. I Sverige har Miljöpartiet de gröna inlett ett samarbete med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Även utanför EU finns det gröna politiker i regeringar och parlament. Denna scenförändring har gett den gröna kraften i politiken en skjuts framåt, i synnerhet när det gäller miljöfrågorna då det numera finns gröna miljöministrar i flera länder. Allt detta ger en bra grund att stå på för en accelererad miljöpolitik såväl inom EU som på den internationella arenan.
Från svensk sida finns det ett flertal anledningar till att lyfta just frågan om ett ekologiskt hållbart samhälle under tiden som ordförande:
1) Margot Wallström har som kommissionär fått ansvar för miljöfrågorna. Om den svenska regeringen vill visa att man menade allvar med att önska miljöfrågorna för Margot Wallström så finns chansen att som ordförandeland följa upp den ambitionen.
2) Europaparlamentet har fått en konservativ majoritet, något som kan visa sig vara ett problem i miljöarbetet. De konservativa krafterna inom EU- parlamentet har under tidigare mandatperiod visat sig vara mer ekologiskt bakåtsträvande i miljöarbetet än den socialistiska gruppen. Skulle Sverige välja att lyfta miljöfrågorna under sin tid som ordförandeland kan man verka som en motkraft till de konservativa i Europaparlamentet.
3) Inget land har tidigare valt att högprioritera miljöfrågorna. Konsekvensen har blivit att miljöfrågorna hamnat långt ner på dagordningen. Om regeringen inte väljer att prioritera miljön bland de av vice statsministern nämnda områdena, finns risken att miljöfrågorna återigen blir ett sekundärt intresseområde.
4) Vikten av att lyfta miljöfrågorna till EU-nivån är en av de få frågor där svenska folket är i stort sett enigt. Enligt en opinionsundersökning vill 86 procent av svenskarna att EU ska ta ett stort ansvar för miljön. Det låga valdeltagandet i Europaparlamentsvalet visar också att medborgarna i EU- länderna är missnöjda med den nuvarande situationen och istället vill att EU ska ägna sig åt väsentligheter. Miljön är en sådan legitim väsentlighet.
5) De stora brister som finns i EU:s miljöarbete har gjort sig alltmer påminda under de senaste åren. Den senaste rapporten från EU:s egen miljöbyrå bekräftar den allvarliga bilden av EU:s miljötillstånd och beskriver de allvarliga miljöscenarier som väntar om inte EU:s politiker tar frågan på allvar. Trycket från befolkningen inom EU att ta tag i miljöfrågorna har ökat, vilket bland annat manifesterats i att den gröna gruppen gått starkt framåt i de senaste valen till Europaparlamentet.
6) Sveriges hittills dåliga engagemang för miljöfrågor inom EU gör att det krävs en skärpning från svensk sida för att förbättra ryktet på miljöområdet. Det fanns stora förhoppningar från miljöorganisationer och vissa progressiva medlemsstater om att Sverige skulle vara en pådrivande, positiv kraft i miljöarbetet då vi blev medlemmar i EU 1995. Strategin från den svenska regeringen har hittills varit försiktighet, en strategi som inte är hållbar i EU- systemet där tuffa förhandlingar hör till vardagen. Ett ordförandeskap tilldrar sig stor uppmärksamhet, vilket gör detta till ett lysande tillfälle att profilera Sverige som ett föregångsland på miljöområdet.
7) I Amsterdamfördraget lyftes frågan om ett ekologiskt hållbart samhälle upp som ett huvudmål för unionen, vilket utgör ett viktigt konstitutionellt stöd för det framtida miljöarbetet samtidigt som det är en signal om integrering av miljöfrågorna inom alla EU:s sektorer. Ska detta mål ha någon reell betydelse krävs emellertid att man sätter handling bakom orden och skapar tuffa miljöregler för den inre marknaden. Väljer Sverige att högprioritera miljöfrågorna under sin ordförandeperiod kan man underlätta för framtida miljöarbete inom EU.
8) Margot Wallström aviserade under förhören med miljöutskottet i Europaparlamentet att ett sjätte miljöhandlingsprogram ska arbetas fram och träda i kraft då det femte miljöhandlingsprogrammet avslutas vid årsskiftet 1999/2000. Sverige skulle som ordförandeland kunna vara en pådrivande kraft för implementeringen av ett sådant program.
Miljöfrågor kräver helhetssyn och integrering
Det kanske viktigaste i arbetet för ett ekologiskt hållbart samhälle är att ställa upp systemkriterier som omfattar alla sektorer i samhället. Tidigare har miljöpolitiken ofta karakteriserats som så kallade "end-of-pipe solutions", dvs åtgärder för att mildra effekterna av miljöproblemen. Framtidens miljöpolitik ställer hårdare krav på helhetssyn och kollektivt ansvarstagande hos samtliga delar av samhället så att miljöproblemen åtgärdas redan vid källan.
Grunden i ett ambitiöst miljöprogram för Sveriges ordförandeperiod måste vara att skapa ett skelett av principer och åtgärder som man sedan kan bygga vidare på. Utspridda åtgärder här och där kommer inte att lösa de långsiktiga problemen.
In med miljöhänsyn i hela EU-systemet!
En av de viktigaste ändringarna i Amsterdamfördraget handlar om principerna för hållbar utveckling. Artikel 2 i det nya fördraget där unionens mål formuleras lyder numera: "främja ekonomiska och sociala framsteg och en hög sysselsättningsnivå och uppnå en väl avvägd och hållbar utveckling". Att principen om hållbar utveckling formulerats som just en "princip" får konsekvenser för unionens arbete. Principer måste nämligen integreras i all verksamhet. Detta förtydligas också av artikel 6 i EG-fördraget: "Miljöskyddskraven måste ingå i utformning och genomförande av gemenskapens politik och verksamhet enligt artikel 3, särskilt i syfte att främja en hållbar utveckling.
Då Sverige var ett av de länder som drev införandet av principen om hållbar utveckling under regeringskonferensen i Amsterdam vore det nu på sin plats att driva på för att verkligen integrera detta i praktisk politik i ministerråden och även i kommissionens verksamhet. Några insatser som bör ingå i ett ramprogram för integrering av miljöfrågorna i övrig verksamhet är:
Inrättande av en miljökommitté
Inrättandet av en Miljökommitté som granskar kommissionens förslag till beslut utifrån ovan nämnda miljöprinciper skulle vara ett viktigt verktyg för att påskynda miljöarbetet i unionens alla verksamhetsområden. En Miljökommitté bestående av representanter för olika intressegrupperingar i samhället såsom NGO:er, och nationella miljövårdsmyndigheter skulle kunna vara en positiv och tydlig signal till medborgarna att man menar allvar med miljöhänsyn.
Öka kontrollen!
Ökade resurser och befogenheter till EEA, European Environment Agency som idag samlar in och sammanställer information om miljötillståndet i unionen. Miljöpartiet de gröna anser att EEA ska ha regionala kontor runt om i EU, som tillsammans med redan existerande tillsynsmyndigheter kan bistå i arbetet med att implementera och kontrollera att den beslutade miljöpolitiken genomförs.
Miljöchecka alla beslut!
En checklista där miljöprinciperna kollas av mot föreslagna beslut skulle öka tydligheten och integreringen i miljöarbetet. Viktigt är att denna miljöcheck även görs på ett initialt stadium i beslutsprocessen. Alla berörda parter, såväl nationellt som på EU-nivå, skulle då konfronteras med miljöarbetet.
Ge ekonomin ekologiska spelregler
Den ekonomiska politikens makt över miljösituationen världen över är en fundamental del i den gröna samhällsanalysen. Den blinda jakten på ständigt ökad konsumtion, dvs ökad BNP är ett av unionens huvudmål trots att miljöforskning visar att det är just ett ökat materialflöde som är ett av de stora hindren på vägen mot ett ekologiskt hållbart samhälle. De bruttovinster som uppnås i miljöarbetet i form av bättre teknik och effektiviseringar blir sällan nettovinster då den ökade konsumtionen av varor äter upp de framsteg som uppnås. Att ha ett sådant ekonomiskt beräkningssätt som mål för den ekonomiska politiken framstår som alltmer ohållbart, omodernt och innehållslöst.
Gröna räkenskaper
Miljöpartiet de gröna vill att Sverige som ordförandeland ska ta initiativ till att utveckla systemet med så kallade gröna räkenskaper eller "grön NNP" där även slitage på det naturliga kapitalet finns med i kalkylen. I Sverige har Miljöpartiet de gröna fått igenom gröna nyckeltal till budgeten. Ett liknande system bör även införas på EU-nivå för att lättare se de ekologiska konsekvenserna av den förda ekonomiska politiken.
Underlätta för miljöskatter
Behovet av och stödet för en grön skatteväxling där de miljörelaterade skatterna höjs och skatten på arbete sänks, delas idag av många aktörer i EU. Kommissionen menar att detta är en avgörande komponent i arbetet för ökad sysselsättning. Vi har påbörjat denna reform i Sverige vilket kraftigt förbättrar trovärdigheten för att man under sitt ordförandeskap ska kunna lägga fram en konkret plan för att underlätta en miljörelatering av skattesystemet på olika nivåer. Detta gäller framför allt skatterna på energi och koldioxid. En viktig princip i sammanhanget är emellertid att beslut om skatter endast ska vara miniminivåer med en frihet att gå före och nationellt fastställa högre nivåer.
Ekologiska fotavtryck
Det finns en rad olika sätt att mäta förslitning på de naturliga grunderna för vår existens och vårt välstånd. Problemet är bara att många miljöindikatorer är komplicerade och svåröverskådliga för gemene man. För att råda bot på detta har ett system för s k "ekologiska fotavtryck" introducerats av miljöorganisationer över hela Europa. Beräkningarna visar hur mycket dina aktiviteter som enskild individ påverkar miljöns tillstånd, huruvida du håller dig innanför de ekologiska ramarna eller inte. Systemet med ekologiska fotavtryck bör utvecklas till att gälla företag och myndigheter. Ekologiska fotavtryck blir då en viktig komponent i arbetet för en grön ekonomi och förbättrad offentlig förvaltning. Stödsystem kan anpassas till dem som möter de ekologiska kraven medan sanktioner och andra finansiella instrument kan riktas mot dem som missköter sitt ansvar. Stödsystemen ska också främst rikta in sig på lokala och regionala initiativ.
Miljöpartiet de gröna anser att Sverige som ordförandeland bör lägga fram en plan för hur systemet med ekologiska fotavtryck ska kunna implementeras i unionens ekonomiska politik. En sådan reform skulle förenkla arbetet med att följa upp principen i artikel 6 i EG-fördraget om att integrera principen om hållbar utveckling i unionens alla sektorer.
Horisontella styrmedel
Under de senaste åren har det uppkommit en rad olika horisontella ekonomiska styrmedel för miljöpolitiken. Exempel på sådana horisontella styrmedel är miljökonsekvensbeskrivningar, MKB:s samt miljöcertifiering av företag. Rätt utformade kan dessa styrmedel spela en viktig roll i arbetet med ett grönt näringsliv. EU har sedan en tid tillbaka också ett eget miljöcertifieringssystem, EMAS som dock kommit i skymundan av det internationella systemet ISO 14 001. Miljöpartiet de gröna anser att regeringen under sin period som ordförandeland bör presentera en plan för hur man kan stimulera användandet av miljökonsekvensbeskrivningar och miljöcertifiering i såväl offentlig förvaltning som i den privata sektorn.
Miljödemokrati i fördragen
Miljöpartiet de gröna vill att EU:s fördragstexter ska kompletteras med en rad miljöprinciper i syfte att stärka miljöns konstitutionella ställning inom EU. Detta skulle samtidigt vara en viktig signal om att det förebyggande miljöarbetet måste stärkas. Vissa grundläggande principer för miljöarbetet finns redan i fördraget som togs på regeringskonferensen i Amsterdam, t ex försiktighetsprincipen och principen om att förorenaren betalar som läggs fast i artikel 174 punkt 2.
Som ordförandeland har man ingen formell möjlighet att påverka de fördragstexter som ligger till grund för unionsarbetet, detta beslutas på de kontinuerligt återkommande regeringskonferenserna. Genom att lyfta de strukturella frågorna till diskussion under ordförandeskapet kan man dock samtidigt skapa en grogrund för strukturförändringar på en kommande regeringskonferens. Skulle Sverige välja att lyfta frågorna om en ekologiskt hållbar utveckling under sitt ordförandeskap och offensivt driva implementeringen av redan gällande miljöprinciper, kommer att detta påverka frågornas tyngd inom hela unionens verksamhet.
Viktiga miljöprinciper som ännu inte finns med i gällande fördrag är substitutionsprincipen samt ett uttalat Faktor 10-mål, dvs att producenter endast använder en tiondel så mycket råvaror och energi som dagens nivåer.
Stärk miljögarantin!
Den del av EU:s lagstiftning som föranlett den mesta debatten är om den så kallade miljögarantin eller artikel 95 i fördraget (tidigare 100a). Tanken med fördragstexten är att man som medlemsstat ska tillåtas gå före på bland annat miljöområdet, även om det föreligger ett harmoniseringsdirektiv i frågan. Den har förändrats och kompletterats under flera regeringskonferenser. Tyvärr har förändringarna inte varit till det bättre, snarare har det blivit en allvarlig försämring som gör paragrafen i praktiken obrukbar. Problemet är framför allt punkt 5 i artikel 95 där mycket komplicerande krav ställs för en nationell skärpning av de nationella regleringarna. Bland annat ställs krav på att medlemsstaten ska kunna bevisa att det aktuella problemet är specifikt för medlemsstaten samt att det ska ha uppkommit efter den tidpunkt då harmoniseringsåtgärden beslutades.
Miljögarantin är kanske det mest uppenbara exemplet på hur EU:s strukturer är kontraproduktiva i miljöarbetet. Flexibla regler som möjliggör en progressiv och offensiv politik är en viktig delkomponent för att utveckla miljöarbetet. Några områden där EU:s regelverk hindrar medlemsstaterna från att gå före i miljöarbetet är:
- möjligheten att ställa miljökrav vid offentliga upphandlingar då detta kan betraktas som ett konkurrensstörande element på den inre marknaden,
- tuffare regler för genmanipulerade livsmedel där Miljöpartiet de gröna i första hand vill förbjuda detta. I andra hand vill vi se en märkning av alla livsmedel innehållande genmanipulerade produkter,
- hårdare regler vad gäller miljöinformation till konsumenter. Här är en miljömärkning med tuffare nationella miljökrav en viktig del. Detta kan emellertid riskeras om EU bestämmer sig för att dess egen miljömärkning, EU-blomman, ska gälla istället då detta innebär lägre ställda miljökrav för märkning.
Den svenska regeringen har under sitt ordförandeskap en gyllene möjlighet att påbörja debatten om en omformulering av artikel 95 för att möjliggöra striktare nationella regleringar på miljöområdet. Detta bör även vara en fråga som regeringen driver med kraft under nästa regeringskonferens.
Ett demokratiskt ordförandeskap
För trovärdigheten och tyngden i ett ambitiöst ramprogram som ordförandeland krävs en tydlig förankring hos riksdagens partier. Utan en majoritet av riksdagen bakom sig kommer regeringens eget program att framstå som tandlöst och utan tillräcklig förankring hos befolkningen. Vi i Miljöpartiet är beredda att delta i arbetet med utformningen av detta ramprogram. Den form som är att föredra för detta arbete är en gemensam arbetsgrupp med representanter för riksdagens alla partier.
I förberedelsearbetet är det också av yttersta vikt att planeringen förankras hos frivilligorganisationer, näringsliv, fackföreningar, m.fl. I förberedelserna inför miljöarbetet under Finlands ordförandeskap har man valt denna strategi med lyckat resultat. Regeringen bör aktivt bidra till att så många samhällsintressen som möjligt är delaktiga i såväl förberedande som genomförande av ordförandeperioden. Detta är inte minst viktigt för känslan av öppenhet och offentlighet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att låta principen om hållbar utveckling vara den högst prioriterade frågan under Sveriges ordförandeskap inom EU första halvåret 2001,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige under sitt ordförandeskap inom EU verkar för inrättandet av en miljökommitté som enligt fastlagda principer för miljöpolitiken granskar förslag till beslut,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inom EU verka för utökade anslag till och befogenheter för den europeiska miljöbyrån,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen under sin tid som ordförandeland inom EU verkar för att beslut inom EU skall föregås av en grundlig kontroll gentemot en checklista med gällande miljöprinciper,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen under sin tid som ordförandeland inom EU tar initiativ till att utveckla systemet med gröna räkenskaper,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen under sin tid som ordförandeland inom EU verkar för att systemet med gröna nyckeltal införs även på EU-nivå, 1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen under Sveriges tid som ordförandeland inom EU skall presentera en plan för att underlätta användandet av miljörelaterade skatter, bland annat genom gemensamma miniminivåer för energi- och koldioxidskatter, 2
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen under Sveriges tid som ordförandeland inom EU presenterar en plan för hur systemet med ekologiska fotavtryck skall kunna implementeras i EU:s ekonomiska politik, 1
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen under Sveriges tid som ordförandeland inom EU presenterar en plan för hur man kan öka användandet av miljökonsekvensbeskrivningar och miljöcertifiering i såväl offentlig förvaltning som i den privata sektorn,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att substitutionsprincipen skall infogas i EG- fördraget,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om artikel 95 i EG-fördraget, även kallad miljögarantin,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en arbetsgrupp bestående av samtliga riksdagspartier tillsätts för att förbereda det ramprogram som Sverige kommer att presentera för sitt ordförandeskap i EU första halvåret år 2001,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen i förberedelsearbetet inför ord- förandeskapet förankrar sitt arbete i berörda organisationer.
Stockholm den 3 oktober 1999
Birger Schlaug (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
Lars Ångström (mp)
Kia Andreasson (mp)
Barbro Feltzing (mp)
Gunnar Goude (mp)
Matz Hammarström (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Mikael Johansson (mp)
Thomas Julin (mp)
Per Lager (mp)
Ewa Larsson (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Ingegerd Saarinen (mp)
Kerstin-Maria Stalin (mp)
1 Yrkandena 5, 6 och 8 hänvisade till FiU. 2 Yrkande 7 hänvisat till SkU.