Vi lever i en global ekonomi där IT-utvecklingen är ett dominerande
inslag. Tillväxt och värdeskapande sker efter helt andra villkor än under
industrisamhället. Samtidigt uppfattas framtidsutsikterna av många som
relativt dystra, både för vårt land och i vår omvärld. Ökade ekonomiska
och sociala klyftor - mellan länder och inom länder - , hög arbetslöshet
och undersysselsättning samt risken för ekologiska chocker är exempel
på hot som på många håll är uppenbara. Samtidigt kan man konstatera att
det nya samhället som nu växer fram ger goda möjligheter att kombinera
kraven på ökad sysselsättning och en sund och hållbar miljöutveckling.
De ekonomiska indikatorerna pekar uppåt. Världens ekonomier, däribland
Sveriges, växer. Samtidigt överskuggas utvecklingen av flera allvarliga
problem. Trots att den globala bruttonationalprodukten (BNP) är sju gånger
större idag än efter andra världskriget har antalet fattiga aldrig varit större.
Enligt Världsbanken tvingas mer än 1,3 miljarder människor försörja sig på
mindre än en dollar om dagen. Till fattigdomen hör en rad problem, inte
minst hög arbetslöshet och undersysselsättning.
Ett annat allvarligt problem är den ekologiska krisen. Rapporterna duggar
tätt om allvarliga hälso- och miljöproblem som en konsekvens av fattig-
domen men också av icke hållbara produktions- och konsumtionsmönster.
I den här motionen koncentreras intresset till två problemområden som
både är globala och nationella: krisen i sysselsättningen och krisen för
miljön.
Sysselsättningen
Arbetslösheten är svårast i de fattiga länderna. Men även i många
OECD-länder, däribland Sverige, är arbetslösheten hög.
Automatiseringen inom industrin medför att många arbetstillfällen
försvinner. Även den svenska arbetslösheten beror till en del på den
snabba strukturomvandlingen. Teknologiutvecklingen innebär samtidigt
att många nya arbetstillfällen skapas inom sektorer med anknytning
främst till IT och bioteknik. Problemet för de många individer som blivit
utan arbete inom industrisektorn är att deras kompetens ofta inte passar
för de nya jobben.
Arbetslösheten är ett stort problem i Sverige och i Europa. Situationen är
radikalt annorlunda i Nordamerika, Australien och Japan. Medan syssel-
sättningen i EU bara ökat med 6 procent mellan 1975 och 1995 var ökningen
i USA drygt 45 procent. Antalet nya jobb under denna period var drygt 39
miljoner! Samma höga procentuella ökning redovisas för Kanada, medan
Australien haft en ökning på 41 procent och Japan drygt 23 procent. Sverige
redovisar en minskning på 1,9 procent!
Det brukar ofta hävdas att förklaringen till att så många nya jobb skapats i
USA skulle bestå i att merparten av jobben är "skräpjobb", dvs mycket dåligt
betalda. Men det stämmer inte. Nära hälften av de nya jobben karaktäriseras
som högkvalificerade. För 70 procent av de nya jobben ligger lönen över den
s.k. medianlönen. Det är alldeles uppenbart att skillnaderna i jobbtillväxt
mellan Sverige och USA måste sökas i andra faktorer.
Miljöhoten
Risken för plötsliga ekologiska chocker har ökat starkt. Hoten mot atmo-
sfären, försurningen, den snabba skogsförstöringen, minskade
fiskefångster, kemikalier i miljön, regional vattenbrist - alla dessa
problem är exempel på att utvecklingen inte är hållbar.
Globaliseringen integrerar inte bara handel, investeringar och finansiella
marknader. Den kanske viktigaste förändringen gäller påverkan på konsum-
tionen och konsumentmarknaderna. Med bara tio procent av världsbe-
folkningen håller de livsstilar och konsumtionsvanor som utvecklas i Nord-
amerika och Västeuropa snabbt på att erövra världen. Det sker via ökad
handel och direktinvesteringar och, inte minst, via reklam och media.
Att globaliseringen genom ökad handel och investeringar bidrar till att få
igång hjulen i fattiga länder är naturligtvis positivt. Problemet är dock att de
livsstilar som nu sprids inte är långsiktigt hållbara. Rio-konferensen 1992
handlade till stor del om denna problematik. Det konstaterades att de
produktions- och konsumtionsmönster som utvecklats i de rika länderna
leder till alltför stor negativ påverkan på miljö och klimat. Ändå är det just
dessa system som nu överförs i snabb takt till de fattiga länderna.
Forskarrapporter har visat att jordens ekosystem långsiktigt inte klarar att
försörja mer än ungefär en halv miljard människor givet dagens väster-
ländska livsstilar. Redan i dag är det gott och väl en miljard människor som
lever som vi. Och antalet ökar snabbt.
Denna debatt är på intet sätt ny. Redan 1972 kom Romklubbens rapport
Tillväxtens gränser. Problemet ansågs då vara risken att vissa ändliga råvaror
skulle ta slut. Det hotet visade sig överdrivet. Det finns gott om mineraler
och fossila bränslen. Problemet i dag är snarare naturens förmåga att ta emot
och absorbera allt det avfall som genereras. Avfallet påverkar atmosfären och
äventyrar natursystemens produktionsförmåga. Det är paradoxalt nog inte de
ändliga råvarorna som utgör problemet utan de förnybara.
Givet ökande befolkning och fortsatt tillväxt i världens ekonomier efter
nuvarande villkor menar World Watch Institute att vi 2010 kommer att ha 20
procent mindre betesmark per capita, 30 procent mindre skogsmark, 20
procent mindre jordbruksareal och 10 procent mindre fiskfångster än i dag.
Lägg till detta allt större knapphet på vatten i många regioner samt risken för
klimatförändringar.
Vi har alltså en situation där tillgången på "miljöutrymme" och därmed
förnybara resurser blir alltmera knapp.
I 1998 års utgåva av State of the World spekulerar Lester Brown kring fr-
gan vad konsekvenserna skulle vara om Kinas befolkning (i dag drygt 1 200
miljoner människor) skulle anamma samma konsumtionsvanor som befolk-
ningen i OECD-området. Han nämner två exempel:
- Om bilanvändningen per capita vore lika stor i Kina som i USA så skulle
det behövas cirka 80 miljoner fat olja per dag enbart för att försörja den
kinesiska bilparken. Hela världskonsumtionen av olja är idag dryga 60
miljoner fat/dag.
- Om percapita-konsumtionen av biff blev lika stor i Kina som i USA så
skulle det årligen krävas ytterligare 360 miljoner ton spannmål för att
föda upp biffdjuren. Hela världshandeln med spannmål uppgår till cirka
200 miljoner ton årligen.
Dessa exempel avfärdas säkert av många som helt orealistiska. Varför
skulle kinesen börja göra som amerikanen? Riktigt. Prognoser av detta
slag slår aldrig helt in. Men räkneoperationen är ändå viktig. Vi måste
utgå från att våra livsstilar kommer att fortplanta sig snabbt över världen.
Om till exempel våra bilvanor inte håller för att kineserna börjar göra
likadant, då är det något fel på bilvanorna, inte på kineserna. För vi kan
ju inte säga till vissa delar av världens befolkning att "så här kan inte Ni
göra, bara vi!"
Behov av tydligare normer och bättre styrmedel
I en situation med minskande "miljöutrymme" och hög arbetslöshet
borde, om ekonomin fungerade optimalt, användningen av naturresurser
hållas nere, dvs effektiviseras, och efterfrågan på mänsklig arbetskraft
vara större. Men ekonomin fungerar inte så. Ett av många problem är att
dagens sätt att mäta ekonomisk utveckling - det vill säga via BNP-
statistiken - inte tar hänsyn till de sociala och miljömässiga problem som
den ekonomiska utvecklingen för med sig.
Det finns heller inga automatiska signaler in på marknaden som indikerar
att till exempel "miljöutrymmet" krymper, på motsvarande sätt som det finns
indikatorer på att exempelvis ett budgetutrymme för staten kan förändras. I
den bästa av världar skulle till exempel oljepriserna gå upp i en situation där
risken för klimatpåverkan via användningen av olja och kol blir alltmera
uppenbar. Istället ligger oljepriserna på en rekordlåg nivå. Marknaden har
ingen inbyggd mekanism som reagerar då "miljöutrymmet" krymper. En
annan brist består i att miljökostnaderna i samband med oljeanvändning i
flertalet länder ej är integrerade i priserna.
Som marknaden fungerar, i kombination med hur beskattningen är
utformad - dvs höga skatter på arbetskraft - drivs företagen att i första hand
effektivisera arbetskraften. Följden blir att antalet jobb minskar eller hålls
på
en allt för låg nivå. Samtidigt negligeras den helt nödvändiga effek-
tiviseringen i användningen av de fysiska resurserna. I ett framtida hållbart
samhälle måste prioriteringen vara den rakt motsatta! För att åstadkomma
detta krävs dock helt andra incitament i marknadsekonomin, både vad gäller
skatter och normer.
Både den ekologiska krisen och sysselsättningsproblematiken härstammar
till stor del från samma källa. Den gamla samhällsstrukturen och till-
växtsynen svarar inte längre mot de problem och begränsningar som finns
idag. Arbetskraften upplevdes under långa perioder som en knapp resurs,
därav den höga beskattningen. Miljöutrymmet upplevdes som oändligt, därav
den låga beskattningen. Här måste ett radikalt omtänkande till.
En ny vision
Informationsteknologin spelar en allt viktigare roll för både samhälls-
institutioner, företag och privatpersoner. IT-sfären kännetecknas av ett
högt värdeskapande och samtidigt fallande priser. Information och
kunskap har kommit att bli de i särklass viktigaste produktionsfaktorerna.
Skillnaden mot traditionella produktionsfaktorer, som kapital, råvaror
eller jordbruksmark, är uppenbar. Dessa har alltid varit knappa resurser i
någon mening. Vad gäller kunskapen finns oftast inga fysiska
begränsningar. Bland annat detta borde tvinga fram helt nya spelregler
för samhällsekonomin. Industrisamhällets logik fungerar helt enkelt inte.
I industrisamhället har det ofta ansetts föreligga en motsättning mellan
jobben och ökade krav på miljöhänsyn. Detta resonemang är felaktigt. Den
nya ekonomi som nu växer fram ger oanade möjligheter att kombinera
kraven på ökad sysselsättning och en sund miljöutveckling.
Framtidsutsikterna kan av många uppfattas som dystra, både för världen
och för Sverige som land. Ökade ekonomiska och sociala skillnader - mellan
länder och inom länder - hög arbetslöshet och undersysselsättning samt
risken för ekologiska chocker är alla exempel på allvarliga problem. En
fortsatt utveckling efter konventionella linjer kan knappast kallas hållbar.
Vad som behövs är en vision om ett bättre samhälle där ekonomin, den
sociala utvecklingen samt skyddet för miljön utvecklas under större harmoni
än för närvarande. Vad det gäller är att se till så att börsindex, ekologiska
indikatorer och Human Development Index (HDI) utvecklas i samma
(positiv) riktning, inte som så ofta i dag, på kollisionskurs. För att
förverkliga
detta krävs en ingående värderingsdiskussion. Men därutöver krävs en analys
av de möjligheter som öppnas för ett mera hållbart samhälle som en
konsekvens av utvecklingen inom informationsteknologin. IT-utvecklingen
möjliggör enligt vår mening en långtgående effektivisering av energi- och
materialhanteringen i våra samhällen. Man kan tala om en
"dematerialisering" av samhället. Parallellt med en sådan utveckling öppnas
goda möjligheter för en snabb expansion av tjänster och service, dvs
aktiviteter som leder till ökad sysselsättning.
Vi lever i en global ekonomi dominerad av utvecklingen på IT-området.
Tillväxt och värdeskapande sker efter helt andra villkor än under industri-
samhället. Mycket talar för att vi kan se fram emot en lång period av hög
tillväxt och samtidigt låg inflation i världsekonomin. Orsaken är ut-
vecklingen inom informationsindustrin. Snabbhet och prestanda fördubblas
f.n. på 12-18 månader. Samtidigt sjunker priserna kraftigt, en helt unik
situation.
Social och ekologisk marknadsekonomi för hållbar
utveckling
Kristdemokraterna står för en social och ekologisk marknadsekonomi.
Social, därför att en renodlad marknadsekonomi i sig inte kan ge rimliga
förutsättningar för svaga individer eller grupper. Ekologisk därför att
marknadsekonomin utan vissa politiskt bestämda korrigeringar och regler
inte kommer att ta de hänsyn som krävs för en miljömässigt långsiktigt
hållbar utveckling. Med dessa två restriktioner för marknadsekonomin är
ekonomisk tillväxt ett centralt medel för att nå ökat välstånd och
långsiktigt kunna tillgodose angelägna gemensamma behov, bland annat
ett väl fungerande skolsystem och en bra sjukvård. Ekonomisk tillväxt är
alltså inget mål i sig, utan ett medel för att uppnå ökat välstånd.
I en kristdemokratisk vision måste alltså tillväxtens innehåll diskuteras och
värderas. Det räcker inte att enbart mäta långsiktig ökning av
bruttonationalprodukten, BNP, om man vill ha ett mått på hur en social och
ekologisk marknadsekonomi utvecklas. Fler dimensioner måste värderas.
Som vi har sett i ett antal västländer under senare år kan BNP-utvecklingen
vara positiv samtidigt som arbetslösheten ökar (så kallad jobless growth).
Likaså har BNP ökat under en lång period i industrivärlden samtidigt som
miljöskadorna blivit allt allvarligare. BNP-begreppet behöver sålunda
kompletteras med sociala och miljömässiga indikatorer.
När det gäller hållbar utveckling, finns det anledning att definiera vad som
ska avses med detta begrepp. Vi menar att den definition som gjordes av den
s.k. Brundtlandkommissionen är en bra utgångspunkt: Hållbar utveckling är
en sådan utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra
kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.
Ekonomisk tillväxt (här i traditionell nationalekonomisk mening den
långsiktiga volymökningen i BNP) kan grovt sett bara komma till stånd på
två sätt: antingen genom att vi ökar användningen av olika produktions-
faktorer eller genom att vi använder befintliga resurser på ett mer effektivt
sätt, så att utbytet av dem ökar. Det första innebär alltså som regel att mer
resurser förbrukas, det andra att produktiviteten ökar.
Krav på en hållbar tillväxt
En långsiktigt hållbar tillväxt måste utgå från två huvudkrav: en
eliminering av giftiga (toxiska) ämnen som naturen inte kan bryta ned
samt en så långt möjligt resurssnål produktion, det vill säga ökad
produktivitet i användningen av energi och råvaror. Bakgrunden är att
närhelst energi och råvaror omsätts genereras avfall och restprodukter
som kan skada miljön. Och det är, som framhållits, avfallsmängderna -
inte minst i gasform - som är det stora hotet mot biosfären och jordens
ekosystem. Om sålunda resursanvändningen effektiviseras reduceras
avfallsmängderna i motsvarande grad.
Arbetskraftens produktivitetsutveckling har varit hög under industrisam-
hällets epok. Enligt OECD är arbetskraftens produktivitet i dag 60 gånger
högre än i början av 1800-talet. Sämre har det dock varit med produktiviteten
vad gäller användningen av energi och råvaror. Den primära orsaken till
detta förhållande är prissättningen (egentligen relativprisförhållandet), det
vill säga arbetskraften har varit dyr (löner och löneskatter) medan kostnaden
för energi och råvaror varit relativt sett låg.
I ett land som eftersträvar ekonomiskt hållbar tillväxt måste det finnas
drivkrafter för produktivitet i alla delar av ekonomin. Det måste löna sig för
individer att ta ansvar, utbilda sig, arbeta och spara. För företag ska det löna
sig att investera i produktion, utveckla ny teknik (bland annat miljöför-
bättringar) och höja kvaliteten (snarare än att söka monopol och kartell-
bildningar). På alla dessa områden finns det en rad problem och hinder att
övervinna vad gäller den svenska ekonomin: eget ansvar premieras inte
tillräckligt, utbildning lönar sig dåligt, de svenska arbetsinkomsterna -
särskilt för låg- och medelinkomsttagare - är högst beskattade i världen.
Villkoren för sparande är dåliga och har försämrats under senare år. Det
inhemska konkurrenstrycket är i långa stycken för lågt. Incitamenten att satsa
på miljövänlig produktion och produktutveckling är för små. Samma
förhållande gäller för miljöanpassad konsumtion.
Genom ökad produktivitet skapas den verkliga reala tillväxten i en
ekonomi. På kort sikt leder emellertid ökad produktivitet i vissa branscher till
att arbetstillfällen försvinner. Detta har genom historien fått många att tro
att
produktivitetsökningar är något som bör motarbetas. Men i själva verket är
det just under perioder av hög produktivitet som arbetslösheten varit som
lägst och sysselsättningen som högst. Det är när människor specialiserar sig
på olika saker och sedan drar nytta av varandras fördelar genom handel som
ökat välstånd uppstår. Detta gäller både mellan länder (vid frihandel) och
mellan personer inom ett land.
En utveckling i denna riktning uppstår dock inte av sig självt. På grund av
marknadsekonomins brister - samt inte minst hur beskattning m.m. för
närvarande är utformad - styrs utvecklingen på många sätt i motsatt riktning.
Då "miljöutrymmet" är knappt borde priserna på naturresursutnyttjande vara
relativt sett höga för att ge stimulans till ökad effektivitet i resurs-
användningen och växla över till miljövänligare metoder. Så är inte fallet.
Många länder har t.o.m. infört kraftiga subventioner till exempelvis
transporter och användningen av fossila bränslen. Enligt en nyligen utförd
studie av Norman Myers uppgår denna typ av subventioner till lågt räknat
1 000 miljarder dollar årligen världen över.
När arbetslösheten är hög borde priserna på arbetskraft hållas tillbaka.
Genom att göra det enklare att starta och driva företag samt genom att sänka
skatten på arbete skulle en övergång till ett tjänstesamhälle stimuleras. I ett
tjänsteföretag är lönekostnadernas andel av de totala kostnaderna hög. Inte
minst därför är en sänkning av skatten på arbete så viktig. Istället är denna
skatt mycket hög i Sverige.
En viss förändring har skett, i riktning mot högre miljöskatter. Men
strukturen på skatteuttaget är i stort sett densamma, dvs. det vi har ont om -
"miljöutrymme" - beskattas lågt i stort sett över hela världen. Ledig arbets-
kraft däremot, som det finns gott om, beskattas högt.
Det finns en växande insikt hos många människor om de utmaningar vi
står inför. Alltfler konsumenter väljer produkter som är miljöanpassade.
Många företag inför miljöledningssystem och anammar principerna om
miljöanpassade produkter och produktion. På vissa områden har lagstiftning i
form av normer och skatter/avgifter hjälpt till. Men situationen i stort är
fortfarande klart otillfredsställande. Systematiska ansträngningar för en
väsentligt effektivare användning av energi och material saknas. Också när
det gäller övergången till ett tjänstesamhälle saknas de rätta incitamenten, i
form av förenklingar när det gäller att starta och driva företag men också via
lägre skatter på arbete.
Höger-vänster-skalan ger ingen vägledning
I Sverige har debatten om hållbar utveckling varit relativt bred. Inte
minst åren efter Rio-konferensen visade prov på många viktiga initiativ
på kommunal nivå samt inom företagssektorn. Under Göran Perssons tid
som statsminister har några ansatser gjorts, framför allt genom stödet till
de lokala investeringsprogrammen för hållbar utveckling. En del av de
åtgärder som genomförts är meningsfulla ur miljösynpunkt, men det
finns också exempel på alltför många uppenbara felsatsningar.
Vad som hittills till stor del saknats i svensk debatt är en koppling av
hållbarhetsfrågorna - det vill säga önskemålen om en grön tillväxt - till
informationsteknologiutvecklingen. Förväntningarna var stora när det nya
tillväxtdepartementet bildades, men miljöfrågorna har hittills lyst med sin
frånvaro. Detsamma gäller den uppenbara synergi som finns mellan miljö/
hållbarhetsagendan och IT-frågorna. Det finns ett samband och inte minst
möjligheter till en långtgående "dematerialisering" av samhället och en
samtidig ökning av antalet arbetstillfällen.
I den allmänna debatten om både arbetslösheten och miljökrisen finns en
tendens att söka lösningarna efter traditionella höger-vänster-argument samt
utifrån industrisamhällets logik. Arbetslösheten, till exempel, påstås från
vänsterhåll bäst bemötas genom en utbyggd offentlig sektor och genom olika
typer av efterfrågestimulans i ekonomin. Från nyliberalt håll krävs istället
största möjliga frihet för företag och kapital och så låga skatter som möjligt.
Vår uppfattning är att inga av dessa huvudinriktningar renodlade kan skapa
rätt förutsättningar för långsiktig och hållbar tillväxt. Det behövs en mer
genomtänkt politik. Politikens uppgift är att sätta rätt ramar för den
ekonomiska verksamheten, ramar som ger tydliga incitament för det som är
miljöanpassat och för att fullt ut bejaka övergången till ett tjänstesamhälle.
Här sitter både EU och Sverige fast i ett delvis förlegat tänkande. Merparten
av det regelverk som byggts upp är anpassat till industrisamhällets logik.
Den gäller inte längre. Då måste regelverket anpassas till verkligheten och
inte tvärtom.
Den nya tidens arbetsmarknad
Det råder ingen tvekan om att det pågår en stor omställning av hela den
traditionella arbetsmarknaden i västvärlden. Stora mängder
arbetstillfällen har rationaliserats bort med hjälp av automatisering och
ökad IT-användning. Samtidigt har många nya arbetstillfällen tillkommit
på dator- och IT-marknaden. En övergripande trend är att produktion av
varor helt håller på att bli automatiserad, det vill säga att i stort sett ingen
mänsklig arbetskraft (i ordets rätta bemärkelse) behövs. Även om
industriproduktionen skulle öka kraftigt i Sverige, skulle det inte leda till
ökad sysselsättning.
Från varuproduktion till tjänsteproduktion
Parallellt med denna utveckling ökar efterfrågan på olika typer av
tjänster i vid mening. En dator kan exempelvis tillverkas i stort sett var
som helst och hur billigt som helst, medan de tjänster som kopplas till
den kan variera på en mängd sätt både i pris och kvalitet. Det finns redan
exempel på hur datorer skänks bort, mot att användaren förbinder sig att
teckna abonnemang för vissa typer av tele- eller Internettjänster. Det är
alltså tjänsterna kring de fysiska produkterna som oftast har den
avgörande konkurrensbetydelsen, inte själva produkten. Inom
mobiltelefonin är denna utveckling också väldigt tydlig. I nedanstående
diagram kan man se hur industriproduktionen har ökat med cirka 80
procent sedan 1970, samtidigt som industrisysselsättningen har minskat
med cirka 30 procent under samma tid.
Källa: SCB och KI
För hushåll och konsumenter i allmänhet pågår en motsvarande
utveckling. Det är inte i första hand fler kylskåp eller nya
videobandspelare varje år som efterfrågas. Även för hushållen är trenden
att de produkter man behöver för att underlätta vardagen blir allt billigare
och mer lättillgängliga. I stället är det tjänster av olika slag som
efterfrågas i högre utsträckning. Omställningen från en arbetsmarknad
där människor ägnar sig åt varuproduktion till en arbetsmarknad där
människor ägnar sig åt tjänsteproduktion är tydlig. Från politiskt håll
gäller det då att underlätta denna utveckling, om man menar allvar med
att vilja uppnå en hållbar utveckling. En sådan förutsätter ju att
arbetslöshet i princip inte existerar. Eftersom framtidens arbetstillfällen
ligger i tjänstesektorn bör så många hinder som möjligt rivas för att
underlätta övergången till en utökad tjänstesektor. Erfarenheterna från
bland annat USA visar också att utbudet av nya tjänster hela tiden
expanderar om incitamenten är de rätta.
Industriproduktionen kommer naturligtvis även på längre sikt att utgöra en
väsentlig del av ekonomins totala produktion, men det är inte i första hand
där som den framtida sysselsättningstillväxten kommer att kunna genereras.
En allt mer produktiv industrisektor ställer höga krav på ett fungerande
utbildningsväsende.
Den nya tidens krav på en resurseffektiv produktion
Ur ekologisk synpunkt är det två övergripande problem som måste lösas
globalt. Användningen av miljöfarliga ämnen måste avvecklas och an-
vändningen av fysiska resurser måste bli många gånger mer effektiv. Det
finns goda möjligheter att drastiskt effektivisera användningen av fysiska
resurser i form av material och energi. Med resurser avses de mängder
material som krävs för att producera varor och tjänster samt för att
försörja samhället med energi.
Begreppet faktor fyra som lanserats av Wuppertalinstitutet innebär att
resurseffektiviteten kan och måste fyrfaldigas. Bakgrunden var att det
bedömdes som rimligt att under en generation fördubbla den genomsnittliga
levnadsstandarden samtidigt som resursåtgången för detta halverades. Det
betyder att vi kommer att kunna skapa samma nytta med endast en fjärdedel
av resurserna.
I en nyligen utkommen rapport (von Weizsäcker, Lovins: Factor 4) visar
författarna att det redan i dag finns teknik på de flesta områden och på
kommersiellt rimliga villkor som är en faktor 4 mera effektiv än konven-
tionell teknik. Att den inte används i någon större utsträckning beror på 1)
bristfällig information om att den finns, 2) starka intressen som försvarar den
konventionella tekniken samt 3) att den konventionella, och som regel
nedsmutsande tekniken, ej belastas med tillräckligt höga miljöavgifter.
Som en vidareutveckling av tankarna bakom faktor 4 har begreppet faktor
10 lanserats genom International Factor Ten Club som bildades 1994.
Resonemangen har fått ett stort gehör bland både forskare och företag. I
genomsnitt behöver människans belastning på miljön halveras. Ska samtidigt
de fattiga länderna kunna höja sin materiella standard till hygglig nivå måste
tekniken bli ungefär 10 gånger effektivare. Den materiella levnadsstandarden
i västvärlden skulle dock inte behöva minska. Skillnaden är att vi skulle vara
mycket intelligentare i vår användning av energi och material. Ett problem är
att marknaden inte styr i denna riktning eftersom naturresurserna fortsatt är
billiga. Så det lönar sig därför inte i nuläget att planera för en framtid med
faktor 10 som mål.
Exempel på faktor 10: Datorutvecklingen
Utvecklingen av bärbara datorer är ett exempel på hur faktor 10 på kort
tid kunnat uppnås. En bärbar dator ska vara lätt och fungera länge utan
nätanslutning. Genom dessa krav har en tidigare stationär dator på tio år
kunnat ersättas av en bärbar dator som är en faktor 5-10 effektivare
avseende materialåtgång och en faktor 10-20 effektivare avseende
energiåtgång vid normal drift.
Även inom bilindustrin kan resurseffektiviteten ökas flerfaldigt. Bara
genom en hybridmotor som lagrar bromsenergi, enklare konstruktion
med lägre vikt och genom förändringar i motor och transmission kan
effektiviteten ökas flera gånger. All teknik finns dessutom redan nu
framtagen. Eftersom trafiken utgör en central del av de globala
miljöproblemen blir en sådan utveckling av största vikt.
Exempel på faktor 10: Kylskåp och diskmaskin
Dagens mest energisnåla kylskåp - typ Gram, Danmark 1998 - är mer än
en faktor 10 energisnålare än standardkylskåp i början av 1980-talet.
Dagens mest effektiva diskmaskin drar cirka 150 kWh/år (fyra
användningar per vecka) jämfört med cirka 550 kWh/år i slutet av 1980-
talet. Sålunda en faktor 4 i förbättring efter knappt 10 års utveckling.
Flertalet befintliga tekniska lösningar kan effektiviseras, dock ej med en
faktor 10. För att klara så stora effektiviseringar krävs att samhället
betraktas utifrån ett helhetsperspektiv. Utgångspunkten borde vara vilka
funktioner olika tekniska system har i samhället hellre än vilka fysiska
produkter som produceras. Istället för att t ex fokusera på
livsmedelsförpackningar bör fokus ligga på att ta fram en effektiv
metodik att försörja hushållen med färska och näringsriktiga
livsmedelsprodukter.
Exempel på faktor 10: Elektronisk post och videokonferenser
För elektronisk post uppskattas energiförbrukningen till en hundradel
jämfört med vanlig post.
Genom videokonferenser kan betydande transportarbete elimineras.
Informationsteknikens potential är enormt stor, både för att i många
sammanhang vinna tid och för att minska den totala energiförbrukningen.
Inom ett flertal områden krävs också en teknikutveckling för att kunna
åstadkomma större effektiviseringar. Teknik för energiomvandlingar
såsom solceller och bränsleceller, teknik för materialåtervinning samt en
fortsatt utveckling av data-/informationstekniken innebär nya lösningar.
Det sistnämnda anses vara en av förutsättningarna för ett
resurseffektivare samhälle genom att data- och informationstekniken
möjliggör optimeringar av varuflöden, effektivare styrning av industriella
processer, mindre materialkrävande distribution av information och
media med mera.
Effektivitetsrevolutionen måste med nödvändighet att bli en global trend.
Liksom alltid är fallet med nya möjligheter kommer de som ligger långt fram
att uppnå de största fördelarna. De som kan erbjuda mer effektiva lösningar
kommer att ha ett försprång gentemot sina konkurrenter. Det gäller att kunna
erbjuda sina kunder mer värde till skillnad från mer material. Detta gynnar
utvecklingen mot tjänstesamhället.
Hinder för större effektivitet i resursanvändningen
Ekonomin är i dag inriktad på snabb omsättning av olika
konsumtionsvaror. Incitamenten för resurseffektivitet, återvinning och
återanvändning är små. I själva verket finns en rad faktorer som hindrar
utvecklingen mot ett resurseffektivt samhälle:
- Bristande kunskap i samhället om vad ny teknik kan erbjuda.
- Priserna på marknaden ger inte uttryck för en produkts miljöbelastning
(vilket missgynnar miljöanpassad teknik).
- Samhället subventionerar miljöskadliga aktiviteter, exempelvis fossil-
energi och transporter.
- Energi- och råvarukostnaderna är som regel en liten del av ett företags
eller hushålls totala kostnader och alltså inte så viktiga.
- Det generella avkastningskravet på nya investeringar i ett företag över-
stiger den förväntade avkastningen på investeringar i t.ex. energieffek-
tivisering.
- Användandet av traditionella nuvärdeskalkyler nedvärderar systematiskt
skador på lång sikt på till exempel miljön.
- Banker och finansieringsinstitut tenderar att premiera investeringar med
hög och snabb avkastning.
- Olika yrkeskategorier - som till exempel vissa arkitekter - får ersättning
efter den totala kostnaden på till exempel en byggnad, inte i relation till
föreslagna besparingar i till exempel energi- och materialåtgång.
- Rader av sammansatta material används, vilket försvårar återvinning.
- Transporterna betalar inte sina fulla samhällsekonomiska kostnader,
bland annat gäller det för miljöpåverkan. Därmed premieras transporter
som är miljöpåverkande.
Återvinningssystemet fungerar inte bra idag beroende på långa transport-
avstånd. Genom det låga råvarupriset är också andrahandsmarknaden för
restmaterial mycket svag. Det är dessutom fortfarande förhållandevis
billigt att göra sig av med sina restprodukter istället för att återvinna dem.
Med höjda deponiavgifter och/eller ett utvecklat pantsystem kommer
utvecklingen av andrahandsmarknaden för restprodukter ytterligare att
förbättras. Vidare, genom att införa producentansvar på alltfler
produktgrupper kommer företagen redan i konstruktionsskedet att
planera för produktens restprodukthantering genom att välja en
produktdesign och material som lätt kan återvinnas.
Internationella Miljöinstitutet i Lund ( ITIEE) har nyligen gjort en studie
på temat "Baklängesfabriker" (remanufacturing). Tanken är att på ett mer
systematiskt sätt, än vad som idag sker, se till att materialdelar och
restprodukter från uttjänta produkter kommer till användning. I denna studie
visas att en inriktning som den föreslagna skulle leda till stora miljövinster,
det vill säga en lägre förbrukning av energi och material samt avsevärda
sysselsättningseffekter.
Rank Xerox har byggt upp en baklängesfabrik (med så kallad återtill-
verkning) i Australien och en i Holland. Dessa fabriker genererar ekonomisk
vinst för företaget och ger dessutom en mängd arbetstillfällen. Genom att
företaget självt ombesörjer demonteringen har produkterna utformats för att
lätt kunna tas isär, där vissa delar kan återanvändas direkt och andra
materialåtervinnas. Genom att öppna möjligheterna till arbetstillfällen i
denna typ av verksamhet kompenseras bortfallet från den alltmer
automatiserade tillverkningsindustrin.
Vinster med Rank Xerox "baklängestillverkning" i Europa
- 1997 togs 160 000 utrustningar åter från den europeiska marknaden.
Över 90 viktprocent av allt material återanvändes eller
materialåtervanns vid anläggningarna i Venray. Över fyra miljoner
komponenter reproducerades, kvalitetskontrollerades och återanvändes.
Därmed har kostnader för råmaterial, komponenter och deponering
minskat, 1997 med över 600 miljoner kronor. Vidare krävs mindre
mängd energi vid tillverkning från återvunna delar än från så kallade
jungfrulig råvara.
- De digitala produkterna som nu säljs är konstruerade för att återvinnas
till 100 viktprocent. Målet till år 2000 är avfallsfria produkter från
avfallsfria fabriker.
- Inom den europeiska industrin för återvinning av elektriska produkter
förväntas en ökning med cirka 10 000 arbetsplatser inom de närmaste
4-5 åren.
Strategi för ett resurseffektivt samhälle
Rent praktiskt skulle ett mera resurseffektivt samhälle kunna utvecklas
enligt följande principer:
1 Genom högre verkningsgrad i alla tänkbara sammanhang,
2 genom längre livslängd på produkterna,
3 genom intensivare utnyttjande av produkterna,
4 genom systematisk återvinning och återanvändning samt
5 genom en övergång till konsumtion som kräver minimal insats av
energi och material (exempelvis kultur i olika former, IT-tjänster med
mera).
På alla dessa områden är incitamenten i dag dåligt utvecklade.
Försäljning av funktion
Mycket av dagens produktion är inriktad på snabba och täta
produktbyten, ett slags slit och släng-filosofi. Företagens marknadsföring
går nästan helt ut på en snabb omsättning av produkter. Om man i stället
sålde motsvarande tjänster skulle ett intensivare utnyttjande av en
tillverkad produkt underlättas. Därtill skulle det vara intressant att öka
produkternas livslängd samt att höja verkningsgraden, i form av till
exempel ökad energieffektivitet.
Företagen skulle gå från att sälja produkter till att sälja tjänster. Volymen
produkter skulle minska, något som också skulle minska sysselsättningen i
produktionsledet. I gengäld skulle det skapas nya jobb i tjänste- och
serviceledet. Nettoeffekten jobbmässigt skulle vara klart positiv, med hänsyn
till att industriproduktionen redan är starkt automatiserad.
Många av de produkter vi köper - som t.ex. hushållsmaskiner, bilar etc -
används bara en bråkdel av den tid vi formellt förfogar över dem. Bilen till
exempel används mindre än 5 procent av tiden och har ändå kostat en mängd
energi och material att framställa. På samma sätt är det med många
hushållsmaskiner.
Genom en utvidgad tjänstesektor, där olika funktioner säljs, hyrs ut eller
leasas, ges incitament till längre livslängd på produkterna, ett intensivare
utnyttjande och större energieffektivitet. Både Volvo och Electrolux är på
god väg att utveckla sin verksamhet i denna riktning.
Stöd tekniksprång i fattiga länder
Tillväxten i många fattiga länder är snabb. Privata investeringar från
OECD-området hjälper till i processen. De uppgick 1997 till cirka 150
miljarder dollar, ungefär tre gånger det totala biståndet i världen.
Ett centralt problem är att vi vet mycket litet om karaktären av dessa
investeringar. UNCTAD, som löpande följer handelsfrågor och investeringar
i u-länderna, står svarslöst inför frågan om de investeringar som görs är
miljömässigt bra eller inte. Det är ingen som vet. Det enda man kan förmoda
är att de stora företagen har samma miljökrav i u-land som för anläggningar i
EU. Det innebär i så fall att u-länderna får tillgång till god konventionell
teknik. Men det räcker inte. Om faktor 10 ska vara möjligt att genomföra
över en femtioårsperiod, måste de investeringar som görs vara långt
ambitiösare än så - allra helst för infrastrukturen som förväntas vara intakt
under 40-50 år.
Rio-konferensen pläderade starkt för s.k. tekniksprång för u-ländernas
utveckling, dvs att inte göra om de misstag i-länderna gjort på många
områden. Ännu har vi sett föga av detta. Sanningen är att det saknas
incitament i det internationella samhället för att åstadkomma något dylikt.
Växande tjänstesektor - nyckeln för ökad
sysselsättning och hållbar tillväxt
För tre år sedan uttalade sig Göran Persson, i tidningen Veckans Affärer,
om att han inte vill stänga dörren för en politik som underlättar för
tjänstesektorns tillväxt. I dag kan man konstatera att inga genomgripande
förändringar har gjorts från regeringens sida för att underlätta för en
växande tjänstesektor. I jämförelse med andra länder ligger Sverige långt
efter när det gäller tjänstesektorns utveckling.
Hemarbetet är mer omfattande än marknadsarbetet
Enligt Tjänstebeskattningsutredningen (SOU 1997:17) uppgick antalet
arbetade timmar i hemsektorn till 7,0 miljarder år 1993 medan antalet
arbetade timmar i marknadssektorn (varuproduktion och privat och
offentlig tjänsteproduktion) uppgick till 5,9 miljarder timmar. Dessutom
finns en svart sektor som uppskattats till cirka 0,7 miljarder timmar. Den
tid som går åt till produktion i hemmet är alltså mer omfattande än den
som används till marknadsarbete. Uppdelningen av tidsanvändningen i
Sverige 1993 framgår i nedanstående diagram.
Källa: SOU 1997:17 och SNS 1998 (Henreksson)
En annan undersökning som visar hemarbetets omfattning är SCB:s tids-
användningsstudie från 1992. Den visar bland annat att den
genomsnittliga totala arbetstiden för både män och kvinnor var över 60
timmar per vecka.
Tidsåtgång för förvärvsarbete och hemarbete
Tabell 1: ( Förvärvsarbete Hemarbete Totalt )
Källa: SCB (1992) Undersökningen gäller år 1990/91
Den enkla slutsats man kan dra av detta är att det skulle räcka med att en
mindre del av hemarbetet eller "gör-det-självarbetet" överfördes till
marknadssektorn för att sysselsättnings- och tillväxteffekterna skulle bli
mycket betydande.
Det råder ingen brist på arbeten som behöver göras, men framför allt vårt
skattesystem förhindrar en samhällsekonomiskt effektivare fördelning mellan
marknadsarbete (förvärvsarbete) och hemarbete. Tjänstebeskattningsut-
redningen konstaterar bland annat att skattesystemet inte är "likformigt
mellan hushållsproduktion och marknadsproduktion. Det leder till att
konsumenterna köper mindre på marknaden än vad de önskar av pris-
känsliga produkter, framför allt tjänster. På grund av bristen på likformighet
i beskattning mellan marknads- och hushållsproduktion får hushållen driv-
krafter att utföra produktion i hemmet även när marknaden är 4 gånger
effektivare att producera varan eller tjänsten. Det uppstår framför allt ett
stort utrymme för svart sektor."
Jämfört med övriga OECD-länder är den svenska privata tjänstesektorn
liten. Det gäller framför allt sektorer som parti- och detaljhandel, hotell och
restaurang samt övriga privata tjänster. För Sverige finns det alltså en
betydande potential för ökad sysselsättning och specialisering inom
tjänstesektorn.
Slutsatser och förslag
En dubbel vinst med en expanderande tjänstesektor är att
sysselsättningen kan öka (arbetslösheten minska) samtidigt som detta
inte behöver ske till priset av en ökad negativ miljöpåverkan. Hindren för
tjänstesektorns utveckling måste därför undanröjas.
I industrisamhället har det ofta ansetts föreligga en motsättning mellan
jobben och ökade krav på miljöhänsyn. Vi vill i denna motion visa att detta
resonemang är felaktigt. Den nya ekonomi som nu växer fram ger oanade
möjligheter att kombinera kraven på ökad sysselsättning och en sund
miljöutveckling.
Den politik vi vill bedriva för en socialt och ekologiskt hållbar tillväxt tar
inte sikte på sänkt standard eller så kallad nolltillväxt. Hållbar tillväxt
måste i
stället uppnås genom en avsevärt intelligentare användning av befintliga
resurser. De så kallade faktor 4- och faktor 10-begreppen måste därmed
genomsyra tänkande och handlande vid produktion av varor och olika typer
av tjänster. Från politisk utgångspunkt är det väsentligt att skapa incitament
och regelverk som gör att det blir lönsamt för framför allt industrin att
medverka till denna utveckling.
IT-utvecklingen domineras av snabbt ökande prestanda. Samtidigt sjunker
priserna. Detta torde vara en bidragande orsak till att inflationen ligger på en
låg nivå. Den låga inflationen - och därmed lägre räntenivån - är positiv på
många sätt. Bland annat uppmuntras mera långsiktigt inriktade investeringar,
något som gynnar arbetet för hållbar utveckling.
Under senare år har både de svenska energiskatterna och skatten på arbete
höjts så att utrymmet, givet våra konkurrensmöjligheter gentemot omvärlden,
för ytterligare höjningar av energi- och miljöskatter har begränsats. En viss
växling går att göra, men för Sveriges del är den viktigaste uppgiften att i
första hand få ner den totala beskattningen av arbete. Därigenom kommer
relativpriserna mellan arbetskraft och naturresurser att förskjutas på ett
önskvärt sätt. Höjda miljö- och energiskatter ger inte alltid upphov till
miljöförbättringar. Med tanke på Sveriges redan höga skattetryck bör därför i
första hand normgivande lagstiftning användas för att skapa incitament för
en övergång till hållbara produktionsmetoder.
Förslag för en växande tjänstesektor
Det största hindret för tjänstesektorns utveckling i Sverige är
skattemässigt och har att göra med den stora olikformigheten i
beskattning mellan egenproduktion ("gör det själv-arbete") och
marknadsproduktion (köpta tjänster) kombinerat med det rekordhöga
skattetrycket.
För att främja specialisering och ökad sysselsättning bör därför skatterna
på arbete sänkas generellt. Men när det gäller hushållens val vid köp av
priskänsliga tjänster kommer generellt sänkta skatter inte att vara tillräckligt
förrän skattetrycket blir väsentligt lägre. För att möjliggöra fler
samhällsekonomiskt effektiva lösningar och minska den svarta sektorn krävs
det åtgärder som rättar till olikformigheten i dagens skattesystem. Det som
krävs är att hushållen i princip nettobeskattas vid köp av tjänster, liksom är
fallet inom såväl kapital- som företagsbeskattningen. Det innebär att
hushållen får göra avdrag för kostnaderna av att anlita extern arbetskraft, så
att man inte behöver betala den externa arbetskraften med redan skattade
pengar.
För att möjliggöra en utvecklad tjänstesektor måste följande ske:
- Skatten på arbete måste sänkas generellt, för att göra fler samhälls-
ekonomiskt lönsamma byten privatekonomiskt lönsamma.
- Den totala beskattningen på direkta hushållstjänster måste göras mer
likformig med kapital- och företagsbeskattningen för hushållen. Det kan
förslagsvis ske genom en 50-procentig skattereduktion för arbetskostnad
(inklusive moms) för arbeten som utförs i det egna hemmet eller på den
egna tomten, enligt den modell som Kristdemokraterna föreslagit
tillsammans med Moderaterna och Folkpartiet. Denna typ av förändring
är väldigt billig ur ett statsfinansiellt perspektiv på kort sikt. Det är
tänkbart att den inte innebär någon nettokostnad för offentlig sektor ens
på kort sikt. På lite sikt innebär denna förbättring av skattesystemet en
vinst för offentlig sektor och framför allt en väsentlig förbättring av den
samhällsekonomiska effektiviteten.
- Skatterna på vissa hushållsnära tjänster måste sänkas. Det kan ske
genom sänkt moms eller sänkta arbetsgivaravgifter i vissa branscher,
exempelvis restaurang och catering, bilverkstäder, frisör, reparation av
hushållsartiklar m.m. ungefär med den inriktning som Tjänstebeskatt-
ningsutredningen föreslår. Dessa typer av förändringar är förhållandevis
dyra ur ett statsfinansiellt perspektiv på kort sikt om de ska ge några
större effekter. På längre sikt innebär de en vinst om den totala
sysselsättningen i ekonomin ökar, och det är statsfinansiellt neutralt om
ingen ökad sysselsättning uppnås, men övervältring sker på andra
skattebaser.
Även inom ramen för Europasamarbetet bör skatterna på arbete sänkas
generellt. Inom EU:s medlemsstater som helhet har den direkta
skattesatsen för lönearbetande arbetskraft ökat med ungefär en femtedel
mellan åren 1980 och 1993. Denna utveckling måste vändas.
Beskattningen av arbete måste sänkas i syfte att främja sysselsättningen
inom medlemsstaterna, särskilt för att främja den privata tjänstesektorns
stora utvecklingsmöjligheter.
EG-kommissionen har särskilt påtalat vikten av att undanröja hinder för
sysselsättning i tjänstesektorn. Vid Europeiska rådets möte i Wien enades
ministerrådet bland annat om att "fullt ur utnyttja potentialen i tjänstesektorn
och de tjänster som har anknytning till industrin, särskilt informationsteknik
och miljösektorn". Den svenska regeringens handlingsförlamning även på
denna punkt har dock hittills hindrat förslag i den riktning som kommis-
sionen rekommenderar.
- För att EU som helhet ska kunna hävda sig på en allt mer global arbets-
marknad måste beskattningen av arbete sänkas.
- Skattesänkningar inom den arbetsintensiva tjänstesektorn måste ha hög
prioritet.
- Den svenska regeringen bör följa de rekommendationer och riktlinjer
som ministerrådet givit när den årliga nationella handlingsplanen för
ökad sysselsättning ska utarbetas.
- En gemensam miniminivå för koldioxidavgift i EU skulle enligt sam-
stämmig expertis underlätta övergången in i IT-samhället.
Förslag för en effektivare produktion och resurs-
användning
Kristdemokraterna har länge arbetat för en skatteväxling, där skatter på
arbete sänks, samtidigt som skatter på miljöförstörande ämnen och energi
höjs. Kristdemokraterna stod också bakom Skatteväxlingskommitténs
slutsatser (SOU 1997:11). Under senare år har dock både de svenska
energiskatterna och skatten på arbete höjts så att utrymmet, givet våra
konkurrensmöjligheter gentemot omvärlden, för ytterligare höjningar av
energi- och miljöskatter har begränsats. En viss växling går att göra, men
för Sveriges del är den viktigaste uppgiften att i första hand få ner den
totala beskattningen av arbete. Därigenom kommer relativpriserna
mellan arbetskraft och naturresurser att förskjutas på ett önskvärt sätt.
Parallellt måste vi arbeta för att våra viktigaste konkurrentländer, i första
hand EU-området, går i samma riktning.
Det så kallade faktor 10-begreppet måste introduceras och realiseras inom
så många områden som möjligt. Endast genom en avsevärt effektivare och
intelligentare användning av befintliga resurser går det att uppnå hållbar
tillväxt och ökad välfärd utan några standardsänkningar eller uteblivna
standardökningar.
- Genom sänkt skatt på arbete och bibehållen, eller något höjd, skatt på
miljöbelastande utsläpp och naturresurser, kommer skattesystemet att
leda till ett bättre kostnadsförhållande mellan användning av arbetskraft
(ökad användning) och naturresurser (minskad användning).
- Reformera nuvarande lapptäcke till energiskattesystem och öka miljö-
relateringen i skatteuttaget.
- Komplettera de ekonomiska styrmedlen med normgivande lagstiftning
vad gäller exempelvis demonterbarhet, märkning av materialslag och
energieffektivitet. På detta sätt gynnas utvecklingen av så kallade bak-
längesfabriker för återvinning.
- Stimulera uppbyggnad av återvinningsanläggningar och så kallade bak-
längesfabriker genom exempelvis statliga investeringsbidrag.
- Utvidga producentansvaret till fler produktgrupper. På så sätt skapas
incitament till en effektivare återvinning, till exempel genom en bättre
design eller moduluppbyggnad som är lätt att plocka isär.
- Miljövarudeklarationer bör införas för fler produkter.
- Sverige behöver bättre sätt att på ett samlat sätt mäta ekonomi- och
miljöutvecklingen. Därför måste arbetet med de svenska miljöräken-
skaperna snabbas upp väsentligt. Statistiska centralbyrån, Konjunk-
turinstitutet och Naturvårdsverket bör få utökade resurser för att snabbare
arbeta fram användbara mått, exempelvis beräkningar av miljöjusterad
nettonationalprodukt (MNP).
- Svenskt bistånd bör utveckla former för att stödja olika u-länder i deras
arbete med att miljöanpassa sina ekonomier, bland annat genom att möj-
liggöra så kallade tekniksprång inom områden som energi, transporter,
telefoni, avfallshantering med mera.
Då Sverige blev medlem i EU förbättrades många förutsättningar för en
framgångsrik miljöpolitik. Sverige har nu möjlighet att driva på hela
EU:s miljöpolitik genom att vara aktiv i beslutsprocessen.
I och med att Maastrichtfördraget trädde i kraft förstärktes EU:s
miljöpolitik. Sedan dess står bland annat skrivet i fördraget att miljöbeslut
ska utgå från en hög skyddsnivå. Bland EU:s grundläggande miljömål finns
nu hänsyn tagen till en hållbar tillväxt. Maastrichtfördraget slår även fast att
försiktighetsprincipen gäller och att miljöbeslut ska fattas med kvalificerad
majoritet. Enhällighet krävs fortfarande för beslut om miljöavgifter, stads-
planering (mark- och vattenanvändning) och energifrågor.
- Sverige bör konsekvent, inom ramen för den så kallade
Cardiffprocessen, verka för att hållbar utveckling genomsyrar industri,
jordbruk, handel och biståndspolitik. Syftet måste vara att EU:s
miljöpolitik skärps och får en framträdande plats.
- Att komma till rätta med utsläppen av växthusgaser ska vara ett
prioriterat miljömål. Majoritetsbeslut måste införas för gemensamma
miljöstyrande minimiavgifter på exempelvis koldioxidutsläpp. En
gemensam koldioxidavgift för EU bör införas.
- Principen om att förorenaren betalar, försiktighetsprincipen och
substitutionsprincipen/produktvalsprincipen (dvs att producenten av en
vara i princip är skyldig att välja den miljövänligaste) ska vara väg-
ledande för miljöarbetet.
- Sverige bör vara pådrivande i arbetet med att på EU-nivå genomföra en
skatteväxling från skatt på arbete till miljöstyrande skatter och avgifter
samt ställa höga krav då minimidirektiv på miljöområdet ska antas.
- För att minska utsläpp av växthusgaser i u-länder behöver exempelvis
vårt biståndsarbete för energieffektivisering utökas (se tidigare förslag).
- Ett offensivt samarbete med u-länderna behövs vad gäller överföring av
miljöanpassad teknologi (se tidigare förslag).
- Arbetet med miljömärkning inom EU måste intensifieras.
- Så länge miljökostnaderna inte fullt ut integreras i produktion, transport
och konsumtion kan både tillväxt och frihandel utgöra hot mot vår
gemensamma miljö. Parallellt med miljömålen ska grundregeln vara
största möjliga frihandel. Eventuella inskränkningar i frihandeln på
nationell basis måste alltid kunna motiveras av hälso- och miljöskäl.
Gemensamma riktlinjer för en europeisk och på sikt global energipolitik
bör utarbetas. Energipolitiken ska främja energieffektivisering och
förnybara energislag, skydda naturresurser samt målmedvetet minska
dagens beroende av icke förnybara energislag. Det är också angeläget att
utveckla ett gemensamt tekniskt ansvar för riskerna runt åldrande
kärnkraftsteknik i Europa.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Sveriges hållning i den s.k. Cardiffprocessen,
dvs. att EU:s miljöpolitik skärps,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen på miljöbistånd avseende s.k.
tekniksprång,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att arbeta fram användbara mått för en miljö-
justerad nettonationalprodukt (MNP),2
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att svensk position i EU skall vara pådrivande i
arbetet med skatteväxling från arbete till miljöstyrande skatter, 1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att miljövarudeklarationer bör införas på fler
produkter,2
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utveckla producentansvaret till fler produkt-
grupper,2
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om investeringsbidrag till uppbyggnaden av åter-
vinningsanläggningar, s.k. baklängesfabriker,2
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att komplettera ekonomiska styrmedel med
normgivande lagstiftning vad gäller demonterbarhet, märkning av
material och energieffektivitet,2
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om reformering av energiskattesystemet med ökad
miljörelatering som följd,1
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att i EU verka för en gemensam miniminivå för
koldioxidavgift,1
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att följa EU:s ministerråds rekommendationer
angående den nationella sysselsättningsplanen, 3
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svensk position i EU-arbetet avseende skatte-
sänkningar inom den arbetsintensiva tjänstesektorn, 1
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sänkta skatter på hushållsnära tjänster, 1
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om generellt sänkt skatt på arbete. 1
Stockholm den 29 september 1999
Dan Ericsson (kd)
Caroline Hagström (kd)
Ulla-Britt Hagström (kd)
Ulf Björklund (kd)
Johnny Gylling (kd)
Tuve Skånberg (kd)
Ester Lindstedt-Staaf (kd)
Mikael Oscarsson (kd)
Harald Bergström (kd)
Magnus Jacobsson (kd)
Amanda Agestav (kd)
1 Yrkandena 4, 9 och 12-14 hänvisade till SkU.
2 Yrkandena 3, och 5-8 hänvisade till MJU.