Lång tid efter en väpnad konflikt, när fredsavtal skrivits under och när
medieintresset har svalnat finns det ett dödligt hot kvar minor.
Antipersonella minor är ett av de största hindren för återgång till ett
normalt liv. Återuppbyggnad av infrastrukturer som broar, vägar och hus
försvåras och försenas och ibland omöjliggörs. Varje år dödas 10 000-tals
människor och många fler skadas med livslång invaliditet som följd.
Minorna drabbar blint och gör inte skillnad på barn och vuxna.
Det finns beräkningar som säger att minornas antal räknas i långt över 100
miljoner i de 64 länder som har använt minor under konflikter och krig.
Ottawakonventionen har en mycket stor betydelse för att förhindra att minor
läggs ut i framtiden även om en del länder ännu inte skrivit under den.
Minröjning är att frigöra ländernas resurser för matproduktion och
kommunikation för en fredlig utveckling.
Minröjning är i flera länder en förutsättning för ländernas utveckling. Men
länder med minor behöver teknik och utbildningsinsatser i form av
experthjälp och pengar för att komma igång med arbetet. Minröjningsinsatser
sker runt om i världen och Sverige har en lång tradition och ligger väl
framme i dessa avseenden. Med nuvarande röjningstakt och kapacitet skulle
det ta många hundra år att göra världen minfri. Dessutom gör bristen på
samordning det svårt att få en överblick över minröjningsinsatser och
resurser för dem.
1 Inte bara här i Sverige utan även på EU:s och
FN:s nivå
De svenska minröjningsinsatserna och resurserna för dem finns inom
olika budgetområden, dels har SIDA resurser och gör stora satsningar,
dels finns de inom Totalförsvarets ram på den militära sidan men också
inom Räddningsverket. FOA och industrin driver forsknings- och
utvecklingsarbete. Därför skulle en samlad redovisning från regeringen
till riksdagen om de totala svenska minröjningsresurserna ge möjlighet
till helhetssyn och bättre uppföljning och prioriteringar inom detta
område.
De enskilda länderna gör egna satsningar och många non-governmental
organizations (NGO:er, utomparlamentariska organisationer) är inblandade. I
de länder som behöver minröjning kan flera olika organisationer vara
involverade utan lokal samordning. Trots välvilja och resurser kan den
splittrade organisationen göra att effekten blir mindre än vad som förväntats.
Detta gör att frågan ibland känns hopplös och att man slåss som David mot
en övermäktig fiende. Men liksom David besegrade Goliat finns hopp om
seger även här.
För att få en minfri värld skulle det kosta totalt 20 miljarder skr under 10 år
enligt vissa beräkningar. Även om kostnaderna skulle vara de dubbla innebär
det att världssamfundet skulle behöva 2-4 miljarder skr per år. Detta är en
liten kostnad jämfört med kostnaden för militära aktioner.
Dessa kostnader är baserade på att utveckla tekniken som ger maximalt
minröjningsresultat, att utbilda människor i givarländerna och att föra över
denna kunskap och teknik till de länder där minröjning skall ske. De
inkluderar inte de lokala kostnaderna av direkt minröjning utförd av lokal
personal.
Det finns både lokalt och internationellt embryon till samordning för
minröjningsverksamhet. Det svenska totalförsvarets ammunitions- och
minröjningscenter SWEDEC finns i Eksjö.
2 Ett internationellt nätverk för utprovning av
minröjningsutrustning
Ett internationellt nätverk för utprovning av minröjningsutrustning,
ITEP, håller på att etableras med EU, USA och Kanada som drivande
krafter.
Demineingcentret i Genève är mötesplats för olika intressenter och där
utbyts erfarenheter. FN har också ett demineingcenter som koordinerar FN:s
satsningar som är mycket blygsamma för närvarande. Men det finns ingen
sammanhållande kraft med ekonomiska resurser. Eftersom minor har en
negativ effekt på återuppbyggnaden och normaliseringen efter en konflikt
innebär bristen på samordning och tillräckliga resurser ett säkerhetspolitiskt
problem. Ju längre normalisering och försörjningsmöjligheter för
befolkningen dröjer desto större risk är det att konflikter kan få nytt bränsle.
Om FN fick vidareutveckla sin roll som samordnare med tillräckliga
resurser, och de enskilda länderna samordnade sina åtgärder via FN, skulle
minröjningsarbetet få större och mer genomgripande effekt. Därför föreslår
vi att regeringen får i uppdrag att i FN driva frågan om ett mera kraftfullt
minröjningscenter och att regeringen också driver frågan om ett mål för
minröjning som innebär en minfri värld inom 10 år.
3 Hemställan
3 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en samlad redovisning om de totala årliga
svenska minröjningsresurserna,
2. att riksdagen begär att regeringen arbetar för att ett
minröjningscenter med samordningsfunktioner och tillräckliga
ekonomiska resurser utvecklas i FN,
3. att riksdagen begär att regeringen verkar för internationellt
samförstånd om en minfri värld inom tio år inom FN.