Sverige har varit en betydelsefull part i framtagandet och antagandet av FN:s konvention om barnets rättigheter. Från det att Sverige i juni 1990 ratificerade konventionen har ett framgångsrikt arbete bedrivits för att göra konventionen känd i Sverige. I detta arbete har ett flertal frivillig- organisationer haft stor betydelse. Under våren 1999 antog riksdagen regeringens proposition Strategi för att förverkliga Barnkonventionen i Sverige. Därutöver har Sverige varit pådrivande för att barnets rättigheter och konventionen ska vara ett aktivt dokument på den internationella agendan. Det har gällt Norden, Östersjösamarbetet, Europarådet, inom FN och andra internationella forum.
Dessa framsteg är uppskattade, men barn och ungdomsfrågorna måste göras ännu synligare i EU. Det finns naturligtvis olika skäl för detta. Mot bakgrund av att samtliga EU-medlemmar ratificerat barnkonventionen borde det finnas skäl att låta barnperspektivet genomsyra flera av besluten. Det finns fortfarande en hel del övrigt att önska vad gäller EU-staternas efterlevnad.
Samtidigt ser vi problemen i det gamla östblocket där barnfrågorna också kräver en särskild uppmärksamhet. I östblocket ökar andelen gatubarn, barn på institution och barn som inte går igenom sin grundläggande utbildning. I S:t Petersburgområdet i Ryssland beräknas andelen gatubarn uppgå till cirka 50 000. I östblocket räknar man med att ända upp till 15 % av barn och ungdomar inte får någon utbildning. Inte sällan hamnar dessa barn och ungdomar i kriminalitet. Detta många gånger på grund av att det är det enda sätt som står till buds för att överleva.
Det här är en mycket oroande utveckling och har sin grund i bl.a. djup fattigdom men också brist på respekt för barns rättigheter. Detta är också ett hot mot den sköra demokrati som successivt växt fram under 1990-talet. Barn och ungdomar i de nya demokratierna är de som i framtiden skall medverka till att allt stabilare demokratier etableras, med en välfärd som skall komma alla till del och där respekten för mänskliga rättigheter upprätthålls. Varje ny generation måste vinnas. Varje gammal måste vinnas på nytt. Det är det som är själva grunden för demokrati, ett folkstyre, där varje människa ges möjlighet att växa upp i trygghet, där var och en själv får bestämma över sitt eget öde och där alla har lika rättigheter.
Inför EU:s regeringskonferens 1996 antogs i riksdagen regeringens skrivelse om EU:s regeringskonferens 1995/96:30 den 29 mars 1996. Beslutet innebar att regeringen enligt utskottets mening borde verka för att frågor om barnets rättigheter uppmärksammas vid regeringskonferensen och att barnperspektivet beaktas i förberedelsearbetet inför besluten som rör barn utan att EU får kompetens att lagstifta om barn- och ungdomspolitiken. Europaparlamentet har antagit en resolution om barnets rättigheter den 20 november 1997 som bl.a. refererar till avsaknaden av att det inte finns någon referens till barnets rättigheter i Amsterdamfördraget.
Sverige bör därför i sina bilaterala kontakter och inom EU tydligare än vad som hittills förevarit driva och lyfta fram frågan om barnets rättigheter. Ett sådant lämpligt tillfälle anser vi vara bl.a. i samband med det svenska ordförandeskapet i EU första halvåret 2001.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den svenska regeringen bör verka för att barn- frågorna beaktas under det svenska EU-ordförandeskapet första halvåret 2001.
Stockholm den 4 oktober 1999
Margareta Israelsson (s)
Cristina Husmark Pehrsson (m)
Peter Pedersen (v)
Inger Davidson (kd)
Birgitta Carlsson (c)
Yvonne Ångström (fp)
Ewa Larsson (mp)