Kinas kärnvapenprogram hot mot freden
Ostasien är en region som växt snabbt i ekonomisk och därmed också politisk betydelse de senaste decennierna. Mycket talar nu för att den säkerhetspolitiska utvecklingen i regionen bör ges ökad uppmärksamhet.
I huvudsak är det två länder som bidrar till oron över utvecklingen. Nordkorea med dess hårda diktatur, kärnvapenprogram och svåra relation till grannen Sydkorea. Folkrepubliken Kina med de återkommande hoten om våld mot Taiwan, förtrycket i Tibet och av den egna befolkningen.
Dessa båda länder ger anledning till oro, inte bara hos demokratiska grannar som Japan, Sydkorea och Taiwan utan i tilltagande utsträckning också i USA och västvärlden. Orsaken är att de båda länderna kontinuerligt utvecklar sina möjligheter att utsträcka militär förmåga utanför det egna närområdet. I klartext handlar det om ny långdistansmissilteknik, som förändrar den strategiska balansen i regionen.
Ny långdistansförmåga
Nordkorea genomförde nyligen ett missilprov, där roboten passerade i riktning mot Japan. USA har sedan dess gjort betydande ansträngningar för att förhindra nya prov. I USA jämförs situationen med anden i flaskan. När den nya långdistansrobottekniken väl är utsläppt, är den irreversibel. Därför gäller det att stoppa utvecklingen i tid.
Den 2 augusti i år testade Folkrepubliken Kina långdistansroboten Dongfeng 31. Utvecklingsarbetet har pågått sedan 1970-talet, men kom till avslut för ca fyra år sedan.
Roboten bedöms ha en räckvidd på ca 8 000 kilometer och kan bära en singulär ca 700 kilo tung kärnvapenladdning. Roboten kan avfyras både stationärt och - vilket är en nyhet - från rörliga avfyrningsramper.
Så här beskrivs fritt översatt roboten av amerikanska bedömare: "Dongfeng 31 är en trestegs, rörlig, fastbränsleraket, som kan bära kärnladdningar upp till ett megaton i vikt. Förberedelsetiden för en avfyrning är 10 till 15 minuter och den klarar att slå ut både stationära och rörliga mål."
Folkrepubliken Kina har också ubåtsbaserade långdistansrobotar med kärnvapenkapacitet. De testas på konventionella ubåtar. Folkrepubliken har i dagsläget bara en atomubåt, med denna typ av bestyckning. Den heter Xia och har förmåga att bära 12 interkontinentala missiler.
Folkrepubliken Kinas sjöbaserade robot heter Julang och bedöms ha en räckvidd på mellan 8.000 och 10.000 kilometer. Detta är tillräckligt för att roboten, precis som den landbaserade systerroboten, skall kunna nå mål i USA.
Folkrepubliken Kina har nu tillsammans med USA och Ryssland full nukleär förmåga, och kan avlossa robotar både från marken, luften och havet.
Som det verkar har Folkrepubliken Kina inte MIRV-förmåga i dagsläget. Detta kan dock snabbt ändras. För närvarande pågår utvecklingen av roboten Dongfeng-41, efterföljaren till Dongfeng 31. Den skall klara att bära 10 stridspetsar mer än 12.000 kilometer.
Televisionen i Folkrepubliken Kina har lyft fram att Dongfeng 31 klarar att slå ut Seattle, på den amerikanska västkusten. Också mål i Europa ligger numera inom räckhåll för Folkrepubliken Kina.
Ny kärnladdningskapacitet
I våras avslöjades det i USA att Folkrepubliken Kina, genom en spion i Los Alamos National Laboratory, vunnit kunskap om hur USA:s mest moderna kärnvapenstridsspets, den så kallade W-88, är konstruerad. Folkrepubliken har sedan också genomfört prov med liknande konstruktioner.
Denna generation kärnvapen är små och lätta, vilket gör det möjligt att utrusta en långdistanskärnvapenbärare med ett antal styrbara stridsspetsar. På så vis kan flera mål, på längre avstånd hotas. Dessutom blir vapnen flyttbara. Balansen i regionen förändras. Folkrepubliken Kina påstås ha tillskansat sig hemliga uppgifter om det amerikanska kärnvapenprogrammet under två decenniers tid. En amerikansk kongressrapport, den så kallade Cox- rapporten, pekade ut spioneri, vilket dock Folkrepubliken Kina förnekar.
I samband med Folkrepubliken Kinas förnekanden framkom intressanta uppgifter om landets nukleära förmåga. Folkrepubliken Kina försökte bevisa att landet inte behövde stjäla amerikansk teknik, eftersom den egna förmågan var tillräckligt högtstående.
På en pressträff sa Folkrepubliken Kinas informationsminister, Zhao Qizheng, följande:
"Eftersom Kina redan har tillgång till atom- och vätebombsteknik, är det både naturligt och logiskt att vi lärt oss att behärska tekniken för att framställa neutronbomber genom egna ansträngningar och på kort tid, sade Zhao."
Enligt detta har Folkrepubliken Kina redan neutronbomskapacitet. Enligt andra, obekräftade, uppgifter har Folkrepubliken Kina också provsprängt en neutronbomb.
Hot med medeldistansmissiler
Folkrepubliken Kina har också medeldistansmissiler. Landet har också visat sig berett att använda dem. 1996 genomfördes robotövningar i Formosasundet i samband med Taiwans första demokratiska presidentval. Fyra missiler slog då ner i vattnet i närheten av Taiwan.
Folkrepubliken Kina har vid upprepade tillfällen hotat Taiwan med militärt våld, genomfört miltär uppladdning i närheten av Taiwansundet, försatt armén i högsta beredskap och t.o.m. skickat missiler i övning i riktning mot Taiwan.
I somras kom nya varningar. Folkrepubliken Kinas försvarsminister, Chi Haotian, slog fast att Folkrepubliken Kinas armé, PLA, Peoples Liberation Army, var fullt beredd att bruka våld för att hindra taiwanesisk självständighet. Försök att "splittra moderlandet" skulle "bestämt krossas".
Nu var det inte en självständighetsförklaring som var upphovet till dessa starka reaktioner. Det Taiwans president Lee sa i somras ryms inom ramen för en ett-Kina-politik och var förenklat följande:
En återförening av Kina måste ske på en grund av demokrati, mänskliga rättigheter och marknadsekonomi.
Taiwan är de facto inte en Peking underlydande provinsregering. Därför definierade Lee relationen mellan Folkrepubliken Kina och Taiwan som "special state-to-state- relations".
Folkrepubliken Kinas reaktion blev vapenskrammel och hot. Av någon underlig anledning gav situationen upphov till ett antal västliga kommentarer där båda sidor ombads att inte provocera och istället normalisera situationen.
Som provokation jämställdes därmed öppna resonemang av en demokratiskt vald president i det lilla demokratiska, marknadsekonomiska Taiwan med respekt för mänskliga rättigheter - med hot om militärt våld från en kommunistisk förtryckardiktatur. Det är orimligt.
Förändrad strategisk balans
Det är när Folkrepubliken Kinas nya militära förmåga sätts i sammanhang med landets politiska agerande mot grannarna som anledning till oro uppstår.
Att Folkrepubliken Kina inom kort kan ha tillgång till nya typer av långdistansmissiler är allvarligt av flera skäl. Tidningen Time varnade i mars för att den nya kärnvapenförmågan i framtiden kan användas för att avskräcka USA från att hjälpa Taiwan i händelse av en invasion från Kinas sida.
Hotet från det kommunistiska Folkrepubliken Kina kan med de nya långdistansrobotarna utsträckas inte bara till närområdet, utan till USA och Europa.
Ett hot mot en amerikansk stad skulle då kunna hindra Amerika från att - som brukligt varit - placera egna flottstyrkor i Taiwansundet för att skydda Taiwan.
Presidentkandidaten Steve Forbes har menat att USA måste utveckla försvarssystem kapabla att stoppa angripande missiler, som kan placeras ut för att skydda allierade länder och amerikanska trupper i Asien. Även Nordkorea kan vara ett hot i denna bemärkelse. Han hänvisar också till en växande rädsla för missilangrepp i Japan och Sydkorea. Forbes anser att USA måste anlägga en fast politik mot Folkrepubliken Kina idag, för att undvika farligare konfrontationer i morgon.
Jag tror det ligger mycket i detta resonemang. Folkrepubliken Kina är en viktig marknad och handelspartner för Sverige och västvärlden. Det finns dock anledning till oro över landets relation till sina grannar och skäl att markera denna oro i de bilaterala kontakterna. Eventuella konflikter måste lösas vid förhandlingsbordet. Också tillståndet för mänskliga rättigheter i Folkrepubliken Kina ger anledning till betydande oro. Sverige och EU måste markera att hot mot grannar inte är acceptabelt. Detta måste ske och drivas av Sverige också inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Sverige har inte varit tillräckligt observant på utvecklingen av Folk- republiken Kinas kärnvapenkapacitet. När Folkrepubliken Kinas utrikes- minister besökte Sverige för inte så länge sedan tog utrikesministern varken upp landets kärnvapenprogram eller hotet mot Taiwan.
Detta riskerar tolkas som att den som tiger samtycker.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Folkrepubliken Kinas kärnvapenprogram,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Nordkoreas kärnvapenprogram,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Folkrepubliken Kinas hot om våld mot Taiwan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör driva frågorna om Folk- republiken Kinas kärnvapenprogram, samt hot om våldsanvändning mot Taiwan, inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i EU.
Stockholm den 28 september 1999
Sten Tolgfors (m)