I debatten om tillverkning och export av krigsmateriel förekommer ofta
resonemang som om det är själva vapnen i sig som är roten till krig och
konflikter i världen. Det resonemanget stämmer inte. Man kan faktiskt
tala om såväl onda som goda vapen. Onda vapen är de som regimer
använder för att angripa andra stater, hota andra stater, förtrycka den
egna befolkningen och i värsta fall genomföra folkmord. De goda vapnen
å andra sidan är de vapen som används för att förebygga angrepp,
försvara frihet och oberoende och för att förhindra folkmord eller andra
grova kränkningar av mänskliga rättigheter. Varje stat har rätt till
individuellt eller kollektivt självförsvar (FN-stadgan, artikel 51) och det
är därför legitimt att importera vapen i detta syfte.
Vissa typer av vapen anses ha sådana egenskaper att de är helt förbjudna
eller begränsade till en liten krets stater (kärnvapen). Ett antal
internationella
regler har antagits inom dessa områden, bl.a. Icke-spridningsavtalet ang
kärnvapen, Förbud mot särskilt inhumana vapen, FN:s konvention om förbud
mot kemiska och förhoppningsvis snart även biologiska vapen och
konventionen om förbud mot antipersonella minor.
Västvärldens ansvar
Västvärlden har ett moraliskt och politiskt ansvar för att begränsa
spridning av vapen till de länder som använder eller kan komma att
använda vapnen i onda syften. Vi har också ett egenintresse av att inte
sälja vapen som senare kan komma att riktas mot oss t.ex. i samband med
en fredsfrämjande operation. För att förhindra dessa oönskade effekter
har Sverige och övriga västländer tagit fram olika mekanismer för
exportkontroll av krigsmateriel.
Vad styr i dag?
Den svenska vapenexporten styrs av lagen om krigsmateriel och för-
ordningen av krigsmateriel. Krigsmateriellagen föreskriver att
krigsmateriel inte får exporteras utan tillstånd. Även all
försvarsindustriell utlandssamverkan förutsätter tillstånd.
Beslut om tillstånd att föra ut krigsmateriel ur landet fattas av Inspektionen
för strategiska produkter, ISP. Denna myndighet kontrollerar export från
Sverige av krigsmateriel och andra s.k. strategiska produkter. Myndigheten
har dock skyldighet att lämna över ärenden som har principiell betydelse
eller annars är av särskild vikt till regeringens prövning.
Exportkontrollrådet ges tillfälle att ta ställning till alla principiellt
viktiga
ärenden.
Internationella förpliktelser och samarbete
Sverige deltar i flera olika internationella arrangemang och överens-
kommelser för exportkontroll. Dessa arrangemang är:
Nuclear Suppliers' Group, NSG. Syftar till att förhindra spridningen av
kärnvapen och grundas på icke-spridningsavtalet.
Missile Technology Control Regime, MTCR. Består av gemensamt
formulerade riktlinjer för kontrollen över export av känslig utrustning och
teknologi på missilområdet.
Australiengruppen, AG. Samordnar kontrollen över export av kemiska
utgångsämnen, biologiska agens och tillverknings- och laboratorieutrustning
som kan användas vid framställning av såväl kemiska som biologiska vapen.
Wassenaar-arrangemanget, WA. Syftar till att hindra spridning av både
vapen och varor med dubbla användningsområden, vilka kan ha militärt
destabiliserande verkan och hota internationell och regional fred och
säkerhet.
Arrangemangen är visserligen inte formellt bindande utan snarare politiska
åtaganden. De är likväl mycket förpliktigande. Inom arrangemangen pågår
ett kontinuerligt internationellt samrådsförfarande där Sverige deltar aktivt.
Enligt Romfördraget är tillverkning och handel med vapen, ammunition
och krigsmateriel undantagna från EU:s gemensamma marknad. Sådana
frågor avgörs således nationellt men med hänsyn till de tidigare beskrivna
internationella åtagandena. Utvecklingen vad gäller såväl tillverkning som
handel med krigsmateriel blir dock alltmer gränsöverskridande. EU har inom
ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) därför
nyligen infört en gemensam uppförandekod avseende vapenexport. Koden
kan ses som ett första steg på vägen mot gemensamma exportregler.
Inom GUSP bedrivs också samarbete avseende kontroll över krigs-
materielexport i två arbetsgrupper; Polarm och COARM.
Sverige deltar dessutom i det s.k. sexländerssamarbetet för europeisk
försvarsmaterielsamverkan. I samarbetet deltar de sex största och viktigaste
försvarsmaterielsproducenterna i Västeuropa: Storbritannien, Frankrike,
Tyskland, Italien, Spanien och Sverige. Vi har också ett forskningssamarbete
med Västeuropeiska försvarsmaterielgruppen WEAG och med Finland.
Svensk försvarsindustri
Exportberoendet i svensk försvarsindustri är redan i dag högt. Med de
planerade neddragningarna i Försvarsmakten och därmed väsentligt
minskade beställningar kommer exportberoendet att öka ytterligare. För
att vår försvarsindustri ska kunna överleva och fortsätta utvecklingen av
nya system är det nödvändigt att söka samarbetspartner utanför Sverige.
Försvarsindustrin i resten av Europa är på samma sätt som den svenska
under omstrukturering för att anpassa sig till den minskade efterfrågan
som ett resultat av det kalla krigets slut. En förutsättning för att en
omstrukturerad försvarsindustri ska kunna fungera väl i ett
gränsöverskridande samarbete är att det inte föreligger några större
skillnader mellan deltagande länders exportpolitik eller helst att de har
gemensamma regler.
Gemensamma regler i EU
Det är nu dags att införa gemensamma exportregler i EU för
krigsmateriel. Det skulle medföra att också försvarsindustrin inom hela
EU kunde rationaliseras. I dag är den uppsplittrad på många olika enheter
med en onödig fördyring som följd. En sådan process kommer att ta
åtskilliga år. Redan nu bör dock arbetet på att utforma verkligt
gemensamma exportregler för krigsmateriel inledas. För att övervaka
dessa bör också en gemensam myndighet inom EU för kontroll och
tillsyn av export av krigsmateriel och strategiska produkter etableras.
Det är bråttom med en förändring, annars är risken stor att det inte finns
någon försvarsindustri kvar att omstrukturera. Regeringen måste snarast i EU
verka för att få gemensamma regler avseende krigsmateriel. Målet bör vara
att prövning och lagstiftning på krigsmaterielexportområdet skall vara en
exklusiv EU-kompetens och därmed ersätta nationell lagstiftning. Den
restriktiva syn på krigsmaterielexport som anges ovan skall vara en
utgångspunkt för de gemensamma reglerna. På sikt bör vi överväga att den
gemensamma marknaden också skall innefatta krigsmateriel.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om EU-gemensamma regler för krigsmaterielexport,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en gemensam EU-myndighet.